Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Utdrag från Fredrik Virtanens bok ”Utan nåd”: ”Att jag var dålig visste jag”

Fredrik Virtanen 2008 när han ledde ”Studio Virtanen” i TV8. Foto: ULF BERGLUND/TV8.
Fredrik Virtanen arbetade på Aftonbladet 1994 till 2017. Foto: ALEX LJUNGDAHL

Expressen publicerar i dag ett exklusivt utdrag från Fredrik Virtanens nya bok ”Utan nåd – en rannsakning”. Här berättar han om vilda festnätter och tankarna efter metoo.

Fredrik Virtanens nya bok ”Utan nåd – en rannsakning”.

Matilda säger till väninnorna att hon möter upp dem på båten sen, eller kanske inte, ”men ha det så majigt”, och sedan sjunger de någon intern ramsa som ungefär går ”bada, sola, vina, bada, bada, sola, vina, oueeee, oueee!” medan de går.

– Majigt? undrar jag när alla gått. Säger man på allvar majigt på västkusten?

– Bara ironiker.

Sedan använder vi det ordet resten av natten.

– Har du nåt mer majigt kokain? Vad väntar du på, gubbe!

Seså, schas på sig, schas, hämta!

– Det finns svamp också.

– Nja. Vi kanske kan ses i morgon, på dagen, ta svamp, simma och ligga med varandra i gräset. Det är magiskt. Tills man vill äta upp sin sexpartner!

– Hjälp. Tror att vi kanske ska ligga i kväll istället?

– Majigt. Snippan.

Hon skrattar så att hon kiknar, jag är nattligt förälskad, hon är fantastisk. Vi babblar och dricker och tar kola ibland, sedan drar hon av sig den vita tröjan. Som jag anat finns inget under mer än perfekta, mellanstora bröst.

– Vinner du får farbror suga på mina flickbröst.

– Vinner vad?

– Ta upp kortleken. Det här är klädpoker och jag gav dig just försprång.

 

***

 

Det var livet, som bäst.

Ungefär så.

Natt efter natt, dag efter dag, dessa somrar. Istället för fest tre, fyra gånger i veckan var det fest nästan dygnet runt, varje dag. Fest? Det är ett lustigt ord. Det livet känns absurt nu från Svensson-parkett långt senare. Då, med förgiftat blod, kändes inget konstigt.

Jag ska återkomma till Matilda.

Nej, varför vänta.

Nu när jag är uthängd i media som en kriminell och har lärt mig att kvinnor kan se sig som offer utan att jag begrep det. Min blick på dem och deras blick på mig skilde sig från vad vi såg hos oss själva. Då kände jag aldrig överläge. Jag tänkte inte på överläge. Jag såg kvinnor som starka och överlägsna och ouppnåeliga, de som bestämde över min bekräftelse.

Matilda hette inte Matilda i verkligheten och nyss skulle jag ha chockerats om hon läste detta och inte ungefärligen delade min beskrivning av en rolig, kåt, hög, knäpp klädpokernatt på en ö i Bohuslän om sommaren. Nu misstänker jag att alla kvinnor, och en och annan man, som jag haft berusat sex med i livet närsomhelst kan mejla Expressen, som dessutom skulle publicera.

”Jag hade älskat den här låten om jag var döv”?

Vad betydde det? Var det en dålig låt jag eller var den så bra att hon skulle älskat den även utan hörsel?

Allt är öppet för tolkning.

 

***

 

Men redan då visste jag. Min framgång hanteras inte med stil. Att jag var dålig visste jag, det var min känsla in i märgen. Jag smorde mig i det, vältrade mig på botten av Stureplans kokainlinjer. Om jag inte tyckte om någon sa jag det och det lät inte som jag trodde att det lät.

Jag visste inte att någon annan tog skada.

Vet jag det än? Ingen har sagt något till mig, men jag har läst om mig. Att säga att jag var empatistörd vore en billig och snygg undanflykt men en förenkling. Jag tror att jag tänkte att folk var som jag. För mig gick inte att kränka. Jag såg mig som betydelselös. Tillvaron var bipolär. Aldrig har jag haft så roligt, samtidigt. Aldrig har jag tänkt så lite på mig eller på andra. Den friheten har jag inte känt sedan dess, inte förrän nu, efter allt som hänt.

Jag har skrivit om den där tiden förr, bloggversionen. Av hänsyn tog jag bort det smutsigaste, mest privata, och bäddade in detta liv i ett visst skimmer av romantik. Det var inte falskt, det heller. En beskrivning bygger på dessa oändliga antalen val. Bara Marcel Proust fick med allt. Kanske Karl Ove Knausgård. Andra försöker inte ens. Det är så man gör.

Väljer den sanning som för tillfället passar in i tidsandan. Det kallas pk-media, mainstream media eller liberal media och Sverige kan mycket väl vara världsmästare i genren. Av hänsyn poleras bitar av sanningen bort. Av hänsyn sammanfattas intrikata detaljer med övergripande ord så att det egentligen inte finns någon sanning kvar, bara generaliseringar och trubbigheter.

Det fanns så många kända namn och så förbjudna saker att berätta. Av hänsyn tog jag bort dem innan jag skrev dem. Jag visste alltid journalistiska gränser. I privatlivet fanns inga. Det fanns gränslöshet bara. Jag missbrukade och misskötte alla relationer, män som kvinnor, nära och ytliga vänner, som Maurice Lind i Bodil Malmstens roman ”Den dagen kastanjerna slår ut” är jag långt härifrån.

Jag saknar Bodil Malmsten. Jag saknar ett berömmande mejl från henne som jag brukade titta på ibland, ”Bodil ser dig!” var rubriken, jag hann inte spara det innan de tog datorn ifrån mig, efter allt som hänt. Undrar vad Bodil hade tyckt om mig idag? Hon predikade alltid källkritik men här hade hon nog ändå accepterat det avskyvärda uttrycket ”ingen rök utan eld” och det hade hon gjort rätt i. Men vad hade Bodil tyckt om proportionerna?

Vad tyckte, egentligen, Matilda? Det starka självförtroende, lättsamheten och humorn jag såg kanske bara var spelad, eller så tittade jag inte tillräckligt noga.

Eller så var det precis som jag minns det.

Allt i mitt liv är under omförhandling.

 

Av Fredrik Virtanen

Copyright Gloria forlag AS

 

LÄS MER: Fredrik Virtanen: ”Det gick åt helvete – kokainet behövdes hela tiden” 

Virtanen och metoo

Utpekad av opinionsbildare

•Skribenten och den feministiska opinionsbildaren Cissi Wallin blev under hösten 2017 av de mest tongivande rösterna i den svenska metoo-rörelsen. I ett Instagram-inlägg pekade hon ut Aftonbladets Fredrik Virtanen som den person som hon 2011 anmälde för en våldtäkt som skulle ha ägt rum 2006. Anklagelserna utreddes, men förundersökningen lades ned efter tio månader då ”brott ej kan styrkas”. 

Tidningar publicerar

• Wallins publicering på Instagram 2017 fick stor uppmärksamhet och Aftonbladet förmådde Fredrik Virtanen att ta timeout från sin tjänst. Aftonbladet anlitade också ett externt säkerhetsbolag som skulle utreda Virtanen. Expressen publicerade därefter ett långt dokument om mediefenomenet Virtanen. På löpsedeln stod ”Historien om Aftonbladet-profilen Fredrik Virtanen • Anklagelserna • Nätverket • Drogerna • Mediekritiken.” 

• Samma dag publicerade Svenska Dagbladet en granskning med anklagelser från fler kvinnor mot Virtanen, även där namngiven.

• Båda publiceringarna fälldes senare av Pressens Opinionsnämnd. Expressens chefredaktör Thomas Mattsson skrev som en kommentar till fällningen: ”Relevant för Expressen i våra fällningar är att PON inte förefaller påvisa några som helst faktafel i vår rapportering. Kritiken, i dessa metoo-backlashens tider, handlar i stället om att tidningarna inte borde namngivit och inte borde skrivit så detaljerat.”

• SVT:s ”Uppdrag granskning” gjorde senare en fördjupning av fallet Virtanen, med mediekritisk udd.

Virtanen anmäler Wallin

• Fredrik Virtanen har hela tiden nekat till våldtäktsanklagelserna, men berättat att han på den tiden levde ett gränslöst festliv med droger och mycket alkohol och sedan tiden för anklagelserna bytt livsstil.

I januari 2018 anmälde han Wallin för grovt förtal. I december 2018 skickade han in nya åtalsanmälningar för ytterligare inlägg om honom som hon gjort på Instagram. 

Skriver själv i Expressen

• I oktober 2018 skrev Fredrik Virtanen på Expressens kultursida sin första offentliga text efter metoo: ”Jag bättrade mig, men hur får jag nåd? Vem ger den?”. I april 2019 utkommer hans bok ”Utan nåd – en rannsakning” på det norska förlaget Gloria.

• Cissi Wallin vidhåller att hon måste få berätta sin version av vad som hänt med namn och hon har förlorat flera uppdrag, som kolumnist på Metro, i turbulensen efter sina Instagram-publiceringar.