Allégården i Göteborg är en kulturbyggnad från 1897. Här låg tidigare ett bibliotek, men i dag är fastigheten ett centrum för pensionärsföreningen. Måndag 30 augusti har Sverigedemokraternas internationella sekreterare Kent Ekeroth hyrt en av salarna för ett islamseminarium, det sista av tre som SD arrangerat.
Sen eftermiddag var det kurs i kundaliniyoga i salen. Klockan sju på kvällen står i stället sju prydliga rader med trästolar uppställda framför scenen.
Inga annonser eller affischer går att finna om arrangemanget, och på partiets hemsida finns bara information om datum och tid. Plats får bara den veta som personligen kontaktar Kent Ekeroth i förväg.
- Vi har 80 föranmälda, men det är inte säkert att alla dyker upp, säger han en kvart innan det börjar. Han går omkring i den tomma lokalen, fixar med tekniken och pratar i mobiltelefon om rädslan för stenkastning.
Lokalen blir fullsatt, och publiken är en blandning av alla typer: en vithårig herre i pepitarutig kavaj, unga killar med keps och munkjacka, några unga, rödhåriga tjejer, ett medelålders par som sätter sig långt fram, en biffig kille med texten "I am a motherfucker" på ryggen.
Sverigedemokraterna har försökt att ta avstånd från rötterna i den rent rasistiska organisationen Bevara Sverige Svenskt, och partiets väljarbas har breddats de senaste åren. Demoskops vd Anders Lindholm förklarar:
- Vi har sett en trend att den gamla basen av arbetslösa yngre män på landsbygden har kompletterats med andra människor, i alla åldersklasser och från alla partier faktiskt.
Vi får lyssna till Sverigedemokraternas vallåt tre gånger. Under kavajen har Kent Ekeroth en svart t-shirt som gör reklam för ett välkänt amerikanskt whiskymärke, men innan konferensen börjar har han bytt till ljusblå skjorta.
I den nu fullsatta salen pratar den inbjudna föreläsaren Nicolai Sennels från Danmark på temat "kriminella muslimer". Generaliseringarna står som spön i backen. Här talas inte om individer, bara om muslimer som folkgrupp.
Nicolai Sennels, en psykolog som har arbetat med unga brottslingar, säger att han har kommit fram till, oklart på vilken vetenskaplig grund, att just muslimer har en annan syn på aggressivitet och därför är mer kriminella.
Han visar en tidningsartikel om en tysk undersökning som sägs visa att religiösa muslimska pojkar är mer våldsamma än andra. Han påstår att muslimer aldrig kommer att integreras för att "de vill inte, får inte och kan inte".
Nicolai Sennels säger också att enligt hans erfarenhet klarar inte muslimer att ta kritik.
- De tänker inte inifrån, reflekterande. De tänker: vem har gjort detta mot mig? "They are victimizing them selves", vad heter det på svenska?
- Offermentalitet, ropar någon i publiken.
På Södra Allégatan slamrar spårvagn 10 ut mot Majorna och mörkret lägger sig utanför Allégården. I pausen talar några yngre män i publiken om vad de hört. En av dem säger att inte bara troende muslimer är problematiska.
- Jag hade en troende, kristen familj som grannar, och de var otroligt aggressiva, säger han.
Farshad Kholgi, som flyttat från hemlandet Iran till Danmark och skriver islamkritiska kolumner i Jyllandsposten, berättar att han av danskar ibland kallas "rasist".
- Rasist? Jag? Titta på mig, säger han. Han gör komiska imitationer av skäggiga muslimska män som ropar "Death to America!" och får skratt och applåder. Han varnar för "islamiseringen" och säger att om vi öppnar för sharialagar bara lite "har allting förändrats på bara tio år".
Elisabeth Sabaditsch-Wolff, en diplomatdotter som hemma i Österrike riskerar åtal för hets mot folkgrupp efter ett tal på ett möte med österrikiska frihetspartiet, är sista inbjudna talare. Hon är mycket upprörd över att det numera finns tvåspråkig mjölk i Österrike; förpackningen har ordet mjölk både på tyska och turkiska och levereras främst till turkiska stormarknader.
Hon säger om Wien:
- Det är inte en västerländsk stad längre.
Vid frågestunden ställer en av åhörarna en fråga på tyska. Han vill att Elisabeth Sabaditsch-Wolff ska beskriva den politiska situationen i Österrike. Stå där och prata engelska med amerikansk brytning. Tala tyska! Hans begäran nonchaleras.
Partiets internationella sekreterare Kent Ekeroth sammanfattar faran med att ge efter för muslimer med orden: "Man matar krokodilen i hopp om att den ska äta en själv sist". Applåderna dånar i Allégården i Göteborg.
Lars-Erik, en egen företagare som suttit i publiken, säger efteråt att det inte var helt lätt att hänga med eftersom allt var på engelska. Han säger att han i sitt liv jobbat med många människor från olika länder.
- De som anpassar sig är det inga problem med.
Om Sverigedemokraternas chanser att komma in i riksdagen säger han:
- De kommer in.
Erik Hellsborn, som sitter för SD i Varbergs kommunfullmäktige, sammanfattar mötet i Göteborg på sin blogg dagen efter. Han har fastnat för analysen av den muslimska karaktären:
- När en västerlänning möter motgångar eller hamnar i en konflikt tenderar han/hon att ofta att söka felet hos sig själv. Så är inte fallet med den muslimska mentaliteten. Där tenderar personer i stället att lägga skulden för motgången/konflikten på omgivningen/motparten. Den här mentaliteten har vi sett exempel på otaliga gånger här i Sverige.
Jan Hjärpe, professor emeritus i islamologi vid Lunds universitet, är starkt kritisk till beskrivningen av muslimer. När Expressen ringer upp säger han:
- Hela idén är så fullständigt uppåt väggarna galen. De tar enskildheter, gör ett mönster av enskildheter och generaliserar det. De utgår från att muslimer är en folkgrupp, när det i själva verket är bortåt hundra nationaliteter och ännu fler etniciteter.
- Dessutom är de flesta människor med muslimsk bakgrund i Sverige sekulariserade. Parallellt med avkristningen pågår en avislamisering. Vi kan inte acceptera felaktiga premisser, som i den danska debatten, där det handlar om vi ska eller inte ska stoppa "islamifieringen". Vi glömmer att den inte finns.
Torget ligger stort och öde i Varberg tisdag förmiddag. I skuggan av den stora kyrkan från 1700-talet, mitt emot Varbergs vackraste fastighet, står sex inte lika vackra valstugor i olika färger uppradade. Strax före lunchtid dånar kyrkklockorna som för att väcka alla eventuella soffliggare.
Sverigedemokraternas Björn Söder, Kent Ekeroth och Christian Westling packar vid halvtolvtiden upp sina möbler ur turnébussen: tre Ikea-fåtöljer, ett vitt lackbord och en blå ryamatta förvandlar en liten del av Brunnsparken intill kyrkan till det vardagsrum som partiet valturnerar med.
Björn Söder förklarar för två uniformsklädda poliser på plats att de varit uppe i norra Sverige under förra veckan och att inga incidenter inträffade. Om det händer något är det bara att ringa, vi är i närheten, förklarar poliserna.
Kent Ekeroth berättar senare att turnén fortsätter till Halmstad, hans gamla hemstad.
- Jag har varskott mina gamla lärare att jag kommer, säger han och partikamraterna skämtar:
- De säger säkert: blev det inte mer av honom? Då har vi misslyckats!
"Vi väljer blåsippans väg, som nästan ingen gått förut" sjunger Linus Bylund och Tomas Ringdahl i partiets vallåt, som spelas som uppvärmning. Fem personer sitter på stenmuren vid kyrkan för att lyssna. Som mest är det tolv personer i publiken. Några äldre män med mage och keps. En Lisbeth Salander med svart skinnjacka och sidecut. Några kortsnaggade killar. En äldre dam med vitt hår. En svarthårig ung man, som suttit i avslappnad ställning och rökt, reser sig och vandrar bort.
När jag stoppar honom och frågar om han tycker om mötet svarar han:
- Jag förstår inte svenska, ursäkta. Jag vet inte vilka de är. Jag förstår inte vad de säger.
I det sverigedemokratiska vardagsrummet pratar Björn Söder och Kent Ekeroth om en matreform för pensionärer som liksom andra reformer ska betalas genom besparingar inom invandringspolitiken. Alla de andra partierna står för "flum" inom kriminalpolitiken, Sverigedemokraterna vill ha hårdare straff och de säger att de kan tänka sig att leasa fängelseplatser i Ryssland när de svenska tar slut.
Majvor Henriksson från Varberg har stått och lyssnat en lång stund innan hon går fram och pratar med Kent Ekeroth, men han vill inte bli avbruten. Hon säger senare:
- Jag vill bara ställa en fråga, men det fick jag inte. De säger att de inte är rasister, men allt de pratar om handlar om rasism.
En som är engagerad i Sverigedemokraterna i Varberg är Sture Karlsson, 72. Han kommer att stå högt på listan till kommunfullmäktige, hoppas han. Han säger:
- Även om du är muslim måste du lära dig att anpassa dig. Jag har jobbat med greker i 26 år på slakteriet. Inga problem. De har anpassat sig.
Bjarki Kjellsson, en ung man i svartvit sjal, kliver fram och försöker prata med politikerna, men de vill inte bli störda. Efter en stund blir han otålig och ropar:
- Det är för jävla högt!
Efter lite munhuggning skruvar Christian Westling ned volymen på högtalarna. Efteråt säger Bjarki Kjellsson:
- De har rätt att ha hur många torgmöten de vill. Men det är också en mänsklig rättighet att få behålla sin hörsel.
Han säger att han tycker att Sverigedemokraterna har blivit "smartare". Den uppfattningen delas av Daniel Poohl och Mikael Ekman, författare till boken "Ut ur skuggan" som kom i våras. Där citeras en strategidiskussion som fördes inom partiet så sent som 2004:
"Man säger inte "sparka ut svartskallarna", man säger, till exempel, "verka för repatriering av etniska främlingar och kriminella eller icke assimilerbara element"; man säger inte att man skall "hänga landsförrädarna", man säger att man skall "utkräva ansvar av de politiker som agerat i uppenbar strid med sitt lands intressen"; man säger inte "bögarna tillbaka in i garderoben", man säger "bevara kärnfamiljen"."
Erik Hellsborn och Pontus Andering har blå t-shirts med texten "Vi säger vad du tänker!" på ryggen. De delar ut pamfletter till förbipasserande. De flesta avböjer, särskilt de som cyklar.
Margareth Hansson från Varberg ägnar en liten stund av lunchen till att lyssna på SD-budskapet. Hon säger:
- De pratas mycket på jobbet om invandring. Men ingen vågar ju stå för det. De här går ju bara på muslimerna, det är tokigt. Att en så liten del av befolkningen skulle vara ansvarig för så mycket.
I mitt huvud ekar Kent Ekeroths beskrivning på konferensen i Göteborg av hur det svenska samhället tacklar "islamiseringen av Sverige": "Man matar krokodilen i hopp om att den ska äta en själv sist."
En äldre man går omkring och bjuder på kakor direkt ur storförpackningen. Jag frågar om han är engagerad i partiet, men han svarar att det är första gången han är med på ett möte.
- Det var han den skallige där som tyckte att jag skulle komma. Jag sa att då tar jag med kakor.
Tre timmar senare denna tisdag står Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson på Lundströms plats i centrala Jönköping och försöker få ordning på ljudanläggningen. Sladdar har stulits från valstugan i Stockholm, men partiledaren lyckas till sist koppla ihop det hela och testar den trådlösa mikrofonen.
Rätt många har samlats för att höra partiledaren, dessutom ligger en rad välbesökta uteserveringar runt platsen. På Västra Storgatan brummar en ström av bussar förbi, och många kollektivåkare lyssnar en stund medan de väntar på sin tur.
Jimmie Åkesson och riksdagskandidaten Sven-Olof Sällström trummar in partiets treenighet: pensionärerna, kriminaliteten, invandringen. En man i keps räcker länge upp handen för att få ställa en fråga. Han börjar skrika:
- Erkänn att ni är rasister! Erkänn! Erkänn!
Två poliser närmar sig bakifrån och lugnar ned mannen. Senare säger han till oss att han heter Patrik, och lämnar en pamflett från Afa, nätverket Antifascistisk aktion, kända för våldsamma och olagliga aktioner.
Sven-Olof Sällström klagar över hur mobbade Sverigedemokraterna är i Sverige. Deras valfilm censureras, radioreklamen stoppas, fler utländska än svenska journalister vill intervjua, partiet får mer tv-tid i utländska medierna, skräckpropaganda sprids om partiet.
Jag tänker på dansken Nicolai Sennels beskrivning av muslimernas generella "offermentalitet" vid Sverigedemokraternas seminarium: "De tänker inte inifrån, reflekterande. De tänker: vem har gjort detta mot mig?".
Frågan är om Sverigedemokraternas partiledare ser någon likhet mellan detta och de egenskaper de ger all världens muslimer. Jag frågar honom:
- Vår martyrroll är inte självpåtagen, svarar Jimmie Åkesson.
Polisen har spanare som ligger på ett hustak på andra sidan gatan, men den enda som angriper Jimmie Åkesson är Kristina Winberg, en resesäljare som står på SD:s riksdagslista. Hon ger honom en kram och ser till att de blir fotograferade tillsammans.
Sedan blir Kristina Winberg själv kramad av Gun Persson, en glad pensionär som missat mötet.
- Det var ju inte annonserat, säger hon. Jag ska rösta på Kristina, hon har sålt många resor till oss!
Onsdag förmiddag i Jakobsbergs centrum norr om Stockholm; solen gör sitt bästa för att övertyga oss om att hösten ännu inte är här. Alliansens valstugor står i ena änden av Riddarplatsen. I andra änden står de rödgrönas, och längst ut, utanför gemenskapen står Sverigedemokraternas röda bod.
Niklas Hallenfur, ordförande SD Järfälla-Upplands Bro, berättar att Vänsterpartiet varit där och vridit sin stuga under natten, så att den vänder ryggen till Sverigedemokraterna.
Gunnar Edström, nummer tre på partiets kommunlista, säger:
- Det gör inget. Vi vill ändå inte se dem.
Placeringen av valstugorna har varit ett bekymmer i Jakobsberg. SD menade att de andra ställt sig fel och tog då den enda lediga platsen: mellan Vänsterpartiet och Miljöpartiet.
Sedan polis tillkallats och meddelat att detta inte var en polisfråga flyttade MP sin stuga så att Sverigedemokraterna hamnade på ytterkanten.
- Jag kan tycka att de agerar lite barnsligt. Men vi är nöjda med den här platsen, säger Niklas Hallenfur.
Han blir omringade av ett gäng sjundeklassare från Engelska skolan, utskickad av en lärare för att ta reda på vad partierna står för. Tycker SD att det ska vara betyg från sjätte klass?
- Vad tycker vi om det egentligen? Det vet jag faktiskt inte, säger Niklas Hallenfur och lovar läsa på.
En av killarna från engelska skolan säger plötsligt:
- Ni vill inte ha invandrare här. Ni är rädda för oss, det vet jag!
Niklas Hallenfur säger att det inte stämmer. Att de invandrare som är här ska få stanna. Men att invandringen måste begränsas. Varför? För att det kostar för mycket, säger han.
Sjundeklassarna noterar i sina block och rusar vidare till nästa parti. Vänsterpartiet tycks inte öppna sin valstuga i dag, så det får bli Socialdemokraterna.
Kvar vid Sverigedemokraternas rödvita timmerstuga sitter Eskil Berglund, som är pensionär och ställer upp för partiet i kommunvalet, och dricker kaffe med Gunnar Edström, som inte står på någon lista:
- Jag hjälper till med lite snickeriet och sånt. Min fru är nummer tre på kommunlistan, så då kanske du förstår, säger han.
En kvinna med slöja går förbi på baksidan av boden och tittar på affischen, som säger "Ge oss Sverige tillbaka". På framsidan konfronteras Niklas Hallenfur av en ny grupp skolungdomar. Tycker SD att det ska vara fler övervakningskameror?
- Ja, på utsatta ställen tror vi att det kan göra nytta, säger han.
Ata Mustafa Kemal Ayhan, en pizzabagare som egentligen vill bli filmregissör, hamnar i glatt samspråk med de sverigedemokratiska valarbetarna i Jakobsberg. Han har en dvärgpapegoja vid namn Mongai på axeln.
- Jag är vänsterpartist, säger han och pekar på partimärket på kavajslaget. Men jag är också svensk, säger han och visar det blågula märke han fått av Sverigedemokraterna.
-Jag har just berättat att jag inte håller med de här killarna, men jag skulle offra mitt liv för deras rätt att få uttrycka sina åsikter.
Ata Mustafa Kemal Ayhan säger att hans pappa är troende muslim, men inte han. Han vet vad Sverigedemokraterna tycker om islam, att de påstår att det pågår en islamisering av samhället som måste stoppas. Han håller delvis med. Han tror på anpassning.
Några timmar senare, vid Sverigedemokraternas valstuga på Sergels torg i Stockholm, försvarar valarbetaren William Hahne sitt parti strax efter att ett skyfall fått alla att söka skydd under tak.
- Vi har blivit svartmålade av medierna. Vi framställs som obildade skinnskallar som skriker slagord, säger han till en grupp ungdomar.
Jimmy Hesselbäck står som nummer fyra på kommunlistan och femma på landstingslistan. Han säger att intresset för valstugan på Sergels torg är jättestort.
- Och åtta av tio som kommer hit är positivt inställda, säger han.
De två tjejerna Zeineb Mustafa och Selwa Abdu från Enskededalen har kommit för att ställa kritiska frågor. De är troende muslimer, födda i Sverige och de tycker att Sverigedemokraterna blandar ihop invandrare och muslimer på ett obehagligt sätt.
- Som den där valfilmen. Vad betyder den? Vi tar åt oss, fast vi är födda här, säger Selwa Abdu.
William Hahne tar diskussionen, säger att filmen är en provokation för att få i gång en debatt. Tjejerna undrar varför det alltid är en kvinna med burka som illustrerar invandrare i Sverigedemokraternas valpropaganda. Varför inte någon från Asien? Eller en amerikan?
- Ni pratar bara om muslimer. Jag tycker det är rasistiskt, säger Zeineb Mustafa.
- Du får tycka vad du vill. Vi har ingenting emot islam. Vi vill hjälpa människor där de bor, i sina egna närområden, svarar William Hahne.
Torsdag är en stor dag för Jimmie Åkesson, som för dagen har röd slips och matchande näsduk i bröstfickan. Trots allt prat om att medierna inte bryr sig om partiet räknar jag till omkring 30 reportrar och fotografer vid valstugan i Stockholms city när Sverigedemokraterna presenterar sitt valmanifest.
Det blåser snålt över Sergels torg, och då och då piskar små vattendroppar från fontänen in över folksamlingen vid den röda stugan. Jimmie Åkesson säger att han hoppas att partiet genom att lansera dessa 99 punkter inte längre ska anklagas för att vara ett enfrågeparti.
- Vi kanske kan kallas ett nittioniofrågorsparti, åtminstone.
En 70-årig man som stannar till vid valstugan vet vilken av de 99 frågorna som får honom att stödja Sverigedemokraterna: invandrarfrågan. Han pratar om slöjor.
- Jag kommer i håg vilket fantastiskt land Sverige var en gång. När man kunde se vilka flickorna var, hur de såg ut, säger han.
- Jag har bott i Afrika i 47 år. Ian Smith är den enda politiker jag har litat på.
Historielektion: Ian Smith ledde en olaglig vit minoritetsregering i Rhodesia (senare Zimbabwe) under 14 år, och hävdade att det inte var något fel med att fem miljoner svarta styrdes av 200 000 vita.
- Han visste hur man styrde ett land. Jag hade förmånen att träffa honom - två gånger, berättar mannen, som inte vill ha sitt namn i tidningen. Kalla mig bara utlandssvensk, säger han.
Snickaren Sven Engzell kliver fram i arbetskläder, med verktygen hängande längs benet. Han plockar med sig några valsedlar. Han har en enkel förklaring till sitt ställningstagande.
- Det är för många invandrare, helt enkelt. De tar jobben av svenskarna. Det är åt helvete, säger han.
Dagen efter Jimmie Åkessons senaste försök - i 99 punkter - att komma bort från partiets ursprung i rasistiska rörelser blir partikollegan och kommunpolitikern Per T K Wahlberg en riksnyhet. Han sparkas ut ur SD sedan han på sin blogg beskrivit svarta som våldtäktsmän och "blånegern" som en korsning mellan ett "oansvarigt, glatt och sorglöst barn, nån slags sävlig skogsapa och en impulsiv, grym och bestialisk djävul".
"Ge oss Sverige tillbaka" står det på både affischer och t-shirts. Det låter enkelt. Nästan som "Bevara Sverige Svenskt".
