Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Vännens stora sorg: ”Det blir aldrig sig likt”

Johan Hellström kände människorna som omkom i flygolyckan
”Vi brukar landa här på korset”, berättar fallskärmsinstruktören Johan Hellström. Foto: SUNE GRABBE
Klubbhuset har blivit en knytpunkt för sörjande. Foto: SUNE GRABBE
Personal bärgar delar av det kraschade planet. Foto: ERIK ABEL/TT / TT NYHETSBYRÅN

I söndags omkom åtta fallskärmshoppare och en pilot i en tragisk flygplansolycka i Umeå. 

Nu har klubbhuset blivit en knutpunkt för sörjande där man kan samlas för tröst och stöd. 

– Vi är beroende av varandras säkerhet i luften vilket gör att man blir tajta gäng, berättar vännen och fallskärmsinstruktören Johan Hellström. 

På det röda landningsmärket ligger blommor och flera gravljus. 

Under gårdagen höll medlemmarna i Umeå fallskärmsklubb en minnesceremoni för sina nio vänner som omkom i flygplanskraschen i söndags. 

– Vi brukar landa här på korset, berättar Johan Hellström, chefinstruktör och ansvarig för fallskärmshoppningen i kommunen, som tar emot oss utanför klubbhuset. 

– Det jag kan säga om de som var ombord… Det var fantastiskt fina människor. Alldeles för många som var i början av livet som hade allt framför sig… Det var en helt vanlig hoppdag. 

Ordföranden Per-Olov Humla om den tragiska olyckan utanför Umeå som tog nio liv

Själv kunde han komma hem till Umeå först sent i går kväll. Johan hade precis hoppat fallskärm i Slovenien när han nåddes av beskedet om flygplanskraschen. 

– Jag bestämde mig omedelbart för att bryta. Jag blir som en maskin när det här drar i gång – man bara gör allt som ska göras. Så får man bli ledsen efteråt, säger han och fortsätter: 

– Jag har pratat med anhöriga, med mammor och med pappor, med ledsna kompisar och oroliga egna barn. Kramat folk. Funnits till för alla...

Rösten bryts.

– Att se kompisars grejer här, kompisar som inte längre finns bland oss... Det blir aldrig sig likt igen. Men vi måste igenom det här, vi kommer att ta oss igenom det här. 

Tävlat i samma lag 

Johan gjorde sitt första fallskärmshopp redan 1981, men det är först under senare år som han har varit aktiv i klubben. I våras började han som instruktör. Några av de omkomna i flygplansolyckan var elever som han nyligen hade lärt att hoppa fallskärm. 

– Det är naturligtvis väldigt tuff. Flera av de som var på planet har jag även tävlat i samma lag med. Jag har fina minnen med var och en, man har en särskild speciell relation, berättar Johan. 

– Det kämpigaste är ändå alla anhöriga. Jag är flerbarnsfar och har barnbarn, ingen ska behöva överleva sina barn. När man ser den förtvivlan som man möter när man träffar de anhöriga skär det i hjärta och märg på en. 

Elin Jönsson på plats efter flygolyckan

Knutpunkt i sorgen 

En stor och betydande del av fallskärmshoppningen är själva gemenskapen som uppstår medlemmarna emellan. 

– Vi är beroende av varandras säkerhet i luften vilket gör att man blir tajta gäng. Man umgås över könsgränser, åldersgränser, skrågränser – det spelar liksom ingen roll, säger Johan Hellström. 

– Klubben är spontan och härligt, där någon kan skriva på Facebook: ”Är det någon som vill hoppa fallskärm i kväll?”. Och så ses vi här, hoppar innan solen går ner, man kan titta på ljuset… 

Det röda klubbhuset, som ligger i närheten av Umeå flygplats, har nu blivit en knutpunkt i sorgen där människor kan samlas och ge varandra stöd. 

– Jag tror att vi, tack vare vår kultur, är väl lämpade för att ta oss igenom det här. Men vi måste få komma över det akuta. Vi måste hand om de anhöriga, måste få begrava de döda. Tills dess får allt annat vänta. 

Han blev vittne till flygkraschen utanför Umeå