Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Tove, 24, tog sitt liv: ”Förlåt, jag älskar er villkorslöst”

NORRKÖPING. Fem dagar efter att Tove Selberg tagit sitt liv åkte mamma Josefine och pappa Hans hem till hennes lägenhet.

Det låg en blöt tvätt i tvättmaskinen och en äggkopp stod ensam i diskstället.

Allt var som vanligt, men Tove fanns inte längre.

På bara ett par minuter hade allas liv förändrats för all framtid.

– Hon försökte hela tiden skydda oss mot sitt dåliga mående, säger Josefine Selberg.

Vi som blev kvar

Kyrkklockorna ringer och lägenheten på nionde våningen, med utsikt över hela Norrköping och lite därtill, fylls med vemod.

Men Josefine och Hans Selberg har vant sig.

De bor ett stenkast från kyrkogården och dotterns minneslund.

Hans och Josefine Selberg bor ett stenkast från kyrkogården och dotterns minneslund. Kyrkklockorna hörs in i lägenheten.
Foto: ANNA-KARIN NILSSON
Saknaden blir bara större och större, för vi har ju inte fått träffa henne på fyra år

Det har gått över fyra år sedan de förlorade Tove, 24 år, genom självmord. 

– Det finns ett liv före och efter 31 januari 2014. I början tänkte jag att det här kommer jag inte att överleva, det går inte. Sorgen blir inte mindre, den blir bara annorlunda. Man har lärt sig att leva med det. Men saknaden blir ju bara större och större, för vi har ju inte fått träffa henne på fyra år, säger Josefine.

I bokhyllan i vardagsrummet står allt från "Gökboet" till Mona Sahlins självbiografi och böcker skrivna av Naomi Klein. 

De flesta böckerna kommer aldrig att få sina blad vända igen, men de står där och utgör den lilla närvaro av Tove som finns kvar.

– Det är Toves böcker som vi tog rätt på. Det är ganska mycket mörkt, om ångest och så. Men sånt läser inte jag, säger mamma Josefine Selberg.

Tove Selberg var en stor friidrottstalang. Men i gymnasiet började hon må dåligt.
Foto: PRIVAT
"Det är Toves böcker som vi tog rätt på. Det är ganska mycket mörkt, om ångest och så. Men sånt läser inte jag", säger mamma Josefine Selberg.
Foto: ANNA-KARIN NILSSON

Hemmafesten blev början på allt

Hon sätter sig i fåtöljen och berättar om den femåriga kamp som slutade med att dottern tog sitt liv.

Tove hade en problemfri skolgång så länge hon var frisk och var en stor friidrottstalang.

– Hon har väl fortfarande rekord i tresteg tror jag. Hon var duktig, men sedan började hon må dåligt i gymnasiet, säger Josefine.

2007 flyttade Tove till Bosön, norr om Stockholm, för att studera och fokusera på friidrotten. 

– Och där blev det inte bra. Men hon berättade ingenting för oss. Efteråt har vi fått reda på att hon sökte hjälp där uppe.

2007 flyttade Tove till Bosön, norr om Stockholm, för att studera och fokusera på friidrotten.
Foto: PRIVAT
Ni får inte säga något till mamma och pappa

När Tove hälsade på hemma hos föräldrarna var hon mager. Ätstörningarna och ångesten hade satt sina spår.

Efter att ha flyttat hem igen bodde Tove hos föräldrarna och det var efter en fest, en fredagskväll 2009, som familjens jobbiga resa började på riktigt.

Tove kom aldrig hem på fredagen. På lördagen var hon fortfarande borta. Så även på söndagen. Till slut fick Josefine tag i en av Toves kompisar.

– Tove var inlagd. Hon hade fått ångest och ville inte leva längre. Det första hon sa på psyket var: ”Ni får inte säga något till mamma och pappa”. Men hon bodde ju hemma, varför skulle hon inte säga något till oss? säger Josefine.

En helg kom inte Tove hem på fredagen. På söndagen fick till slut mamma Josefine reda på att hon blivit inlagd på psyket.
Foto: ANNA-KARIN NILSSON
Tove tillsammans med sin syster Anny, som var en av de viktigaste personerna i Toves liv.
Foto: PRIVAT

Hade en överenskommelse med Tove

Tove åkte in och ut från psyket under den här perioden, gick om ett år i gymnasiet, men lyckades ändå ta studenten med sina kompisar och sin ett år yngre syster Anny. Systern var en av de viktigaste personerna i Toves liv.

– Och det var nog viktigt för henne. Att få stå där med mössan och med sin syster. Men dagen efter åkte hon in igen. Ja, hon var mest inlagd hela den sommaren, säger Josefine.

– Det är så tragiskt. Hon fick vara ute och gå med mig, annars släppte de inte ut henne. Vi gick en runda och jag tänkte: ”Fy fan, vilket liv”. Hon hade ju hela framtiden framför sig, säger pappa Hans.

Dagen efter studenten åkte hon in igen
"Det var nog viktigt för henne. Att få stå där med mössan och med sin syster. Men dagen efter åkte hon in igen", säger pappa Hans om dagen då Tove tog studenten.
Foto: PRIVAT

150 unga dör i självmord varje år

• Ungefär 1 500 personer dör till följd av självmord varje år i Sverige. Det är fyra personer – varje dag.
• Sedan mitten av 1990-talet har självmorden minskat i alla åldersgrupper, förutom bland unga.
• Självmord är en av de vanligaste dödsorsakerna bland ungdomar mellan åldrarna 15 och 24 – ungefär 150 personer dör till följd av självmord i den åldersgruppen varje år.
• Samtidigt genomförs cirka 15 000 självmordsförsök och ungefär 150 000 bär på självmordstankar.

Efter att ha lyckats övertala sin överläkare om att det bästa vore om hon flyttade hemifrån fick Tove en lägenhet inne i stan.

Under de kommande åren försökte Tove ta sitt liv flera gånger.

– Men vi hade en deal då. Att om hon inte svarar i telefonen så kommer vi, för vi hade fått en nyckel till lägenheten. Och vi sa att om hon inte orkar prata får hon skicka ett sms, säger Josefine och fortsätter:

– Ett par gånger fick vi åka upp till henne och ringa efter ambulans. En gång hade hon skrivit ett brev. En annan gång ringde hon och sa "mamma, mamma, kom och rädda mig". Och det gjorde vi ju så klart.

"Vi hade en deal då. Att om hon inte svarar i telefonen så kommer vi, för vi hade fått en nyckel till lägenheten. Och vi sa att om hon inte orkar prata får hon skicka ett sms", säger Josefine Selberg.
Foto: ANNA-KARIN NILSSON
Hon ringde och sa "mamma, mamma, kom och rädda mig"

"Jag hörde på hans röst"

Tove dog den 31 januari 2014.

Josefine och Hans hade åkt ner till Göteborg för att hälsa på Anny.

– Jag ringde på torsdagskvällen och då svarade hon inte. Men jag blev inte orolig, för då hade hon mått så bra, hade inte varit inlagd på över ett år och hade börjat sova på kvällarna. Och hon hade sagt att hon stänger av ljudet på telefonen efter åtta för annars blir hon störd och vaknar, säger Josefine.

På fredagsmorgonen skulle Tove hämta ut medicin och ha ett möte med sin terapeut. Det visste Josefine.

– Så jag ringde men hon svarade inte. Samtidigt började det komma lite oro... och jag ringde, och ringde. Sedan ringde vi till psykakuten och de sa bara ”ring polisen”.

Klumpen i magen bredde ut sig.

– Polisen tog det på fullständigt allvar. Jättebra var de. De åkte direkt och skulle ringa när de kom dit. Jag tyckte att det tog evig tid och de ringde aldrig upp, Till slut ringde jag upp dem igen, säger Josefine och snubblar på orden.

– Då hörde jag. 

Hörde?

– Jag hörde på hans röst. Han var väldigt formell och frågade vem jag var och så sa han att ”vi är nu inne”, Toves adress, ”och det ligger en död kvinna på soffan”.

Tove Selberg dog den 31 januari 2014.
Foto: ANNA-KARIN NILSSON

Har du självmordstankar?

• Ta alltid självmordstankar eller planer på allvar. Bevara lugnet, men vidta åtgärder.

• Prata och våga lyssna. Uttryck din oro och ställ frågor. Ge konkreta exempel på varför du tror att det finns en självmordsrisk. Visa empati och döm aldrig. Men vidhåll att alla har ett eget ansvar för sina handlingar.

• En självmordsnära person behöver träffa någon från psykiatrin på en gång. Ring 112 eller åk till en akutmottagning. Om möjligt – lämna inte personen ensam.

• Självmord är ofta impulshandlingar.

• Självmordsnära människor är ofta ambivalenta in i det sista. Det går att påverka dem. Betona att det går att få hjälp och att saker och ting kommer att bli bättre.

• Bris: 116 111, bris.se. Vuxentelefon: 077-150 50 50.

• Hjälplinjen: 0771-22 00 60.

• Jourhavande präst: Nås via 112.

• Svenska föreningen för psykisk hälsa: sfph.se

• Föräldratelefon: 020-85 20 00.

• Självmordslinjen: 90101

• Röda korset: redcross.se. Telefonjour: 0771-900 800.

• Jourhavande kompis: 020-22 24 44.

• SPES (Riksförbundet för suicidprevention och efterlevandes stöd): spes.se.

• Telefonjouren: 08-34 58 73.

• Källor: mind.se och www.spesistockholm.se.

”Hon var så glad”

Josefine och Hans tillbringade mycket tid i Toves lägenhet efteråt. Där drack de kaffe och pratade. De säger att det var skönt att få vara hemma hos Tove, trots att hon inte var där. Trots att hon inte längre fanns.

På väggarna hängde kort.

Det var välstädat och ombonat.

– Hon hade lagt i en tvätt med underkläder också. Och jag tänkte att hon ville väl inte att någon ska behöva ta hand om hennes skitiga underkläder. Men jag slängde tvätten, jag kunde ju inte stå och hänga upp hennes underkläder, det hade varit helt absurt, säger Josefine.

Hur var Toves sista vecka i livet, utåt sett?

– Hon var så glad, allt föll på plats. Hon hade planerat så mycket. Men det är som hennes kompisar sa: När man är som gladast blir fallet som högst när ångesten kommer.

Efter Toves död tatuerade Josefine in dotterns tatuering, ett fredsmärke, på sig själv. "När hon låg i kistan mätte jag tatueringen, vilket var helt absurt. Men det är den här tatueringen. Det är exakt de mått hon hade och på exakt samma ställe, säger hon.
Foto: ANNA-KARIN NILSSON
Tove var glad sista veckan i livet. "Men det är som hennes kompisar sa: När man är som gladast blir fallet som högst när ångesten kommer", säger Josefin.
Foto: PRIVAT

Josefine och Hans Selberg är kritiska till hur anhöriga bemöts efter den här typen av händelser.

– Vi fick ingen hjälp alls. Vi fick träffa någon uppe på sjukhuset – efter att jag ringt. Men Hasse fick inget erbjudande. Anny som bodde ensam i Göteborg fick inget erbjudande. Det borde finnas ett traumateam för vuxna, som det finns för barn, säger Josefine.

Även Toves morföräldrar drabbades.

– Jag ser på mina föräldrar, som är 84 och 85 år. Min pappa tappade livslusten efter det här tror jag. Jag ser honom inte alls längre. De fick ingen hjälp, och de är ju födda i en generation där man inte ber om hjälp för psykiska åkommor, säger Josefine.

Vad vill du se i framtiden?

– Jag tycker att det borde fällas ut någon slags traumaenhet. För hade inte vi haft varandra och så bra kompisar, och bra arbetsplats, då vet jag inte...

Min pappa tappade livslusten efter det här. De fick ingen hjälp

Tove skrev om sin egen begravning 

Tove lämnade inget brev men desto fler frågetecken efter sig,

– Jag vet inte varför hon inte skrev ett brev, för hon var ju sån i vanliga fall. Jag tror att hon hoppades att vi skulle rädda henne. Men vi vet ju inte, vi får ju aldrig veta vad som faktiskt hände.

2009, när Tove lades in första gången, fick hon en skrivbok av Josefine och den fanns kvar vid hennes sida livet ut.

– Hon skrev mycket och fick den här boken av mig, och en penna som det stod ”Min älskade dotter” på.

I boken finns numera 150 handskrivna dikter, samt en sista sida med instruktioner gällande hennes framtida begravning. De flesta inläggen är skrivna med blyerts och med ett genomgående mörker under udden. 

– Borgerlig begravning, kremering, blommor – röjda nejlikor, att hon vill få sin aska spridd i Korpforsen i Råneälven. Inga psalmer.

I en sista sida i boken finns instruktioner om hennes begravning. Under instruktionerna finns det ytterligare ett meddelande skrivet i bläck.
Foto: ANNA-KARIN NILSSON
I boken har Tove skrivit "Till min älskade familj, ni hade inte kunnat göra något annat. Er för evigt. Tove.”
Foto: PRIVAT

Under instruktionerna finns det ytterligare ett meddelande, det enda som är skrivet i bläck.

– Det här vet inte jag när hon har skrivit, så det kan hon ha gjort den här sista dagen. Boken låg i hennes skrivbord. Hon kan ha skrivit och lagt det där om det skulle gå åt skogen. 

Det blå bläcket sticker ut.

Josefine kniper bladet mellan fingrarna och läser.

”Förlåt, jag älskar er villkorslöst. Men jag kan älska er ännu mer från den här sidan. Sidan där jag har förstört allt mitt självförakt. Till min älskade familj, ni hade inte kunnat göra något annat. Er för evigt. Tove.”

Toves önskan var att hennes aska skulle spridas i Korpforsen.
Foto: PRIVAT

LÄS MER OM "VI SOM BLEV KVAR"

Jonas Gardell: Hur kan vi svika dem som drabbats av det allra värsta?

Fyra personer tar sitt liv – varje dag

Rasmus, 23, tog sitt liv: ”Förlåt till er alla som jag har sårat”

Dennis försökte ta sitt liv: "Ingen vill höra en 13-årig kille prata känslor"

Sissela, 25, planerade sitt självmord – räddades av sin mamma