Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Så gick det till när Socialdemokraterna totalt svängde om invandringen

SVÄNGT OM. På rekordtid har Socialdemokraterna svängt i sin syn på invandring. Expressens Johan Anderberg förklarar varför.
VALGENERALEN. Magdalena Andersson i samtal med John Zanchi, Socialdemokraternas valgeneral.Foto: BEATRICE LUNDBORG / DN / SCANPIX
STRAMAS ÅT. Statsminister Stefan Löfven och arbetsmarknadsminister Ylva Johansson presenterade partiets nya förslag kring arbetskraftsinvandring under onsdagen.Foto: HENRIK MONTGOMERY/TT

Stopp för diskare. Stopp för städare. Socialdemokraterna överraskar alla med sin allt hårdare migrationspolitik.
Här är historien om hur omsvängningen gick till – och varför kritiken är så tyst.

En dag i början av 1976 – det var vinter och Moskva upplevde ett oförlåtande slaskväder – publicerade den sovjetiska tidningen Krasnaya Zvezda en artikel om Storbritanniens oppositionsledare.

Det var ingenting speciellt med texten. Och den hade säkerligen fallit i glömska, om inte britten Robert Evans fått syn på artikeln.

Genast såg han två ord i rubriken.

"Zheleznaya Dama".

Det var intressant.

JÄRNLADYN. "Ja, jag är en järnlady" sa Margaret Thatcher inför sin publik i London.Foto: JOE FUDGE / AP

Kritiken blev största komplimangen

Evans var nyhetsbyrån Reuters Moskvachef. Så han skrev ihop en sammanfattning:
"Den brittiska Toryledaren döptes i dag till "Järnladyn" av den sovjetiska försvarsmaktens tidning".

Det var tänkt som kritik från den ryska, makttrogna tidningen. Men föremålet för kritiken – Margaret Thatcher – tog det som den största komplimang hon någonsin fått.

Bara en vecka senare stod hon framför en publik i London och höll ett tal:

"I stand before you tonight in my Red Star evening gown... the Iron Lady of the Western world."

"Ja", fortsatte hon. "Jag är en järnlady".

I STUDION. Den 7 april sitter Stefan Löfven i Ekots lördagsintervju och pratar om det ena och det andra. Först verkar ingen bry sig särskilt mycket. Bilden är från ett tidigare tillfälle.Foto: MAJA SUSLIN/TT

"Vi är batongsossar"

"Ja. Vi är batongsossar."

Så kan man sammanfatta "Nya Socialdemokraternas" budskap.

Den 7 april sitter Stefan Löfven i en studio i Stockholm, pratar om det ena och det andra, ingen verkar bry sig särskilt mycket.

Men så två dagar senare lägger partiet upp en bild av ett citat ur intervjun. En mening där Löfven säger att “det är orimligt att det kommer tusentals personer till Sverige varje år för att göra jobb som arbetslösa i Sverige kan utföra” får en fin, vit bakgrundsbild och bredvid står landsfadern i välsittande skjorta med korslagda armar.

Det är ett något lösryckt citat. 

LANDSFADERN. Socialdemokraterna lägger upp ett citat och en bild på Stefan Löfven på sin Facebooksida.

 

Folk blir förbannade på Löfven

Folk blir likväl förbannade – från Carl Bildt till Jonas Sjöstedt.

En vecka senare träder Magdalena Andersson fram. Hon har för längesedan uppgraderat sin batong till ett basebollträ. 

Enligt henne finns "inget behov av städpersonal eller diskare från andra kontinenter som arbetskraftsinvandring".

UPPGRADERAT BATONGEN. En vecka senare träder Magdalena Andersson fram. Hon har för längesedan uppgraderat sin batong till ett basebollträ. Men det hon säger är ändå ganska milt. Foto: ANNA-KARIN NILSSON

Hon har ju varit ute och vevat förr: sagt att flyktingar ska söka sig någon annanstans, uppmanat folk att sluta skänka pengar till tiggare.

Nu är det Annie Lööf som rasar. 

Går det att få en bättre start på en valrörelse, året 2018 i Sverige? För första gången på väldigt länge är det Socialdemokraterna som styr det politiska samtalet. 

Och kritiken de får är som komplimanger.

Ja, vi är järnladies. Ja, vi är batongsossar.

Men det är ändå ett underligt samtal för att vara Socialdemokraterna.

Vad är det som har hänt?


VALGENERALEN. Magdalena Andersson i samtal med John Zanchi, Socialdemokraternas valgeneral.Foto: BEATRICE LUNDBORG / DN / SCANPIX

"En önskan om att någon ska ta kontrollen"

De interna kritikerna kallar den för Zanchiplanen.

Det låter som ett program för jordreformer i Toscana, men syftar på den strategi som valgeneralen John Zanchi ritade upp i vintras.

Så här sammanfattade han den själv i slutet av januari:

– Vi har en politisk dagordning i dag som i någon mening är auktoritär. Det finns i väljarkåren i dag en önskan om att någon ska ta kontrollen över samhällsutvecklingen.

Många inom partiet vittnar om Zanchis stora makt. Det är så det brukar bli under valår i partier – att makten flyttas till valorganisationen – men när man talar med socialdemokrater säger några att partiledarens obeslutsamhet gör att maktförflyttningen är större än den annars hade varit.

 

STOR MAKT. Många inom Socialdemokraterna vittnar om valgeneralen John Zanchis stora makt. Han beskrivs som en "fotbollstokig klädsnobb".Foto: pressbild

 

Dessutom kan en statsminister i dag sitta i public service-radions stora intervjuprogram och uttala hundratals meningar – men den person som har lösenordet till Socialdemokraternas Facebookkonto kan välja och vraka bland de meningarna för att bestämma vilka meningar som är minnesvärda. 

Det är ingen slump att den personen väljer en mening om invandring.


Zanchi själv har
beskrivits som en “fotbollstokig klädsnobb” och vänstersossar påpekar gärna det paradoxala, det lustiga, i att en typisk urban man i Stockholm sitter och gissar vad arbetarklassväljare på landsbygden vill ha.

Men det här handlar inte bara om en person. Socialdemokraternas metamorfos har faktiskt pågått i flera år.

 

AVGICK. Emma Lennartsson (till vänster) sveptes bort efter skandalen i Transportstyrelsen. Här med Stefan Löfven och Magdalena Andersson.Foto: LEIF R JANSSON / SCANPIX

Valanalysen – ett krisdokument

Det började med Socialdemokraternas valanalys efter valet 2014. När man i dag läser rapporten från analysgruppen slås man av att det till stor del är ett krisdokument. Trots att partiet gick framåt en aning, och trots att partiet fått tillbaka regeringsmakten, var inriktningen tydlig: det var ett dåligt val.

Det kanske mest intressanta kapitlet hette “Dagordningen”. Där fanns ett diagram från Mittuniversitet om att jobben, skolan, välfärden, miljön och ekonomin var viktigast för väljarna.

Det var så det såg ut när väljarna tillfrågades.

Men stämde det verkligen? Då borde väl S och M – eller kanske MP och Folkpartiet – gått bra?

"Något saknas med andra ord i analysen", skrev rapportförfattarna.

 

VANLIGASTE DISKUSSION. Invandring och integration var den vanligaste frågan LO-medlemmarna pratade om. Bilden är från november, då en polis övervakar kön av ankommande flyktingar i Hyllie, Malmö.Foto: JOHAN NILSSON/TT

Nya frågan fick allt att förändras

Så de presenterade ett nytt diagram. Det visade en fråga som LO hade ställt till sina medlemmar under valrörelsen. "Vad diskuterade du när du pratade politik senast?"

Det överlägset vanligaste svaret var "invandringen" eller "integrationen" – sjuttio procent av medlemmarna hade pratat om det.

Redan där borde alla ha förstått hur valrörelsen 2018 skulle se ut.

Samma månad som valanalysen presenterades stod Stefan Löfven i regnet på Medborgarplatsen och sa:
– Mitt Europa bygger inte murar.

 

TALET I REGNET. Stefan Löfven håller tal på Medborgarplatsen under en manifestation till stöd för flyktingar.Foto: MAJA SUSLIN/TT

Två månader efter Löfvens tal infördes gränskontroller

Bara två månader senare införde Löfvens regering gränskontroller mellan Sverige och Danmark. Två månader efter det infördes id-kontroller.

Det var ett svar på den stora flyktinginvandring som kulminerade den hösten – men i bakgrunden hade Socialdemokraternas kvarnar hunnit mala ett tag. Och när kvarnarna väl börjat mala, då slutade de aldrig.

Inom något år efterlyste Karl Petter Thorwaldsson en reglerad flyktingpolitik. Aida Hadzialic sågade identitetspolitiken. LO-ekonomen Torbjörn Hållö påpekade att över hälften av de inskrivna på Arbetsförmedlingen var födda utomlands.

Det började talas om att invandring var en fördelningsfråga. Magdalena Andersson blev Sosse-Thatcher.


SÅGADE POLITIKEN. Aida Hadzialic sågade identitetspolitiken innan hon körde rattfull och försvann. Foto: FREDRIK SANDBERG / TT

 

Inne på Sveavägen 68 kom statistikkunniga människor fram till att svenskar gillade "den svenska modellen" – men att de hade en vag uppfattning om vad begreppet betydde.

Där fanns en möjlighet.

Så i oktober 2017 spreds en bild på en polis och en passkontrollant. Texten löd: "Vi slår vakt om Sveriges säkerhet. Den svenska modellen ska utvecklas, inte avvecklas".

När man i dag frågar partisekreteraren Lena Rådström Baastad om den historiska kopplingen mellan den svenska modellen och gränskontroller tänker hon ett tag innan hon svarar:
– Den svenska modellen bygger på ordning och reda. Vi ska veta vilka som reser in i vårt land.

 

UTVECKLAS INTE AVVECKLAS. I oktober 2017 spred Socialdemokraterna i sociala medier en bild på en polis och en passkontrollant med texten: “Vi slår vakt om Sveriges säkerhet. Den svenska modellen ska utvecklas, inte avvecklas”.Foto: SOCIALDEMOKRATERNA

 

Var är avhoppen?

En så här kraftig omsvängning borde leda till konvulsioner i ett parti. Och visst har kritiska röster höjts. Men när man talar med de som på ett eller annat sätt äger den nya politiken säger de: Var är de brända partiböckerna? Var är avhoppen? Inte en riksdagsledamot, inte ett aktat kommunalråd någonstans har lämnat någon post.

Det kan betyda många saker.

Det kan betyda att det är så här sossar egentligen tycker.

Det kan betyda att sossar är mer ryggradslösa än andra.

Det kan betyda att de reformer som lanserats under våren håller vänsterfalangen nöjd.

STRAMAS ÅT. Statsminister Stefan Löfven och arbetsmarknadsminister Ylva Johansson presenterade partiets nya förslag kring arbetskraftsinvandring under onsdagen.Foto: HENRIK MONTGOMERY/TT

Det kan betyda att den nya politiken är mer i linje med den socialdemokratiska historien; bråket om arbetskraftsinvandring är trots allt långtifrån nytt. Redan på 1960-talet oroades flera LO-förbund för lönedumpning, medan högerledaren Yngve Holmberg sa sig välkomna invandring “eftersom den hjälper till att sänka lönerna”.

Socialdemokraternas framsteg syns: partiets förtroende i invandringspolitiken ökar, samtidigt som SD inte har vuxit på två och ett halvt år.

Trots det ligger väljarstödet fortfarande på katastrofvalsnivåer.

Ändå är det lite som talar för att socialdemokraterna kommer att ändra inriktning.

Den nya politiken har ännu inte fått partiet att växa, men den har definitivt slagit rot.