Det var en förvånad riksdagsgrupp som på onsdagen fick beskedet att Jan Björklund inte tänkte ställa upp för omval som partiledare för Liberalerna i höst. Lokalen, i vilken han meddelade riksdagsgruppen och dess personal bara timmar innan han höll en presskonferens, var bokad sedan länge och avsedd för ett helt annat möte.
Dessutom hade flera inom partiet trott att Jan Björklund – om han avsåg att lämna – skulle ha meddelat det först efter EU-valet senare i vår.
Tidsfråga innan landsförbundet gjort uppror
Flera faktorer pekas nu ut som tänkbara anledningar till att Jan Björklund så plötsligt valde att lämna beskedet. En är att Skåne-förbundet, vars stöd han uppges tappat för länge sedan, mer eller mindre var en tickande bomb avseende ett uppror.
En annan uppges vara att han själv insett att partiet behöver en nystart efter de interna striderna och att han inte ville ljuga om beslutet han landat i. Något som Jan Björklund själv var inne på under onsdagens presskonferens.
– Jag vill inte ljuga så därför berättar jag det nu, sade han och berättade att han meddelat valberedningen detta redan i december.
I samband med Jan Björklunds besked dök både återvändaren Johan Pehrson (L), den ekonomisk-politiska talespersonen Mats Persson (L) och den integrationspolitiska talespersonen Gulan Avcis (L) namn upp som tänkbara ersättare till Jan Björklund. Namn som det redan efter valet började spekuleras i och som under vintern varit centrala personer i partiets ”Kristersson-falang”, alltså den som var emot att ingå i uppgörelsen med S, MP och C.
Uppgifter: Namnet som internt dyker upp "hela tiden"
Men enligt en person med god insyn i partiet är i princip alla namn som figurerat i den interna konflikten ”inte särskilt tänkbara” till partiledarposten. Det gäller både ovan nämnda namn, men också namn som gruppledaren Christer Nylander (L), som tillhör ”Löfven-falangen” och som dykt upp som möjlig efterträdare i spekulationer.
En person som däremot dyker upp "hela tiden" är Nyamko Sabuni, som var statsråd i regeringen Reinfeldt från 2006 till 2013, bland annat som integrationsminister, jämställdhetsminister och biträdande utbildningsminister.
– Man vill ha en person som kan konkurrera med Annie Lööf, någon som har regeringserfarenhet och som inte varit en del av den konflikt som funnits inom Liberalerna i samband med regeringsbildningen, säger en person med god insyn i L.
Personen fortsätter:
– Om jag spontant går på ett möte så är det hennes namn som nämns. Men hon blev ganska illa behandlad när hon var minister av delar av partiet. Så hon kommer behöva känna att hon vill ha det.
Sabuni: Självutnämnda kandidater sällan rätt väg
Nyamko Sabuni själv är förtegen. Både vad gäller om hon fått frågan och om kan tänka sig uppdraget som partiledare för Liberalerna.
”Självutnämnda kandidater är sällan rätt väg att gå. Liberalerna bör ta sig tid att tänka igenom vad de efterfrågar i framtida ledarskap för att sedan meddela sitt önskemål om person/personer”, skriver hon i ett sms till Expressen.
Sabuni har också ut som ett namn som går på tvären mot den riktning som Björklund i samband med regeringsbildningen valt att ta partiet.
”L är i första hand ett borgerligt parti med hemhörighet i en borgerlig Allians. Därför är det viktigt att återuppbygga goda relationer till KD/M”, skriver hon i ett sms till Expressen.
Ett annat namn som enligt uppgifter till Expressen inte skulle vara helt otänkbart är Birgitta Ohlsson, som mellan 2010 och 2014 var Sveriges EU- och demokratiminister. Hon bor sedan en tid tillbaka i London och utmanade Jan Björklund så sent som under 2017. Till skillnad från Nyamko Sabuni tillhör Ohlsson den sida som Jan Björklund företrädde under regeringsförhandlingarna, alltså den som föredrog ett samarbete med Löfven. Något som även skolborgarrådet Lotta Edholm (L) – som enligt uppgifter till Expressen också nämns som en tänkbar efterträdare internt – gör. Även Sveriges ambassadör i Jordanien – och Liberalernas tidigare partisekreterare – Erik Ullenhag pekas ut som ett alternativ. Enligt uppgifter till Expressen har Ullenhag kontaktats av partiets valberedning.
Alla inom L som Expressen varit i kontakt med tror att den uppgörelse som gjorts med S, MP och C är ohotad, oavsett partiledarbyte.
