Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

L-toppen om åren i alliansen: ”Har inte varit bra för partiets utveckling”

Anna Starbrink (L). Tror att Liberalerna kommer ge grönt ljus till en regering ledd av Stefan Löfven (S) – och tycker att L ska kräva ministerposter. Foto: ANNA-KARIN NILSSON / ANNA-KARIN NILSSON EXPRESSEN
Jan Björklund (L). Partiledaren har länge drivit linjen att Liberalerna bör stödja en S-regeringen – om man får gehör för partiets hjärtefrågor. Foto: STINA STJERNKVIST/TT / TT NYHETSBYRÅN

Liberalerna som parti har tagit skada av att sitta i alliansen. Inte minst har partiets profil försvagats.

Det menar Anna Starbrink (L), som sitter i Liberalernas partistyrelse, och menar att det vore klokt för partiet att sätta sig i en regering med Stefan Löfven. 

– De senaste dagarna har flera sagt att de tycker att man ska gå ett steg längre. Alltså att vi inte bara ska nöja oss med att vara ett stödparti, säger hon.

På tisdagen krävde åtta liberala riksdagsledamöter, i en debattartikel i Expressen, att L ska släppa fram Ulf Kristersson vid en framtida statsministeromröstning. Bland undertecknarna fanns tunga L-profiler som Mats Persson, Johan Pehrsson, Gulan Avci och Allan Widman.

Partiets sjukvårdspolitiska talesperson Anna Starbrink (L) sitter i partistyrelsen och tillhör den del av partiet som i stället vill gå åt andra hållet – och till och med sätta sig i en regering med Stefan Löfven. 

Starbrink, som är sjukvårdslandstingsråd i Stockholm, konstaterar att den andra falangen i partiledningen – de som vill släppa fram Kristersson – har hörts mycket i debatten.

– De har ju varit väldigt aktiva och det har varit en frustration i vårt parti. Att det varit så mycket som har spritts direkt från våra sammanträden. Jag själv har fört diskussionen mycket internt, men även det har läckt ut och hamnat i bland annat din tidning. Så det kan väl stämma att de varit väldigt aktiva i debatten utåt, men internt är tongången en annan och där finns det... nu är ju jag i Stockholm och där är ju linjen att vi ska söka ett mittenalternativ väldigt starkt.

Starbrink: L bör ingå i S-regering även utan C

Hur kommer det sig att din linje inte varit lika aktiv utåt?

– Nu är det ju många som tar den här diskussionen och jag tycker att vår partiledare till exempel har drivit den frågan tydligt utåt. Varför inte så många från min sida fört debatten i medierna kan jag inte svara på, men internt är den en politisk diskussion. Det som hänt de senaste dagarna är också att flera har sagt att de tycker att man ska gå ett steg längre. Alltså att vi inte bara ska nöja oss med att vara ett stödparti som hjälper till att få en budget, utan att vi faktiskt också ska ta plats i den här regeringen. Och det är min uppfattning också.

Varför tycker du det?

– För mig är det självklart att ett politiskt parti söker regeringsmakten. Det är ju så man får verktyg att genomföra sin politik. Att vara ett stödparti eller samarbetsparti kan ge inflytande på just budgeten, men inte sådant som till exempel makten över reformagendan, utredningsdirektiven och uppdragen till myndigheterna. Allt det där kräver att man är på plats i regeringen och kan ta ansvar. Historiskt har L aldrig varit ett stödparti åt någon regering. Vi har alltid sökt regeringsmakten eller gått i tydlig opposition. 

Tycker du att ni ska gå i regering med S även om inte C gör det?

– Ja. 

Med fingret i luften. Vilket beslut kommer det att landa i på partirådet på söndag?

– Jag tror att partirådet kommer att landa i en mittenlösning, att vi ska samarbeta med S, MP och C. Jag vågar inte riktigt lova något när det gäller frågan om vi ska i en regering eller inte, men att mitt parti kommer att gå åt mitten, det känner jag att vindarna blåser starkt åt.

”Det betyder regeringskris”

Är du förvånad över hur den här frågan splittrat ditt parti så?

– Nej, jag känner mitt parti och vi diskuterar väldigt mycket. Vi har ett väldigt öppet klimat. Jag är inte alls förvånad och jag känner också respekt för de som tänker att alliansen har tjänat Sverige vill försöka hålla ihop den. Det som skiljer oss är egentligen bedömningen av vad som händer om SD fäller en budget eller något viktigt beslut. Hur ska den frågan hanteras? Jag tänker att det inte går att säga att vi ska vara i opposition. Vi måste ta ansvar för att släppa fram någon regeringskonstellation och har man det ansvaret har man även ansvar för att den konstellationen kan överleva. Och då blir den här rollen som SD har väldigt stark.

Den sidan som vill släppa fram Kristersson menar att man kan fälla honom om han inte håller sitt löfte om SD. Vad säger du om det?

– Det är lätt att säga att det bara är att fälla honom då. Men det betyder regeringskris, politiskt kaos och förmodligen extra val. Det är en instabil situation som jag tror skulle vara farlig för Sverige. Vi behöver ju en regering som kan handla och driva frågor framåt. Jag gillar Kristersson. Han är sympatisk och jag tror att han är helt ärlig i sitt uppsåt, han kommer inte att förhandla med SD. Men det jag tror kommer att hända är en tyst anpassning. Att man undviker att lägga fram viktiga reformförslag av rädsla för att det ska fällas av SD. Och det är den situationen som jag inte vill att vi ska hamna i.

”L har varit tydliga i valrörelsen”

Vissa menar att M/KD-budgeten redan är en tyst anpassning. SD vill ju hävda det i alla fall. Är det din bild också?

– Det vågar jag inte säga, men jag ser ju att det saknas viktiga liberala frågor i den och det är klart att jag är lite förundrad och besviken över delar av den budgeten. Jag tycker det är klent med innehållet när det gäller LSS till exempel och jag ser att både förslagen och retoriken kring jämställdhets- och kulturpolitiken är en väldig högervridning. De som säger att vi ska samarbeta i alliansen måste också ta ansvar för relationerna och det är framför allt retoriken jag tycker svävar i väg nu. Och då menar jag framför allt inte i Moderaternas och Kristdemokraternas partiledningar, utan längre ner i partierna och i svansen.

Om man ser till opinionsmätningarna innan valet kunde man se att det skulle bli ungefär så här. Borde ni inte ha diskuterat det här och bestämt er tidigare?

– Det hade vi. Vi hade under en lång tid diskuterat de här frågorna inom L. Och jag förutsätter alla partier tänkt på de olika alternativen redan innan, men nu har vi facit i ett inte lätt läge. Och det har ju inte funnits färdiga planer i de olika konstellationerna som finns på bordet nu, eftersom de rödgröna gick på val på sitt håll och vi på vårt. Men jag tycker att L har varit tydliga i valrörelsen.

”För Sveriges skull”

Om du jämför med 2002 då ni ju hade ett väldigt starkt väljarstöd, hur har L förändrats?

– Hela allianssamarbetet har varit på gott och ont. Det har varit väldigt fruktbart för oss när det gäller att få igenom liberala reformer, men Liberalerna har ju minskat varje val sedan alliansen bildades. Och det är väl problemet med så nära samarbeten som vi har haft: att konturerna kan bli lite utsuddade och den egna profilen försvagad. Det är klart att det inte har varit bra för partiets utveckling. Det politiska inflytandet har varit stort, men vi har tagit skada när det gäller vårt mandatläge.

Har partiet förändrats när det gäller politikens innehåll?

– Kanske inte sedan 2002, jag tycker att det är ett skifte som skedde tidigare än så. Vårt stora socialpolitiska engagemang har tonats ner under senare delen av 90-talet och fram till i dag. Den har haft en för låg prioritet inom vårt parti. De här stora välfärdsfrågorna, hälso- och sjukvården, har jag saknat under en lång tid.

Med facit i hand, borde ni alls ha gått med i alliansen?

– Ja, för Sveriges skull, absolut. De reformer vi har varit med och drivit igenom har stor betydelse. Ett parti finns ju inte till för sin egen skull, utan för att förändra Sverige. Men nu behöver vi också skaffa oss en roll där vi är relevanta och där vi kan fortsätta att ha inflytande över politiken. Det måste vara det viktigaste.

Skulle tacka ja till rollen som sjukvårdsminister

Tror du att ni kommer att växa i väljarstöd om ni nu i stället ingår i en regering i S?

– Inte per se. Om vi ska växa i väljarstöd är det eget arbete, att utveckla och kommunicera politiken. Och då tror jag att regeringssamarbetet kan vara ett verktyg för det.

Säg att det landar i att ni sätter er i en regering ledd av Stefan Löfven. Skulle du tacka ja till en sjukvårdsministerpost då om du erbjöds den?

– Då säger jag ja direkt. Men skulle L gå in i en regering handlar det så klart dels om politikens innehåll, dels om att vi får inflytande över tunga, viktiga departement. Och det är klart att jag tror att alla inom L ser att Utbildningsdepartementet är jätteviktigt, men det är klart att vi måste ha en roll också i utrikesfrågorna. Jag tror att det är där partiets prioriteringar bör ligga, oaktat mina egna drömmar.