Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

"Vi har för få konflikter om sjukvården"

Göran Hägglund vill skapa en sajt där föräldrar som skiljer sig kan beräkna kostnaden för barnen och undvika bråk om pengar.

I Expressens stora partiledarutfrågning efterlyser KD-ledaren fler konflikter om sjukvårdspolitiken, beklagar sig över partikamraterna som förstör bilden av KD och oroas över att opinionsläget kan påverka stämningen i partiet.

Men i hemlighet drömmer han om att ta över Beatrice Asks jobb.

- Jag tycker det skulle vara jättespännande att vara justitieminister, säger socialministern.

FAKTA

Om intervjun

PLATS: Våning 23 i DN-skrapan i Stockholm.

TID: En timme.

GÖRAN HÄGGLUNDS TEAM PÅ PLATS: Presschefen Johan Ingerö och pressekreteraren Fredrik Hardt.

EXPRESSENS TEAM OM INTERVJUN: Göran Hägglund är den mest frispråkige av alla partiledare. Han både klagar på partikamrater som försvårar hans arbete och nämner ministerposter han skulle vilja byta till.

Meritlistan

VALRESULTAT: 5,6 procent (2010), 6,6 procent (2006).

TOPPNOTERING HOS DEMOSKOP: 7,9 (september 2006).

BOTTENNOTERING HOS DEMOSKOP: 2,4 (juni 2012).

VIKTIGASTE SEGRAR I PARTIET: I slutet av 2011 blev Göran Hägglund utmanad av exministern Mats Odell. Efter en uppslitande tid vann Hägglund i början av 2012 striden på rikstinget och satt kvar som partiledare.

STATUS I PARTIET: Falangen i partiet som ville ha Odell är fortfarande missnöjd, men ett nytt försök att avsätta Hägglund lär inte äga rum innan valet. Går det däremot dåligt i valet hänger han löst.

Utan en vilja till förändring blir kritiken inte trovärdig

Om kollisionen mellan landsting och vårdkrav:

Göran Hägglund tycker att "vi" behöver vara tuffare mot landstingen apropå överbeläggningar och dödsfall som följd av dessa. Han erkänner lite senare i intervjun att det finns en konflikt mellan landstingens självstyre och kravet på lika vård oavsett var man bor.

Om kritiken mot skolpolitiken:

I grunden samma problem som skolan har drabbats av sen kommunaliseringen. Men Göran Hägglund vill inte ändra huvudmannaskap för skolan. Inte heller för sjukvården. Så länge han inte gör det blir han inte trovärdig i sin kritik .

Motsättningarna inom det egna partiet:

Problemet med KD är att den politik Göran Hägglund står för är alltför lik övriga borgerliga partiers utom vårdnadsbidraget, som attraherar väldigt få. Det som skiljer ut är kristna högerns särlinje och den står inte partiet på goda grunder bakom.

Platsbristen på svenska sjukhus är ett växande problem. När SKL tittade på detta i höstas var det 3 405 överbeläggningar - på en enda vecka. Socialstyrelsen har slagit fast att fem dödsfall i Skåne delvis var en konsekvens av överbeläggningar. Vad ska du göra åt överbeläggningarna på svenska sjukhus?

- Jag har nu under flera år tjatat på landstingen att faktiskt ta ett ordentligt ställningstagande. Hur ser det ut i dag? Behöver vi fler vårdplatser? Om ja, börja planera för det nu. Det här är ett stort problem på akutmottagningar. Personalens tid ägnas åt att leta sängplatser i stället för att vårda patienter. Här behöver vi vara tuffare mot landstingen. De döms till viten på ganska stora belopp när de har verksamheter som inte är anpassade till det faktiska behovet. Det tror jag är det mest effektiva medlet.

På senare år har en rad nya effektiva cancerläkemedel lanserats. I dagsläget är det upp till landstingen att bestämma om de ska använda dem eller inte, vilket får konsekvensen att du kan bli utan medicinen om du bor i till exempel Blekinge, men få den i Halland. Vad ska du göra åt detta?

- Här finns två saker som kolliderar med varandra. Å ena sidan landstingens självstyre, å andra sidan hälso- och sjukvårdslagens bestämmelser om lika vård, oavsett var vi bor. Det allra bästa när det gäller introduktionen av nya läkemedel är om landstingen kommer överens mellan sig om hur det här ska hanteras. Det gjorde man nyligen det vad gäller prissättning av preventivmedel. Det tycker jag var ett väldigt bra exempel.

Du är ansvarig för sjukvården, ett område som brukar hamna i topp när väljarna får ranka sina viktigaste frågor. Samtidigt har bara 12 procent av väljarna störst förtroende för ditt parti i vård- och omsorgsfrågor. Du har varit ansvarig minister för sjukvården i snart sju år. Varför har det inte gett bättre utdelning i opinionen?

- Vi har för lite konflikter. Vi har genomfört fenomenalt stora reformer när det gäller tillgängligheten, patientsäkerheten, de mest sjuka äldre och tandvården. Oppositionen har mött reformerna med tystnad eller kritiserat dem med randanmärkningar, men vi har inte fått de där stora politiska debatterna. Det gör ju också att medierna blir mindre intresserade.

Letar du efter en strid i sjukvården, för att få upp siffrorna?

- Ja, gärna det. Frågorna om vinst i vården tror jag kommer bli en stor fråga i valrörelsen, där vi vill se många aktörer som bidrar till att utveckla vården och där oppositionen tycks dra alltmer åt vänster. Här finns det nog utrymme för en politisk sakdiskussion.

Nu till några kortfrågor. Nästa år har du varit partiledare i tio år. När ska du sluta?

– Det vet jag inte.

När besökte du en gudstjänst senast?

– För några veckor sedan.

Ska det vara mer sexualundervisning i skolan?

– Ja, det tror jag behövs, framför allt så behöver den vara bättre.

Hur då?

– Vi har väl alla gått i skolan med lärare, som lite genant och fumligt försökt förmedla någon kunskap på det här området. Här behöver vi ha mer professionella tag, gärna låna in erfarna barnmorskor och andra som är vana att tala om de här svåra frågorna och som eleverna kan känna ett förtroende för.

När är klyftan mellan pensionärer och löntagares skatt helt utraderad?

– Jag vill inte sätta ett årtal för det, men jag vill fortsätta att ta steg som innebär att pensionärerna får mer pengar i plånboken.

Vilken ministerpost vill du ha om ni vinner valet 2014?

– Det finns många. Jag tycker det skulle vara jättespännande att vara justitieminister och det skulle vara väldigt spännande att få ägna mig åt arbetsmarknadsfrågor, för att ta ett par exempel.

Du står alltid sist i talarlistan i riksdagens partiledaredebatter och får ordet sist när alliansen har pressträff. Hur känns det?

– Det är dåligt. Det är sådant som ger incitament till att bli ett större parti.

För att få tala först?

– Ja, just det. Det är klart att intresset avtar i en debatt som pågår i flera timmar. Själv går man in i lokalen, man är laddad, men så hinner ju en del av den energin gå ut.

Riksdagsledamöterna går ju också ut. Det brukar vara ganska glest i bänkarna under partiledardebatterna när det bara är du kvar.

– Det tycker jag är ett oskick. Vi betalar människor ganska bra för att vara folkets företrädare och jag tycker att det närmast borde vara en skyldighet att sitta i sin bänk.

Vad gör du om alliansen förlorar valet?

– Det vet jag inte. Jag använder all min tid till att inte förlora valet.

I den senaste Sifo-mätningen får KD 2,7 procent. Det är din sämsta siffra på dina nio år som partiledare och partiets sämsta siffra sedan 1995. Hur bekymrad är du över opinionsläget?

– Inte över siffrorna i sig. Jag är mer bekymrad över vilka reaktioner man får omkring det här. Kommer det att utbryta någon slags dysterhet i partiet? Vi ser inte det än, utan folk är laddade. Sedan ser vi att det finns en massa felaktiga uppfattningar om vilka vi är. En del jag möter säger så här: ”Men ni vill ju förbjuda aborter”. Men det är en inställning som vi övergav för mer än 15 år sedan. Vi behöver bli bättre på att både bryta ner felaktiga föreställningar och berätta vad vi faktiskt vill.

Ni har ett oförtjänst dåligt rykte alltså menar du?

– Ja, i den mån folk har någon uppfattning alls. En del sorterar bort oss för de tänker ”jag är ju inte kristen”. Vi behöver bli bättre på att berätta att du kan vara buddist, muslim, frälsningssoldat eller inte ha någon trosuppfattning alls, men ändå vara kristdemokrat.

Behöver ni stryka ”Krist” ur Kristdemokraterna?

– Ibland förs de resonemangen i partiet, men jag tycker samtidigt att det är en bra varudeklaration av var vi hämtar värderingsgrunden. Men vi behöver bli bättre på att förklara att den egna trosuppfattningen är helt ointressant för om man gillar partiet eller inte.

På era kommun- och landstingsdagar intog du rollen som alliansens främsta EU-skeptiker. Du säger nej till en gemensam finanspolitik och till att EU ska få rätt att ta ut skatter. Ett svenskt deltagande i euron är "bortom meningsfull diskussion för överskådlig framtid", sade du. Hur tror du denna kursändring påverkar era chanser i EU-valet?

– Jag tror att det här är ett budskap som väldigt många svenskar känner också är deras. Jag är en varm EU-anhängare. Om EU inte hade funnits så hade det behövt uppfinnas. Men EU får också olika maktcentra som ägnar ganska mycket tid åt att få ännu mera makt. Där fordras att någon säger nej, sätter ned foten och talar om att "hit men inte längre".

Du har sagt att utspelet med "verklighetens folk" skulle följas med flera så kallade 80/20-frågor, det vill säga frågor som stöds av 80 procent av befolkningen, men sågas högljutt av kultur- och medieeliten i Stockholm. Vilka sådana frågor har ni presenterat det senaste året?

– Det går att hitta 80–20-frågor av all möjlig karaktär, men bottnar det inte i de egna värderingarna så är det alldeles fel. Det resonemang som vi förde alldeles nyss om EU-frågan, det bottnar i hur jag själv ser på hur EU utvecklas. Det är en fråga där jag tror att vi har ett ganska brett stöd, även det finns ganska många som säger: ”Åh, det här är förfärligt, nu låter han som en vänsterpartist”, vilket jag inte alls gjorde. Det som har varit en del av Kristdemokraternas dilemma är att vi ibland inte tar ut svängarna tillräckligt mycket för att nå alla dem som skulle gilla budskapet. Vi är lite snälla, eller möjligen försynta, men lite mer av att ta ut svängarna och lite tydligare besked så att man tränger igenom mediebruset, det tror jag kan vara en framgångsväg.

I flera av de värderingsfrågor som forskarna Henrik Ekengren Oscarsson och Sören Holmberg gått igenom i boken "Nya svenska väljare" ligger dina väljare närmare SD än de andra allianspartierna. Det handlar om stödet till glesbygden, mer lag och ordning, bevarandet av "traditionella svenska värden", hbt-personers rättigheter och omfördelning av makt från män till kvinnor. Hur stor är väljarpotentialen för KD bland SD:s väljare?

– Bland sverigedemokratiska väljare så finns det ett inslag av proteströstande. Det finns ganska många där som är öppna för att lyssna på andra partier. Landsbygdens betydelse är ett område där vi har väldigt mycket mer att göra som parti, för det bor väldigt många människor där ute som upplever att ingen förstår deras situation. Vi borde kunna bli bättre på att artikulera deras uppfattningar, utan att sammanblandas med Sverigedemokraterna, för det är något annat, men att tala till de personerna och presentera vår politik.

I förra veckan röstade riksdagen igenom att slopa kravet på sterilisering för dem som vill byta kön. Fyra av dina partikamrater avstod från att rösta. Det var samma personer som har profilerat sig i värdekonservativa frågor, såsom abortmotstånd och homoäktenskap. Hur inflytelserik är den kristna högern i ditt parti?

– Det här var ett antal personer som hade svårt med den position som vi intog. Och vi har ju som parti kämpat ganska rejält med den här frågan så att vi får en lagstiftning som respekterar mänskliga fri- och rättigheter, kroppslig integritet och som fungerar i dagens samhälle. En enig partistyrelse landade i det ställningstagandet som vi gjorde i riksdagsgruppen. Fyra personer röstade på ett annorlunda sätt, så jag skulle säga att det finns en bred enighet i partiet omkring detta.

Då återkommer vi till det du tog upp tidigare, om missuppfattningen som finns om er politik. Du sa nyligen till Mats Knutson i SVT att ert blygsamma väljarstöd beror på att ni har "problem att slå igenom med vad som faktiskt är våra uppfattningar och slå ihjäl en del myter". Du nämnde bland annat abortfrågan och hbt-frågan. Hur mycket bidrar de värdekonservativa personerna i partiet till det "varumärkesproblem" som du pratar om?

– De bidrar, det är ingen tvekan om det. När den här debatten hade gått av stapeln i riksdagen så hade Aftonbladet en ledarartikel där den här positionen, som var en minoritetsposition i mitt parti, fick all uppmärksamhet. Man beskrev det som att det vore partiets uppfattning. Det är klart att det spelar en roll för bilden av partiet.

Blir du inte arg när de här personerna i partiet motarbetar den bilden du försöker skapa?

– Jag blir åtminstone lite vedmodig över att vi får börja om igen och förklara.

För du samtal med de här personerna ibland?

– Absolut. Det är klart att vi för samtal om de här sakerna och jag vill ju att vi ska enas om en och samma linje.

Sedan sitter de ändå där i rutan och säger någonting annat?

– Ja, så kan det vara.

Vårdnadsbidraget har funnits sedan 2008. Enligt SCB:s senaste statistik har 38 procent av de som söker vårdnadsbidrag utländsk bakgrund, en ökning med fyra procentenheter från året innan. I Stockholm är det invandrartäta förorter som Tensta och Rinkeby som har högst andel vårdnadsbidrag. Hur ser du på den här effekten av vårdnadsbidraget?

– Jag tycker att det är väldigt bra och är glad för varje familj som har hittat den modell som passar just dem bäst. Den familj som har kommit fram till att den här förskolan vill vi ha, den är jag jätteglad för. De som bestämmer sig för att vårdnadsbidraget är modellen, dem är jag jätteglad för också.

När du i slutet av 2007 fick frågan om du tror att vårdnadsbidraget kan bli en kvinnofälla, att bidraget utnyttjas av många fler kvinnor än män, svarade du att svenska män är mer ansvarstagande än så. Enligt de senaste siffrorna från SCB är det 91,9 procent kvinnor som sökt vårdnadsbidraget. Blev det en kvinnofälla ändå?

– Du drar slutsatsen att om man använder vårdnadsbidraget är man fast i en fälla. En del av de personer som jag träffar säger att det här har varit den viktigaste tiden i deras liv, att de har fått ägna väldigt mycket tid och kraft åt sitt barn när barnet är väldigt litet. De ser det inte som en fälla, utan som en möjlighet. Det har gällt kvinnor, det har gällt män. Folk väljer olika och om det blir en övervikt av kvinnor, är det fel för den sakens skull?

Ni vill underlätta för skilda föräldrar att komma överens om hur man ska dela på kostnaderna för barnen. I dag är det upp till föräldrarna själva att avgöra hur mycket den förälder som inte bor med barnen ska betala i underhållsbidrag, vilket inte sällan leder till konflikter. Hur ska ni få dem att enas?

– Man borde underlätta för föräldrarna att beräkna kostnaden. Vad kostar normalt sett en 7-åring? Vad jag vill se är en sajt där man enkelt kan gå in och räkna ut kostnaden för barn i olika åldrar och komma överens om hur man delar. Jag vill också att det ska finnas en möjlighet att få ett samtal med en person som är kunnig i familjeekonomi. När föräldrar skiljs som civiliserade varelser och kan samtala med varandra, så fungerar det här i regel väldigt bra för barnet. Men när det är konfliktfyllt kan det sätta rätt djupa spår. Därför ska man ha någon att bolla med. Kommer man överens ekonomiskt är det värt enormt mycket.