Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Ekonomin styr vem som är välkommen till Sverige

I gränskontrollen, här vid Öresundsbron, måste inresande kunna visa att de har rätt att vistas i Sverige. Foto: Fritz Schibli / EXPRESSEN/KVP

Invandring är en av de frågor som väljarna sätter allra högst inför valet i höst, och runtom i världen har invandringspolitiken blivit allt striktare. Det finns en orsak till det som ingen har sett – förrän nu.

”Vad vet du om invandringen och invandringspolitiken?”

För lite mer än fyra år sedan – den 12 december 2013 – publicerades en helsidesannons i Dagens Nyheter med den rubriken. Avsändare var arbetsgivarorganisationen Svenskt Näringsliv, som i nio punkter presenterade olika argument för att invandring var en lönsam affär för samhället: Sverige behövde arbetskraft, invandrare stod bakom var femte nystartat företag, sysselsättningen bland utrikes födda var på väg uppåt och så vidare.

Bakgrunden var att Dagens Nyheter några dagar tidigare hade publicerat en annons för en invandringskritisk bok. Det hade lett till en storm i sociala medier, och nu – på samma plats i tidningen, tre dagar senare – gick det att läsa en annons med ett diametralt motsatt budskap. 

Svenskt Näringsliv betalade 115 000 kronor plus moms för helsidan.

 

Det har hänt en hel del sedan december 2013. Efter flyktingkrisen 2015 har både Socialdemokraterna och Moderaterna bytt migrationspolitik och ägnar nu stor del av sin tid åt att bråka om vem som ändrade sig först.

Av medierapporteringen kan man lätt få intrycket att invandringspolitiken till hundra procent beror på vem som sitter i Sveriges riksdag.

Men kanske är det större krafter i rörelse? Kanske är skiftet bara en senfärdig reaktion på en ideologisk förflyttning som pågått i hela västvärlden under väldigt lång tid?

 

Varor och kapital flödar fritt – så varför vill väljare och politiker inte att människor ska göra det?
Margaret Peters och hennes bok "Trading Barriers: Immigration and the Remaking of Globalization" från Princeton University Press. Efter utbildningen på Stanford University har hon bland annat undervisat på Yale innan hon gick till UCLA. Foto: UCLA

 

Lättare att flytta fabriker än människor

Det är sällan en bok om invandring uppskattas av både högern och vänstern. Men ”Trading Barriers: Immigration and the Remaking of Globalization” är en sån. I USA har både folk ur den progressiva vänstern och den konservativa högern citerat ur boken de senaste veckorna. 

I boken ställer den amerikanska statsvetaren Margaret Peters – som själv tillhör vänstern – frågan hur det kommer sig att den restriktiva invandringspolitiken utvecklats till norm i så många länder, från Europa till USA, från Östasien till Mellanöstern. 

Egentligen är det ju ganska konstigt, eftersom världen under de senaste decennierna blivit allt mer globaliserad, allt mer internationaliserad. Varor och kapital flödar fritt – så varför vill väljare och politiker inte att människor ska göra det?

Margaret Peters har ett intressant svar på frågan. Det är just för att varor och kapital kan röra sig över gränserna som så många politiker bestämt att människor inte ska göra det. 

Under en stor del av 1900-talet har företag i flera länder lobbat för att tillåta invandring – främst av lågkvalificerad arbetskraft. Motivet har varit att hålla kostnaderna nere. Men i takt med att världshandeln blivit friare har det blivit lättare att flytta fabrikerna till fattiga länder än att flytta fattiga människor till fabrikerna. 

Peters visar hur amerikanska företag länge bearbetade politiker för att få en ökad invandring till USA. Men i takt med att världshandeln blev friare minskade intresset – och politikerna började långsamt ändra uppfattning. 

 

Republikanerna, som är det mer företagsvänliga partiet i USA, var från 1870 till 1970 också mest positivt till invandring – men för varje år som gått sedan 1970-talet har partiets ledamöter röstat för en mer restriktiv politik. 

”De invandringskritiska krafterna vinner för att företagen har lämnat spelplanen”, skriver Peters.

Det här är onekligen en ny förklaring till sakernas tillstånd. Vi har nästan fått en överdos av sociologiska och kulturella förklaringar till att nationalism och nativism är på frammarsch, men Margaret Peters tycks hävda att de här strömningarna alltid har funnits, och att det som hänt är att näringslivets intressen har förändrats – eller snarare försvunnit.

Vill du bli utvecklare på Spotify? Välkommen! Foto: Hayoung Jeon / EPA TT NYHETSBYRÅN

Öppenhet i konflikt med öppenhet

Det är nu den där annonsen i Dagens Nyheter från 2013 blir så intressant. Hade Svenskt Näringsliv köpt den i dag? 

Troligen inte.

Den här delen av historien om den svenska invandringspolitiken – den om näringslivets roll – är väldigt oberättad. En som närmar sig den något är Svante Nycander, tidigare politisk chefredaktör för Dagens Nyheter. I sin nya bok ”Liberaler i asylkrisen” hävdar han att ”idén om öppna gränser och fri global migration” spreds från Svenskt Näringslivs tankesmedja Timbro och därefter smögs in i de borgerliga partiernas partiprogram: från Liberalernas formuleringar om att fri rörlighet skulle erkännas som en mänsklig rättighet, till Centerpartiets vision om att den fria rörligheten inom EU skulle utvidgas till hela världen.

”Man förstår inte allianspartiernas asylpolitik om man förbiser Timbrohögerns inflytande”, skriver  Svante Nycander.

 

En väl konspiratorisk beskrivning? Kanske. Tydligt är i alla fall att Svante Nycander har i stort sett samma grundidé som Margaret Peters – att idén om den fria invandringen hade ekonomiska motiv. När det i efterkrigstidens USA handlade om tillgång till billig arbetskraft handlade det i 1990-talets Sverige om att montera ner välfärdsstaten. Asylinvandringen skulle ”lägga en hårdare press på politikerna än vad enbart saklig opinionsbildning förmår”, skriver Nycander.

Intressant nog är världens mest kända globaliseringskritiker – USA:s president Donald Trump – skeptisk till både invandring och frihandel.

Det låter konsekvent. Vi har på något sätt vant oss vid att de som vill ha öppenhet – tänk Annie Lööf, Johan Norberg, ja vem som helst på Aftonbladets ledarsida  – gillar både frihandel och fri invandring, och att de som är mer nationalistiskt lagda tänker tvärtom.

Det är helt enkelt lätt att man tänker att alla former av öppenhet hänger ihop. 

Men som Margaret Peters visar kan olika former av öppenhet stå i konflikt med varandra.

 

Så vad händer när företagen inte ens behöver de här människorna i Sverige?
Dagens Nyheters tidigare chefredaktör Svante Nycander har släppt boken "Liberaler i asylkrisen" på Dialogos förlag. Foto: Maud Nycander

 

Mycket tyder på mer restriktiv invandring

Mycket har som sagt hänt sedan 2013. Idag handlar svenska och utländska företags intresse för migrationspolitiken främst om att få tillgång till ”expertis” eller ”talanger” – som programmerare till Google eller Spotify. 

Och politikerna ser näringslivets behov: Moderaterna vill införa särskilda talangvisum och Centerpartiet uppmärksammar gärna hur Migrationsverket har satt i system att utvisa arbetskraftsinvandrare för avvikelser från försörjningskrav eller kollektivavtal.

Det är ett slags intresse – om än inte för ”en värld utan gränser” som Moderaterna för bara något år sedan kämpade för. 

Frågan är hur länge det här intresset varar. För varje dag som går kan allt fler arbetsuppgifter flyttas till andra länder eller automatiseras helt: jurister, programmerare, ingenjörer – inget jobb är säkert.

Så vad händer när företagen inte ens behöver de här människorna i Sverige? I en digitaliserad värld, med allt suddigare gränser för varor och kapital, tyder mycket på att invandringspolitiken kommer att bli allt mer restriktiv. 

Det handlar – som vanligt – om ekonomin.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!