Så får du hjälp

”Det är jävligt jobbigt att försöka ligga på topp”

Charlie, 24, ville få panikångesten att försvinna – tog tabletter

När Charlie Eriksson, 24, svalde en mängd tabletter var han nära att dö. Hans depression och panikångestattacker gjorde att han inte orkade mer. Men han ville inte dö, han ville bara få hjälp.

I dag hjälper han andra genom att prata om psykisk ohälsa.

– Jag höll uppe fasaden och ville inte att någon skulle veta. Det är fortfarande så sjukt tabu och skambelagt.


Med slangar i halsen och en pipande respirator bredvid sig vaknade Charlie Eriksson upp i en sjukhussäng. Han mådde illa och var svag i kroppen. Hans pappa höll honom i handen, en pappa som hade fått ta emot ett samtal om att hans son hade försökt ta livet av sig.

Från den första panikångestattacken några månader tidigare, hade allt gått utför. Och Charlie, killen med välkammat hår och Ralph Lauren-skjortor, hade varit nära att dö flera gånger.

”Jag ville inte dö, men jag var desperat”

2013 bodde Charlie i Kalmar där han pluggade på universitetet. Han festade mycket, hade en drömlägenhet och var populär. Men inombords pågick något som Charlie inte kunde sätta fingret på. Efter en utekväll när han var på väg hem fick han plötsligt svårt att andas och tårarna sprutade. Han hade fått en panikångestattack.

– Jag förstod ingenting. Jag visste inte ens vad en panikångestattack var, jag trodde min kropp hade lagt av, säger Charlie.

Han ringde 112 för att få hjälp, men blev ombedd att själv ta en taxi till psykakuten, någon han inte ville göra. Istället blev han sittandes vid vattnet tills ångesten över. Men redan nästa dag slog den till igen. Tårar, panik och svårt att andas.

Eftersom han dagen innan inte hade fått hjälp när han ringde 112 kände han sig desperat. Han drack massa alkohol och tog värktabletter för att få ångesten att försvinna. Sedan ringde han larmcentralen igen och den här gången kom en ambulans. Han sms:ade sina föräldrar och skrev vad som hade hänt följt av ett ”Jag älskar er!”.

– Jag ville inte dö, men jag var desperat. Det var ett rop på hjälp.

Fick diagnosen depression

Den gången gick det bra. Levern tog inte skada och kroppen kunde återhämta sig ganska fort. Charlies familj, som bodde i Falkenberg, åkte till sjukhuset där han låg och fick veta vad som hänt. Han fick träffa en psykolog och blev dagen därpå utskriven. Nu bar det av till Falkenberg över sommaren, där han fick gå i samtalsterapi och fick medicin som skulle hjälpa honom att må bättre.

Diagnosen depression sattes - men det fick ingen utom hans familj veta.

”Jag ville hålla det hemligt”

– Jag ville hålla uppe fasaden och hålla det hemligt. Det är fortfarande så sjukt tabu och skambelagt, säger Charlie och fortsätter:

– Det är jävligt jobbigt att försöka ligga på topp samtidigt som man är så sjuk. Och det gör bara att man blir ännu sjukare.

Hamnade i respirator

Några månader senare svalde Charlie tabletter igen. Den här gången även en stor mängd lugnande medicin utöver värktabletterna, men nu hade han inte samma tur. Trots snabb hjälp från polis och ambulanspersonal svävade han mellan liv och död.

– Mamma fick höra att de inte visste om jag skulle överleva.

Och det var också det som blev vändningen. Han hade hunnit fylla 22 och lades nu in för tvångsvård på en psykiatrisk intensivvårdsavdelning i Kalmar, eftersom han ansågs vara en fara för sig själv. Där fick Charlie den hjälp han behövde och började må bättre. Två veckor senare skrevs han ut och flyttade till Uppsala.

Där kopplade han bort alla måsten och fokuserade på att ta hand om sig själv. Det räddade hans liv.

Vill hjälpa andra

I samma veva började han berätta för sina vänner om sin depression och sina ångestattacker.

– De var oerhört förvånade. Många sa ”Du var den sista vi hade trott var deprimerad”, säger Charlie och menar att han inte är särskilt förvånad.

Bilden av vem som drabbas är ganska skev och okunskapen kring psykisk ohälsa stor.

”Viktigt att folk blir medvetna”

För att slippa berätta och förklara sin historia om och om igen skrev han ner den och publicerade på en sajt som han döpte till Aldrig ensam. Det var menat att hans släkt och vänner skulle läsa, men besökarna blev många fler.

I dag jobbar han aktivt med Aldrig ensam och hjälper till att sprida kunskap och bryta tabut kring psykisk ohälsa.

– Det är viktigt att folk blir medvetna om de här sjukdomarna, säger han och fortsätter:

– Hade jag vågat berätta från början om hur jag mådde hade allt blivit så mycket lättare.

I dag jobbar Charlie Eriksson aktivt med att sprida kunskap och bryta tabut kring psykisk ohälsa bland annat genom att föreläsa. ”Hade jag vågat berätta från början om hur jag mådde hade allt blivit så mycket lättare”, säger han. Foto: ALBIN RYLANDER


Är du också ung och lider av psykisk ohälsa? Var med och hjälp oss bryta tabut!

Det ska inte vara något att gömma och skämmas för. #vågaberätta – dela dina erfarenheter och din historia.