Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Unika bilderna inifrån diktatorns stängda stad

Martin Schibbye filmar med 360-kamera inne i Asmara. Foto: MARTIN SCHIBBYE
Någonstans i landet sitter den svensk-eritreanske journalisten David Isaak fången. Foto: MARTIN SCHIBBYE
Dawit Abraha arbetar med världsarvet. Foto: MARTIN SCHIBBYE

Eritrea är en av världens mest slutna diktaturer.

Någonstans här sitter den svensk-eritreanske journalisten David Isaak fången.

Få får någonsin möjligheten att besöka den märkliga huvudstaden Asmara, utsett till världsarv av Unesco och med en av världens främsta samlingar av modernistisk arkitektur.

För Expressen och Blankspot rapporterar frilansjournalisten Martin Schibbye inifrån Eritrea.

Med hjälp av hans 360-kameror kan du nu själv se dig omkring i den stängda staden på Expressen.se.

Inne i den tomma hotellmatsalen är alla bord dukade med vita linnedukar, porslinstallrikar och kristallglas. Från köket hör man röster. 

Ett stenkast från den eritreanska huvudstaden Asmaras paradgata Harnet Avenue ligger det italiensktbyggda hotellet Albergo Italia och dess tryckta meny är omfattande med både pizza och pasta. 

Men just nu går det bara att beställa soppa. Elektriciteten har gått så det är för tillfället inte heller möjligt att få kaffe. 

– Men det finns vin. Bra vin. Direktimporterad från Italien, säger en av de få gästerna Fabio Ruffato från den internationell italienska hotellkedjan VOI Hotels.

 

360-video. Svep med fingrarna eller musen för att se dig omkring i den stängda huvudstaden. (Fungerar det inte i din webbläsare? Se videon här eller här.)

https://www.youtube.com/watch?v=7xO5vCM4BsU

Fabio är en del av en större italiensk delegation som under hela dagen har umgåtts med presidenten Esaias Afewerki utanför huvudstaden och diskuterat investeringar. 

Men hindren är många: utländska sim-kort fungerar inte och det krävs tillstånd för att lämna huvudstaden. 

– Världsarv eller inte, utan fungerande bankomater eller internet, blir det svårt att investera eller locka turister, säger Fabio Ruffato och reser sig för att gå. 

Eritrea är ett av världens fattigaste länder. Ett halvsekel av krig eller krigsliknande tillstånd har satt djupa spår. Foto: MARTIN SCHIBBYE

 

Vägen fram till att bli ett världsarv har varit lång

Allt började när Mussolinis grep makten i Italien 1922 och gav landets arkitekter och stadsplanerare uppdraget att i det gamla Romerska Imperiets spår sprida civilisation till kolonierna. 

1938 anlände arkitekten Vittorio Cafiero till Asmara med uppdrag att förverkligade den fascistiska statens idéer.

När engelsmännen drev ut Italienarna efter andra världskriget och sedan själva fick lämna så föll det lilla landet på Afrikas Horn i glömska. Italienarna lämnade, utvecklingen stod stilla och inga nya byggnader uppfördes – men inte heller revs de gamla. 

Staden konserverades sedan under den tre decennier lång kampen för självständighet och följande krig och konflikter med grannländerna vilket gör att mycket är sig likt.

Drygt 80 år senare kan staden uppvisa en unik arkitektur som nu utsetts till en angelägenhet för hela mänskligheten – ett världsarv. 

Eritreansk kultur har mycket gemensamt med den etiopiska. Länderna delar ett rikt kulturarv genom den orientaliskt ortodoxa kyrkan, men Eritrea präglas också av influenser från muslimska grannländer och från den italienska kolonialtiden. Foto: MARTIN SCHIBBYE

Planerna avbröts av kriget 

Ingenjören Dawit Abraha ställer ner en vattenflaska på chefens skrivbord. Inför intervjun har han fått låna rummet med utsikt över Asmara. 

Morgonsolen speglar sig i fönstret och böneutropen från moskéerna blandas med klangen från kyrkklockorna. 

I går kunde han inte ge någon intervju eftersom han behövde tillstånd för att prata med en utländsk journalist.  

Privata medier är förbjudna och landet har förutom den svenska journalisten Dawit Isaak hundratals politiska fångar. Det finns inga fria val och inga partier utom presidentens eget.

Att få tillstånd att göra en intervju är ändå ingen lång byråkratisk historia, ett par telefonsamtal och en viss väntan.

– Vägen fram till att bli ett världsarv har varit lång, den har avbrutits när landet befunnit sig i krig, berättar Dawit Abraha och visar upp den dossier som lämnades in till UNESCOS världsarvskommitté i Wien. 

 

LÄS ÄVEN: Starka vittnesmålen inifrån landets misstänkta slavgruva 

 

Det som enligt UNESCO gör Asmaras arkitektur unik är dess byggnader från det tidiga 1900-talet. En modernistisk stil präglad av åren under italiensk kolonialstyre. Staden går ibland under smeknamnet ”lilla Rom”. Foto: MARTIN SCHIBBYE

Över 4 000 byggnader har listats minutiöst och varje hus fått en bevarandeplan.

– Vi följde protokollet för vad som krävdes för att bli ett världsarv. Det har inte varit en enkel resa, det har varit bakslag och framgång, men nu är vi nått ett delmål.

En av de stora utmaningarna i att bevara världsarvet är omfattningen. Det vore enklare om det bara var en byggnad, men nu ska ett av världens fattigaste länder bevara 500 hektar av byggnader av vilka de flesta kräver en hel del reparationen.

– Byggnadsvård är dyrt. Men bara för att vi inte har råd med allt så rullar vi inte tummarna, vi jobbar med att ta fram planer för alla 4 000 byggnader och prioriterar hårt. 

 

Fascismen var inte en lätt period

I korthet hade den koloniala stadsplanen tre mål, skapa kontroll och hindra upprorsförsök, bryta ner sociala strukturer inom befolkningen och förhindra upprorsförsök. 

Under samma år hade raslagar införts i det fascistiska Italien och det satte sina spår i Asmaras arkitektur: Områden där eritreaner levde revs och dess invånare flyttades till områden längre bort.  

Få turister besöker Eritrea, men potentialen är god. Landskapet är kuperat och har ett rikt växt- och djurliv. Utanför kusten finns korallrev. Huvudstaden Asmara har vacker art deco-arkitektur från kolonialtiden och det finns arkeologiska lämningar som är ett par tusen år gamla. Foto: MARTIN SCHIBBYE

Dessutom anlade man grönområden och industriområden som buffertzoner mellan européernas och icke-européernas bostadsområden.

När staden var byggd kallade Benito Mussolini stolt Asmara för Lilla Rom.

Men även om byggnaderna är sprungna ur en fascistisk idétradition menar Dawit Abraha är det inte husen man ska beskylla för det.

– Fascismen var inte en lätt period, människor hängdes och torterades här, men vi är inte arga på byggnaderna, vi är arga på kolonialisterna. För oss är inte heller detta ett kolonialt världsarv, det är vårt världsarv. Vår stad. 

Oberoende medier existerar inte och antalet fängslade journalister är bland de högsta i världen, trots att landet är litet. Foto: MARTIN SCHIBBYE

Han förklarar att världsarvsstatusen bygger på just mötet mellan de båda kulturerna från Italien och Eritrea och att både arbetskraften och byggnadsmaterialet, från trä till marmor, var från landet.  

– Eritreaner kunde bygga modernistiska byggnader under den koloniala perioden. Yrkesskickligheten var stor och ur detta föddes det moderna Asmara. När byggnaderna uppfördes var det en av världens mest moderna städer, säger Dawit Abraha.

Dawit Abraha arbetar med världsarvet. Foto: MARTIN SCHIBBYE

Trodde att vingarna skulle rasa 

En kort promenad från kontoret ligger världsarvets verkliga landmärke. Den världsberömda bensinstationen Fiat Tagliero uppförd 1936. 

– Fiat-byggnaden skulle ensamt kunna vara ett världsarv, den är som Kairos pyramider och Frankrikes Eifeltorn, säger Dawit Abraha.

När betongen stelnade 1936 och gjutformen togs bort trodde många att byggnadens vingar skulle rasa. Arkitekten Giuseppe Pettazzi lär ha sagt att om så skedde skulle han skjuta sig själv i huvudet med en pistol. 

Tagliero-byggnaden, byggd som en bensinstation, är ett av Asmaras mest kända exempel på modern arkitektur. Foto: MARTIN SCHIBBYE

Det slapp han göra och i dag sträcker sig vingspannet över en 30-meter stor övergiven tomt. 

Platsen används inte och framför rutorna sitter wellpapp. 

– När den byggdes hade de första flygplanen, tågen och skeppen rusat fram över världshaven och himlavalvet. Hela världen var satt i rörelse av maskiner och det inspirerade till en bensinstation som skulle se ut att kunna lyfta, förklarar Dawit Abraha.

Känslan är att tiden står still 

Kontrasten mot dagens Eritrea är stor. Köerna utanför banker och apotek ringlar sig långa. Bensinpriset skyhögt. Arbetslösheten likaså och många ungdomar röstar med fötterna och väljer att fly eftersom man inte ser en framtid i landet och vill undkomma värnplikten. 

Känslan går inte att komma ifrån: tiden i Asmara står still. Och det har den gjort länge.

Tillsammans med krishärdarna Syrien och Irak finns Eritrea bland de länder som flest asylsökande i Sverige ursprungligen kommer ifrån. 

I stadsbilden finns barn, kvinnor och äldre män och det känns ibland som om en hel generation saknas. 

Det relativt goda kommunikationsnät som var ett kolonialt arv i Eritrea ödelades till stor del under befrielsekriget 1962–1991 och kriget mot Etiopien 1998–2000. Återuppbyggnaden har gått långsamt. Det finns busstrafik mellan större orter, men vägarna är ofta i dåligt skick. Foto: MARTIN SCHIBBYE

Moderistisk stad med inslag av futurism 

Efter ytterligare en kort promenad tronar den enorma biografen Cinema Impero från 1936 upp sig. 

– Biografen är ett av de få exemplen på Art Deco, många tror att staden är en Art Deco stad. Men det är främst en modernistisk stad. Med inslag av futurism, förklarar Dawit Abraha.

Inne i biografen har strömmen gått och det är becksvart i salongen. 

Men på kaféet framför biljettluckan är det fullt med folk som följer en nyhetssändning från BBC. På frågor om byggnaderna och hur man känner inför världsarvet säger en besökare kryptiskt att eritreanerna ofta är för stolta för sitt eget bästa. 

 

Vi behöver lagar som sätter gränser

I april 1941 fick byggvågen i Asmara ett abrupt slut då brittiska och etiopiska styrkor invaderade. 

Britterna rapporterade hem om en "europeisk stad med breda boulevarder, fantastiska biografer, imponerande fascistiska byggnader, kaféer, affärer, fyrfiliga vägar och ett förstklassigt hotell."

Inte heller har landet drabbats av den afrikanska tillväxtboom som förändrat stadsbilden i många av grannländerna.

– Vill någon bygga en skyskrapa här och vi inte har lagar och regler som kan stoppa det så kan det bli riskfullt. Så vi behöver lagar som sätter gränser för hur höga nya byggnader kan bli, säger Dawit Abraha och vi tar farväl. 

Satsningen på turism lyser med sin frånvaro 

Nästa kväll är hotellmatsalen tom. Den eritreanska regimen talar mycket om kommande satsningar på turism men i staden det syns få tecken på projekt i den riktningen. Hotellets direktör Tecle Tesfemariam kommer förbi och slår sig ner. 

Han tror att stadens nya status som världsarv ska locka, framför allt de italienska turisterna.

– Asmara är som en vacker brud som hålls gömd i en avlägsen by. Utmärkelsen är inte kosmetika, det är ett sätt att dra slöjan av staden så att alla kan se dess skönhet, säger hotelldirektören Tecle Tesfemariam.

En kort stund senare går strömmen och det blir svart. 

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!