Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Så tappade S makten i norr – efter hela 84 år

Kort före valet håller socialminister Annika Strandhäll och finansminister Magdalena Andersson presskonferens om vården.Foto: ERIK SIMANDER / TT NYHETSBYRÅN
Monika Thelin, kvinnan bakom Lapplandsupproret hoppas på förändringar efter S tunga fall i Norrbotten.
S-ledaren Stefan Löfven Foto: HENRIK MONTGOMERY/TT / TT NYHETSBYRÅN

I 84 år styrde Socialdemokraterna landstinget i Norrbotten. 

Men efter larm från Sveriges rödaste län om nedskärningar i akutverksamheten, sjuksköterskebrist och kvinnor som kör 25 mil för att föda barn, var det nog. 

Domen i valet från norrbottningarna var stenhård: S tappar makten till uppstickaren Sjukvårdspartiet. 

– Det spelar ingen roll om man pratar med mammor eller pensionärer, folk har tröttnat på situationen, säger Maria Eliasson från Lombolo, som krockade med en ren och var ytterst nära att föda sin son i bilen på vägen till Gällivare.  

13 dagar före valet kallade socialminister Annika Strandhäll och finansminister Magdalena Andersson till presskonferens. Socialdemokraterna hade i elfte timmen ett löfte i den brinnande sjukvårdsfrågan: ytterligare tre miljarder per år för vård i tid.

– Det är den största satsningen på hälso- och sjukvården i modern tid och mer än vad alla andra partier satsar, sa finansministern. 

Kanske var det att tala för döva öron, kanske var det för sent. 

Om Socialdemokraternas tapp i riksdagsvalet på 2,8 procent betraktades som ett inbromsande ras, föll regeringspartiet desto hårdare i landstingsvalen. 

Störst och mest i BB-ockupationens och statsminister Stefan Löfvens forna hemtrakter i Sollefteå kommun, där S rasade från 47,6 procent (2014) till 14,4 i valet till landstingsfullmäktige. 

BB i Sollefteå ockuperades.Foto: Anton Gymark

"Många år av missnöje"

Men än större konsekvenser blir det i Region Norrbotten. 

Socialdemokraterna som har styrt sjukvårdsfrågorna i länet sedan Per-Albin Hansson var partiordförande 1934 – och genom åtta socialdemokratiska statsministrar – förlorar nu makten.

I riksdagsvalet var Norrbotten fortfarande det starkaste S-länet med 41,7 procent av rösterna, men beskedet i landstingsvalet blev en tydlig markering: 29,6 procent av rösterna till S mot 34,7 för uppstickaren Sjukvårdspartiet. 

Det är nog nu. 

I Kiruna röstade hela 70 procent på Sjukvårdspartiet, mot elva procent för S. 

– Det är många års missnöje bakom, man kan inte hålla på som de har gjort. Okej att man måste göra nedskärningar, men den arrogans och nonchalans som politikerna har visat hade stor betydelse för hur befolkningen röstade, tror Monika Thelin, ordförande i sammanslutningen Lapplandsupproret, som startade för sex år sedan som en protest mot neddragningarna inom vården i inlandet. 

Larmen har ljudit länge

Larmen från Norrbotten har ljudit från vårdens alla håll under en längre tid.

• Enligt facktidningen Vårdfokus har Norrbotten i dag en kostnad för hyrpersonal på 300 miljoner kronor.

• Ambulanserna som skulle bli fler, har blivit färre. 

• Efter den 17 september kan region Norrbotten endast hålla en akutplats öppen på sjukhuset i Kiruna. 

– Man har förflyttat all sjukvård till landsvägen. Det sägs att det finns kirurgi i Kiruna, men vad är det för kirurgi? De kan skrapa på hudytan, men ska du ta bort ett gips måste du köra de 24 milen fram och tillbaka till Gällivare, konstaterar Monika Thelin.

– Samtidigt blir det allt vanligare att man skickas till Sunderbyn 35 mil bort. 70 mil för en kvarts samtal med läkare, det är detta folk försöker sätta stopp för nu.

Monika Thelin, kvinnan bakom Lapplandsupproret hoppas på förändringar efter S tunga fall i Norrbotten.

Riskerar föda barn i bilen

Men missnöjet handlar liksom i grannlänet Västernorrland också till stor del om den bristande kvinnovården. 

Trots att det är 17 år sedan BB försvann från gruvstaden har Kirunakvinnorna inte accepterat att behöva åka 12-25 mil och riskera att föda barn i bilen på det som i folkmun kallas "Dödens väg"; E10:an mellan Kiruna och Gällivare. 

– Politiker säger att det inte föds barn i bilarna, men jag får in massor av berättelser från kvinnor som har fött på vägen och från dem som har fått dödfödda barn, säger Monika Thelin. 

– Att man från politikernas håll gentemot ockupationen i Sollefteå har framhållit Norrbotten som ett gott exempel och hävdat att det var problemfritt att stänga BB i Kiruna, är helt enkelt inte sant.

Måste åka mer än tio mil

När den sexualpolitiska tidskriften Ottar gjorde en kartläggning av avstånden till BB runtom i landet, visade det sig att nästan dubbelt så många blivande mödrar i dag måste åka mer än tio mil till närmaste förlossningsavdelning jämfört med år 2000.

Längst har de som bor i Norrbotten. 

Genomsnittsmamman i Arjeplogs kommun i Norrbotten har 165 kilometer till BB, fågelvägen. I Storumans kommun finns det mödrar som behöver åka 25 mil för att föda - och för genomsnittsinvånaren i Kiruna kommun är närmaste BB drygt åtta mil bort. 

”Det blev lite panik”

Maria Eliasson, 40 år från Lombolo i Kiruna, hade 12-13 mil framför sig när hon med maken Janne och begynnande värkar en snöstormig februaridag 2016 satte sig i bilen för att ta sig till sjukhuset i Gällivare. 

– Den första milen var det lugnt, men helt plötsligt blev det jättebråttom. När vi hade tre-fyra mil kvar fick jag krystvärkar. Det blev lite panik, säger Maria Eliasson och vittnar om den dramatiska färden. 

Paret hade passerat Kalixälven och låg fast bakom en långtradare med snöröken yrandes kring vindrutan, utan möjlighet att köra om, när Maria skriker "Barnet kommer!". 

Strax efteråt krockar de med en ren på vägen. 

– Jag har tänkt på det efteråt, vad som hade hänt om det hade varit en älg i stället, om airbagen hade lösts ut eller om långtradaren inte hade parkerat så att vi kom förbi. Då hade jag garanterat fött Axel i bilen. Det tog åtta minuter från att jag kom till BB till att han var ute. Jag hann knappt få av mig byxorna, berättar Maria Eliasson, som var en av alla Kirunabor som röstade på Sjukvårdspartiet i landstingsvalet.

– Man hör många kvinnor som är tveksamma till att skaffa barn och pensionärer som har det jobbigt. Det är inte samma vård som det har varit och det är en stor del till att sossarna tappar makten.

Vill inte se saken i svart-vitt

Det tror tvåbarnsmamman i Kiruna, som jobbar inom gruvindustrin men som trots sin egen upplevelse av glesbygdsvården, inte ser saken i svart-vitt.

– Många väljer att bo i byar och då kan man inte kräva samma vård. Men Kiruna är inte en by, det borde finnas ordentlig sjukvård här. EN akutplats med tanke på de riskfyllda jobben i gruvindustrin är inte nog. Händer det något är det väldigt långt till Gällivare. 

Norrbottens Sjukvårdsparti startade 1994 som en protest mot att Sunderby sjukhus skulle byggas, ökade i årets val sina mandat i regionfullmäktige från 19 till 27. 

Hur sjukvården i Norrbotten ska styras efter det dramatiska maktskiftet är inte klart, men succépartiet har inlett förhandlingar med alliansen för att få egen majoritet.

– Vi kommer sannolikt att leda tillsammans med Moderaterna och Centerpartiet. Förhandlingar har påbörjats, men är inte klara ännu, kommenterade Ann-Christin Åström, folkvald för Sjukvårdspartiet till tidningen Vårdfokus efter valet - och tillade att hyrcirkusen i sjukvården var särskilt prioriterad. 

– Vi måste se över bemanningsfrågan med hyrläkare och hyrsjuksköterskor. 300 miljoner kronor, det är otroliga summor. Det krävs krafttag och vi vill omgående omfördela 100 miljoner till höjda löner, framför allt för sjuksköterskor, och på så sätt bli en attraktiv arbetsgivare, sa Ann-Christin Åström. 

Förstår folks besvikelse och vrede

Riksdagsledamoten Fredrik Lundh Sammeli är ordförande för Socialdemokraterna i Norrbotten – och han förstår lokalbefolkningens besvikelse och vrede.

Samtidigt tycker han att Sjukvårdspartiet gör det lite väl enkelt för sig.

– I 25 år har man alltid sagt nej till alla tuffa beslut, men aldrig lagt en egen budget. Man har hela tiden lovat allt till alla. Och verkligheten kvarstår ju även vid ett nytt styre, menar Lundh Sammeli.

Men finns det ingen anledning till självkritik från socialdemokraternas sida?

– Självkritiken består i att vi krattat de beslut som vi tror att vi behöver göra, men kanske inte alltid lyckats förklara varför vi gör si och så. Och vad alternativen är.

– Jag har förståelse för norrbottningarnas oro kring hälso- och sjukvården. Samtidigt som jag kan konstatera att Sjukvårdspartiet till exempel lovar ett fullvärdigt sjukhus i Kiruna med avdelningar som varit stängda i snart 15 år.

Ni är nu i opposition i landstinget i Norrbotten för första gången på 84 år – vad finns att göra för er del för att kunna återta makten?

– Det handlar om att driva på i de frågor som vi tror på. Vi behöver exempelvis förbättra tillgängligheten hos allt från äldremottagningar till digitala lösningar för dem som känner sig bekväma med det. Fram till dess är det upp till Sjukvårdspartiet att försöka hålla allt de vitt och brett lovat. Vi tror inte på privatiseringar eller utförsäljningar.