Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Ullas och Hasses hus försvann i lågorna

Ulla Lundqvist och Hasse Johansson tvingades fly från lågorna för tre dagar sen. Igår fick de beskedet av en granne: Allt är borta. Foto: Alexander Donka
"Det var vårt paradis på jorden" säger Ulla. Foto: Anders Lundkvist
Nu ligger det ödelagt, i en hög av pyrande aska. Foto: Jonas Lemberg
Ulla får en kram av sin svärdotter Anna som hon träffar för första gången sedan paret blev hemlösa. I bakgrunden syns hennes yngre son Thomas och Hasse. Foto: Alexander Donka
Tillsammans minns familjen Ulla och Hasses hus, Ulla visar sonen Thomas och barnbarnen Doglas och Ellen bilder i sin telefon. Foto: Alexander Donka
När familjen berättade om Ulla och Hasses öde ville familjen hjälpa till. Ulla har tagit emot två fulla ikea-kassar med kläder som svärdottern Annas kollegor på sjukhuset i Köping samlat in. Foto: Alexander Donka
"Väldigt ledsna". Evald och Berit Clevö förlorade sitt sommarhus i branden. "Man måste se framåt och inte fastna i det här även om det är tungt och jobbigt", säger Evald. Foto: Evelina Carborn Exp
Minnen. I det här sommarhuset har de tillbringat somrarna de senaste femton åren. Foto: Evelina Carborn Exp
Inget är kvar. Trots sorgen har paret Clevö bestämt sig för att bygga upp ett nytt hus, på samma plats. Foto: Jonas Lemberg
1 / 9

STABÄCK/SALBOHED. I måndags stod området kring Hörendesjön i brand och människor tvingades fly för sina liv från lågorna.

De klarade livet – men förlorade sina hem.

Ulla Lundkvist, 69 och Hasse Johansson, 76, har nu varit hemlösa i tre dagar.

– Det svåraste är inte att vi har förlorat alla prylar, sådant går att ersätta. Det värsta är att det inte finns något hem kvar att återvända till, säger Hasse Johansson.

En ensam cyklist trampar sakta fram längs med en av asfaltsvägarna som leder från Salbohed till Västerfärnebo. Husen längs med vägen gapar tomma. Förutom cyklisten syns inga andra människor till, bara de som är där för att arbeta. Brandmän som diskuterar sitt arbete – och poliser som ska mota bort obehöriga, som kan försöka ta sig in i brandområdet.

Svarta av sot

Men av branden syns väldigt lite. Längre in i skogen ser en bondgård ut att ha klarat sig helt. Men bara ett 50-tal meter längre bort blir det tydligt. De höga tallarna är svarta av sot, flera har fallit till marken och lagt sig över vägen. Marken glöder fortfarande, hettan är påtaglig från lågorna vid marken.

Bakom träden sticker en flaggstång med en vimpel upp från en av de brandhärjade tomterna.

Där bodde Hasse Johansson och Ulla Lundkvist fram till i måndags.

Nu ligger deras tillhörigheter, de få som finns kvar, utspridda i bråten och askan. Det är trädgårdsmöbler, stolsdynor – och en anka som ligger i poolen. Vid uppfarten hänger en handduk och ett par badbyxor.

Resten av parets tillhörigheter är försvunnet i askan.

 

 

Drygt två mil därifrån passerar vi Ängelsberg och åker på en asfaltsväg, där de som har fastigheter i Stabäck vanligtvis tar sig fram till sina hus. Men nu är det som en kåkstad. Inte en människa syns till. Och ingen skulle heller komma särskilt långt. Obehöriga stoppas av polispatruller – bara brandbilar, djurtransporter, poliser och de som bekämpar branden får passera.

Tre brandbilar åker mot oss. De har just varit i Stabäck, där en gård börjat pyra igen. På gården har fåren rymt från en hage och evakueringsarbetet för att rädda djuren är i full gång. Snart kommer en djurtransport för att undsätta djuren, som trots uppståndelsen lugnt betar vidare intill det nedbrända huset. Det luktar av rök.

Sorgligt

På en av tomterna ligger plåt och bråte i en röra på marken. Nu sticker bara skorstenen upp från askan.

– Det är fruktansvärt tråkigt och sorgligt, säger Evald Clevö, 84.

Han och hustrun Berit, 84, har följt dramatiken i området kring sommarstugan på avstånd. När branden tog fart satt de i Järfälla utanför Stockholm och insåg att de ändå inte kunde göra något. Allt de kunde var att hoppas att de inte skulle bli en av de familjer som fick se sina hus förstörda.

Nu vet de hur det slutade.

Ledsna för barnbarnens skull

Hemma i vardagsrummet tittar de i fotoalbum och minns sommartorpet, där de tillbringat sina sommarveckor de senaste femton åren. På bilderna syns en carport och en ateljé som var byggd av en konstnär.

Paret skrattar åt minnena. Men sorgen gör det svårt att hålla tårarna tillbaka.

– Det är så tråkigt får våra barn och barnbarn också, nu har inte heller de någon sommarstuga att besöka. Allting är borta, säger Evald Clevö.

– Men vi är glada att ingen av oss var där när det brann. En av våra döttrar var där på söndagen, kvällen innan det började brinna, men som tur var så åkte hon hem då. Då var det ingen risk att branden skulle sprida sig dit. Det går så snabbt alltså, säger Evald Clevö.

Evald och hustrun Berit hade inrett sitt sommarhus i Stabäck med arvegods från sina föräldrar.

– Vi hade ett fint vitrinskåp där bland annat och mycket andra vackra saker. Ingenting av det som är personligt går att få igen. Vi hade mycket porslin som vi har samlat på länge, det går inte att ersätta, säger Evald.

 

 

På parkeringen utanför bensinmacken i Salbohed står flera och väntar på besked: finns deras hus kvar, eller inte?

Hasse Johansson och Ulla Lundkvist har också tagit sig hit. De vågar inte ta sig längre än så, och oron gäller inte bara röken.

– Jag vill inte åka dit nu, det känns för riskabelt när de ska vattenbomba, säger Ulla.

Det har varit några dramatiska dygn för paret, som först inte förstod hur allvarligt det skulle bli. I lördags såg de hur svarta granbarr och sotflagor föll utanför huset. De drog ett överdrag över poolen på tomten, men var egentligen inte så oroliga.

Sen kom måndagen och då hade branden spritt sig närmare. Hasse åkte tillsammans med en granne ner till Västerfärnebo som ligger ungefär 1,1 mil från parets hus, för att försöka bilda sig en uppfattning om brandens utsträckning.

– Det var ingen som visste något så vi åkte tillbaka. När vi kom till Hörendesjön såg vi hur det brann för fullt på andra sidan stranden och hur det spred sig runt sjön mot oss, säger Hasse.

"Som mitt i natten"

Han åkte hem och sa till Ulla att snabbt ta med sig det viktigaste, själv åkte han för att hämta en granne som bodde ett par hundra meter därifrån och inte hade egen bil. Sedan började skräckfärden genom eldstormen.

– Det brann på båda sidor. Det var totalt svart som mitt i natten och man såg inte vägen framför sig. Hans åkte före med den andra bilen och jag följde bara hans baklysen. Vi körde i diket flera gånger och Hans fick motorstopp. Jag tänkte nu dör vi, säger Ulla.

Paret lyckades till slut komma ut ur brandområdet och sätta sig i säkerhet i Västerfärnebo. Det enda de hunnit ta med sig var dator, lite fotografier och bankuppgifter. De var chockade över att allt hade gått så snabbt, men glada över att ha klarat sig.

– Hade vi varit fem minuter senare hade vi inte kommit igenom elden, säger Ulla.

Sedan dess har paret svävat i ovisshet om vad som hänt med huset. Inga myndigheter har hjälpt till med vare sig praktiska ting eller information, menar de. I går onsdagen hade de fullt upp med att besöka bank och försäkringsbolag i Västerås.

Beskedet de bävat för fick de från en granne, som deltog i släckningsarbetet.

– Ingenting finns kvar. Huset är borta, uthusen, garaget, husvagnen, bildäcken, gräsklipparen, det finns ingenting kvar. Jag äger bara strumporna som jag har på mig, säger Hasse.

 

 

När myndigheterna inte har kunnat lämna besked till fastighetsägare om deras hus står kvar eller inte har de som varit oroliga fått förlita sig på grannarnas information. Även för Evald och Berit Clevö kom beskedet från en av grannarna som ringde. Branden, som då hade rasat i flera dagar i området kring sommarstugan, skulle förmodligen ha totalförstört deras sommarhus, fick de veta.

Nu har de också fått se bilder, som visar hur det ser ut på platsen.

Ett vitt bord står på marken medan en tillhörande stol har smält på marken. Tv-antennen har rasat till marken, men ser fortfarande hel ut. Grannarna som kom med de dystra nyheterna bodde alldeles intill. De hade varit hemma och flydde i panik – men deras hus klarade sig.

– Vi blev väldigt ledsna när vi fick höra det här av grannarna, vi trodde inte att det var sant. Bara dagen innan var det ju ingen fara. Men man ska vara tacksam att grannarna som var där kom undan och att de klarade sig ifrån personskador, men det känns ändå surt, säger Evald Clevö.

– Nu följer vi händelseutvecklingen via tv och tidningar för att kunna följa vad som händer och för att se om det börjar brinna på nytt i området. Än så länge är ju området avspärrat, men vi vill åka dit och se hur det ser ut nu när det har brunnit, men jag antar att vi får vänta ett tag till, säger Evald Clevö.

Ska bygga nytt

Sorgen är färsk och kommer ta tid att bearbeta. Men trots att det inte gått lång tid har de redan bestämt sig – branden ska inte stoppa dem och familjen att njuta av somrarna i Stabäck. De har redan planer på att bygga upp ett nytt hus, på samma plats.

– Jag fick tag i en gubbe som har hjälpt oss med saker tidigare. Han sa att han kunde hjälpa oss under nästa sommar, man måste se framåt och inte fastna i det här även om det är tungt och jobbigt, säger Evald Clevö.

 

 

Hasse Johansson och Ulla Lundkvist bodde från början i Västerås. Men när de hittade huset, ett timrat enplanshus med källare och utsikt över sjön, slog de till direkt.

– Det är vårt paradis på jorden. När vi kom dit tittade vi bara på huset och sedan på varandra. Vi visste direkt att vi skulle ha det, säger Hasse.

Det var 1991 och sedan dess har de renoverat huset och bott där permanent. I området ligger ett par sommarhus till, som också har drabbats av elden. De berättar att det är en oerhörd sammanhållning bland grannarna. Det är bara Ulla och Hasses hus och ett till som har bytt ägare sedan området byggdes på 70-talet.

– Vi har gjort brygga och båtplatser för 8 båtar. Vi har fyllt på sand så att våra barn och barnbarn kan komma dit och leka och bada i sjön. Sedan har vi en lada som vi delar med grannarna där vi brukar ha fester tillsammans, säger Hasse.

Nästa projekt var att plantera om hallonbuskar från sonen Anders tomt i Västerås.

Inget hem att återvända till

Både Hasse och Ulla har klarat av att berätta historien om hur de flydde elden utan problem. Men när de berättar om chockbeskedet om hur allt brunnit upp brister det.

– Det svåraste är inte att vi har förlorat alla prylar, sådant går att ersätta. Det värsta är att det inte finns något hem kvar att återvända till, säger Hasse.

I går kväll hade paret samlats med sin familj hemma hos sonen Anders i Västerås. Familjen är samlad under äppelträden i trädgården. Svärdottern Anna arbetar som undersköterska på sjukhuset i Köping. När hon berättade för vännerna på jobbet om vad som hade hänt hennes svärföräldrar hjälpte kollegerna till att samla in kläder till Ulla.

– Jag har älskat att vara där ute. Jag åker ut till Ulla i huset så fort jag kan. Nu har vi bara fotografier kvar, säger svärdottern Anna med gråten i halsen.

De uppdaterar sig på hur det har gått för grannarna som bor på andrasidan sjön, och pratar om vilka hus som har klarat sig och vilka som har strukit med. De enas om att det viktigaste är att det har varandra.

"För jobbigt"

Fortfarande vet Ulla och Hasse inte när de kommer att kunna återvända till sitt nedbrända hus.

Men genom Expressen, som fått unik möjlighet att följa räddningsarbetet på nära håll, får de ändå veta hur det ser ut på platsen.

– Jag vet inte om jag orkar återvända till huset nu, det är för jobbigt att ta in, säger Hasse.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!