Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Trump har redan hänt här i Sverige

Expressen Torbjörn Nilsson skriver om Kasselstrands bild efter Trumps seger.

Gustav Kasselstrands bild med William Hahne efter Trumps seger.

Foto: Privat
Donald Trump. Foto: Newsday/Tns/Abaca/STELLA
Sverigedemokraterna är det enda parti som växer. Foto: Sven Lindwall

Vid sexrycket i onsdags morse plockade Gustav Kasselstrand fram champagnen. Den var kall då. Han höll upp flaskan mot kameran och med armen om William Hahne, iklädda varsina röda Trump-kepsar, tog de fotografiet.

När Kasselstrand la ut bilden skrev han:

”Västvärlden vaknar ut sin dvala”.

 

Hahne fyllde i:

”Framtiden tillhör oss!”

Vid det laget var det allmänna dryftandet om det som hänt däröver Atlanten redan igång. Varför, och hur blev det egentligen så här, och nu borde väl den svenska vänstern ta och bli vänster igen och kasta det där identitetslarvet, eller var felet så enkelt att många män hatade vissa kvinnor? Och hur skulle det då gå för Anna Kinberg Batra 2018? Hur skulle det gå med Nato? Exporten? Klimatet? Gick det skydda sig från Trump? Eller – frågan formulerades med bävan – kunde det som hänt på andra sidan Atlanten faktiskt hände här hemma?

Hända?

Som om det inte redan hänt.

 

I tio år har Sverigedemokraterna med exempellös framgång engagerat och exploaterat samma mönster i väljarkåren som Donald Trump, underblåst samma rädslor och drömmar, uppdelning av människor och nationer och kulturer. Från Gustav Kasselstrands horisont – så förvisad han nu är från partiet, den före detta ordföranden i ungdomsförbundet – var ordet ”dvala” välfunnet. Många lät yrvakna.

Sverige ser sig gärna som den 51:a delstaten, och få länder är så präglade av amerikansk kultur och språk. Men på just det här området – den nya nationalismen – ligger vi faktiskt före USA. De folkvalda och konsulter som flugit över för att snappa upp det allra senaste i politiken kunde ha stannat hemma och öppnat ögonen.

Nu säger man att Clintons kollaps bevisar att medianväljarteoremet inte gäller längre. Alltså tanken att den som vill maximera antalet väljare ska röra sig in mot mitten på en höger-vänster-skala. Absolut, detta stämmer säkert på det här valet. Men när funkade teoremet senast i Sverige? Vårt lands motsvarighet till Hillary Clinton – kvinnan som var höger med näringslivet men vänster med minoritetsgrupper och omstridd för sin personliga moral, alltså Mona Sahlin – föll igenom redan 2010. Fredrik Reinfeldt byggde sina nya moderater på Bill Clintons väljarstrategi men mötte sin politiska död 2014. I ett val där man knappast kan säga att socialdemokraterna vann för att de lyckades forma en bred koalition i mitten.

 

I Sverige slutade medianväljarteoremet gälla för två år sedan.

Nu säger man att Trumps seger bevisar att drivkraften i den här nationalistiska internationalen som växer över världen är rasism och hat inför det avvikande. Väljare, säger man, attraheras inte av höger-vänster-skalan alls utan av kulturkriget. Några längtar efter auktoriteter, andra vill lösa upp alla band. De delaktiga själva – såväl progressiva som konservativa – älskar den förklaringen och vill prata om motkrafter mot modernism och genusdagis och minoriteters vunna rättigheter. Det stämmer säkert också i någon mån.

I vilket fall hände det i Sverige för två år sedan. När ett grönt och ett rosa parti svepte hem en sensationsseger i EU-valet och ett mörkblått eller brunt – välj själv – lyckades med samma bedrift i de nationella valen några månader senare.

Old news, Uncle Sam, vi har redan varit på den där GAL-TAN-festen.

Men en sak är faktiskt ny för svensk del.

Det handlar om medelklassen.

 

Donald Trump. Foto: Newsday/Tns/Abaca /STELLA PICTURES

Trumps seger, lyder teorin, drevs fram av globaliseringens effekter på den amerikanska medelklassen. Man sa samma sak när britterna bestämde sig för att försöka lämna EU. Att finanskrisen gjort livet osäkert för många som känt sig säkra förut och att det fick dem att söka nya politiska vägar.

Här ligger Sverige inte före.

Jämförelser är svåra för klassbegreppen skiftar, men man kan göra som den före detta

LO-utredaren Jan Edling och prata om dem som är på insidan och dem som är på utsidan. Globaliseringen och digitaliseringen slår ut självklara yrkesgrupper. Plötsligt en dag försvann alla banktjänstemän. Och så sökte de sig nya jobb på andra kontor och slog ut mindre kvalificerade som visserligen klarade av sina uppgifter men inte kunde konkurrera med bankmänniskornas meriter.

Det är en arbetslöshetsspiral nedåt, det nya är att den inte börjar i arbetarklassen utan också i den utbildade medelklassen. Oron sprider sig, eller vänds till ilska mot dem som rent objektivt är ännu större förlorare: de fattigaste, migranterna, minoriteterna.

 

I Sverige har vi svårt att förstå vad finanskrisen gjorde med världen. Hur den splittrade nationer. Trump vann på den vita medelklassen.

Den svenska medelklassen har hållits under armarna med alla tänkbara medel i tio års tid. Fem jobbskatteavdrag, rot, rut och ränteavdrag. Har du bara varit på insidan bland de dopade har det klirrat fint i plånboken varje månad. Samtidigt som sprickan mellan tre större städer och resten av landet – i relativ tysthet – vidgats. Och Sverigedemokraterna vuxit.

Vad händer när medelklassen upplever sig drabbade av globaliseringen på riktigt?

Det är frågan som Trumps seger ställer svensk inrikespolitik

 

Det krävs nog ingen bostadskrasch – den som fint folk i storstäder räds – det räcker kanske med en helt vanlig internationell kris. Då rycks mattan undan även under deras fötter. Och då firar Gustav Kasselstrand igen.

I den nationalistiska internationalen speglar de sig i varandras framgångar. Jimmie Åkesson höll Trump på armlängds avstånd fram till segern, då ändrades tonläget och en varm famn öppnades upp.

De är förberedda när det händer och de bygger en folkrörelse som är redo att hugga in.

Jag satt på ett möte i veckan, på en högskola i ett vetenskapligt råd jag valts in i för att agera bollplank i forskningen, och där kom vi som så många gånger förr att tala om svensk demokrati och dess folkrörelser. Det var en professor som höll på att studera den exakta graden av död i folkrörelsepartierna, alltså Socialdemokraterna och Centerpartiet.

Sverigedemokraterna är det enda parti som växer. Foto: Sven Lindwall

 

Jag sa då att varför inte lägga till Sverigedemokraterna? Som kontrast. Det är ju det enda parti som växer. För tio år sedan var de 3000 medlemmar, nu är de 23 000. Och då är det ändå utanför den stränga partidisciplinens hägn som rörelsen verkligen expanderar. Där ägnar människor kvällar och helger åt självstudier, flitigt skrivande i kommentarsfält och delande av kurslitteratur från Samtiden och Nya Tider och Avpixlat. De möts inte fysiskt som man gjorde hos ABF eller Sensus eller NBV och bryr sig föga om stadgar, men de lägger sin fritid på den medborgerliga plikt som en gång ansågs följa med rätten att rösta – att informera sig. Intressera sig för samhället. Ta del av det. Påverka det.

Trump har redan hänt i Sverige, som sagt.

Och i nästa fas kommer den folkrörelsen med kraft.

I twitterdimmorna i gryningen i onsdags skrev Carl Bildt i ett av många uppgivna inlägg att den enda som spått rätt, att Trump skulle vinna, var en apa i inre Kina han läst om i någon tidning.

Gustav Kasselstrand svarade snabbt:

”Apan är uppenbarligen smartare än du.”

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!