Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Toppolitikernas krav: En kvinnlig statsminister

Annie Lööf vill ha en kvinnlig statsminister, säger hon i SVT:s Skavlan. Foto: SVT
Mona Sahlin (S). Foto: ERIK GUSTAFSON
Maud Olofsson (C). Foto: OLLE SPORRONG
Åsa Romson (MP). Foto: ALEX LJUNGDAHL
Maria Leissner (L). Foto: CLAUDIO BRESCIANI / SCANPIX / SCANPIX SWEDEN
Maria Wetterstrand (MP). Foto: CORNELIA NORDSTRÖM
Beatrice Ask (M). Foto: ANNA-KARIN NILSSON
Gudrun Schyman (FI). Foto: EMIL LANGVAD/TT / TT NYHETSBYRÅN
Sofia Arkelsten (M). Foto: ANNA-KARIN NILSSON
Ella Bohlin (KD). Foto: ANNA-KARIN NILSSON
1 / 11

En rad tidigare och nuvarande toppolitiker menar att Sverige behöver en kvinnlig statsminister.

– En kvinna som statsminister skulle visa för alla tjejer att deras samhällsengagemang är lika viktigt som killars, säger tidigare MP-språkröret Åsa Romson. 

– Vi kvinnor är en ny och behövd del av maktutövningen, fortsätter tidigare S-ledaren Mona Sahlin.

– Vi måste få några förebilder som visar att ”kan hon så kan jag”, konstaterar tidigare C-ledaren Maud Olofsson. 

– Kvinnor används som disktrasor. De kastas bort efter kort användning, menar tidigare L-partiledaren Maria Leissner. 

I SVT:s pratprogram "Skavlan" efterlyser Centerledaren Annie Lööf en kvinnlig statsminister. 

– Det vore väldigt viktigt för jämställdheten. 

Och hon får medhåll av en rad tidigare och nuvarande kvinnliga toppolitiker. 

Mona Sahlin (S). Foto: ADAM IHSE/TT / TT NYHETSBYRÅN

Mona Sahlin, 61, partiledare för Socialdemokraterna under åren 2007-2011, konstaterar att det fortfarande är "extremt ovanligt" med kvinnor i ledartoppen inom politiken. 

– Män har sen urminnes tider gjort upp de normer som makten skall utgöra och likna. Kvinnor bryter av bara med sitt kön och vår annorlunda bakgrund och erfarenheter. Det är som om makten därigenom blir hotfull och svårtydd, säger Sahlin och fortsätter:

– Det är fortfarande svårt för kvinnor att göra karriär. Fördomar märks och hot och hat riktas ofta specifikt mot kvinnor med sexuella hot om våld. Alla blir vi fittor och horor när vi skall kritiseras. Systerskap över partigränser är ett motmedel. Och att halva befolkningens underordning ses som det demokratiproblem det är – för hela befolkningens skull.

Åsa Romson (MP). Foto: ALEX LJUNGDAHL

Åsa Romson, 46, språkrör för Miljöpartiet under åren 2011-2016:

– En kvinna som statsminister skulle visa för alla tjejer att deras samhällsengagemang är lika viktigt som killars och mäns. Därför vore det viktigt att Sverige fick en kvinna som statsminister. 

– Det skulle också underlätta för att vänja väljarna vid bilden av en kvinna på högsta beslutstoppen, i dag är det uppenbart att många omedvetet har en manlig norm för politikerrollen.

Maud Olofsson (C). Foto: OLLE SPORRONG

Maud Olofsson, 63, partiledare för Centerpartiet under åren 2001-2011, håller med. 

– Det är en fråga om att ta tillvara all kompetens i ett samhälle när både kvinnor och män kan ta det yttersta ledarskapet på alla nivåer. Kvinnor är ju mer välutbildade än män i dag så det måste vara nåt annat som gör att kvinnor inte når de högsta positionerna på samma sätt som män. 

Som partiledare mötte hon själv många fördomar.  

– Vi måste få några förebilder som visar att kan hon så kan jag. Så var det när jag blev partiledare. Många såg att det var möjligt att vara kvinna o partiledare. 

Det är fortfarande betydligt svårare för kvinnor än för män att göra politisk karriär, hävdar Maud Olofsson. 

– Det är inte lätt för kvinnor att göra och vara rätt. Vi ska vara mjuka och sociala och samtidigt hårda och tydliga men det verkar sällan bli rätt. Vi pratar för högt, för fort, för personligt eller för opersonligt. Det är svårt att göra rätt. 

– Det finns väldigt många negativa ord om kvinnor som ledare men färre för män. Vi är gapiga, gnälliga, tjatiga, skrikiga, pratiga, babbliga.

Maria Wetterstrand (MP). Foto: CORNELIA NORDSTRÖM

Maria Wetterstrand, 45, språkrör för Miljöpartiet under åren 2002-2011, menar att en av förklaringarna till att Sverige ännu inte haft en kvinnlig statsminister är att de stora partierna "ytterst sällan haft kvinnliga partiledare, och när de haft det har de inte vunnit val". 

– Eftersom vi aldrig haft en kvinnlig statsminister förknippar vi undermedvetet ”statsminister” med bilden av en man, och söker, också omedvetet, i första hand efter företrädare som uppfyller vår bild. En kvinna har då en större uppförsbacke eftersom hon både måste visa sig kompetent och också vara så pass bra att hon får oss att bortse från bilden av statsministern som en man.

– Ju fler kvinnliga statsministrar vi ser, desto mindre fäste har den inpräntade bilden av den manliga statsministern, och desto friare blir vi att bedöma kompetens utifrån person, inte kön. 

Är det svårare för kvinnor än för män att göra karriär i politiken?

– Vi utgår ifrån att en man är kompetent tills motsatsen är bevisad, medan en kvinna måste bevisa sig kompetent. I slutänden jämnar det förhoppningsvis ut sig, men utgångsläget är inte helt rättvist.

Samtidigt konstaterar Maria Wetterstrand: 

– När Mary Robinson blev president på Irland blev plötsligt ett av de vanligaste drömyrkena för unga irländska tjejer att bli president. Har det betydelse för framtiden? Ja, det tror jag.

Filippa Reinfeldt (M). Foto: MICHAELA HASANOVIC

Tidigare sjukvårdslandstingsrådet Filippa Reinfeldt (M), 51:

–  En statsminister måste främst vara kompetent, alldeles oavsett kvinna eller man. Men självklart kan det finnas ett symbolvärde med en kvinna på högsta ledande position. Eftersom kvinnor inte är sämre lämpade än män så kanske det är det lite märkligt rent statistiskt att vi ännu inte haft någon kvinna på just det förtroendeuppdraget.

Gudrun Schyman (Fi). Foto: STINA STJERNKVIST/TT / TT NYHETSBYRÅN

Gudrun Schyman, 70, som i dag är partiledare för Feministiskt initiativ, lägger en stor del av skulden på Socialdemokraterna. 

– Arbetarrörelsens organisationer har länge varit dominerade av män, både parti och fack, och har inte legat i framkant när det gällt representation. När borgerliga fått makt har de hindrats av traditionalistiskt tänkande. Det finns alltid något att skylla på. Efter att både Mona Sahlin och Anna Kinberg Batra prövats verkar det som om många uppfattar det som att ”vi provade och det gick inte”. 

Varför är det viktigt att vi får en kvinnlig statsminister framöver?

– Representation är en viktig fråga men blir lättviktig om den inte följs av politik i samma riktning, det vill säga det måste kombineras med en feministisk politik om det ska bli verklig förändring. Alla kvinnor är ju inte feminister och alla feminister är inte kvinnor. 

Veronica Palm (S). Foto: ANNA-KARIN NILSSON

Tidigare S-toppen Veronica Palm, 45, riksdagsledamot under åren 2002-2015, fortsätter:

– Både att män alltid värderas högre än kvinnor och att makt är associerat med det vi ser som manlighet. 

En kvinnlig statsminister behövs, menar hon:

– För att kön inte ska spela roll. Den lämpligaste, oaktat kön, ska få det främsta uppdraget. Men också som förebild, för att unga kvinnor ska se att allt är möjligt för dem. Jag tänker som Anna Kinberg Batra sa när hon avgick ”Jag hoppas att min dotter ska få uppleva en kvinnlig statsminister”.

Enligt Veronica Palm måste kvinnliga politiker vara bättre än sina manliga kolleger.

– Makt är associerat med manlighet och efter den måttstocken framstår ofta en ganska medioker man som mer duglig än en kompetent kvinna.

Beatrice Ask (M). Foto: STINA STJERNKVIST/TT / TT NYHETSBYRÅN

Moderata ex-ministern Beatrice Ask, 62, som suttit i riksdagen sedan 1994, håller inte med. 

– Nej, det är inte min erfarenhet i Moderaterna. Att göra politisk karriär är svårt och kräver mycket arbete oavsett kön. Men det finns frågor som nästan bara kvinnor får och bristande jämställdhet i samhället får effekter också i politisk verksamhet.

– Det är politikens innehåll inte personen som är viktigt. Ur den aspekten är det viktigt med både män och kvinnor i politiken. En svala gör ingen sommar.

Maria Leissner (L). Foto: CLAUDIO BRESCIANI / SCANPIX / SCANPIX SWEDEN

Maria Leissner, 62, partiledare för Folkpartiet under åren 1995-1997:

– Vi har haft ett tjockare glastak i Sverige för statsministerposten främst på grund av det sätt som kvinnliga partiordförande hanteras av sina respektive partier, på bägge sidor om blockgränsen. De får testas i några år när de känns fräscha och skojiga, men mals ner på ett helt annat sätt än manliga kollegor, eftersom de inte backas upp av det fortfarande huvudsakligen manliga etablissemanget inom partierna vid kriser. De används som disktrasor att kastas bort efter kort användning.

Varför är det viktigt att vi får en kvinnlig statsminister?

– Det är en internationell pinsamhet att Sverige, som satsar så mycket på jämställdhet, har en feministisk utrikespolitik, driver kvinnofrågor hemma och borta som en viktig del av vår identitet som nation, står ut som ett apart exempel på ett av de få europeiska länder som aldrig haft en kvinna som stats- eller regeringschef. Jag skäms varje gång jag är tvingad att förklara detta i internationella sammanhang. Att en kvinna har det viktigaste jobbet i landet är en av de viktigaste signaler vi kan sända till alla flickor i Sverige. Betydelsen av förebilder kan inte nog påpekas.

Är det svårare att göra karriär i politiken som kvinna?

– Läs igenom vittnesmålen från metoo-rörelsens politiska grenar så blir detta uppenbart! Det praktiseras ett glastak inom varje parti mot att verkligen kunna relatera till en kvinna som ledande auktoritet och maktcentrum över tid. Gästspel tolereras, inte mer.

Hillevi Larsson (S). Foto: SVEN LINDWALL

Hillevi Larsson, 44, riksdagsledamot för Socialdemokraterna sedan 1998, håller med om att kvinnor bedöms enligt en annan måttstock än män. 

– Ja, åtminstone vad gäller de ledande uppdragen. Kraven på kvinnor är högt ställda och dreven hårda. 

Men det är inte könet utan politiken som ska vara avgörande när en ny statsminister utses, anser hon. 

– Det viktigaste är inte statsministerns kön utan vilken politik hen står för, men kvinnor ska ha samma möjlighet som män att nå även de högsta positionerna. 

Sofia Arkelsten (M). Foto: ANNA-KARIN NILSSON

Moderata riksdagsledamoten Sofia Arkelsten, 41, partisekreterare under åren 2010-2012:

– Politiken är en tuff bransch som kan vara ganska gräslig. Det är uppenbart att kvinnor och män bedöms olika, ta bara en sån sak som diskussionen om Mona Sahlins väska eller kommentaren om Anna Kinberg Batras klädsel på presskonferensen då hon meddelade sin avgång. På riktigt är det en viktig framtidsfråga att partierna kan rekrytera människor som är beredda att bära ett så tungt förtroendeuppdrag. För som statsminister sätter du resten av livet på paus. Det är arbetslinjen, men med extra allt. Det är trots allt få personer som är beredda att leva så. 

Sofia Arkelsten hoppas nu att Ulf Kristersson blir nästa statsminister – men hon väntar också på en kvinnlig sådan. 

– Jag förutsätter att Ulf Kristersson blir statsminister nu snart, men visst, annars vore det på tiden med en kvinna på den posten. Det finns många bra namn i Moderaterna och Alliansen! Jag har ändå gott hopp inför framtiden. 

– De kvinnor som varit kandidater till statsministerposten hittills har ju inte vunnit val. Men det är en tidsfråga. Och det är varje partis ansvar att jobba strategiskt med rekrytering och att behålla kompetenta kvinnor. Partierna har inte råd att slösa bort engagemang och kompetens.  

Ella Bohlin (KD). Foto: ANNA-KARIN NILSSON

Kristdemokraternas landstingsråd i Stockholm, Ella Bohlin, 39: 

– En statsminister kan fatta beslut som är bra eller dåliga. Det är primärt inte könet som avgör utan personens politiska övertygelse. Jag tror att vi behöver en statsminister som sätter familjers frihet framför tvångskvotering och politisk klåfingrighet. Men jag skulle gärna se en kvinna på statsministerposten - utifrån rätt kvalifikationer. Jämställdheten har tagit många kliv framåt och det är klart att det skulle bli symboliskt

Sara Skyttedal (KD). Foto: JENS CHRISTIAN

Ella Bohlins partikamrat Sara Skyttedal, 32, kommunalråd i Linköping som nu kandiderar till Europaparlamentet: 

– Jag anser att det nu mest handlar om symbolvärdet. Det faktum att de två partierna med statsministerpotential redan haft kvinnliga partiledare visar att glastaket är sprucket. 

– Kvinnor och män har på vissa sätt olika förutsättningar i politiken. För egen del upplever jag dock att jag fått oförtjänta fördelar minst lika ofta som jag fått oförtjänta motgångar. Önskar att vi kunde komma ifrån all form av särbehandling. 

 

LÄS MER: Regeringen 2018: Det händer nu – enkelt förklarat