Gå till innehåll

Hoppsan!

Ett tekniskt fel har uppstått. Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa Expressen i ett bättre anpassat format?

Du kan alltid välja vilket format sidan ska visas i, i sajtens sidfot.

Sanningen om kortskandalen

Vi bevakar de största händelserna och sänder live varje dag.
DEN 7 OKTOBER 1994. Den tillträdande S-regeringen efter valsegern 1994. Vid statsminister Ingvar Carlssons vänstra sida står Mona Sahlin, som utsetts till vice statsminister.
Foto: Bertil Ericson

Åtta dagar före valet  plågas Mona Sahlin av historiskt låga förtroendesiffror.  

Få saker har präglat bilden av henne som hennes skandaler. 

Fortfarande i dag - 15 år senare - förföljs hon av uppgifter om "Toblerone" i nätkampanjer och av alliansens ministrar.  

Men hur var det egentligen med tv-licensen, dagisräkningarna och kronofogden?  

Vad hände i hennes bolag, som hon tvingades likvidera?  

Och var det verkligen bara en chokladbit som fällde henne förra gången?

När Mona Sahlin valtalar i Trollhättan  i mitten av augusti attackeras hon av ett gäng unga män -  enligt Sahlin från  moderata ungdomsförbundet Muf -  som  kastar Tobleronebitar mot henne. 

 - Det händer väldigt ofta, jag tycker inte ens om Toblerone, sa Mona Sahlin till Expressen.se.

 På nätet sprids en film -  som setts av tiotusentals människor -  som radar upp Mona Sahlins skandaler, bland annat "Toblerone-affären".

 Ett falskt brev, undertecknat Mona Sahlin och prytt av den socialdemokratiska röda rosen, sprids på nätet i kretsar närstående regeringen. I brevet ger "Mona Sahlin" tips på hur man får sin privatekonomi att gå ihop, bland annat genom att strunta i sina räkningar.

 Oppositionens utspel i april om tolv nya miljarder kronor till skola, vård och  omsorg avfärdades av kommunminister Mats Odell med att det är "ren Tobleronepolitik."

 - Man tar det på kortet och skickar  fakturan till svenska folket.

 Förra arbetsmarknadsministern Sven Otto Littorin använde strax efteråt exakt samma formulering i en interpellationsdebatt i riksdagen:

 - Vi kan inte bedriva Tobleronepolitik, bara låna och sätta allting på krita för att sedan låta någon annan betala.

 Odells och Littorins uttalanden väckte raseri hos ledande socialdemokrater som jämförde med hatpropaganda från den kristna högern i USA och krävde att statsminister Fredrik Reinfeldt skulle be om ursäkt:

 - Så här uppför man sig inte. Han borde skämmas, sa Socialdemokaternas ekonomiska talesman Thomas Östros om Odell.

"Grundade en negativ värdering"

NÄRA VÄNNER. Mona Sahlin fick stöd av före detta statsministern Ingvar Carlsson när valturnén gick till Borås. De är nära vänner och hösten 1995 hade han utsett henne till sin efterträdare. Men när kontokortsskandalen rasade som värst såg Carlsson sig tvingad att fråga Sahlin om hon var utsatt för utpressning.Foto: Tommy HollPeter Esaiasson är professor i statskunskap vid Göteborgs universitet.  Han säger:

 - Helt klart är Toblerone-affären en  sådan händelse som kan ändra människors uppfattning om en politiker.  Affären gjorde att hennes popularitet störtdök, det är mycket ovanligt i modern tid. Den har sannolikt effekter än i dag genom att människor generellt sett ogärna uppdaterar sin syn på politiska fenomen.

 Peter Esaiasson säger att det inte behöver vara så att människor aktivt tänker på affären när de värderar Sahlin.

 - Men den grundlade en  negativ värdering som finns kvar än idag och som färgar hur man uppfattar annat som hon säger och gör.

 PR-konsulten Paul Ronge arbetade som reporter på Expressen under kontokortsaffären 1995, och har efteråt självkritiskt granskat sitt eget och medias agerande:

 - Jag tror att Toblerone-skandalen  spelar jättestor roll. Bland det första du får upp när du googlar Mona Sahlin, det är Toblerone. Och bland det första du får upp när du googlar chokladen Toblerone är Mona Sahlin. 

DEN 6 OKTOBER 1995. Leif Brännström konfronterar Mona Sahlin.Foto: Ingvar Näslund- Jag tror att det lägger ett gigantiskt grått raster över Mona Sahlin som statsminister.

 Hösten 1995 var allt klart för att  Mona Sahlin skulle efterträda Ingvar Carlsson som ordförande för Socialdemokraterna, och därmed bli historisk som den första kvinnliga partiledaren och Sveriges första kvinnliga statsminister.

"Jag tog ut ett förskott på lönen"

Den 7 oktober 1995 avslöjar Expressens Leif Brännström att Mona Sahlin använt regeringens Eurocard-kort för privata inköp av kläder och för kontantuttag i bankomat. Sahlin kommenterar:

 - Jag tog fel kort av misstag.

Dagen efter, den 8 oktober, ändrar sig Sahlin och säger i en intervju i Expressen att hon inte tog fel kort, utan att:

 - Jag tog ut ett förskott på lönen, och det kan väl de flesta göra.

Den 9 oktober tar dåvarande statsministern Ingvar Carlsson Mona Sahlin  i försvar:

 - Helt avgörande är att hon själv har  tagit initiativ till att betala tillbaka, och därmed är saken utagerad.

Den 10 oktober säger Sahlin att  hon ska betala straffränta på pengarna som hon tagit ut eller handlat privat för.

 Så här långt väcker uppgifterna ingen större uppmärksamhet.

Den 12 oktober avslöjar Leif Brännström en rad nya tillfällen där Mona  Sahlin använt regeringens kontokort för att handla privat. Hon har i flera fall dröjt med att betala tillbaka pengarna  till staten. Expressen publicerar också en handskriven lapp som Mona Sahlin  i december 1994 skrivit till tjänstemännen på regeringskansliet där det framgår att hon då lovat att hon aldrig mer ska använda tjänstekortet privat.

 Men flera Eurocard-fakturor visar att hon trots sin försäkran fortsatt att handla privat på regeringens kontokort, och gjort två bankomatuttag, också efter det.

 Plötsligt exploderar affären i andra medier.

 Journalister granskar Mona Sahlins förflutna och upptäcker att hon varit  registrerad hos kronofogden på grund av försenad kvarskatt och obetalda  p-böter samt att hon varit försenad med att betala tv-avgiften.

Privata inköp på tjänstekortet

Den 13 oktober avslöjar Expressen att Sahlin också som arbetsmarknadsminister 1990- 91 använde tjänstekortet  privat för inköp av kläder, hyrbilar och utgifter på en utlandssemester.

Sahlin – 15 år efter "Tobleroneaffären."Foto: Christian ÖrnbergDen 14 oktober avslöjar Expressen att Mona Sahlin låtit regeringskansliet  betala hyrbilar i december 1994 och april 1995. Först när tidningen börjat granskningen av hennes kontokort  i slutet av september 1995 begär Sahlin att få betala ur egen ficka.

 Ingen kunde förstå vad den välbetalda familjen gjorde av pengarna, som tvingade Mona Sahlin att gång på gång ta ut förskott på sina tjänstekort.

 Mona Sahlin skriver själv i sin bok "Med mina ord", om ett omskakande möte som hon har med dåvarande statsministern Ingvar Carlsson:

 "Jag har fått klart för mig, som ett knytnävsslag i magen, hur gräslig bilden av mig och min ekonomi måste te sig i medierna, när Ingvar plötsligt frågar mig om jag är utsatt för utpressning!"


 Den 16 oktober håller en vitklädd Mona Sahlin ett känsloladdat försvarstal på en direktsänd presskonferens i Rosenbad och meddelar att hon har tänker ta timeout från politiken.

 Sahlin bekräftar i talet att hon slarvat med sin privata ekonomi.

 - Jag kom av egna  orsaker ordentligt efter med min ekonomi på 80-talet, jag gick på kontokorten, vilket jag dessvärre inte var ensam om. Och jag är också sådan -  inte bara i politiken -  att har jag dragit på mig och min familj problem, så är det jag som ska lösa dem. Jag hade kunnat be många om hjälp, men jag gjorde icke det och det gick som det gick, säger Mona Sahlin.

 Men hon understryker också gång på gång att hon gjort rätt för sig och att hennes privata inköp med regeringskansliets kreditkort inte kostat skattebetalarna en enda krona.

 - Jag är stridslysten och jag ska slåss. För jag är icke ohederlig och jag är  ingen fifflare.

 Det är under den här presskonferensen som Sahlin två gånger nämner att hon köpt Toblerone på tjänstekortet under sin tid som arbetsmarknadsminister.

 Chokladen har över huvud taget inte nämnts i Expressens granskning av Mona Sahlin, men formuleringen har  sedan dess satt sig så hårt att den i offentligheten fått ge namn åt hela skandalen.

 - Det här talet används flitigt i retorikundervisning, säger PR-konsulten Paul Ronge, som själv var på plats i Rosenbad under presskonferensen.

 - Problemet var att det var alldeles för sent. Det är misstagen i början som avgör om du direkt kan släcka en eld eller om den sprider sig vidare och hela huset brinner ned. Hon ljög ju i början.

Den 18 oktober meddelar överåklagare Uno Hagelberg att  en förundersökning har inletts mot Mona Sahlin.

 Nu kommer nya avslöjanden om Mona Sahlin dag för dag:

Den 19 oktober avslöjar TV4 nya  uppgifter om Mona Sahlins privata  ekonomi. Hon har flera gånger betalat dagisavgifter,  tomträttsavgälder och parkeringsböter för sent.

 Den 22 oktober reser hela familjen Sahlin i största hemlighet till exklusiva semesterön Mauritius i Indiska oceanen. Mona Sahlin har själv berättat hur hon och hennes familj kände att familjen var tvungen att fly undan medieuppmärksamheten. Resmålet valdes ut tillsammans med Säpo, som ansvarade för hennes personskydd. Kostnaderna för två medföljande livvakter och en sekreterare betalades av skattebetalarna.

Den 3 november fördömer S-riksdagsmannen Kurt Ove Johansson i en debattartikel Sahlins agerande och skriver: "Vi måste våga välja en annan."

Den 10 november meddelar Sahlin att hon hoppar av från både S-ledarkandidaturen och från regeringen.

 Den 11 januari 1996 lägger chefsåklagare Jan Danielsson ner förundersökningen mot Mona Sahlin med motiveringen att inga brott har begåtts.

 Danielsson konstaterar att reglerna  för hur regeringens Eurocard-kort får  användas och inte användas för privata inköp har varit luddiga och att flera andra ministrar, såväl socialdemokratiska som borgerliga, har använt korten för att betala privata inköp.

 Hyrbilarna som Mona Sahlin själv valde att beteckna som privata utgifter och betalade med egna pengar efter att Expressen inlett sin granskning har  enligt åklagaren visat sig visst ha varit hyrda i tjänsten.

 Chefsåklagarens beslut möter en del kritik, men Mona Sahlin frias juridiskt på alla punkter.

 Men då är det redan allt för sent. Stödet för henne är utraderat.

 I april 1996 lämnar Mona Sahlin riksdagen.

"Påverkar inte min roll"

 1999 gör Mona Sahlin  politisk comeback som  arbetsmarknadsminister  i Göran Perssons regering.

 Kanske hade minnet av Sahlinaffären 1995 bleknat mer i dag om det inte då genast avslöjats nya uppgifter om privatekonomiskt slarv.

 Det visade sig att Mona Sahlin fått 98 p-böter  under två år. 32 av dem hade hon lämnat obetalda så länge att de gått till kronofogden.

 - Pinsamt. Men det handlar om mina pengar och är mitt problem. Det påverkar inte min roll som politiker, sa Sahlin.

 Bilen var en tjänstebil, registrerad på Mona Sahlins eget bolag, Mona Sahlin AB, i vilket hon samlade sina inkomster från föreläsningar och från arbetet som frilansande journalist.

 Bolaget startades 1997 och tvingades i likvidation efter ett par år efter att Mona Sahlin tagit ut så mycket i lön ur bolaget att mer än halva aktiekapitalet var förbrukat och bolaget riskerade konkurs.

 Likvidationen uppmärksammades i en ledarkrönika av den borgerlige kolumnisten Göran Skytte på Svenska Dagbladets ledarsida, men väckte annars nästan ingen uppmärksamhet alls i medierna.

 Uppgifterna återfinns dock på ett stort antal Mona Sahlin-kritiska bloggar -  många kan närmast beskrivas som hatbloggar -  där ofta den felaktiga uppgiften spris att Mona Sahlins bolag  i själva verket gått i konkurs.

 Men inte heller den rena sanningen om bolaget är smickrande för Mona Sahlin.

 Mona Sahlin AB bildades den 1 januari 1997. Sahlin var ensam anställd.

 Bolaget omsatte mellan januari 1997 och juni 1998 1,5 miljoner kronor.

 Mona Sahlin tog ut 872 000 kronor  i lön, vilket tillsammans med sociala kostander blev 1142 413 kronor. Bolaget hade externa kostnader på 334 000 kronor. Resultat efter finansiella poster visade ett underskott på 43 708 kronor.

 Året efter omsatte bolaget endast  94 673 kronor. Sahlin tog ut drygt 91 000  i lön. Bolagets externa kostnader var 110000 kronor, mer än bolagets hela omsättning. Förlusten blev 145 444 kronor.

 Eftersom bolagets aktiekapital var 100 000 kronor innebar det att bolagets egna kapital sjunkit till under 50 procent, vilket innebar att bolaget var  likvidationspliktigt.

 I februari 1999 -  när Mona Sahlin  redan tillträtt som näringsminister  i Göran Perssons regering -  beslutades om likvidation på bolagets egen begäran. Tore Gissing, rådman vid Stockholms tingsrätt, förklarar:

 - Det heter likvidationsplikt eftersom man då är skyldig att sätta bolaget i likvidation. Om man inte sätter bolaget i likvidation i det läget kan det få konsekvenser för styrelseledamöterna så att de blir personligen betalningsskyldiga under vissa förutsättningar för bolagets skulder.

 En av Sveriges mest erfarna experter på skattefrågor i småbolag har på  Expressens uppdrag granskat Mona Sahlins hantering av Mona Sahlin AB.

 Hans slutsats:

 - Att göra ett uttag av lön på 800000 kronor under sitt första år som företagare så att företaget blir nästan  konkursmässigt, det är omdömeslöst, slappt och slarvigt.

 - I ett aktiebolag får man inte göra av med aktiekapitalet till utgifter hursomhelst. I ett friskt aktiebolag finns aktiekapitalet kvar ograverat som en försäkran till fordringsägarna att bolaget kommer att uppfylla sina åtaganden. Men innan likvidationen påbörjas sätter Mona Sahlin sprätt även på en del av aktiekapitalet.

 Bolagsexperten konstaterar att Mona Sahlin tvingades att göra en likvidation för att undvika konkurs, eftersom hon använt en del av aktiekapitalet till  utbetalning av lön till sig själv.

 - Vanliga företagare skulle aldrig  tagit ut jättelöner första året, utan utnyttjat möjligheten till avsättning till olika fonder som ger alla företagare att fördela stora inkomster på flera år. De skulle således definitivt hållit ner sina egna löneuttag rejält jämfört med  Sahlin, för att stärka företagets chans att klara kärvare tider.

"Dumt misstag"

 I augusti 2000 avslöjades det att Mona Sahlin fått en betalningsanmärkning  efter att ha betalat in 40000 kronor  i kvarskatt tre månader för sent.

 - Det hela rör sig om ett dumt och onödigt misstag från min sida, sa Sahlin.

 Den 8 januari 2002 visade en genomgång av kronofogdens register att Sahlin krävts på betalning av kronofogden för två räkningar, en p-bot och tv-avgiften.

 - Det finns ingen anledning att kommentera det, hälsade Sahlin genom sin pressekreterare.

 Fem år senare, 2007, var Mona Sahlin favorit till att efterträda Göran Persson som partiledare.

 Dåvarande partisekreteraren Lars  Stjernkvist förklarade för Dagens Nyheter att Mona Sahlin vidtagit åtgärder för att minimera risken att något sådant skulle hända igen.

 - Jag vill inte gå in på exakt vad hon gjorde. Men de svar hon gav mig gjorde mig så trygg man kan bli att det inte skulle hända igen, sa Stjernkvist.

 Expressen och andra medier har inför årets valrörelse granskat Mona Sahlins privatekonomi, men ingen har funnit några tecken på liknande slarv som  skapade så svarta rubriker under 1990-talet och början av 2000-talet.

 Men fortfarande kommer nya uppgifter om hur Mona Sahlin under flera år satte i system att handla privat med sitt tjänstekort.

"Toblerone-affären finns kvar"

 I boken "I väntan på Mona Sahlin" som gavs ut 2008 avslöjar författaren och journalisten Christer Isaksson att Mona Sahlin också under sin tid som  Socialdemokraternas partisekreterare mellan 1991 och 1994 använde tjänstekreditkortet, som hon fått av partiet, för att plocka ut förskott på lönen.

 Uppgifterna bekräftades också av Mona Sahlin i en lördagsintervju  i Sveriges Radios P1:

 - Det stämmer att jag har använt partiets kontokort. Men det som inte stämmer är att jag vare sig har gjort eller  någonsin tänkt tanken att betala privata utgifter med annat än egna pengar, förklarade Mona Sahlin.

 Utfrågaren, Ekots Thomas Ramberg, frågade igen:

Men sakuppgiften här är att du skulle ha använt det till kontantuttag och sedan betalat igen när du fick lönen?

- Ja, det hände nog både en och två gånger, bekräftade Mona Sahlin.

 Christer Isaksson skriver i sin bok,  "I väntan på Mona Sahlin": 

"Att hon använde regeringskansliets tjänstekort berodde inte på tillfälligheter eller slarv vid några enstaka perioder, som blev bilden i hennes försvarstal och advokaternas redovisning. Enligt advokaternas sammanställning handlar det om sammanlagt 16 privata inköp under två tidsperioder. Lika sant är att hon privat använde olika tjänstekort konsekvent under nästan fem år. Regeringens tjänstekort 1990–91, partiets kort 1992–94 och regeringens 1994–95, trots att hon lika konsekvent fick påpekanden från medarbetare, administratörer och ekonomiavdelningar om att det var olämpligt. Det ger en annan bild än den hon valde att stå för i försvarstalet och via sina advokater. Det understryker att det inte handlade om enstaka misstag eller köp av Toblerone, vilket är den bild som både hon och partiet vill ge. Det handlar inte om slarv. Det var mer. Det ger bilden av konsekvent bruk trots tillsägelser. Det tyder på att hon använde kortet för att hon behövde pengar."

 Isaksson sammanfattar i boken:

"Hon har inte gjort något brottsligt, det blir senare slutomdömet från riksåklagaren, och hon har inte tjänat på uttagen. Hon har tvingats betala tillbaka vartenda öre plus ränta. Det blir hennes försvar, att det är dyrt att leva på lånade pengar. Men, tänker jag, hon löste en knivig situation med hjälp av sitt kort, statens och medborgarnas pengar. Det är inget brott, det är en fråga om moral. En fråga om jämlikhet. Hur många andra kan göra det?”

 Christer Isaksson säger till Expressen:

 - Toblerone-affären finns kvar, folk minns den fortfarande. Det är inte säkert att den har någon större betydelse, men den finns där och folk kommer ihåg den.

 Isaksson säger att han gjorde mellan 40 och 50 intervjuer med socialdemokrater när han skrev boken:

 - De flesta var djupt medvetna om  att Toblerone-affären kan få betydelse  i valrörelsen.

 Han säger att han personligen tycker att det är orättvist.

 - Det ligger så långt tillbaka i tiden och borde vara glömt. Alla kan ju göra misstag. Men medlemmarna i kulisserna kommer ofta från ganska små  omständigheter. De är vana vid att hålla  i pengarna. Mona Sahlin har inte skott sig på något sätt, men hela den här bilden av att makten i det egna partiet gör olika saker blir moraliskt känsligt i partiet.

 Niklas Ekdal är i dag författare och fristående kommentator. Han var chef för Expressens ledarredaktion under kontokortsaffären hösten 1995:

 - Utan affären hade Mona Sahlin blivit partiledare och statsminister. Och om hon nu förlorar valet har det där funnits med i bakgrunden. Känslan lever i en viss mån kvar.

 Ekdal säger att orsaken till att Sahlin tvingades avgå främst ska sökas i att hon hade utmanat, framför allt, LO några år som arbetsmarknadsminister.

 - Det ekonomiska slarvet blev ett sätt att komma åt henne. Det var mediaeffekt och i en viss mån en förtroendefråga.

 Leif Brännström, Expressenreportern bakom de första avslöjandena, håller med:

 - Det var inte kontokortsaffären som fällde Mona Sahlin. Hon var oerhört omstridd inom delar av partiet och en del tyngre LO-förbund. Men kritikerna låg lågt eftersom partiordförande Ingvar Carlsson signalerat att han ville ha henne som efterträdare. När kontokortsaffären  exploderade i Expressen fick kritikerna en gratischans. Och de tog den. Sahlins försvarare låg däremot mycket lågt,  verkade vilsna. Utan riktigt internt stöd var hon körd.

 - Jag tyckte faktiskt synd om Mona Sahlin, vilket jag också sa till henne sent på kvällen den 11 oktober -  timmarna innan affären briserade på allvar.

Påverkad av närgången kritik

 Expressen har intervjuat en rad  ledande statsvetare och politiska bedömare om kontokortsskandalen, eller "Toblerone-affären". Uppfattningarna om dess betydelse går i sär.

 Leif Lewin, statsvetare från Uppsala, menar att kritiken har påverkat Mona Sahlins självförtroende som politiker:

 - Den ganska närgångna kritik som hon utsatts för av personligt slag, alltså hennes utstrålning och slarv med privat ekonomi, tror jag har påverkat henne, och gjort henne defensiv.

 - Väljarnas minne är ganska gott. Man kan inte lura folk, folk kommer ihåg. Det är ju klart att man inte tycker om att folk handskas på ett nonchalant sätt med allmänna medel, säger Lewin.

 Mikael Gilljam, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet:

 - Jag tror inte att det finns koppling mellan de gamla skandalerna och hennes popularitet i dag. Sådant här går över. Nu är hon i en helt annan roll som partiledare. En massa väljare kommer inte ens ihåg detta.

 - Hennes motståndare har använt  begreppet "Toblerone" i debatten några gånger. Det är inte så uppskattat att man gräver i gammal skit. Inte ens de egna tycker att det är riktigt schyst att hålla på med där. Det talar för att det är överspelat och att det faller tillbaka på den som använder uttrycket.

 Göran Bostedt, docent i statsvetenskap vid Mittuniversitet.

 - Jag tror att väljarnas minne är mycket kortare än så. Jag tror inte att det spelar någon roll, det är snarare i så fall, tror jag, att hur partiledare och hon agerar i nutiden.

Tror inte det påverkar valutgången

 Tobias Bromander är doktorand  i statsvetenskap vid Växjö universitet och forskar i politiska skandaler. Han är däremot övertygad om att de gamla skandalerna spelar en roll också i valet 2010:

 - Väljarna, generellt sett, glömmer ganska snabbt politiska skandaler, men just med Mona Sahlin är det annorlunda. Det som är speciellt med henne är inte bara hennes skandal för 15 år sedan. Det är bland annat parkeringsböter som hon inte betalade i tid, dagisräkningar, körförbud på sin bil, resan till Mauritius och så vidare. I Sverige är det väldigt viktigt att politiker lever som de lär.  Bekymret med Mona Sahlin är att hon får trovärdighetsproblem med de här skandalerna i bagaget och hon blir  ständigt påmind om det.

 - Tillsammans med exempelvis stora svenska politiska skandaler som IB- avslöjandet, Ebbe Carlsson-affären är det här en av de skandaler som fortfarande lever kvar i folks minne, säger Tobias Bromander.

 Expressen träffade Mona Sahlin efter den traditionsenliga partiledarutfrågningen i Missionskyrkan i Vårgårda. På frågan om hon anser att skandalerna som hon stod i centrum för har någon inverkan på årets valrörelse svarar hon kort:

 - Nej, det som folk tar upp är arbetslöshet, vård, omsorg och ekonomi. Det  spelar roll i valrörelsen.