Pawel Sawicki inleder sin föreläsning i aulan på S:t Petriskolan i Malmö med att be alla som använder sociala medier att räcka upp sina mobiltelefoner i luften. Elevernas händer flyger upp. Därefter ber han de som inte följer Auschwitz i sina sociala kanaler att ta ner sina telefoner igen.
– Jag ser att jag har arbete att göra, säger Pawel Sawicki, när nästan alla händer har sänkts.
”Det har blivit en skolbokshistoria”
Pawel Sawicki jobbar med kommunikation åt Auschwitz–Birkenau och är koordinator för deras utställning som kommer till Malmömässan i maj.
– En stor utmaning vi har i dag när vi kommer till den yngre generationen är att historien om andra världskriget och Förintelsen har slutat vara en familjehistoria. Det har blivit en skolbokshistoria och de två koncepten är så olika, det är svårt när folk inte längre har en personlig koppling till den här historien, säger han innan föreläsningen.
Att arbeta på sociala medier för att sprida information om Förintelsen är viktigt, menar han.
– Det var 80 år sedan. Det skulle vara naivt att tro att alla vet allt om det och att det är en del av allmänbildningen – även om vi önskar att det vore det.
Förintelseförnekare använder sociala medier
Förintelseförnekarna – som kanske tidigare mer var av en utdöende art – har fått en ny plattform med sociala medier.
– Det är en utmaning för oss bara att ge människor fakta. Det är därför vi har närvaro på sociala medier.
– Men det är också en stor utmaning för lärare och utbildningssystemet att lära elever att använda sociala medier, hur man filtrerar, hur man inte blir manipulerad och kan skilja fakta från vad som är förvrängt, säger Pawel Sawicki.
I föreläsningen berättar han om Auschwitz arbete. Om hur de på Twitter varannan timme lägger ut en bild på ett offer från Förintelsen och berättar deras historia. Han har fått frågor om hur länge de kan hålla på innan offren tar slut – på Auschwitz fanns minst 1 300 000 miljoner fångar.
”Det var väldigt mycket perspektiv vi kanske inte hade innan”
Den delen av föreläsningen intresserade eleverna Yi-Hsing Wang, 19, och Dikte Lagergren, 18.
– Föreläsningen var väldigt intressant faktiskt, det var väldigt mycket perspektiv vi kanske inte hade innan. Det här med att alla verkligen har sin egen historia, att det verkligen var så många, säger Yi-Hsing Wang.
– Man går verkligen in i andra människor och får ett helt annat perspektiv, man sätter in sig i deras situationer, säger Dikte Lagergren instämmande.
De upplever att unga i deras närmsta omgivning har en ganska bra koll på Förintelsen, och har inga förintelseförnekare i sin närhet.
– Det är i så fall på sociala medier mer, inte så ofta, men det finns ju så klart, säger Yi-Hsing Wang.
”Det har vi sett en fruktansvärd ökning på”
Den generella kunskapen om Förintelsen upplever även läraren Björn Westerström som god, men han varnar för en ny form av förintelseförnekare.
Han berättar om antivaccindemonstrationer där demonstranterna har dragit paralleller till Förintelsen genom att använda sig av bilder på Auschwitz och svastikor med sprutor på.
– Varje gång vi jämför Förintelsen med något annat så förändrar vi minnet av Förintelsen till att bli någonting mindre, eller någonting annat. Och det har vi sett en fruktansvärd ökning på, både på nätet men även i samtal i klasser i skolan.
Fem vanliga frågor – och Pawel Siwickis svar
Hur kunde det verkligen hända? Vad fick de att tänka att detta verkligen var någonting som de kunde göra?
Mänskliga val kan vara väldigt komplicerade, det är varken svart eller vitt, säger Pawel Siwicki. Därför behöver vi studera förövarna.
Varför pratar man bara om de bra sakerna Sverige gjorde men inte om de dåliga?
Pawel Siwicki säger sig inte vara tillräckligt påläst om Sveriges agerande för att kunna uttala sig så mycket. Han vet att det finns både bra och dåliga saker som Sverige gjorde och tycker att det är viktigt att diskutera. Allt behöver analyseras, menar han, även hur det polska samhället agerade.
Hur påverkas staden som det låg i av händelserna i dag?
Mycket har hänt i staden Oświęcim som koncentrationslägret Auschwitz–Birkenau låg i, enligt Pawel Sawicki.
Det är historiskt en gränsstad som hade en stor mångfald och många nationaliteter precis som i hela Polen före kriget. När tyskarna kom förstördes allt detta, säger Pawel Sawicki.
Nu säger han att staden på något vis har accepterat sin roll som historieberättare. Han säger att det är en stad som profilerar sig som en ”fredsstad” och att där finns många aktörer som arbetar med att sprida kunskap om Auschwitz.
Hur reagerar folk när de kommer till Auschwitz?
Det är ofta mycket starka känslor berättar Pawel Sawicki.
– Många blir också förvånade över storleken. Det är en sak att läsa om det men en helt annan att vara där. Folk är chockade, vissa blir tysta. Men känslor är en sak, det är lätt att få folk att känna känslor, men jag tycker inte att det är poängen med utbildning. Jag tror den viktigaste stunden kommer efteråt när man får sitta och smälta i lugn och ro, säger Pawel Sawicki.
Han berättar om en kvinna som började störtgråta när hon kom dit, och säger att det egentligen kanske är den mest naturliga saken att göra.
Hur klarar du att vara där varje dag?
Efter ett tag vänjer man sig, men det är inte enkelt, berättar Pawel Sawicki.
Han fokuserar på att utbilda och hjälpa besökare när han är där, men det finns också stunder då han är ensam med historien – då är det svårare.
Han berättar att de brukar säga att om man börjar jobba där så lämnar man antingen illa kvickt, eller så är man kvar där väldigt länge. Man hittar ett större syfte, säger han. Men det är många som frågar och ibland personer som kanske har ännu märkligare jobb än honom själv, tycker han.
Premium
Premium
Premium