Tre dåd på ett halvår: ”Ensamhet är farligt”

Tre dåd på sju månader.

I augusti klädde sig en 15-årig högstadielev i stridsväst, maskerade sig och beväpnade sig med kniv. Sedan startade han sin kamera och gick in på sin skola i Eslöv där han knivhögg den första läraren han träffade.

I januari steg en 16-årig pojke in i ett klassrum i Kristianstad bara minuter efter att skoldagen började och knivhögg en lärare och en jämnårig elev. 

I måndags packade en 18-årig ung man två tillhyggen i en väska. I slutet av skoldagen på Malmö latinskola, ett medvetet val för att minimera antalet vittnen, attackerade han två lärare på skolan, två kvinnor i 50-årsåldern som dog av sina skador.

– Jag slogs av att han verkade mer ordnad. De andra har spelat musik, filmat och viftat med knivar. Han går dit och mördar, på kort tid. Sedan ringer han polisen och anmäler. Det ger ett övervägt intryck, säger kriminologiprofessor Leif GW Persson.

– Man ska må riktigt dåligt för att hitta på det, annars gör man det inte. 

Saknar socialt nätverk

15-åringen i Eslöv och 16-åringen i Kristianstad kände varandra och hade under flera månader, på nätet och ansikte mot ansikte, tillsammans pratat om skolmassakrer. Deras intresse för våld och vapen gick så långt att socialtjänsten kopplades in.

Båda har dessutom beskrivits som isolerade, utan något större socialt nätverk i vardagen.

Det sistnämnda gäller, utifrån vad som framkommit hittills, i allra högsta grad även den 18-åring som erkänt att han dödade de två kvinnliga lärarna på Malmö Latinskola i måndags.  

– Han har mått dåligt. Han har gett uttryck för att han har haft svårt att behålla kompisar. Han har stundtals känt sig ensam och ledsen. Han har haft svårt att kommunicera med sin omgivning, säger 18-åringens advokat Anders Elison. 

18-åringen har enligt sin advokat inte sökt hjälp för detta. 

I förhör har 18-åringen inte gett några tecken på att skulle ha inspirerats av de tidigare dåden i Skåne. Orsaken, enligt advokat Anders Elison, är 18-åringens sociala utanförskap.

– Han har inte berört det, inte inspirerats. Det är enbart knutet till honom själv och hans egna mående. 

I förhör har 18-åringen berättat om en triggerpunkt som utlöst hans agerande. Men den och andra orsaker till dådet står att finna utanför skolan. Varför 18-åringen ändå valde att utföra sin attack på skolan är oklart, enligt 18-åringens advokat. 

Plats där man mäter sig

Enligt kriminolog Sven Granath finns det förklaringar till att ett sådant dåd som det på Malmö Latinskola inträffar just på elevens skola. 

– Skolan är den sociala arenan man har. Hade det varit en person i arbetslivet hade attacken skett där. Hade de varit i ett fotbollslag kunde det ha varit där. 

– Det är också så att skolan är ett ställe där man mäter sig med andra. Det är där du kan spegla dig i andra. 

Givet detta är det också i skolan som misslyckanden, kanske framför allt sociala, blir som mest tydliga. 

– De här personerna har inte så många sociala rum. De har inte så stora nätverk. 

Attack på samhället

De tre dåden skiljer sig åt, och det kan vara farligt att klumpa ihop dem menar Sven Granath. Att utgå från att en gärningsperson inspirerats av tidigare dåd kan vara fel, menar han. Och även om så är fallet är det inte säkert vad som inspirerat gärningsmannen.

– Det behöver inte sprida sig i närtid och det geografiskt närmaste. Det kan lika gärna handla om en äldre händelse i en annan del av världen. Vissa händelser blir ikoniserade. 

Sven Granath skiljer på två typer av skolattacker. 15-åringen i Eslöv hade tydliga rasistiska motiv. 

Han skrev ett manifest. 

Förberedde sig och maskerade sig. 

Och filmade sin illgärning. 

Sven Granath talar här om en klassisk skolattack, likt Columbinemassakern 1999 och flera andra mycket uppmärksammade attacker i USA.

– Man vill väcka uppmärksamhet. Det handlar om en attack på skolan och på samhället. Det är slumpvis vilka som blir offer och man vill gärna ha så många offer som möjligt. 

– Mönstret när man vill skada skolan som institution och samhället i stort är att man slår till på förmiddagen när det är så mycket folk som möjligt. 

Kan inträffa var som helst

Men det förhållandevis lilla vi vet om dådet på Malmö Latinskola i måndags pekar delvis åt ett annat håll. 18-åringen i Malmö slog till sent på eftermiddagen, när bara ett 50 tal personer var kvar på skolan. 

Den typen av skoldåd hamnar i en annan kategori.

– Vi har de här fallen som är vanligare där det handlar om en ensam elev, ofta med psykiska problem, som har upplevt sig vara mobbad och med ett svagt nätverk och upplever en konflikt med en elev eller lärare. Det behöver inte vara en reell konflikt utan det handlar om en upplevelse. 

Typiskt sett handlar det här om unga män helt utan kriminella kopplingar, som inte är kända av polisen. Dåden kan inträffa både i skolor i socialt utsatta områden eller mer välbärgade sådana.

– Ofta är handlingen utlöst av en kombination av psykisk ohälsa, motgångar och framför allt ett svagt socialt nätverk.

Pandemin en risk

För att förhindra fler dåd pekar Sven Granath på vikten av att fånga upp varningssignaler, och att kunna agera på dessa.

– Men att motverka isolering är svårt. Men att faktiskt helt enkelt försöka motverka ensamhet är viktigt. Ensamhet är farligt. Både för den som är ensam men också för omgivningen. 

Och risken är att två års pandemi, med stängda skolor och fritidsaktiviteter, gjort problemet med isolering och ensamhet än mer akut.

– Det är intressant. En pandemieffekt är att folk har blivit mer isolerade. Många sociala arenor har försvunnit. Ungdomar är ensamma. Och i den åldern är det många som mår dåligt och frågan är då vart det ska komma till uttryck.

De som redan har ett starkt nätverk kan ha klarat detta bättre, menar Sven Granath. Kvar finns de som redan innan pandemin hade ett snävt socialt nätverk.

– Det är tydligt om man är i kontakt med tonåringar att de som är populära och har resurser, de har klarat sig bättre när skolan varit stängd. De har annat som de kan luta sig mot. Men de som inte är så socialt framåt kan drabbas hårdare. Skillnaderna mellan de populära och de impopulära kan ha förstärkts under pandemin.

”Det händer ingenting”

Åsa Fahlén är förbundsordförande för Lärarnas Riksförbund. Hon håller med om att det är viktigt att se varningssignalerna. 

– Till att börja med måste man se det här, och lärare är de som träffar eleverna mest. Men de måste ha någon att signalera till när de ser något som oroar.

Det kan till exempel handla om elevhälsan. Men för hjälp som kräver ytterligare kompetens, till exempel från barn- och ungdomspsykiatri, krävs resurser som finns utanför skolan. 

– Och jag har fått till mig från mina medlemmar att sådan hjälp tar väldigt lång tid att få, säger Åsa Fahlén.

Hon efterlyser bättre upparbetade kontaktväger mellan skolan och till exempel polis och vård.

– Lärare hör, ser och signalerar. Men sedan händer ingenting. Det är det stora problemet. Det finns skolor som har de upparbetade kontaktnät som behövs, men inte alla. Där behövs resurser, säger Åsa Fahlén.

Skoldåden som skakat Sverige