Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Borg: "Mina barn jobbar extra hemma"

"Jag försöker ta väldigt mycket ansvar för att vara en närvarande förälder när jag kan", säger Anders Borg. Foto: Cornelia Nordström

Han hoppade av gymnasiet, jobbade extra som hotellstädare och engagerade sig i det moderata studentförbundet.

Men vad gjorde Anders Borg när han var föräldraledig med tvillingar från jobbet som rådgivare vid Sveriges Riksbank?

Mejlade den moderata partiledningen superlånga analyser om varför valresultatet blev som det blev, förstås!

– Jag hade mer tid än vad jag annars skulle ha haft för att följa politiken, förklarar finansministern sin politiska comeback.

PS Så var mötet

"Verkar inte det lite otrevligt om jag ska vända ryggen till Karin när vi tar bilderna? Nåväl, jag gör som du säger", förklarar Anders Borg när fotograf Cornelia Nordström instruerar honom att posera framför sitt skrivbord. Finansministern har inga problem med att låna ut sitt skrivbord till Expressens reporter. "Jag har faktiskt städat här lite på morgonen", säger han.

Överst i ena traven med böcker ligger skriften "Konjunkturläget i augusti". Jag kommenterar att den läsningen ligger rätt långt från Peter Englunds "Stidens skönhet och sorg" som Borg hade på gång senast vi träffades. "Ja, men boken om konjunkturläget är jättespännande", skojar finansministern och konstaterar att det blir lätt för fotografen att filma tv-intervjun i och med att Borg och jag är lika långa. Jag förklarar att jag fuskar med höga klackar, varpå Borg säger att han inte har högklackat i dag. "Det jag tänker mest på när jag ser mig själv på tv är varför jag aldrig kan hålla huvudet still. Nu ska jag stå stilla", säger han.

Den utlovade halvtimman blir till 55 minuter innan Borg skyndar vidare till nästa möte.

FAKTA

NAMN: Anders Erik Borg.

ÅLDER: 46.

YRKE: Finansminister (M) sedan 2006.

BOR: Övernattningslägenhet på 31 kvadratmeter i Stockholm, falurött tegelbruk på 300 kvadratmeter en mil norr om Katrineholm.

FAMILJ: Hustrun Sanna Ölander Borg, 48, rektor för Ellwynska skolan i Katrineholm. Sonen Ludvig, 17, och tvillingdöttrarna Hanna och Sarah, 13. Två springer spanielhundar: Freja och Frodo och en grå wachtelhund, Iris.

FÖDD OCH UPPVUXEN: Född i Bagarmossen i Stockholm, uppvuxen i bostadsområdet Lindö i Norrköping med en äldre bror.

MAMMA ÄR: Gudrun Borg, pensionerad sekreterare inom kommunen.

PAPPA ÄR: Bo Borg, pensionerad från arbete med löneadministration på Östergötlands Landsting.

UTBILDNING: Hoppade av gymnasiet med etta i matte, läste in behörighet på komvux. Har pluggat statskunskap, ekonomisk historia och filosofi i Uppsala och nationalekonomi i Stockholm. Hoppade av forskarutbildningen.

KARRIÄR: Kårordförande i Uppsala studentkår (1989), ordförande i den borgerliga studentföreningen Heimdal (1989-90), vice ordförande Fria Moderata Studentförbundet (1990-91), ledarskribent Svenska Dagbladet (1990-91), politiskt sakkunnig vid statsrådsberedningen och hos statsminister Carl Bildt (1991-1994).

Analytiker vid Transferator Alfred Berg (1995-98), chefsekonom vid ABN Amro Bank (1998-99), chef för avdelningen för ekonomisk analys vid SEB (1999-2001), rådgivare till direktionen vid Sveriges Riksbank (2001-2002), chefsekonom och kanslichef för Moderaterna (2002-2006).

AKTUELL: Kampanjar för att få behålla den borgerliga regeringsmakten efter höstens riksdagsval.

Statsrådsarvode: 1 452 000 kronor (2013).

GODA EGENSKAPER: "Tydlig och envis".

SÄMRE EGENSKAPER: "Otålig och envis".

Hissar: "Tillväxt och öppenhet".

Dissar: "Ansvarslöshet".

Kryssfrågor till finansministerkandidaterna

* Ska man ha fast eller rörlig ränta? Både och.

* Thomas Piketty eller Milton Friedman? Ingen av dem.

* P1:s Ekonyheter eller SVT:s ekonominyheter? "SVT och DI".

* Sjunde AP-fonden eller privata pensionsbolag? Sjunde AP-fonden.

* Ica eller Coop? Ica.

* Swish eller betalkort? Betalkort

* Rut eller Rot? "Båda, ibland. Städar själv på lördagar".

* Femte jobbskatteavdrag eller sänkt pensionärsskatt? "Alliansen har genomfört båda".

* Värnskatt eller platt skatt? "Rimlig skatt för alla".

* Sparar du i aktier eller obligationer? "Indexaktiefond (avgiftsfri)".

* Avbetalning eller kontant? "Båda".

– Vill ni ha kaffe? frågar Anders Borg och stegar i väg mot det fönsterlösa pentryt längst bort i korridoren på det våningsplan han sitter i på Finansdepartementet.

Förra gången vi träffades - 2009 - berättade du att du drack 13 koppar kaffe om dagen. Hur mycket blir det nu?

– Det var en väldigt trevlig artikel förra gången. Jag tittade igenom den intervjun inför vårt möte i dag och insåg att jag faktiskt dragit ner på kaffekonsumtionen sedan dess. Numera dricker jag bara kaffe på förmiddagarna. Det blir kanske fem koppar om dagen i stället för 13 och det är antagligen bättre för hälsan.

Ja, vi tog med oss hallon, blåbär och lite ost för jag minns att du pratade om att du försökte äta GI-anpassat?

– Jag är en person som verkligen kan "stygg-äta", som vi brukar säga i jaktlaget. Jag kan äta hur mycket som helst. Därför underkastar jag mig hela tiden olika dieter.

Hur äter du just nu?

– Jag försöker fortfarande undvika alltför mycket kolhydrater som pasta och bröd. Osten ni har med er kommer jag nog att undvika för kolesterolvärdets skull.

Och hur går det med din sneda rygg, som du 2009 behandlade hos kiropraktor för att hantera värken?

– Det är två saker man alltid får jobba med. Den ena är sin vikt, den andra är sin rygg. Det tror jag att vi är många som sitter med skrivbordsarbete som får göra. Jag försöker hålla mig fysiskt aktiv. Jag springer, går till vårt gym här i Regeringskansliets källare och jag tror att det är nödvändigt. Var och varannan dag måste man röra på sig om man ska orka och kunna sitta så länge som jag gör.

– Just nu har jag inga besvär (här knackar finansministern tre gånger i bordet, reds anm), men varje gång jag säger det så brukar det klicka till så därför försöker jag undvika att säga det. Håller man det i ordning och stretchar och tränar så fungerar det.

Vad har makten kostat dig?

– Det här är ett jobb där det ständigt byts fokus. Ena året är det kris i Grekland som man jobbar mycket med, nästa år kanske det är en stor förändring av bolagsskatten, just nu har det varit jättemycket kring integration och flyktingar.

– På det sättet är ingen dag här den andra lik. Det är alltid saker man ska lära sig om, förstå och vara med i en process och försöka lösa. Jag har förmånen att ha ett roligt jobb. Man går aldrig hit och tänker att nu blir det samma saker som i går. Dels händer det saker hela tiden i vår verksamhet och händer det något i något annat område - i och med att vi ändå ansvarar för pengarna, om man så säger - så dras vi in så snart det är något som ska göras.

– Nu har det först då varit väldigt mycket brand och sedan reda ut det här med asylkostnader och frågeställningar kring Ukraina... Samhällsdebatten präglas av att det skiftar i frågeställningar. Det driver väldigt mycket vår verksamhet. Sedan måste vi ju gå djupare in i frågorna, men det tycker jag är väldigt roligt.

– Jag har som sagt väldigt kul, men det är väldigt mycket arbete.

Hur mycket?

– Ja alltså, jag jobbar ju periodvis upp över 100 timmar i veckan och sedan är det perioder då det är mera normalt, men det varierar. Det kan bli väldigt mycket arbete.

Att jobba 100 timmar i veckan tar ju tid från annat. Vad får du betala för att ha det engagemanget?

– I och med att jag har min familj i Katrineholm och jag i princip bara är hemma på helgerna så är det ju en påfrestning för familjen. Jag skulle nog säga att vi har väldigt starka familjeband. Vi är en familj som lever tätt med varandra. Dels talar vi mycket i telefon i veckorna, men när vi inte arbetar så är vi tillsammans, vi gör saker ihop. Både jag och min hustru är väldigt engagerade i våra barn och deras utbildning och vad de är intresserade av. Det enda man kan göra om man ska leva ett offentligt liv är att försöka skydda den privata delen så mycket man kan och jobba med att ha starka familjeband.

Du sa senast att "Äktenskap är ingen enkel sak. Man måste medvetet bestämma sig för att jobba med relationen och jag har haft turen att träffa en person som jag kan känna långvarig kärlek och en god kamratlig relation till"?

– Föräldraskap är heller ingen enkel sak. Där gäller samma sak som i rollen som partner. Jag tror att man måste vara engagerad i sin familj.

Hur visar du det engagemanget?

– Jag pratar mycket med mina barn, vi gör mycket tillsammans, de är väldigt intresserade av historia, av andra länder. Så vi pratar mycket, exempelvis om utvecklingen i världen, och promenerar. Man får verkligen försöka kompensera genom att vara där och engagerad när man väl är hemma.

Kan du förhöra läxor per telefon och - när barnen var yngre - läsa godnattsaga via Skype?

– Njäe, alltså... jag är väldigt engagerad i deras skolarbete så jag försöker verkligen hjälpa dem, men det blir rätt mycket på helger och lov. Alltifrån att prata igenom spansk historia till vad hände i Sverige på 1600-talet och vad ska vi egentligen tro om det som händer i Irak. Vi är nog en rätt engagerad familj. Mina barn är väldigt intresserade av politik.

Hur har det funkat med skolavslutningar och luciaframträdanden?

– Jag tror inte att jag har missat någon skolavslutning, det försöker jag se till att jag kan. Ska de göra något uppträdande - de spelar musik och sjunger - så försöker jag se till att jag är hemma. Inte alltid, men nästan alltid.

Men det här med att hämta och lämna på fritids?

– Ja alltså, vi bor på landet, så barnen hämtas och lämnas med skolskjuts vid huset. Nackdelen med det är att de har 45 minuters skolresa, fördelen är att de kommer hem och i väg på ett tryggt och bra sätt.

Du pratar om engagemang när man väl är på plats. Man kan ju själv känna sig rätt urblåst i huvudet utan att komma upp i de arbetsnivåerna som du har. Hur rolig är du att leva med när du jobbar 100 timmar i veckan?

– Det är ju inte riktigt jag som ska svara på det. Jag tycker att vi - men jag har ju bara levt i en familj - lever väldigt nära varandra. Även om vi är isär är det väldigt mycket närhet i att vi pratar mycket och är engagerade i familjen.

Det talas här på Finansdepartementet om att du ofta refererar till hur din hustru Sanna löst olika personal- och chefsfrågor i sitt jobb?

– Ja, det är klart att vi pratar mycket. Sanna är ingen politisk person, men hon har en väldig erfarenhet av att hon arbetat för ett antal företag, som lärare och nu som rektor och det är klart att det ger mig en del insikter om skolans värld och den typ av utmaningar som finns i samhället i dag, inte minst inom den typ av utbildningar som hon haft ansvar för (turism och senare vård och omsorg, reds anm).

2012 sa du att det bara är i en gammal värld som man är chef hela sitt liv? Tidigare har du bytt jobb vartannat eller vart fjärde år, men nu är du inne på ditt åttonde år som finansminister?

– Till att börja med tror jag att det är väldigt sant. På Finansdepartementet försöker vi jobba med att ha två vägar i organisationen som är parallella, en som chef och en som expert. Det är väldigt få chefer som också orkar vara djupt inne i alla sakfrågor även om cheferna här oftast är väldigt kunniga. Och så kan man gå emellan de där vägarna. Det innebär att det blir enklare för människor att ha ett chefskap i ett antal år och sedan ändå ha kvar en väldigt senior roll i organisationen, där de är experter. Det är ett klokt sätt att förhålla sig i organisationen och ett sätt att behålla kompetenta människor. Jag tror att det är få i dag som är beredda att tänka sig att man är chef i främsta linjen eller ledet hur länge som helst. Sedan har ju jag haft förmånen att ratta den här organisationen under åtta år och det är en av Sveriges mest kompetenta arbetsplatser. Om jag ska ställa mig frågan själv vad det är som ger mig energi så är det väldigt ofta mina arbetskamrater. De tillhandahåller underlag, intellektuell spänst och stimulans, motstånd, intellektuell utveckling, tankearbete som gör att det är en förmån att få jobba med dem.

Men när du tillträdde lät det lite mer som att du såg det politiska uppdraget som en tillfällig samhällstjänst?

– Så tycker jag att man ska betrakta det. Nu är vi inne i en valkampanj och jag är väldigt engagerad i att vi ska få fyra år till och i botten tycker jag att det är en fördel om människor dels kan brinna för politiken och dels ha en annan arbetslivserfarenhet också. Jag tror att jag har en fördel av att jag jobbat i banksektor, att jag jobbat i Riksbanken i en vanlig tjänstemannaroll. Dels tror jag att man har djupare kunskaper om man har varit i blandade miljöer och en bredare livserfarenhet.

Men kandiderar du för fyra år till som finansminister?

– Ja, jag hoppas ju att väljarna ska ge mig den möjligheten.

För det har talats om att Världsbanken skulle dra i dig och om uppdrag i Afrika..?

– Det tror jag inte är aktuellt. Sedan tycker jag ju att det som sker globalt nu, både i Asien men kanske ännu mer dramatiskt i Afrika, är otroligt spännande. Det är viktigt för Sverige, det är en utvecklingsmöjlighet. Jag tittade igenom statistiken häromdagen och bara sedan 2001 är det en miljard människor som gått ur extrem fattigdom. Det betyder att en 300-400 miljoner personer har blivit konsumenter för svenska företag. Det där är Sveriges framtid. Jag vet att det låter provocerande, men på många sätt är Afrika Europas och Sveriges framtid. Inte om tio år, inte om 20 år, men väl om 30 år. Och det tror jag är väldigt bra. Det finns otroligt levande kulturer där. Afrika är en väldig möjlighet för Europa.

– Sedan tror jag att min uppgift är att vara här i Sverige. Jag har min bas i Katrineholm, den passar mig alldeles utmärkt. Både för svensk del och i världen är utvecklingen vi ser globalt både skrämmande och uppmuntrande. Det är alla de här konflikterna, vi har motsättningar som tycks bli värre, allt mer aggressivt Ryssland, men samtidigt då kanske de bästa möjligheterna vi har sett för utveckling på mycket lång tid.

När du var med i SVT:s "Skavlan" talade du om en vändpunkt med händelser i din familj som fick dig att inse att du var kristen. Vilka händelser var det?

– Jag brukar stanna vid att säga att det var händelser i familjen. Jag vill inte gärna gå in i så pass privata upplevelser. Men för mig har det varit en trygghet att känna någon form av förtröstan, tro, förhoppning om att det ska finnas någonting som är gott i vår tillvaro, en Gud helt enkelt. Och jag tycker om det kristna kärleksbudskapet. I grund och botten tycker jag att det är väldigt bra levnadsregler att man ska försöka att se sin nästa och försöka hjälpa andra människor och försöka leva ett liv där man tar ansvar för helheten.

Nu finns det en massa olika sätt att göra det, men på vägen hit mötte jag sju tiggare. Hur gör du när du möter dem?

– Det händer att jag ger pengar till dem som sitter utanför affärer. Jag tycker att det är en väldig utmaning för oss. Det här är extremt fattiga människor. I Sverige lever ungefär en procent av barnen i hushåll som har låg materiell standard. I Bulgarien och Rumänien så är det nästan halva befolkningen som lever på den standarden. Det är klart att det är väldigt tuffa förhållanden. Om vi då tittar på den grupp av romer som detta ofta handlar om så är deras förhållanden tuffare än genomsnittets i Rumänien. Man måste ha sin utgångspunkt i medmänsklighet. Vi har inte levt med detta i vårt samhälle så länge och det gör att människor tycker att det är jobbigt och det har jag förståelse för, men man måste ha sin utgångspunkt i att det här är människor som har det svårt och som har gjort tuffa val och jag tycker att det är bättre att man försöker hjälpa dem än att bara gå förbi. Sedan gör jag inte det varje gång.

Vad skiljer dig värderingsmässigt från när du var 20, vägrade värnplikt och påstods tycka att privatpersoner borde få äga kärnvapen?

– Det där med att äga kärnvapen är nog mer av en vandringssägen. Det är en väldigt stor skillnad. Sverige gick igenom en väldigt stor kris på 1990-talet, jag jobbade ju för Carl (Bildt, reds anm) på den tiden och det är klart att insikten om att vi behöver trygghet och stabilitet är för mig helt avgörande. Jag tycker att ansvarstagande och att hålla i de här grundpelarna som gör ett samhälle stabilt är oerhört viktigt. Alla samhällen som går igenom kriser slits väldigt hårt.

– Sedan är det naturligtvis så att vi behöver en bra välfärd för alla människor. Ett samhälle där alla får bra skola är bättre. Vi är ett samhälle som hållits samman av ett bra utbildningssystem och det är viktigt att vi gör det även framöver. Jag tror att ett av skälen till att vi har ett av världens mest jämställda samhällen är kombinationen av föräldraförsäkringen och att vi har bra dagis. Jag tror i grund och botten att den typ av välfärdsmodell som vi har i dag är ett väldigt bra samhälle. Sedan betyder det att man får betala en del skatter, men å andra sidan tror jag att de flesta är beredda att betala en del om vi känner att vi får något tillbaka. Och Sverige har nog bättre sammansättning på sina utgifter än väldigt många andra länder och bättre än vad vi hade själva för 10-15 år sedan. Vi lägger mer på skola och omsorg och äldreomsorg och mindre på bidragssystem och statsskuldsräntor. Den bästa omfördelningen är att ge människor bra omsorg, bra skola, bra äldreomsorg och bra sjukvård. Så jag tycker nog att det svenska samhället behöver bli mer dynamiskt och konkurrenskraftigt, men i grund och botten är det ett väldigt sympatiskt samhälle.

Hur har du präglats av din plats i syskonskaran, som lillebror till Håkan?

– Jag har haft en väldigt trygg uppväxt. Vi var en familj som tillbringade mycket tid i skog och mark, vi vandrade i fjällen tillsammans, åkte skidor, åkte på orienteringstävlingar, det var väldigt mycket mulle och strövarna och scouterna och den typen av övningar gör ju att man lär sig att ta ansvar och jobba tillsammans och på det sättet hade jag en trygg och bra uppväxt.

Men du ville inte att mamma skulle leda dina strövarkurser?

– Strövarledare var hon, men jag ville inte att hon skulle bli scoutledare. Där kände jag att där fick vi dra ett streck, ha ha.

Det låter ganska härdande när du berättar om fjällvandringar där du fick ha blöt sovsäck och packning efter att ha ramlat i forsen?

– Nja, min pappa är en väldigt omtänksam person. Däremot var det så att vi vid ett tillfälle när vi gick från Sarek åkte omkull i en rätt kraftig fors och vi skulle ta oss över det höga fjällpass som ligger bredvid och allting var blött så på natten blev det lite... kallt.

Har du det som referensram om något är jobbigt nu?

– Nja, jag tror att ett bra sätt att ha ett bra föräldraskap är att ha en bra uppväxt som jag tycker att jag fick. Det är ju att man är tillsammans och gör saker på det sättet som våra fjällvandringar. Det är ju inte det att man härdas, det är mer att man svetsas samman av att vara med sina barn. Sedan spelar det mindre roll om man paddlar kanot, går i skogen eller tältar eller vad man nu gör.

När du var 16 bodde du med Sanna, jobbade extra som hotellstädare och pluggade på komvux. Nu har du en 17-åring hemma. Det måste vara annorlunda?

– Man försöker ju få sina barn att inte upprepa ens egna misstag. Jag försöker verkligen uppmuntra mina barn att gå igenom gymnasiet och prioritera skolan på ett sätt som kanske inte jag gjorde under de åren. Jag kommer inte från någon akademikerfamilj och det är nog så att första generationens akademiker blir väldigt engagerade i att tala om utbildning med sina barn. Det gäller att inte ta i för mycket, men jag tror att jag ger dem väldigt mycket stöd för att de ska ta sig igenom och kämpa med sin utbildning. Sedan måste alla göra sina val. För mig och min hustru var det rätt naturligt att flytta ihop. Jag var väldigt ung, men det kändes naturligt då. Jag hoppas verkligen att min son stannar kvar hemma ett tag till.

Hur länge då?

(Skrattar. reds anm). Ja, det får han bestämma. Men jag tror att alla som är hönspappor eller hönsmammor vill ha barnen nära sig och så trygga som möjligt. Så är det ju.

Hur har du gjort med pengar i relation till dina barn? Du och din fru har gjort en ekonomisk klassresa tillsammans och skulle kunna köpa rätt mycket saker till era tre barn.

– Mina barn tar väldigt mycket ansvar. De får jobba extra hemma. Min son jobbar lite extra även i andra sammanhang. Det är en förmån att man bor på landet, där finns det jobb för ungdomarna. Jag tycker att det är bra att man tidigt lär sig det. Jag började tidigt jobba med alltifrån att rensa kålrötter till att sälja Dagens Nyheter och jultidningar och städa och jobba extra i butiker. Det är bra att man tidigt lär sig att arbete är centralt. Det är nyttigt för människor att arbeta. Man mår bättre av att arbeta och känna att man åstadkommer något. Man får arbetskamrater. Jag tror att man som ung människa mognar väldigt mycket av att arbeta. Man får andra perspektiv och att det finns en del allvar ute i livet. I och med att jag flyttade hemifrån tidigt var jag ständigt på jakt efter jobb.

I fjol tjänade du nästan 1,5 miljoner kronor. Finns det något du unnar dig i dag?

– Vi lever ett väldigt bra liv och har ett väldigt tryggt familjeliv. Det är väl det som jag tycker är allra mest centralt, att man skapar en trygg miljö för barnen.

Du håller inte på med aktier och du har allt pensionssparande i sjunde AP-fonden. Lägger du fortfarande vikt vid att hitta makaroner till lägsta kilopris?

– När man köper standardvaror som mjölk och mjöl går man kanske inte och jämför priser, men ska jag handla någonting som sill är det klart att jag går och tittar på kilopriserna. Jag tror inte att det är så himla stor skillnad på de här burkarna som priset vill låta påskina. Jag tror att sylten är likadan i alla burkarna och så har de olika priser på det. Jag försöker ta den som har lägst kilopris när jag jämför. Ibland tycker min hustru att jag kommer hem med alltför billiga saker. Men min hypotes är att det är ungefär samma sill i båda burkarna och om man skulle testa det är det nog få som skulle känna skillnad på de olika burkarna. Ibland tror jag att butikerna lurar oss att betala för mycket genom att sätta en finare etikett på vissa burkar.

Jag är så fascinerad av att du som 30-årig småbarnspappa och analytiker vid Alfred Bergs obligationsmäklarfirma Tranferator tog dig tid att några dagar efter valet som sossarna vann 1998 mejla en djupanalys med policyråd till Carl Bildt, Bo Lundgren och Gunnar Hökmark och att du valet därpå, 2002, gjorde samma sak? Trots att du inte jobbade för Moderaterna?

– Det fanns en liten faktor som spelade roll 2002, det var att jag var föräldraledig. Jag hade varit hemma i sex månader vid det valet. Och det är klart att som föräldraledig har man mer tid att hänga med och reflektera.

Men ensam hemma med två tvillingar och en femåring med deltidsförskola, har man verkligen mer tid att tänka då...?

– Absolut! Jag ska inte säga att det är utan ansträngning att vara tvillingförälder, särskilt inte i början. Sedan har man väldigt mycket fördelar av det också, att de har väldigt mycket trygghet i varann när man ska introducera dem på dagis eller i skolan. Men livet är ju mycket slumper och om jag själv ska reflektera över varför jag kom tillbaka till politiken tror jag att det delvis är för att jag var föräldraledig och hade mer tid än vad jag annars skulle ha haft för att följa politiken.

Ja, för de här valanalyserna som du mejlade M-ledningen ledde till att du blev partiets chefsekonom?

– Jag tyckte att det fanns ett antal områden där Moderaterna kunde göra bättre i från sig. Jag tycker att ekonomiskt ansvarstagande måste vara en kärna, man måste ha en väl finansierad och genomräknad budget, den ska ha de effekter på samhället som man påstår, det ska verkligen leda till att människor kommer i arbete... Jag tyckte att det fanns en övertro på att exempelvis avreglera arbetsmarknaden i den gamla politiken och kanske också lite för mycket värnskatt och för lite sänkt skatt för vanliga människor.

– Jag kände ju Bo Lundgren sedan tidigare. Han gjorde ett mycket bra jobb som bankminister (biträdande finansminister med ansvar för bankfrågor, reds anm) när det begav sig på 1990-talet, så på det sättet var det naturligt att ha kontakt med honom. Han erbjöd mig helt enkelt att bli en chefsekonom. Det där är ju lite av en värnplikt i den meningen att om ett parti har ett valresultat på 15 procent och man ändå tycker att det partiet är viktigt, ja då får man ställa upp. I det läget tyckte jag nog att det var svårare att säga nej än att säga ja.

Det slog mig också att de 20-centimetershögar med papper som du säger dig läsa varje kväll under dina åtta år som finansminister har blivit en 580 meter hög trave...?

– Ja... (Skrattar, reds anm). Ja, det är väldigt många pärmar med papper. Men så där funkar det ju. Mina medarbetare kommer till mig på eftermiddagen med - ja, under budgetperioder så är det ju en eller två pärmar varje dag - och då är det min uppgift att läsa dem och ge styrlinjer för arbetet framåt och då blir det långa kvällar och många papper.

Dina kolleger påstår att du inte är rädd för att göra grovjobbet själv, utan att du ibland sitter likt en "number cruncher" (internslang för att räkna fram de siffror och det underlag som den ekonomiska politiken sedan bygger på)?

– Det här är en kul miljö för det är väldigt mycket duktiga människor. Jag jobbar mycket med mina medarbetare och får väldigt mycket underlag av dem. Som tur är skriver de väldigt bra. Dels skriver de om sådant som jag för tillfället måste vara väldigt intresserad av och dels väldigt bra. Det är en väldig förmån att få vara i en sådan miljö.

Du fick toppbetyg i Finansdepartementets medarbetarundersökning, där 87 procent av de 400 anställda ansåg att du och dina chefer visar stor respekt för medarbetarna och deras arbete. Men det påstås också att du kan bli väldigt arg emellanåt. Hur vill du vara som kollega?

– Jag har en otrolig förmån av att ha mycket duktiga medarbetare, mycket kunniga och de jobbar med en oerhörd lojalitet. Att vara chef för de här människorna är något jag känner en väldig stolthet över, det är en otroligt duktig organisation. Sedan är det alltid så att ibland har vi svåra problem, ibland har vi enkla. Sällan kommer medarbetarna till mig om de inte har svåra problem och då får vi jobba hårt med det.

Och det här med att du blir förbannad?

– Det händer väldigt sällan, det får jag nog säga. Numera är det mer att vi helt enkelt får gå på djupet med en massa svåra föreställningar tillsammans.

Vilken roll har du på regeringssammanträdena?

– Oftast får jag göra inlägg som handlar om vad som hänt i världsekonomin och vad som händer i svensk ekonomi och också vad vi för tillfället har för bekymmer. Vad har vi råd med och vad har vi inte råd med? Vi har en väldigt bra diskussionsmiljö i regeringen och det finns många personer som är väldigt kunniga inom olika områden. I går fick vi en bra redogörelse av Carl (Bildt, reds anm) om läget i Ukraina och det är klart att han har väldigt djupa kunskaper i det.

– Regeringssammanträdena är - tycker jag - väldigt roliga.

Vad har du för relation till Socialdemokraternas finansministerkandidat Magdalena Andersson?

– Ja alltså, vi känner inte varandra särskilt väl. Hon är en väldigt utpräglad socialdemokratisk politiker. Vi har olika roller.

Och hur är förhållandet mellan statsminister Fredrik Reinfeldt och dig?

– Vi har ju känt varandra länge. Han är en mycket omtänksam vän och chef och vi har roligt tillsammans.

Vad är det som driver dig?

– Jag tycker att samhällsfrågor är väldigt intressanta. Jag har ett jobb där jag nästan varje dag får möta nya, intressanta frågor som jag får vara med och lösa och det ger väldigt mycket energi.

Hur vill du bli ihågkommen?

– Jag tycker att det viktigaste är att vi har fört en väldigt ansvarsfull politik. Sverige står starkt. Vi slår nästan alla våra grannländer i de ekonomiska grenarna och det är väl vad jag tycker är mest centralt.

Och så måste jag fråga om din frisyr. När du tillträdde som finansminister sa Mats Svegfors som var din chef då du var ledarskribent på Svenska Dagbladet att hästsvansens längd skulle vara ett test på hur bra du förmår bevara din integritet. Nu är den avklippt?

– Nja, det är nog snarare ett mått på hur tunnhårig jag är än på min integritet...

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!