Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Centerprofilen: ”S är på alla sätt ett bedrövligt parti”

MIGRATIONEN. ”När man pratar om migrationspolitik är det som att människor förflyttat det till någon slags fiktiv värld det här egentligen inte är sant. Ibland kan jag nästan också dras med i det. Att det är något på ett papper. Men sedan möter man de här människorna med synliga ärr på kroppen”. Foto: ANNA-KARIN NILSSON
Johanna Jönsson, Centerpartiets migrationspolitiska talesperson. Foto: ANNA-KARIN NILSSON

Hon brinner för migrationsfrågor, har varit ordförande för nyliberala Stureplanscentern och uttrycker oro över vart ”högern” är på väg.

Johanna Jönsson, 36, personifierar inte bara Centerpartiets utveckling – hon är också en ny sorts politiker. 

– Jag kör mitt eget race och inte partilinjens, säger riksdagsledamoten från Dalarna.

Strax före jul, när Sverige väntade på vilket besked Centerpartiet skulle ge om den kanske avgörande statsministeromröstningen, skrev Johanna Jönsson ett inlägg på Facebook där hon sade att hon hellre ville hitta en lösning med Löfven än Kristersson:

Jag har otroligt svårt att se mig själv släppa fram ett allt mer konservativt M till makten i ett läge där de dessutom pressas på att gå allt längre högerut både av sina väljare, egna politiker och andra  partier”, skrev hon.

– I det läget tyckte jag att det var väldigt viktigt att säga någonting. Att bara sitta helt tyst i ett läge där så många undrar vad som pågår kändes inte rätt. Jag stod inte riktigt ut med mig själv.

KOM SOM EN ÖVERRASKNING. ”Jag brukar inte förankra mina Facebook-inlägg. Jag skriver det jag skriver och sedan tror jag att de flesta på kommunikationsenheten följer mig”, säger Johanna JönssonFoto: ANNA-KARIN NILSSON

Inlägget kom som en överraskning för partikollegorna. 

– Jag brukar inte förankra mina Facebook-inlägg. Jag skriver det jag skriver och sedan tror jag att de flesta på kommunikationsenheten följer mig. Ibland får jag ett samtal där de säger ”men Johanna, för fan”. 

– Ibland har de nog bara gett upp.

Johanna Jönsson har beskrivits som lika mycket aktivist som politiker, och hon berättar att hon tvekade i det längsta med att ge sig in i partipolitiken. Hon lockades inte av ”får-mentaliteten”, ville inte förhålla sig till ett strikt partiprogram.

Ändå är det där hon hamnat – som riksdagsledamot, migrationspolitisk talesperson för Centern och en person vars värderingar har gjort avtryck i den nya regeringens politik. Hur gick det till?

”Statsminister en dag”

Vi börjar i Dalarna – på Sollerön, den största ön i Siljan med drygt tusen bofasta invånare. Där växte Johanna Jönsson upp, och redan som barn argumenterade hon så intensivt att hennes morbror konstaterade att hon ”nog skulle bli statsminister en dag”.

Som 16-åring lämnade hon Dalarna för att på egen hand flytta till Spanien. Sen vidare till Stockholm, Förenade Arabemiraten och Malmö. Så dags hade hennes vänner för länge sen tröttnat på att hon ”tjatade om politik”.

I Malmö gjorde Johanna Jönsson slutligen både sina vänner och sig själv en tjänst och gick med i Folkpartiets lokalavdelning. Det blev bara två möten.

Hon ville prata fred, frihet och ideologi. Inte om ”snäva frågor som färdtjänst i en särskild del av stan”.

Nej, någon politiker skulle hon knappast bli.

Stureplanscentern gör entré

2010 var Centerpartiet i kris. Efter bottennoteringen 6,6 procent i valet var de flesta överens om att det behövdes förändring.

Stockholms stad var en liten ljuspunkt: där gjorde Centern sitt bästa val på 28 år, samtidigt som resten av partiet störtdök. Den nyliberala föreningen Stureplanscentern, som arrangerade öppna möten i barmiljö och satsade på ”relevant och begriplig politik”, hyllades internt som föregångare.

Stureplanscentern har lyckats med att sätta väljarna, inte partiet, i fokus", skev Annie Johansson, i dag Lööf, som lite mer än ett halvår senare både skulle väljas till ny partiledare, på Expressens debattsida den 28 januari 2011.

NY CHANS. År 2011 bestämde sig Johanna Jönsson för att ge partipolitiken en ny chans.Foto: ANNA-KARIN NILSSON

Senare ledde flera av Stureplanscenterns förslag – som månggifte, slopad arvsrätt och slopad skolplikt – till en infekterad debatt om nytt idéprogram som sånär kostade Annie Lööf jobbet. Men det är gå händelserna i förväg.

För det var just 2011 som Johanna Jönsson bestämde sig för att ge partipolitiken en ny chans efter de ”tråkiga” mötena med Folkpartiet i Malmö. Hon hade blivit nyfiken på Centerpartiet efter att ha läst texter av företrädare som Fredrick Federley och Per Ankersjö. Hon upplevde dem som modiga och lite kontroversiella, och bestämde sig på att gå på årsmötet för Centerns Solnaavdelning tillsammans med en nätdejt som hon råkat boka in samma dag.

På mötet fanns bland andra dåvarande C-kommunalrådet Magnus Demervall, som senare blev Annie Lööfs stabschef, och hans politiska sekreterare Hannes Hervieu, i dag Lööfs presschef.

– De två drog verkligen in mig. De hörde direkt av sig och frågade om vi skulle ta ett glas vin och snacka. De var fulla av energi. Jag kände mig väldigt hemma, säger Johanna Jönsson.

Att hon bara ett år senare skulle bli ordförande för den då så omtalade Stureplanscentern och ytterligare två år senare väljas in i riksdagen var knappast något hon planerat eller räknat med. Men det gick inte att undvika.

Hon var liksom det nya Centerpartiet

ENSAM. ”Vissa som hör av sig till mig har en sådan otroligt uppblåst bild av vad man som enskild riksdagsledamot kan åstadkomma. De lägger all sin tillit på mina axlar och tänker att jag ska fixa det. Så jag bär alltid på känslan av att jag kanske borde göra mer? Om det ens går? Det tär”, säger Johanna Jönsson. Foto: ANNA-KARIN NILSSON

 

INSPIRERADE. Fredrick Federley, i dag EU-parlamentariker, var en av de som fick Johanna Jönsson att intressera sig för Centerpartiet. Bland annat för att han vågade vara kontroversiell. Foto: HAMID ERSHAD SARABI / CENTERPARTIET

”Finns en vänskapskorruption inom politiken”

I januari 2019, snart fyra och ett halvt år efter att hon valdes in i riksdagen första gången, konstaterar Johanna Jönsson att hon har förändrats.

Och det är inte åt rätt håll, menar hon.

– Jag har tappat energi och blivit uppgiven på något sätt. Från att verkligen känna en stark tro på att det går att förändra saker, också en tro på mina egna idéer och förslag, till att bli nermald av systemet. Att jag på så kort tid blivit den som säger ”nej, men det där har vi redan provat” och ”det där gick ju inte när vi försökte förra gången”. 

Hon säger också att det blir en vänskapskorruption när man lär känna människor i sitt eget parti, men även i andra partier.

– Tidigare tog jag inte samma hänsyn till mina kolleger i situationer där vi tycker olika och hade valt att debattera öppet på ett annat sätt. Men det är väldigt svårt att inte ta hänsyn till människor man tycker om och ser som vänner. 

– Samtidigt tror jag att det kan bidra till ett politikerförakt om vi inte är tydliga och öppna med vad vi tycker. 

VALET. ”Det kommer nog inte som en chock för någon att jag personligen hellre vill hitta en lösning med Löfven än med Kristersson i det här läget”, skrev Johanna Jönsson på Facebook i slutet på december. Foto: SIMON HASTEGÅRD / BILDBYRÅN

Socialdemokraterna ”ett bedrövligt parti”

Inlägget på Facebook i december, där Johanna Jönsson skrev att hon ”har otroligt svårt att se mig själv släppa fram ett allt mer konservativt M till makten” kan ses som ett exempel på den öppenhet och tydlighet som hon förespråkar.

Nu landade det ändå i att partiet beslutade om den linje som Johanna Jönsson vid tiden för inlägget lutade åt. Om partilinjen hade blivit det motsatta vet hon inte om hon hade röstat emot den.

– Det är en hypotetisk situation. Som tur var slapp jag, för det var inte färdigt för mig, säger hon.

– Nyligen kom det upp ett inlägg på Facebook som jag skrev för två år sedan, just om S. Det var i ett skede där vissa tyckte att vi borde jobba med S i stället för M och jag hade en lång utläggning om varför vi absolut inte borde göra det, eftersom S på alla sätt är ett bedrövligt parti. Det blev tydligt inte minst efter att jag var med och förhandlade fram migrationsöverenskommelsen och kan se vad de har gjort med den, hur de betett sig. De som tror att jag är en varm S-anhängare har väldigt liten förståelse för var jag kommer ifrån.

”Folk placerar in mig i ett fack”, säger Johanna Jönsson.Foto: ANNA-KARIN NILSSON

– Men det är mycket vad folk gör. Placerar in mig i ett fack. Och det finns alltid bara två: antingen är man ond eller god, höger eller vänster. Och det där funkar ju inte. Är man liberal så är man inget av det.

– Ibland känner jag mig nästan kidnappad av att folk vill att jag ska vara en representant för deras åsikt på ett sätt som jag inte är.

Bilden hon menar att många har är att hon är ”vänster” och ”känslostyrd”. Centerpartiets ”gråterska" rentav. En bild hon har svårt att känna igen sig i, inte minst eftersom hon snarare fått arbeta upp den empatiska förmågan.

– Sen tror jag det stör vissa att jag inte passar in i den traditionella bilden av hur en politiker är. Det här med att jag är så tydlig med vad jag tycker, att jag inte förhåller mig till talepunkter eller skriver linjeartiklar som skickas ut via kommunikationsenheten. Jag kör mitt eget race och inte partilinjens. 

”Försöker göra mig till ett barn”

Sedan kommer vi till det där med klänningarna. Och flätorna.

Dagens outfit är en klänning med muffins i starka kulörer, andra har mönster med godis, enhörningar och regnbågsfärger. Hon berättar att hon väljer tygerna för att sedan sy upp klänningarna hos en skräddare.

– Det är ju en diskussion kring att det inte passar sig. De bakar ihop det i paketet som försöker göra mig till ett barn: en känslostyrd och naiv person som inte förstår. 

STICKER UT. Blommor, kossor, godis, superhjältar, grisar, fjärilar, muffins, körsbär, pandor och enhörningar är några av motiven Johanna har på de uppsydda klänningarna. Foto: Privat.

Hat från vänster: ”De känner sig svikna”

Våren 2018 var hon en av huvudaktörerna i en av valårets mest infekterade frågor. Som Centerns migrationspolitiska talesperson drev Johanna Jönsson på för att partiet skulle göra gemensam sak med S, MP och V och driva igenom den kritiserade gymnasielagen, som gav 9 000 ensamkommande en ny chans att stanna i Sverige.

Det har i efterhand setts som ett förebud om den alliansspricka som blev definitiv i och med överenskommelsen mellan S, MP, C och L i januari 2019. Där drev bland annat Centern igenom frågan om familjeåterförening för särskilt skyddsbehövande – något Johanna Jönsson argumenterat hårt för.

Migration är ett ämne som väcker starka känslor, milt uttryckt.

Johanna Jönsson säger att de största hatstormarna hon fått erfara till följd av att just vara migrationspolitisk talesperson främst kommit från vänster. Som när hon sagt nej till amnesti för ensamkommande, att hon inte tycker att politiker ska stoppa utvisningarna till Afghanistan eller när hon pratat om att se över bidragssystemen för människor som kommer hit.

– När jag gör det ruckar jag på bilden om att vara den där extrema ”allt åt alla”-vänstermänniskan som de så gärna vill göra mig till. Det är som att de känner sig svikna över att jag inte var den där personen som de ville att jag skulle vara. 

– Högern förväntar sig inte så mycket av mig överhuvud taget, så till vissa delar har de kanske slutat bry sig. 

Skaffade vakthund för att kunna sova

Just under hösten 2015, när flyktingkrisen var som tuffast, var det en svår period för Johanna Jönsson. Så pass att hon funderade på att sluta där och då. För det är en sak att någon skriver att hon är en hora från ett anonymt konto, men en helt annan när det kommer ett personligt hatbrev från någon som vet var hon bor. 

– Jag har varit mörkrädd i hela mitt liv. Men att gå från att ha intalat mig själv att "det är klart att det inte är någon här, vem skulle vilja göra illa mig" när man går i skogen till att faktiskt veta att det finns personer som vill det. När man hör ett ljud då är det mycket svårare att släppa det. Och det är fortfarande så att jag anpassar mitt liv på grund av det. Som att jag skaffat en vakthund på gården för att kunna sova. 

Helst av allt, även nu, skulle hon bara vilja vara i Dalarna, i skogen, där hon mår bäst. Strunta i partipolitiken.

Om hon bara kunnat leva med det. 

– Jag vill veta att jag i framtiden inte kommer ånga att jag inte gjorde vad jag kunde när jag hade chansen. Jag tror att det är en negativ drivkraft, absolut, men jag skulle inte kunna leva med att jag kunde påverka men var för lat, för feg eller för vek.

TYDLIGHET. ”Jag önskar att politiken skulle prata mer om det som inte bara är sakpolitiken och de enskilda besluten, utan att det finns en tydlig tanke om vart vi vill komma. Jag pratar ofta i termer som att – om vi fick egen majoritet och fick bestämma helt själva – vad skulle vi göra då?”Foto: ANNA-KARIN NILSSON

En av de svåraste frågorna inom politiken är det eviga grubblandet på om det man gjorde var rätt, säger Johanna Jönsson. Migrationsuppgörelsen är en sådan. Gymnasielagen en annan. 

– Jag såg verkligen, och ser fortfarande, att i den situation vi hade var det här det minst dåliga. Men samtidigt, när man ser hur samhällsdebatten påverkats av det och det hat som jag upplever ökat av det här, misstänkliggörandet av människor, den ökade polariseringen. Är det rätt beslut då? Det är sådant jag funderar på hela tiden. Ett beslut kan vara rätt i sig, men man måste också ta in helheten. 

Vad är hon mest stolt över att ha åstadkommit i politiken? 

Hon säger att svaret hade varit ett annat om jag frågat henne bara ett par veckor tidigare.

– Då hade jag svarat att jag mest känner mig som en handbroms som ligger i, men där tåget bara fortsätter att köra i fel riktning ändå. Ett slags outtröttlig kamp för att saker inte ska förändras i en dålig riktning för fort och för ogenomtänkt. Men, med den nya överenskommelsen, känns det faktiskt som att vi fått någon slags möjlighet att nu också göra något bra. Jag ser verkligen fram emot det.

Johanna Jönsson

Bor: På en gård i Dalarna med fyra hästar och två hundar.

Ålder: 36.

Utbildning: Har bland annat studerat internationella relationer vid Malmö högskola och pluggar för närvarande psykologi parallellt med arbetet i riksdagen.

 

Johanna Jönsson om...

Största missuppfattningen om Centern: ”På migrationsområdet är det definitivt fri invandring-grejen. Att om vi fick bestämma själva skulle vi bara öppna alla gränser. C har absolut inte en politik som bygger på att vi bara skulle avskaffa alla regleringar i migrationen om vi fick chansen”. 

 

Avgörande ögonblick inom politiken: ”En intervju med Marit Paulsen (L) i SJ:s tidning Kupé där hon sade att hon blivit uppringd av dåvarande Folkpartiets partiledare som frågat om hon inte skulle gå med i partiet. Hon hade svarat att det inte gick eftersom det var en rad saker hon inte höll med om, men hade fått svaret att det var helt okej. Hon förde ett resonemang om att ett parti går ut på att samla människor med massa olika viljor och att man får jobba för att genomföra sitt. Just att hon sa det så öppet upplevde jag som normbrytande och det gick emot min fördom om hur politiker är. Det fick mig att omvärdera. Att man inte måste låtsas utåt”.