Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Är de här människorna tillräckligt schyssta för dig, Jimmie Åkesson?

Javier Ruiz, 70, pensionär, Alfta. Kom från: Marbella i Spanien 1973. Foto: Henrik Hansson
Ademir Zilic, 24, student, Linköping. Flydde från krigets Bosnien-Hercegovina 1993.
Zuhir Hersi, 33, Föreläsare inom försäljning och marknadsföring, Partille. Kom från Burco i Somaliland, 1989. Foto: Jonas Tobin
Al-Ahmed Busadi, 18, student och musiker, Djurås, kom från Libyen 2012. Foto: Henrik Hansson
Larysa Sherstylo, 36, Spånga kom till Sverige från Ukraina i augusti 2008. Foto: Robban Andersson
"Nu har jag insett att gräset inte är grönare på andra sidan", skriver hon.
Dardan Rexhepi, 22, allsvensk fotbollsspelare i IF Brommapojkarna. Foto: Anna-Karin Nilsson
"Vi hade flytt förföljelse i Kosovo, men mötte hatet även i Degerfors", skriver han. Foto: Andreas L Eriksson
Azir Ahmeti, 55, arbetssökande guldsmed, Helsingborg.
Azir Ahmeti: "Jag och min fru Naile när vi förlovade oss 1979."
Soraya Karimi, 57, arkitekt och modersmålslärare, Angered. Foto: Leif Gustafsson
Soraya Karimi: 1984. Bilden togs när vi skulle ta farväl av min familj innan vi lämnade hemlandet. Det är jag med min man Abdul Rashid, son Solaiman och dotter Mina Popal i famnen. Foto: Leif Gustafsson
Caroline Li Yun Hsiung, 44, kom till Sverige i februari 1994 från Taiwan efter att ha flyttat från Indien. Foto: Thorvald Burman
DECEMBER 1990. Jag var 20 år och var på besök i Indien. Mina föräldrar hade flyttat tillbaka till Kina, min far hade gått bort tre år tidigare, men min äldre syster bodde kvar i Indien så jag hälsade på henne.
SJÄLVLÄRD. Suleiman Abuhasanein har lärt sig svenska genom att läsa böcker och prata med svenskar. "För att kunna arbeta som läkare i Sverige måste jag klara ett medicinskt språktest", säger han. Foto: Henrik Jansson
Suleiman Abuhasaneins fru Racha Zayat och dotter Saedra Abuhasanein är kvar i Syrien.
Suleiman Abuhasanein under en operation i Damaskus 2012.
Amani Loubani, 32, peronalchef på ett assistansbolag med 87 anställda, Malmö.
Kom från: Libanon, 1989.
Foto: Tomas Leprince
Ferouze Rashid Abdirahman, 17, student, Borlänge.
Kom från: Somalia via Etiopien i januari 2013.
Foto: Henrik Hansson
Surjit Singh Pabla, 66, företagare, Göteborg.
Kom från: Indien, 1978.
Foto: Lennart Rehnman
Marjatta Randeborg kom till Sverige i sin mammas mage 1939 Foto: Henrik Hansson
Syskonen tvingades vänta. Adelaide Nkembi, 28, kom till Sverige från Kongo med sina föräldrar, men fyra äldre syskon fick vänta i flera år innan de fick förenas med familjen. Foto: Ylwa Yngvesson
1995. "Min lillasyter, jag och en nära vän surar för att vi fått utegångsförbud, som varade i cirka fem minuter." Foto: Privat
Meryem Aichi, 36, revisor som har praktik som köksbiträde på skola i Stockholm.
Kom från: Marocko i oktober 2009.
Meyrem Aichi lever sedan fem år i Sverige med sin dotter och make – men trots dubbla examen från Marocko och Frankrike får hon nej på jobbansökan efter jobbansökan. "Jag upplever Sverige som rasistiskt", skriver hon.
Foto: Olle Sporrong
Javad Heydari, 17, student Mockfjärd.
Kom från: Afghanistan via Iran i oktober 2011.
Foto: Privat
I Teheran. "Jag bodde ensam i Iran. Jag är längst till vänster med kompisar från jobbet." Foto: Privat
Fatima Ali Ismaiel, 45, rektor som jobbar som undersköterska, Uddevalla.
Från: Bagdad i Irak, via Syrien, Danmark och slutligen Malmö 18 februari 2000.
Foto: Lennart Rehnman
2014. Fatima Ali Ismaiel, 45, lärde sig svenska på nio månader. Nu arbetar hon på ett demensboende. "Våra gamla var en gång i tiden aktiva och byggde upp samhället, och i dag behöver de själva hjälp", säger hon. Foto: Jonte Wentzel
1994. "Det är jag till vänster, med vit sjal, med min äldste son, Dastan, 6, i famnen. Han gick bort i en bilolycka ett år senare. De andra är kolleger på samma grundskola, Kibaa-skolan i Diyala nära Bagdad. Jag var rektor där 1995-1996." Foto: Privat
1 / 29

Hej Jimmie. Titta gärna på ansiktena här intill och ovanför.

Under din valturné har du ju gång på gång sagt att det bara är "schyssta människor" som ska få komma hit.

Ta en riktigt noggrann titt på de 167 personerna som den senaste månaden berättat sina livs historier i Expressen – vilka av dem är tillräckligt "schyssta" för ditt Sverige?

Jag siktar in mig på de två största killarna på festen.

De har stirrat på mig sedan jag kom hit, trots att vi aldrig träffats. Jag kan inte gömma mig i rummet längre och vill de slå mig, har jag ändå ingenstans att fly.

– Hej, jag heter Diamant.

Sträcker fram handen och ler så vänligt jag kan. Försöker få dem att inse att jag är ofarlig, harmlös.

De spänner käkarna, stirrar iskallt mot min hand som hänger i luften.

Jag ger upp försöket och frågar om de har trevligt och vilka de känner.

– Vad gör DU här? frågar killen som ser farligast ut.

– Jag är klasskompis med honom, säger jag och pekar mot vännen som tagit oss till dit, ovetande om att det skulle spelas vit makt-musik på festen och att många av gästerna skulle sjunga med.

Samtalet utvecklas till verbala påhopp mot såna som mig, invandrare. Killen som ser farlig ut berättar att han har bråkat med en "invandrarkille”. Nu menar han att vi alla är våldsamma tjuvar och kräk som bara förstör för svenskarna. Efter ett längre samtal, när han fått uttrycka tillräckligt mycket av sitt hat mot oss, säger han plötsligt nästan ursäktande:

– Jag syftar på alla de andra invandrarna. Du är schysst.

Ytterst begränsad invandring

Det här var 2000. Jag hade precis börjat gymnasiet och min nye klasskompis bjöd med mig till en fest i byn Grängshammar utanför Säter. Det är en av åtskilliga liknande diskussioner jag haft genom åren, precis som nästan alla jag känner med utländsk bakgrund.

Mitt liv har gått vidare och jag hade nästan förträngt festen i Grängshammar. Men i september 2014 gör sig samtalet påmint när jag hör Sverigedemokraternas partiledare valtala.

I stad efter stad pratar Jimmie Åkesson om en ytterst begränsad invandring, som innebär att bara ”schyssta” människor ska få komma hit.

Samtidigt tar jag del av de 167 berättelser om Sverige och resan hit, som vi publicerat i Expressens serie Det nya landet. De medverkande är människor som invandrat från 1950-talet och fram till i dag. De har kommit hit av många olika anledningar – krig, förföljelse, jobb, kärlek – och har haft olika förutsättningar, men ett har de gemensamt: var och en av de här 167 människorna är en del i berättelsen om det moderna Sverige.

Som journalist går jag i vanliga fall in i en yrkesroll. Jag gör mitt jobb, oavsett om jag skriver om krigsförbrytare, politiker, kungafamiljen eller vanliga arbetare. Men den här gången har jag inte kunnat stå tyst och opåverkad vid sidan om.

Mer svensk i mitt gamla land

Diamant Salihu, Marjatta Randeborg Aittamaa och Ferouze Rashid Abdirahman. Foto: Foto: Henrik Hansson I vintras jobbade jag med ett reportage om min hemstad Borlänge, där Sverigedemokraterna vid förra valet fick drygt elva procent av rösterna och gick från två till sju mandat i kommunfullmäktige.

I centrum mötte jag Marjatta Randeborg Aittamaa, 74, som invandrade från Finland sommaren 1951. Hon hade förlorat sin pappa i kriget mot Sovjet och kom till Borlänge när styvpappan fick jobb på stålverket. Jag insåg hur mycket gemensamt hon har med de barn som i dag tvingas överge sina hem med hopp om ett bättre liv i Sverige.

Marjattas berättelse har många likheter med min egen resa från Kosovo och med 17-åriga Ferouze Rashid Abdirahamans från Somalia till Borlänge 2013. Jag insåg att människors egna historier nog kan skapa mer förståelse, och ge en bättre bild av Sverige, än det som sägs i många valtal.

Själv är jag alban, svensk och muslim. Jag är influerad av 30 års liv, resor och möten över hela världen. Oavsett hur jag identifierar mig själv i Sverige betraktas jag mer som svensk när jag åker till mitt gamla hemland. Däremot vet jag inte hur Sverigedemokraterna skulle värdera min tillhörighet, när deras partiledare inte ens ser Zlatan Ibrahimovic som svensk.

Det handlar om en fotbollsspelare som är född i Sverige, som slagit målrekord i landslaget och är en av de starkaste symbolerna för vårt land internationellt. Men Jimmie Åkesson kan inte säga att han är svensk.

Är Zlatan schysst nog i Sverigedemokraternas Sverige?

"Känner mig svensk"

Fatima Ali Ismaiel, 55, gjorde karriär som ung rektor i Irak innan hon tvingades fly till Sverige. I dag jobbar hon, liksom många andra med utländsk bakgrund, i äldrevården. Hon älskar sitt yrke och värdesätter åldringarna som byggde upp samhället, de som bland annat kommer från Sverige, Finland, forna Jugoslavien, Grekland och Italien.

– Jag känner mig svensk och känner att Sverige är mitt land, säger hon.

Är Fatima schysst nog för Sverigedemokraternas Sverige?

Pappan sköts ihjäl

Javad Heydari. Foto: Foto: Privat Javad Heydari, 17, är ett av de ensamkommande barnen som Jimmie Åkesson hellre vill hjälpa i närområdet. Vid tretton års ålder tvingades han fly Afghanistan till Iran, när hans pappa blev kidnappad och brodern mördad.

Javad jobbade i en väskfabrik, tjänade ihop lite pengar och tog sig sedan till Sverige genom att vandra till fots, simma över en flod och gömma sig i en lastbil.

Eller Al-Ahmed Busadi, 18.

Hans mamma dog när han föddes. Sin pappa, som sköts ihjäl i Libyen, fick han aldrig begrava. När Medelhavets vågor slog över båten, där skräckslagna flyktingar trängdes, fann Al-Ahmed en märklig tröst i dödsångesten. Om han föll överbord och drunknade, skulle han åtminstone förenas med sina föräldrar.

Är någon av de här pojkarna schysst nog för Sverigedemokraternas Sverige?

Kräktes av rädsla

Läraren Obada Abdul Samad, 32, flydde Syrien och ”bomber, mord, slakt och kidnappning av kvinnor och barn”. Barnen var så rädda att de kräktes, berättar hon strax efter att ha anlänt till Sverige, familjens första trygga plats på flera år.

Är Obada schysst nog?

Fyllde sju på flykt

Milenko Bijelic. Foto: Foto: Privat Milenko Bijelic, 78, lämnade Republika Srpska i Bosnien och Hercegovina för 44 år sedan och fick jobb på Volvofabriken i Köping. I dag har han barn, barnbarn och barnbarnsbarn i Sverige.

Mirela Kljunic, 28, kom tillsammans med tiotusentals flyktingar från Balkan under 1990-talet. Hon fyllde sju år i en buss under flykten från Bosnien.

Är Mirela och Milenko tillräckligt schyssta för Jimmie Åkesson?

Nätverk av kvinnor

Caroline Li Yun Hsiung, 44, föddes i Indien av kinesiska föräldrar, men följde med sin landsman och stora kärlek till Gällivare och sedan vidare till Kiruna. Kärleken övervann kylan, säger Caroline vars barn nu utbildar sig på svenska universitet.

Chitrawan Sandberg Sriwanat, 58, träffade svenske Dan på en restaurang i Bangkok 1976. Efter flera års brevväxlande gifte de sig och flyttade till Luleå, där hon bland annat jobbat som vårdbiträde. I dag har hon ett nätverk för kvinnor, många från Asien, som behandlas illa av sina svenska män.

Är Caroline eller Chitrawan schyssta nog?

Flyttar om hon får jobb

Karriärkvinnan Larysa Sherstylo, 36, från Ukraina som följde med sin svenske sambo till Sverige när finanskrisen slog till 2008. Hon är stolt ukrainare och tänker inte ansöka om svenskt medborgarskap. Får hon jobb flyttar hon tillbaka till Ukraina.

Är Larysa schysst nog för Sverigedemokraternas Sverige?

Utbildade sig till optiker

Anna Hagwall. Foto: Foto: Sven Lindwall Är det skillnad på de här människorna och Sverigedemokraten Anna Hagwall, 61, som anhöriginvandrade från Ungern efter att ha gift sig med en svensk man?

Hon välkomnades hit och utbildade sig till optiker i Sverige, men säger nu att hon bara vill ta emot ”sådana landet har glädje och nytta av”.

Är Anna mer schysst än någon annan?

"Finns frihet här"

Marjatta, Ferouze och jag, då?

17-åriga Ferouze, som på ett år lärt sig svenska och som i juli trakasserades av en grupp unga män. De skrek ”jävla somalier” när hon promenerade i traditionella kläder till moskén. Trots det känner Ferouze sig mer välkommen i Borlänge än någon annanstans.

– Det finns frihet här. Man får leva hur man vill, säger hon.

Om Sverigedemokraterna får makt, hur ska de bestämma vilka av oss som är schyssta nog att få bo i Sverige?

Vill inte behöva svara

Jag ska vara ärlig. Jag skriver det här för att jag är rädd för mina framtida barns skull. Jag vill inte att de ska växa upp i ett Sverige där man blir granskad och värderad utifrån sitt ursprung eller hur ”schysst” man är.

Jag skriver detta nu, för jag vill inte behöva stå till svars när barnen frågar:

Varför gjorde du inget? Varför sa du inte ifrån?

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!