Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Kristerssons jakt på SD-röster riskabel

Historiska valrörelser – del 5 av 5: Vad Ulf Kristersson kan lära av Per Albin Hansson. Foto: ANNA-KARIN NILSSON

Per Albin höll inte rent vänsterut i sitt första val som partiledare. 

Det blev en läxa för livet – och för historien.

Rickard Sandler är nog den mest underhållande karaktären bland svenska statsministrar.

Han skrev till exempel en bok om kryptologi. Det är en handfast sak som går igenom metoder för att lösa såväl Napoleons stora som lilla chiffer. Sandler själv avfärdade boken som ytlig, men för den som aldrig kommit längre än till rövarspråket i konsten att formulera hemliga meddelanden är allt tvärtom obegripligt. 

Han var något av ett geni Sandler, poetiskt begåvad, matematiskt lagd, handfast involverad i militärens knäckande av nazisternas koder under andra världskriget. Och musikalisk. Han tonsatte dikter av Heinrich Heine när han inte hade något för sig om kvällarna.

 

Historiska valrörelser

Vad kan dagens partiledare lära av historien? Detta är sista delen i Torbjörn Nilssons serie i fem delar - Vad Ulf Kristersson kan lära av Per Albin Hansson.

 

Som statsminister däremot: alldeles misslyckad.

Möjligen hängde det ihop.

Ulf Kristersson liknar Sandler. Kanske inget geni, men moderatledaren läser böcker och uppskattar ett vackert resonemang bättre än ett rakt besked. Han är intellektuell, hur mycket partiet än försöker sälja honom som en vältränad man som resolut tar tag i saker.

Per Albin Hansson, som efterträdde eller snarare körde bort Sandler, läste på sin höjd veckotidningar. När andra önskade diskutera djupsinnigheter ville Per Albin spela bridge och få en grogg.

Möjligen är det vad Ulf Kristersson borde göra.

Hans utmaning som partiledare liknar Per Albins.

Hur gör man om man vill bli statsman men har fått ett ytterkantsparti hängande vid sin sida, ett parti som påverkar och stör de interna processerna och tar ens väljare ifrån en?

Det var – och är – frågan.

 

* * * 

 

Tjugotalet bör betraktas som Per Albins verkliga storhetstid, hävdar författaren Anders Isaksson i av sina tegelstenar.

Inte trettiotalet när partiet på allvar erövrade regeringsmakten eller fyrtiotalet när samlingsregeringen gav Per Albin status av landsfader. Utan tjugotalet när Hansson knappt hunnit bli partiledare.

Vad Isaksson syftar på tar sin början 1914 när kriget bröt ut och socialdemokratin omprövade sin försvarspolitik. Man hade sagt att man aldrig skulle föra vapen mot andra arbetare i Europa, men när kriget väl var ett faktum och Europas unga mönstrades mot varandra ändrade man sig. 

Försvarspolitiken eller retoriken i den blev det hörbara resultatet av förnyelsen, men egentligen handlade den om synen på nationalstaten. Var skulle gränsen för jämlikhetens och solidaritetens ambitioner dras? Runt Sverige till att börja med, sa Hjalmar Branting.

Och han var partiledare.  

Men då blev en lång rad inflytelserika socialdemokrater förbannade. Partivänstern, som gruppen kom att kallas, företräddes av Zeth Höglund och Fredrik Ström och den lite äldre Carl Lindhagen, han som på ett sammanträde i riksdagsgruppen blivit så vred att han slungat innehållet i ett fullt bläckhorn över presidiet där partiledaren satt. 

Det fanns andra karaktärer också, mer extrema, anarkister, en del våldsverkare, som försköt mittpunkten i debatten till partivänsterns fördel.

 

Per Albin Hansson var Sveriges statsminister mellan 1932 och 1936. Foto: PRESSENS BILD / TT NYHETSBYRÅN

 

Successivt vidgades diskussionen.  Man grälade om socialismen, hur den skulle genomföras. Om interna positioner, privilegier och pengar. Och inte minst trättes det om regeringsfrågan. Gick det an att sätta sig i en koalition med liberaler?

Absolut inte, sa vänstern.

Självklart, svarade Per Albin.

Han ledde högergruppen och etablerade sig under diskussionens gång på allvar som en de ledande socialdemokratiska politikerna. Branting delegerade hela uppgörelsen med partivänstern till Per Albin. Inför kongressen 1917 bedrevs regelrätt valrörelse, fast internt då, en kamp i varje omröstning för att fastställa ombud till kongressen, voteringar begärdes arbetarekommun för arbetarekommun. Per Albin och hjälpredan Gustav Möller var framgångsrika.

”Dessa båda halvintellektuella barbarer”, skrev Zeth Höglund, sannolikt medveten om att han gick mot nederlag.

Stämningen var uppskruvad.

Fast, det dramatiska skedde efter kongressen när vänstern bröt sig loss och bildade eget parti. Stora grupper av rörelsens intellektuella försvann, liksom många unga, framtiden. Och i den situationen – att det för första gången fanns ett parti till vänster om socialdemokratin – gick Per Albin in i 1920-talet.

 

* * *

 

Moderatledaren har många dilemman att hantera i valet 2018. Han kan bli statsminister fast ingen riktigt vet varför, till exempel. Men det strukturellt största problemet är att huvudmotståndaren befinner sig till höger om det moderata partiet.

Det finns skillnader förstås, men också många likheter mellan vänsterns internkamp på 1920-talet och högerns på 2010-talet.

Sverigedemokraterna är, om man tittar på partiets ledande skikt, en grupp som brutit sig ut ur det moderata partiet. En grupp som nu påverkar det moderata partiet utifrån, formulerar delar av partiets dagordning, driver fram ett annat debattsätt, en annan politikerroll. En grupp som attraherar delvis samma väljargrupper.

Men som skiljer sig ideologiskt.

Den moderata högern är individuell, den sverigedemokratiska kollektivistisk.

Hur Per Albin löste socialdemokratins motsvarande dilemma är omtvistat, men det var i alla fall det som han ägnade tjugotalet åt. Att bilda opinion för en hållning bortom frasradikalism. Att lära socialdemokratin agera i ett tvåfrontskrig, där fiender fanns både till höger och till vänster.

 

Ulf Kristerssons utmaning liknar Per Albins, skriver Expressens Torbjörn Nilsson. Foto: ANNA-KARIN NILSSON

 

Anders Isaksson beskriver det som att Per Albin drog en linje. Att han sa tydligt nej till vänsterfolket – också när de en efter en vände åter till moderpartiet. Men att han samtidigt hela tiden var tvungen att anpassa sig till det nya vänsterpartiet, stundtals låta mer radikal än han ville, i syfte att stoppa väljarflykt vänsterut. Och att han villigt underblåste och använde den vrede över sakernas tillstånd som vänsterpartiet uppbådade.

Man kan nog säga att socialdemokratins sätt att tala med dubbel tunga, förmågan att föra ut flera budskap samtidigt, grundlades på tjugotalet.

Och det är väl just vad Ulf Kristersson försöker göra knappt hundra år senare. 

Å ena sidan en vuxen partiledning som talar allvarligt om kompromisser, i andra sidan en vildvuxen partihöger som öser på med sverigedemokratiska glosor.

 

* * *

 

Per Albin trodde han hade löst sitt dilemma, men så kom valet 1928, hans första som partiledare.

Han glömde bort vad han själv predikat.

Socialdemokraterna ingick en valteknisk allians med vänsterpartiet och la fram en motion om arvsbeskattning. Det räckte för att korthuset skulle falla. Man öppnade upp för kritik om samhällsomstörtning. Högerns ungdomsförbund tapetserade husväggar med 50 000 kosackaffischer, socialdemokratin skulle bolsjevisera Sverige. Och det trodde tillräckligt många på.

Per Albin glömde bort att hålla rent vänsterut.

Det kan det finnas skäl för Ulf Kristersson att tänka på under valnatten.

Socialdemokraterna förlorade 14 mandat 1928 och Per Albin var först mycket bitter, men lärde en läxa för livet. Så sent som valet 1944, när den unge partisekreteraren Sven Andersson föreslog parollen ”folkets väl gör före storfinansens”, svarade Per Albin instinktivt kritiskt.

– Vi ska inte gå tillbaka till gamla tiders agitationsfraser.

För Per Albin blev valet 1928 en vändpunkt som ledde hans politiska karriär på nya spår bort från påverkan av socialistiska dogmer.

Allt det skriver Anders Isakssons om i sina böcker.

Och de har väl Ulf Kristersson redan läst.

Frågan är snarare om budskapet nått fram eller om han behöver en av Richard Sandlers dechiffreringsnycklar för att förstå.

 

* * *

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!