Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

"Värst är när folk tycker synd om en"

SOMMAR I STAN. Marcus, Hanna. mamma Sirpa, Johannes och Elias, som inte är med på bilden, är trångbodda. Mamma får sova i vardagsrummet, men försöker ändå att se situationen positivt. "Värst är när folk tycker synd om en", säger Sirpa. Foto: Jan Düsing
KÖPING. Familjen Hotti tvingas spendera sommaren hemma i staden - de har knappt råd att åka och bada.
Tristessen och värmen tär. Men även om det är knapert lyser solen över picknicken på gården.
- Jag är världens rikaste fattiga människa! säger fembarnsmamman Sirpa.

FAKTA

Fler mammor berättar om sin ”asfaltsommar”

På förskolan tog man för givet att jag skulle ha semester i juli, så inskolningen skulle bli senare. Semester från vadå? De flesta på min hemort har det väldigt gott ställt, men det gäller inte oss. Jag skämdes och ljög om att jag tänkt mig semester i augusti. Då ska vi hyra stuga, sa jag. Fast jag borde verkligen inte skämmas för att pensionen är så låg. Jag vill min dotters bästa och för mig är drömmen att kunna lämna trångboddheten ett par veckor med bad och lek.
Förtidspensionerad mamma med en dotter, Skåne

Min dotter skulle på studentfest och det skulle inhandlas klänning, blommor och present. Till saken hörde att hon skulle dela present och blommor med en annan tjej vars båda föräldrar jobbade. Tyvärr ”förlorade” vår dotter och gav med sig. Hon ville inte berätta att vi inte kunde ge mer egentligen. På hemmaplan var det inte roligt att förklara. Min 14-årige son säger att han tänker ljuga inför sina kompisar om att han varit på en semesterresa för att passa in.
Arbetslös mamma med fyra tonårsbarn, Stockholm

För en liten stund sen kom min 15-åriga dotter och frågade om en kompis fick sova över. Jag var tvungen och säga nej, jag har inte pengar för att köpa mat till ett extra barn. Min yngre dotter ville köpa ett sommarkort till badet som kostar 200 kronor, inte ens det kan jag köpa till henne. Midsommarafton lyxade vi till det här hemma med potatismos och fiskpinnar. Just nu är jag så ledsen för barnens skull så jag bara gråter, för det är så jobbigt att ha det så här.
Arbetslös ensamstående tvåbarnsmamma, Växjö

Socialtjänstlagen
* Kapitel 4, paragraf 1: ”Den som inte själv kan tillgodose sina behov eller kan få dem tillgodosedda på annat sätt har rätt till bistånd från socialnämnden för sin försörjning /.../. Biståndet skall utformas så att det stärker hans eller hennes möjligheter att leva att självständigt liv.”
* Kapitel 4, paragraf 3: ”Försörjningsstöd lämnas för skäliga kostnader för 1) livsmedel, kläder och skor, lek och fritid, förbrukningsvaror, hälsa och hygien samt dagstidning, telefon och tv-avgift, 2) boende, hushållsel, arbetsresor, hemförsäkring samt medlemskap i fackförening och arbetslöshetskassa.”
* Kapitel 5, paragraf 1: ”Socialtjänsten skall verka för att barn och unga växer upp under trygga och goda förhållanden”.
FN:s barnkonvention
* Artikel 3: ”Vid alla åtgärder som rör barn /.../ skall barnets bästa komma i främsta rummet.”

Barnen flockas tjutande kring den vattenfyllda plåthinken.
Innergården är som en stekugn i dag. Luften står helt still. De ljusbruna hyreshusen bildar en mur runt detta slutna universum. Persiennerna är neddragna i varenda fönster, asfalten bränner mot fotsulorna.
Sirpa Hotti radar upp eftermiddagsfika på bänken: färgglada muggar, kex och kaffetermos.
– Det blir nog en sommar här på gården igen, säger hon.
För en ensamstående, arbetslös fembarnsmor är sommaren intensiv.
Ungarna är hemma från skola och fritids, och måste ha två mål mat och mellis varje dag. På spisen puttrar tiolitersgrytor med korvsoppa.

Sju kilometer till badet

Närmsta badplats ligger sju kilometer bort – men eftersom familjen Hotti inte har råd med bil är det knepigt att ge sig iväg på utflykter.
Vattenhinkarna på gården får duga som svalka.
Kvalmiga dagar kan man ställa sig under köksfläkten.
När hettan och rastlösheten blir olidlig går de på ”Krillan”, det kommunala utomhusbadet.
– Med inträde till alla barnen, plus matsäck och glass blir det för dyrt, minst 300–400 kronor. Att åka och bada oftare än ett par gånger i månaden är otänkbart, säger Sirpa.
– Jag vill åka till Thailand, men mamma har inte råd. Hon har inget jobb, förklarar yngsta sonen Marcus, 6.

Klyftorna ökar

Det här är familjen Hotti.
En helt vanlig svensk barnfamilj i dag.
Enligt organisationen Majblomman lever en kvarts miljon svenska barn i en liknande ekonomisk situation som Marcus och hans syskon, med låg inkomststandard, på existensminimum eller bidrag.
Det innebär att man kanske inte får sin astmamedicin för att den är för dyr. Att man har tejpade glasögonbågar för att ens föräldrar inte har råd med nya.
Eller att man tillbringar varje sommardag på gården, för att man inte har någon möjlighet att ta sig därifrån.
Nu varnar Rädda Barnen för att klyftorna kommer att öka i och med lågkonjunkturen:
– Situationen för de mest fattiga familjerna är värre i dag, och barn till utrikesfödda och ensamstående är de stora riskgrupperna. För dem kan det bli väldigt knapert. Många är hänvisade till det yttersta skyddet och tvingas söka socialbidrag, säger Eva Svedling, chef för Rädda Barnens Sverigeprogram.
Det är barnen i storstäderna som drabbas värst: i Rosengård i Malmö, Bergsjön i Göteborg och Rinkeby i Stockholm lever över 50 procent av barnen i hushåll med låg inkomststandard eller på socialbidrag.
Men hos politikerna verkar inte barnen vara på agendan,
Det senaste året har regeringen inte lagt en enda proposition där ordet ”barnfattigdom” överhuvudtaget nämns.
I Almedalen dök frågan upp i max en handfull av drygt tusen programpunkter.

”Kunde vara värre”

Så hur orkar de, alla dessa ensamma mammor och pappor som inte har råd och knappt får det att gå ihop, ständigt tvingas snåla, spara, köpa på extrapris och säga nej?
– Det är tack vare kaffet jag klarar det, säger Sirpa och ler.
– Jag är tacksam för det jag har. Då blir livet mycket enklare att leva. Och det kunde alltid vara värre.
Hon står upp hela tiden. Till och med när hon fikar. Ryggen pajade för 11 år sedan, när hon ramlade och krossade kotorna. På kvällarna känns det som om ett skruvstäd drar åt i ryggslutet, berättar Sirpa.

Jobbade natt

Sirpa är undersköterska och jobbade länge natt inom äldrevården och på mentalsjukhus. Då fick barnen vara på nattdagis. När dottern Hanna, 8, föddes med Downs syndrom och behövde extra stöd, blev det för tungt.
Nu lever de på underhållsstöd och vårdbidrag.
Eftersom familjen är trångbodd sover mamma i vardagsrummet. Det blir inte mycket till privatliv. Sent om natten, när barnen somnat, skriver Sirpa på sin mammablogg:
”Offer, jag? Vad snackar du om?” heter den.
– Jag kanske skulle kunna hitta ett nytt jobb, men det är svårt inom vården med ryggen. Köping är dessutom en varslad stad. Det skulle innebära flytt, kanske kvällsdagis igen, och vad är det för livskvalitet när man inte ens hinner träffa sina barn? säger hon.
Med Hanna blir det ännu svårare. Att slita upp henne från specialskolan och allt som är bekant och tryggt skulle vara för jobbigt. I en ny stad skulle Sirpa bli helt ensam, utan vänner.
– Det är också därför jag stannar. Det är ett medvetet val, som jag ”tvingas” till för att barnen ska må bra.
Sirpa har varit ensamstående sedan hon var gravid med yngsta barnet Marcus.
– Klart man har stunder när man tänker, nej, det här går inte, nu rasar världen, säger Sirpa.

Sprang sönder glasruta

Som när räkningarna hopar sig som mörka moln. Nyligen råkade Johannes, 9, springa sönder en glasruta för 3 200 spänn.
– Jag har lärt mig att inte få panik, utan ta ett djupt andetag. Dessutom går det mesta att få på avbetalning.
Men det värsta är ändå blickarna.
Som den där gången när Sirpa var på Hemköp och handlade mat. Alla barnen i släptåg, vagnen full med matkassar.
Då stannar några äldre tanter och stirrar.
De lägger huvudet på sned och liksom sjunker ihop av medlidande inför den fattiga familjen Hotti.
– ”Stackars er som har det så hemskt”. Det värsta jag vet är när folk tycker synd om en! Jag har fem underbara och friska barn. Egentligen är jag världens rikaste, säger Sirpa

Får en kasse burkar

Johannes får en kasse tomburkar av en granne och springer iväg för att panta. När det är som jobbigast med pengar blir barnen frustrerade: ”Alla andra får åka bort” kan det låta, och ”vad vi är fattiga”.
Sirpa kisar mot solen.
– Någon gång blir det vår tur, brukar jag säga. Vi står på en väntelista. Jag ser det så, att jag står i kö.

Läs mer om familjen Hotti på Sirpas blogg

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!