Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Liberalerna i möte om Löfven: ”Djupt splittrade”

Alliansen på valnatten. Foto: OLLE SPORRONG
Alliansen innan valet. Foto: SVEN LINDWALL
Annie Lööf (C). Foto: FREDRIK WENNERLUND / STELLA PICTURES FREDRIK WENNERLUND
Ulf Kristersson (M) Foto: JANERIK HENRIKSSON/TT / TT NYHETSBYRÅN
Alliansen har mer eller mindre smulats sönder inifrån. Foto: HENRIK MONTGOMERY/TT
Jan Björklund. Foto: ANDERS WIKLUND/TT / TT NYHETSBYRÅN
1 / 7

Först stoppade Annie Lööf (C) Ulf Kristerssons (M) möjligheter till att bli statsminister. 

Sedan blockade Ulf Kristersson Annie Lööfs chanser för ett dito. 

Nu, inför statsministeromröstningen om Stefan Löfven, ligger Ulf Kristerssons öde helt i Annie Lööfs händer. 

Samtidigt har alliansen mer eller mindre smulats sönder inifrån. 

"Om himlen faller ner". Först då skulle en moderat enpartiregering kunna vara ett alternativ. Det sade Ulf Kristersson i en intervju med Ekot den 22 augusti, två och en halv vecka innan valet. 

Men himlen föll ner, skulle det visa sig. Den 12 oktober för att vara mer exakt, efter att det första försöket att bilda regering givits till Ulf Kristersson. Han blev då illa tvungen att inför öppen ridå konstatera att han kanske inte skulle få med sig alla allianspartier i en regering som krävde en "ja"-knapp från SD, vilket valresultatet krävde. I stället presenterade han den så kallade "3-2-1-lösningen", vilket innebar att M var beredda att bilda regering själva, alternativt tillsammans med ett, två eller tre allianspartier. 

– I går lanserade dock Ulf Kristersson en mindre högerregering. Men låt mig vara tydlig med en sak: En alliansregering består av fyra partier, en regering med färre partier är en annan form av regering, sade Annie Lööf på en presskonferens dagen efter. 

C och L röstade ner Kristersson 

Nej tack, sade slutligen både Annie Lööf och Jan Björklund – vars partier enhälligt tryckte röd knapp till den egna statsministerkandidaten. Plötsligt hade den alliansspricka som fram tills dess kunnats förnekas av partiledarna blivit synlig. Rejält synlig dessutom. 

"Kunde C rösta på den gula avstå-knappen och därmed släppa fram Stefan Löfven och en S/MP-regering tillsammans med V för fyra år sedan, borde de rimligen kunna göra det även för mig och en regering med M och KD", uppmanade Ulf Kristersson innan voteringen. 

– Jag är frustrerad, sade han till Expressen efter fallet i kammaren. 

Parallellt under denna tid har det, åtminstone enligt vad som uppges av en rad L-källor, bedrivits en kampanj från Liberalernas partiledare Jan Björklund om att gå över till den rödgröna sidan. 

– Han kommer ge sken av att han vill ha en alliansregering "ända in i kaklet", men så är det inte, sa en tung L-källa till Expressen den 7 november.

Två dagar senare gick han gick ut med beskedet att de skulle rösta nej för Kristersson i voteringen, som då skulle ske en vecka senare. 

Alliansinterna hotet: statsministerposten 

Från Annie Lööfs håll kom i stället hotet om statsministerposten. Detta efter att Annie Lööf, mot Ulf Kristerssons vilja, sonderat möjligheten för alliansen att bilda regering med Miljöpartiet. Något som, enligt källor till Expressen, hon ska ha fått igenom. MP:s krav uppgavs vara att hon – och inte Ulf Kristersson – skulle bli statsminister. Då kom svaret tillbaka från Kristersson: inte aktuellt, enligt uppgiftslämnare till Expressen. 

– Jag har varje gång sagt att det inte är ett realistiskt regeringsalternativ. MP vill inte vara med i en alliansregering, framför allt inte en som leds av M. Dessutom säger S att de inte vill släppa fram en sådan, sade Ulf Kristersson när Expressen frågade honom om uppgifterna. 

På fredagen stod det klart att det blir en statsministeromröstning om Stefan Löfven. Om Annie Lööfs parti då trycker något annat än en nej-knapp blir Stefan Löfven vald till statsminister. Hans öde ligger därmed i hennes händer. Och till skillnad från förra gången, där han "bara" riskerade att förlora en statsministeromröstning skulle det denna gång innebära att Stefan Löfven valdes som statsminister och regeringskaoset, åtminstone för stunden, skulle vara över och att Ulf Kristersson slagit i kaklet. 

Björklund påverkar Lööf

Men vad L och Jan Björklund gör är, trots att mandaten inte påverkar, långt från irrelevant. 

– Det han gör påverkar så klart även vad Annie Lööf gör. För om han bestämmer sig för att Sverige ska ha en alliansregering blir det ju så klart ännu svårare för henne. Nu försöker han lägga allt ansvar på Annie Lööf när han själv är lika delaktig till att det kanske inte blir en alliansregering, sade en allianskälla till Expressen tidigare i november.  

Och redan på fredagen – efter att det stod klart att det ska bli en votering om Stefan Löfven som statsminister – satte sig Liberalernas riksdagsgrupp i ett flera timmar långt möte med regeringsbildningen som knäckfråga. 

Trots det timslånga mötet togs inga beslut, uppger en L-källa för Expressen på fredagseftermiddagen. 

– Vi är djupt splittrade.

Kristersson: I grund och botten inte orolig

Trots det säger Ulf Kristersson att han inte är orolig för att Annie Lööf eller Jan Björklund ska trycka grönt (ja) eller gult (avstår), även om hans svar på frågan till Expressen tyder på allt annat än övertygelse: 

– I grund och botten inte. Vi står gemensamt för alliansens politik och jag har inte fått några andra tecken på något sådant, så det tror jag inte. 

– Däremot måste vi pröva. 

Och prövas kommer det att göra, rättare sagt den 5 december. 

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!