– Alla som kommer och röstar är glada, de tar bilder och tackar oss för att vi ställer upp, berättar Veronica Grego, en av de 40 000 volontärer som skötte omröstningen, i en vallokal i centrala Barcelona.
Även stadens gator präglades av lugn; polisen syntes inte till och på vissa håll påminde bara de diskreta gula rosetterna om omröstningen. Under dagen samlades allt fler människor utanför vallokalerna, och när två timmar återstod hade knappt två miljoner människor röstat, 37 procent av de röstberättigade.
– Tidigare opinionsundersökningar skattade valdeltagandet till omkring 40 procent, och det skulle vi vara mycket nöjda med, säger Alex Ribo på Assemblea Nacional Catalana, som anordnar omröstningen.
Gult för självständighet
På många håll var väljarna på plats långt innan portarna slogs upp klockan nio på morgonen. Uppklädda äldre fick stöd av barn och barnbarn, många yngre kom klädda i gult, den klarast lysande färgen under hela kampanjen för självständighet.
– Mina händer skakade när jag kryssade i min valsedel. Det här är mycket känslosamt, vi har jobbat hårt för att nå hit. Jag är bara ledsen över att jag inte kan dela dagen med min familj utanför Girona, säger Cristina Bruguera Pauyet, lärare och boende i Barcelona sedan några år.
Från uppväxten har hon med sig föräldrarnas berättelser om förtrycket under Franco, när Kataloniens språk och kultur förbjöds.
– Jag är långt ifrån den enda som har släktingar som offrat så mycket, säger hon efter att hon lagt sin röst i urnan i högstadieskolan Escola Pia Balmes ett stenkast från torget Placa Molina i centrala Barcelona.
Samma skola var också vallokal för Kataloniens president Artur Mas. I en gymnastiksal fylld till bristningsgränsen med fotografer och journalister stod söndagens mest övervakade valurna. När Mas klev in för att leende lämna sin röst möttes han av både applåder och rop om "Independència".
Inga kritiska röster
De mer kritiska rösterna fanns varken där eller i någon av de andra vallokaler som TT besökte. Söndagen blev en högtidsdag – för de katalaner som vill ha självständighet.
– Det är ett problem att de flesta som är emot stannar hemma i dag. Jag tror att det är den spanska regeringen som har pressat dem, jag tror att de är rädda för resultatet. Varför skulle de annars inte rösta?, funderar Cristina Bruguera Payet.
En av dem som stannar hemma är Rafael Arenas, professor i internationell rätt vid UAB (Universitat Autònoma de Barcelona) och en av initiativtagarna till Cocietat Civil Catalana, som är emot självständighet.
– Det är en sorgens dag, det finns inga demokratiska garantier för den här omröstningen, säger han.
Premium
Premium
Premium