”Oseriöst att lattja runt med demokratin”

Jonna Sima, Anna Dahlberg, Daniel Suhonen, Susanne Nyström och Göran Greider.
Under onsdagen presenteras vilka Stefan Löfven vill bulda regering med.
Foto: SÖREN ANDERSSON/TT / TT NYHETSBYRÅN
På måndagen berättade Annie Lööf att man tänker rösta nej till Stefan Löfven som statsminister.
Foto: TOVE ERIKSSON/TT / TT NYHETSBYRÅN

En rödgrön regering som – trots allt – får stöd av C och L, en enpartiregering med ett mittenparti eller en regering bestående av M och KD eftersom C och L ändrar sig. 

Svaren på ”vad som händer nu” blev både många och varierande när Expressen hörde av sig till en rad politiska debattörer. 

– Försöket med att samverka med de rödgröna var ju en önskedröm, säger Carolin Dahlman, politisk redaktör Kristianstadsbladet. 

– Jag ser framför mig ett extra val, säger Widar Andersson, chefredaktör för socialdemokratiska Folkbladet.

Sedan C-ledaren Annie Lööf på måndagen deklarerade att man avser rösta nej för Stefan Löfven som statsminister är det ytterst oklart om vad som kommer att hända härnäst. Expressen hörde därför av sig till en rad personer som dagligen skrivit, analyserat och debatterat regeringsfrågan och frågade: 

1. Vad kommer hända nu? Vilket är det mest sannolika scenariot du ser framför dig?

2: Vem håller i taktpinnen – och vem borde hålla i taktpinnen? 

3: Hur bedömer du risken/chansen för extra val?

Så här svarade de: 

Fördel Kristersson som efter onsdagen har en budget att luta sig mot
Patrik Oksanen, Hudiksvalls Tidning.
Foto: CHRISTIAN ÖRNBERG

Patrik Oksanen, politisk redaktör för centerpartistiska Hudiksvalls Tidning

1. Jag förväntar mig att riksdagen på fredag röstar om Stefan Löfven som statsminister och säger nej. I tredje eller fjärde rundan blir det en enpartiregering med ett alliansparti eftersom det är vad jag tror har störst chans att nå acceptans. I första hand en Moderatregering, men även ett mittenparti som budgetsamarbetar med S och M skulle vara en teoretisk möjlighet om både S och M skulle kunna acceptera att inte få statsministerposten. 

2. Taktpinnen hålls alltjämt av talmannen Norlén, vem som får jobba med dirigenten att sy ihop en regering återstår att se. Nycklar till att dyrkade upp situationen finns både hos S och M, den som förflyttar sig först och med störst trovärdighet kommer att kunna få framgång. Här är det fördel Kristersson som efter onsdagen har en budget att luta sig mot.

3. Risken ökar ju stegvis, men än finns det utrymme för att hitta lösningar. Efter att riksdagen röstat om Löfven är vi efter tre månader framme vid den punkt som jag redan direkt efter valet skrev att det är först nu det kan hända något konkret. Jag har alltså inte trott på en lösning förrän tidigast i tredje rundan. Det gör att vi har en regering troligen först i början av januari. 

Annie Lööf måste sluta fega ur
Jonna Sima, ledarskribent Aftonbladet.

Jonna Sima, ledarskribent Aftonbladet (obunden socialdemokratisk)

1. Först kommer sannolikt Stefan Löfven att röstas ned i riksdagen nu på fredag. Sedan ligger bollen återigen hos talmannen och alla tar julledigt. Det kommer bli väldigt viktigt vem som får fjärde chansen i statsministeromröstningen. Då kommer talmannen Andreas Norléns opartiskhet att prövas.

2. Annie Lööf är den som håller i taktpinnen. Hon måste till sist bestämma sig för vilken sida hon vill stötta, eller kanske snarare: vilka hon tycker minst illa om.

3. Om Annie Lööf fortsätter att tycka som hon gör kommer ett extraval bli oundvikligt. Hon måste sluta fega ur.

Förhandlingarna mellan S, C, L och MP kommer att fortsätta
Susanne Nyström, ledarskribent på Eskilstuna-Kuriren.
Foto: Eskilstuna-Kuriren.

Susanne Nyström, ledarskribent på liberala Eskilstuna-Kuriren

1. Jag tror att förhandlingarna mellan S, C, L och MP kommer att fortsätta. De största hindren verkar finnas inom bostads- och arbetsmarknadspolitiken, där framför allt S och C står långt ifrån varandra.

2. Ytterst är det talmannen som håller i taktpinnen. Samtidigt verkade Jan Björklund (L) besviken över att Centern sa nej till den föreslagna överenskommelsen, så på så sätt handlar det just nu främst om ifall S och C kan enas utan att Vänsterpartiet blir så förbannade att ledamöterna röstar nej till Stefan Löfven (S) i statsministeromröstningen. Det ska dock mycket till för att V ska rösta nej till en S-statsminister med tanke på alternativet.

3. Det är långt dit. Vi är än så länge formellt sett bara på talmansrunda två. Det finns flera partier som vill undvika ett extra val både av ekonomiska skäl och för att de riskerar att göra ett sämre valresultat än i september. Dessutom skulle väljarna sannolikt inte rösta så pass annorlunda att förutsättningarna för regeringsbildningen ändras i grunden.

Jag är väldigt upprörd över Centerpartiets arrogans
Göran Greider, chefredaktör på oberoende socialdemokratiska Dala-Demokraten.
Foto: ANNA-KARIN NILSSON

Göran Greider, chefredaktör på oberoende socialdemokratiska Dala-Demokraten

1. Jag tror fortfarande att det slutar med en S+MP-regering med stöd av Centern och Liberalerna. Det är den enda möjlighet som återstår. Jag blev väldigt upprörd över Centerpartiets arrogans, ett litet parti på åtta procent som vill diktera vad ett 28-procentsparti ska göra. 

2. Egentligen är det fortfarande Centerpartiet även om alla säger talmannen. De är så rädda för att reta upp övriga alliansen och en del av sina egna väljare att de måste visa att de jävlas först, innan de kan gå med på något. Annie Lööf har makten att säga nej till en SD-stödd ekonomisk politik men tänker inte göra det verkar det som. 

3. Jag skulle påstå att risken ändå är låg, jag tror inte att det blir ett extra val.

Frågan återgår till Kristersson. C och L lägger ner sina röster och han bildar regering
PM Nilsson, politisk redaktör på Dagens industri.
Foto: ANNA-KARIN NILSSON

PM Nilsson, politisk redaktör på oberoende Dagens industri

1. Att riksdagen säger nej till Löfven och att frågan återgår till Kristersson som då får en ny chans. C och L lägger ner sina röster och han bildar regering.

2. I praktiken är det ju Annie Lööf som måste ändra sitt nej till ett ja till något alternativ.

3. Trots allt ganska liten. Det finns för många partier som har för mycket att förlora och den utdragna processen under hösten gör att en regering kanske inte kan komma på plats förrän till sommaren. Det tror jag att alla vill undvika.

Allt är helt styrt av frågan om Sverigedemokraterna
Widar Andersson, chefredaktör för socialdemokratiska Folkbladet.
Foto: SVEN LINDWALL

Widar Andersson, chefredaktör för socialdemokratiska Folkbladet

1. Jag ser framför mig ett extra val. Jag känner en aning om att de tre större partierna börjar luta åt det. Ofta beskrivs det som att det bara är Sverigedemokraterna som har att vinna på det men jag tror inte det. Vi har inte haft ett extra val på 60 år, ingen kan uttala sig. Löfven uppträdde väldigt ödmjukt och värdigt på presskonferensen i går, som att han laddar för att visa upp sig för väljarna igen. Annie Lööf var mer aggressivt på hugget och skällde på sossarna. 

2. I svensk politik är det alltid Sverigedemokraterna. I den meningen att allt är helt styrt av frågan om Sverigedemokraterna.  

3. Jag ser ett extra val som en chans, det är väldigt märkligt att alla pratar om det som en risk. Vi lever i en demokrati och jag skulle tro att väljarna vet vad som gäller nu i ett skarpt läge. Nu vet vi att alliansen inte kan ställa upp på samma sätt och att S inte kan säga att man inte vill ha med Vänstern att göra.

Det måste jag säga är oseriöst, hålla på och leka på det här viset med demokratin
Daniel Suhonen, författare och chef för fackliga tankesmedjan Katalys.
Foto: OLLE SPORRONG

Daniel Suhonen, författare och chef för fackliga tankesmedjan Katalys

1. Som jag förstår det har Socialdemokraterna varit oerhört kompromissbenägna, det är nästan politiskt bedrägeri av Annie Lööf att stå och säga att de (S) inte vill förhandla. Jag tror inte att Socialdemokraterna kan sälja ut mer, nu får borgarna sköta sig själva en stund. Jag tror att Annie Lööf har en långsiktig plan, hon vill att Moderaterna och sossarna ska ta detta, helst ihop, så att hon kan stå där 2022 som en den rena liberalismen mot det bruna hotet. Det måste jag säga är oseriöst, att hålla på och leka på det här viset med demokratin. Man kan inte lattja runt. 

2. I någon mening är det Annie Lööf. Grundfrågan är: Ska borgerligheten enas om att aktivera den här 60 procents majoriteten som de har? Och Annie Lööf avgör det. Liberalerna verkar vara nästan ett sidoförbund till Centerpartiet i dag. 

3. 30 procents risk. De flesta vill undvika, det är ingen som känner att man tjänar på det förutom Sverigedemokraterna. Ett extra val skulle vara ett stort misslyckande för det demokratiska politiska systemet, att de politiska partierna inte kan klara av att hantera ett valresultat. 

Enorma slitningar inom både Centerpartiet och Liberalerna
Helle Klein, chefredaktör Dagens arbete.
Foto: /IBL

Helle Klein, chefredaktör och vd för Dagens Arbete, medlemstidning för IF Metall, GS och Pappers

1. Just nu står det helt klart att Stefan Löfven inte blir statsminister och att extra valet rycker allt närmare. Den här veckan kommer riksdagen förmodligen att anta en M+KD+SD-budget, vilket är bisarrt läge med tanke på att både Björklund och Lööf har lovat att aldrig ge SD något inflytande. Varför hon gör det? Jag tror att det är enorma slitningar inom både Centerpartiet och Liberalerna. Jag tror att Annie Lööf har målat in sig i så många hörn att folk nog börjar undra om hon bara satsar på sin egen karriär och inte uppnår en regering. 

2. I en formell mening är det fortfarande talmannen men det borde vara Löfven och Björklund. Jag hade verkligen en from förhoppning om att man skulle hitta en mittensamverkan mellan Socialdemokraterna, Liberalerna och Centerpartiet. Just nu är det ett stort politiskt tomrum.

3. Just nu är risken väldigt stor som jag ser det. Socialdemokratin har nog minst att förlora på ett extra val, det gick bra i slutet av valrörelsen och man lever fortfarande på den skjutsen. Man är beredd att gå ut på barrikaderna igen. Men för det stora politiska landskapet är det farligt, det kommer att gynna Sverigedemokraterna samtidigt som L och MP riskerar att helt försvinna. 

Hoppas att S och M tar ansvar för situationen med ”tysk lösning”
Anna Dahlberg, politisk redaktör på Expressen.
Foto: OLLE SPORRONG

Anna Dahlberg, politisk redaktör på Expressen (obunden liberal)

1. Socialdemokraterna har inte ha gett upp försöken att locka över Centerpartiet, så en möjlighet är att det blir en uppgörelse trots allt – en Löfven II. Annars går nog initiativet tillbaka till Ulf Kristersson (M) ännu en gång. I slutändan hoppas jag att S och M tar ansvar för situationen och inser att en ”tysk lösning” är det enda realistiska alternativ som återstår.

2. Det är Annie Lööf som styr processen så länge S och M låter henne göra det. Hon eftersträvar troligen en lösning där hon själv blir statsminister, exempelvis en regering bestående av alliansen plus Miljöpartiet.

3. Liten, trots allt. Många partier har för mycket att förlora. L och MP riskerar att åka ur riksdagen och S och M riskerar att tappa ännu mer till SD.

Man har låtit SD hålla i taktpinnen och alla har ängsligt anpassat sig
Carolin Dahlman, politisk redaktör på Kristianstadsbladet.

Carolin Dahlman, politisk redaktör på liberala Kristianstadsbladet

1. Jag tror att Liberalerna och Centern har insett att det bästa är att samarbeta med likasinnade. Försöket med att samverka med de rödgröna – vilket skulle kräva stöd av V – var ju en önskedröm och när verkligheten nöp dem i armen insåg de att man inte kan få liberal politik av vänsterpartier. Nu vet de vad S går för och därmed kommer de inte att vara lika villiga att ge Löfven statsministerposten som de var när de röstade nej till Kristersson. Jag tror att M och KD är mycket öppna för att börja om relationen trots vänsterprasslandet. Om det sedan håller beror på om man lär sig kommunicera bättre och planerar för gemensamma program.

2. Nu har man låtit SD hålla i taktpinnen och alla har ängsligt anpassat sig. Jag hoppas att alliansen nu går framåt med integritet och självkänsla och en tydlig vision (och att vi slipper DÖ 2.0).

3. Mycket små. Risken är alldeles för stor för att SD ökar rejält och att L och MP åker ur riksdagen. Få vill se det scenariot; det löser inga knutar. Allianspartierna är också taggade inför att få fart på reformtakten med en borgerlig regering; Sverige mår inte bra av stiltje. Dessutom är folk rejält trötta på politiker generellt just nu efter alla konstiga turer, vilket kan leda till känslostyrt proteströstande eller att fler väljer att inte rösta alls.