Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Torbjörn Nilsson

Gustav Fridolin tog skit varje dag

Gustav Fridolins insats ligger i att han var miljöpartisten som stod ut, skriver Torbjörn Nilsson. Foto: PATRIK C ÖSTERBERG / IBL
Fridolin med gelétofsen 2002. Foto: SUVAD MRKONJIC
Grön ungdom demonstrerade mot EMU-medlemskap 2002, och Gustav Fridolin hade på sig ett slags bananskal och en MP-flagga i en hjälm. Foto: LEIF R JANSSON/SCANPIX / SCANPIX SWEDEN

Gustav Fridolin hade ett enda mål – att göra Miljöpartiet till ett pålitligt regeringsparti. Historien kommer att omvärdera underbarnet från Vittsjö, om inte tidigare så när partiet åter tar plats i en regering – kanske en blå-grön. 

Gustav Fridolin bedrev en besynnerlig valrörelse. Nästan inga torgmöten, knappt en knackad dörr. Han gick i några demonstrationståg, och hängde lite med Bianca Ingrosso och Margaux Dietz. Men den stora satsningen var praktikplatserna. Att han själv skulle ta lite ströjobb.

Han plockade konserver på Hemköp i Tjärna, till exempel, och klippte hår på en salong i Tumba.

Det kan vara det märkligaste sättet någonsin att locka väljare på.

I valspurten stod Gustav Fridolin och slängde upp potatismos på lunchtallrikar i ett restaurangkök i Väsby Centrum.

Man minns honom annars som den mediekåte pojken i gelétofs som njöt av att få feta rubriker när han blev arresterad i Israel. Exhibitionisten. Han som gärna gjorde det privata politiskt och aldrig sa nej till någon fånig grej som kunde bli ett bra mittuppslag i Aftonbladet. Man minns kolbiten.

Gustav Fridolin med gelétofsen 2002. Foto: SUVAD MRKONJIC

I valrörelsen 2018 sökte de andra politikerna som vanligt ljuset, folkmassorna, att en redaktör från Agenda skulle höra av sig sent på söndagseftermiddagen och fullständigt spräcka familjeschemat. Gustav Fridolin flydde från det.

Det pågick en stor debatt någonstans, men han värjde sig för den.

Han av alla människor.

Född 1983, lika gammal som Annie Lööf, ändå tillhörande en annan generation, en som formats före Fredrik Reinfeldt, i en tid då Ung vänster var tongivande, när man åkte till Göteborg för att demonstrera mot det globala kapitalet, när bob hund fortfarande gjorde bra skivor och skivor var en sak man köpte.

Grön ungdom demonstrerade mot EMU-medlemskap 2002, och Gustav Fridolin hade på sig ett slags bananskal och en MP-flagga i en hjälm. Foto: LEIF R JANSSON/SCANPIX / SCANPIX SWEDEN

Han som var ett politiskt djur sedan tonåren. Den här gången sökte han en korkek att sitta under.

Människor förändras av makt. Hur det tar sig uttryck varierar. Gustav Fridolin kanske inte gillade allt han såg i spegeln om morgnarna.  

Det var enkelt att göra sig lustig över Gustav

Han var enkel att håna, Fridolin. Språket, mycket säreget. Han hade ett sätt att i varje mening ladda på som i slutscenen av en romantisk komedi. Stråkar. Pukor. Här kommer alla känslorna på en och samma gång, löd en gång rubriken på ett stort personporträtt i tidningen Fokus.

Det var enkelt att göra sig lustig över Gustav.

Det märks i kommentarerna efter avgångsbeskedet. De är genomgående negativa.

På de liberala ledarsidorna jublas det. Nu är mannen som utgav sig för att vara en Karl Staaff men var en Karl Marx borta. Man pekar på luckan i regeringsbildningen.

Centerpartisternas stora plan – eller sista hopp – är ju att locka över miljöpartisterna, varvid en fempartiallians skulle uppstå, och sedan i triumf gå till Stefan Löfven och hålla honom vid löftet att låta riksdagens största koalition regera. Det är en typisk centerpartistisk idé. Vild. Men, när Fridolin försvinner får den ett stänk av realism. Per Bolund är en högerman.

Per Bolund – en tänkbar efterträdare. Foto: ERIK SIMANDER/TT / TT NYHETSBYRÅN

Det gäller att ha tålamod, ältar centerpartisterna, som om regeringsbildningen skulle kunna hålla på till i maj när Bolund förväntas ha installerats som språkrör.

Det är rätt naivt.

Också det förra språkrörsparet tog avgörande steg vänsterut, det gröna partiet har nästan inga väljare till höger längre, en hastig förflyttning åt det hållet skulle vara riskabel. Den rörelsen kräver därtill ett mod som aldrig skönjts hos den behaglige Bolund.

Men om det blir en större interngrön debatt då? Om det höjs krav att byta ut Isabella Lövin när man ändå är i farten, någon som är höger eller i alla fall tillräckligt våghalsig för att göra galna saker. Det hoppas de liberala ledarsidorna. Men vilka är de goda argument som ska få de gröna kongressombuden att kasta ut den framgångsrika före detta EU-parlamentarikern – hon som samlade 15,4 procent i förra EU-valrörelsen – tre veckor före ett nytt val till parlamentet i Bryssel?

Men hur blir det med Isabella Lövin? Foto: CLAUDIO BRESCIANI/TT / TT NYHETSBYRÅN

Miljöpartiet står nog där det står.

De opartiska kommentatorerna uppehåller sig helst vid Gustav Fridolins misslyckanden. De är många.

”Plötsligt framstod den unge pratglade och engagerade mannen som en pratkvarn. En som snackade mycket men levererade lite”, skriver Lena Mellin i Aftonbladet.

”Det politiska underbarnet blev under sin regeringstid snarast en belastning för sitt parti”, fyller K-G Bergström i.

 

LÄS MER: K-G BERGSTRÖM: Drömmen om makt blev Fridolins fall 

 

Två förlorade val, migrationspolitiken, kolgruvorna, den bland väljarna föga framgångsrika satsningen på utbildningspolitik. Miljöpartiet har – som kanske första gröna parti i världen – inte klarat av att vinna väljare när en materialistisk politisk debatt gett vika för en mer icke-materialistisk.

Listan blir lång.

Men fäster man sig vid nederlagen missar man också vilken uppgift Gustav Fridolin fick. Den var aldrig att få igenom en massa grön politik. Den var att göra partiet regeringsdugligt.

Per Gahrton formulerade det frankt i en rapport för tankesmedjan Cogito:

”Man bör inte ens överväga att bryta regeringssamarbetet.”

Miljöpartiet skulle bevisa att det kunde vara ett parti som andra, det var uppdraget från partigrundaren:

”Det är ödesdigert att hoppa av när man ska visa att man är samhällsbärande Vi ska fan i mig sitta kvar till nästa val.”

Däri ligger Gustav Fridolins historiska insats.

Han stod ut.

Gustav Fridolin tog skit varje dag – från sossar, från murvlar, från riksdagsgruppen och gräsrötterna – men höll ut

Att det var just Gustav Fridolin som klarade uppgiften är paradoxalt. Han som alltid av partikamraterna – både vännerna och ovännerna – har beskrivits som en politiker helt beroende av att få känna sig uppskattad. Älskad. När man bett människor som känner Gustav Fridolin på ett personligt plan att nämna negativa egenskaper är det alltid fåfängan som har kommit upp. Att han vill vara så omtyckt.

Hans parti kunde sitta i regering, men han blev själv djupt impopulär på kuppen. Jämför hans förtroendesiffror våren 2014 med våren 2016. Få hade väntat sig att Gustav Fridolin skulle kunna uthärda ett sådant ras. Han som bad om telefonnumret till alla medlemmar som lämnat partiet i protest mot migrationsbeslutet; han ville ringa var och en för att personligen be om förlåtelse.

Gustav Fridolin med sin kolbit i valrörelsen 2014. Foto: SVT

Kanske hade Gustav Fridolin blivit bortröstad på kongressen i vår – det fanns sådana signaler – men man bör komma ihåg att han redan hösten 2016 började prata om att avgå i förtid.

Det hände något med honom i kanslihusen, men eftersom svenska journalister bara skriver om personförändringar som leder till väljarsuccé gled omvandlingen obemärkt förbi. Gustav Fridolin tog skit varje dag – från sossar, från murvlar, från riksdagsgruppen och gräsrötterna – men höll ut. Han blev stryktålig.

I någon mening offrade han sig själv – eller en del av sig själv – för partiets skull.

Vad det kostade? 

Kanske lusten till politik.

Nu lever vi i alla fall i en tid när det anses självklart att miljöpartister kan ingå i en regering, också nästa regering, också om den i övrigt skulle bestå av fyra borgerliga partier.

Det är det bestående.

 

LÄS MER: Torbjörn Nilssons första text i Expressen handlade om Gustav Fridolin 

LÄS MER: Miljöpartiet upprepar misstaget från 1991 

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!