Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Politikerna har tröttnat – vill ha ett stopp på ockupationen i Sollefteå

Ockupationen av Sollefteå sjukhuset påbörjades 30 januari 2017. Foto: IZABELLE NORDFJELL / TT NYHETSBYRÅN
Gun Dufvenborg är en av ockupanterna som demonstrerar för en fullvärdig sjukvård.
Foto: Anton Gymark

Med kravet en ”fullvärdig bassjukvård” säger flera av de ockupanter som finns i Sollefteå sjukhus foajé att besittningen av sjukhuset kan pågå fyra år till.

Nu har politikerna i regionen fått nog. 

– Det är inte rimligt att ha en ockupation som pågår hur länge som helst, säger tillträdande regionrådet Glenn Nordlund (S) till SVT.  

Den 30 januari nästa år har ockupationen av Sollefteå sjukhus pågått i två år. Besittningen startade i samband med att flera delar av sjukhusets akutsjukvård lades ner. 

– Vi betalar ju också skatt då vill vi ha en fungerande sjukvård, säger Gun Dufvenborg som är en av ockupanterna. 

I dag saknas bland annat kunskaper för akut kirurgi, akut ortopedi och BB på sjukhuset – närmsta sjukhus ligger en och en halv timmes bilfärd bort.  

– Vi har många bilolyckor här. Att behöva ta sig till ett sjukhus en och en halv timme bort med inre blödningar... Mycket kan hända på den tiden. 

Kan sitta kvar i fyra år till 

Flera av ockupanterna har nu sagt att de kan tänka sig att sitta kvar i sjukhusfoajén i ytterligare fyra år – fram till nästa val. Något som fått regionens politiska ledning att reagera. 

– Det är inte rimligt att ha en ockupation som pågår hur länge som helst. Jag har respekt för engagemanget men vi behöver naturligtvis ta upp en diskussion om det rimliga att de sitter kvar där i ytterligare fyra år, säger tillträdande regionrådet Glenn Nordlund (S) till SVT. 

Flera ockupanter kan tänka sig att sitta kvar ytterligare fyra år. Foto: Anton Gymark

Anledningen till att politikerna är så ivriga med att få bort demonstranterna menar han är att det inte är hållbart att ha ockupanter i lokaler där patienter rör sig. 

Han säger också till SVT att det finns ett beslut i regionfullmäktige som inte tillåter att politiskt arbete bedrivs i regionens lokaler. 

Gun Dufvenborg är en av de ockupanter som kan tänka sig att sitta kvar på sjukhuset under den kommande mandatperioden. 

– Det krävs att politikerna går med på att skriva ett uppdaterat protokoll där man lovar att återställa sjukhuset med fullvärdig sjukvård för att jag ska ge mig, säger hon. 

”Vi är en splittrad grupp med ett gemensamt mål. Det enda som finns i form av ledning är den styrelse som sköter vår ekonomi”, säger ockupanten Gun Dufvenborg. Foto: Anton Gymark/Privat

”En splittrad grupp med ett gemensamt mål”

Gun Dufvenborg menar att hon ställer sig positiv till en påbörjad diskussion med regionens besluttagare. 

– Vi har bjudit in dem för samtal flera gånger men då har de bara svarat att de inte är villiga att göra några förändringar. Nu gäller det bara att de vågar sig upp till Sollefteå så är vi jätteglada att de vill prata med oss, säger hon. 

Samtidigt säger hon att det kommer bli svårt att hitta någon motpart till regionpolitikerna. De nästan 2 900 demonstranterna är där på eget bevåg och det finns ingen som kan bestämma när ockupationen ska starta eller sluta. 

Ockupanternas mål är att få tillgång till den absolut nödvändigaste sjukvården på sjukhusen i Sundsvall, Örnsköldsvik och Sollefteå. Foto: Anton Gymark

– Vi är en splittrad grupp med ett gemensamt mål. Det enda som finns i form av ledning är den styrelse som sköter vår ekonomi. Vi får lite donationer till ockupationen som vi använder för att köpa kaffe. 

Inte bara tråkigt 

Ockupanternas enda mål är att få tillgång till den absolut nödvändigaste sjukvården på sjukhusen i Sundsvall, Örnsköldsvik och Sollefteå. 

Samtidigt som det är av tråkiga omständigheter som ockupanterna träffats där så har de roligt tillsammans menar Gun. 

– Anledningen till att vi är där vet alla om. Det är inget vi sitter och tuggar om där. Vi skrattar mycket och berättar både en och annan historia och skröna, säger hon och fortsätter: 

– Jag har träffat många trevliga människor under ockupationen. Men jag hade hellre haft en trygg sjukvård. 

 

LÄS MER: Så blev Sveriges näst minsta BB ett slagträ i den politiska debatten