Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Torbjörn Nilsson

En perfekt maskin som inte fungerar

Statsministern på turné. Stefan Löfven besökte Farstaängsskolan. Foto: HENRIK MONTGOMERY / TT

Socialdemokraternas valkampanj går utmärkt – det är därför siffrorna är så usla.

De klängde på stängslet som omgärdade lågstadieskolan och sträckte fram sina handflator.

– Hej Stefan Löfven!

En mörkhårig flicka kom närmast.

– Han rörde mig!

– Oh my god!

Statsministern vandrade den lilla backen längs Farstaängsskolans gård, handen upp, high five med hela långa raden barn, ner till parkleken och öppna förskolan. Där skulle han prata om familjeveckan.

Det var planen, och allt förlöpte enligt den.

– Kampanjen har rullat ut perfekt.

Det var så presschefen Odd Guteland uttryckte det i bussen.

Med det menade han att de lyckats få ut sitt budskap, åtminstone bättre än man kunnat tro för något år sedan. Då såg det ut som att allt i valspurten skulle handla om migration och kriminalitet. Så blev det inte riktigt.

– Vi kommer fram i våra frågor, sa han.   

Han hejdade sig.

– I alla fall i medierna.

Det var ett tillägg värt att notera.

Statsministern vandrade den lilla backen längs Farstaängsskolans gård, handen upp, high five med hela långa raden barn. Foto: HENRIK MONTGOMERY / TT

 

Den socialdemokratiska valmaskinen.

Jag vet inte hur många gånger jag har hört borgerliga politiker ta de orden i sin mun och rysa till och skaka på huvudet. Fasansfullt. Hur fan gör de? Tusen och åter tusen ombudsmän, som Egyptens gräshoppor, LO på arbetsplatserna, biter sig fast, trasar sönder våra förslag.

Folkrörelsen.

Det var i alla fall så det var.

Förr.

Stefan log som solen. Att bussas runt i en stor röd sak med partiloggan på och sticka ut näsan då och då, säga hej och tjena till några anställda på ett äldreboende eller en fabrik som tillverkar komponenter till en telecentral, omringas av en skock tonåringar på ett småstadstorg, en selfie, snälla en selfie, stå där som ett fån och dela ut rosor till glåmiga veckohandlare som bara vill hem fort och få snorungarna nattade, tja… det är inte för alla.   

Han tycks gilla det.

Öppen förskola i Farsta, sex dagar till val.

Han satte sig i soffan i lekrummet med ett par farsor.

– Vi föreslår en familjevecka så man ska kunna vara hemma med barnen när de har ledigt, känner ni till det?

– Jodå.

Jag och min fru vi känner inte att vi har jättestort behov av det, vi brukar ha dagar kvar från föräldraledigheten.

Han fick ett leende.

– Det låter dyrt.

– Jag och min fru vi känner inte att vi har jättestort behov av det, vi brukar ha dagar kvar från föräldraledigheten, men man har ju vänner, kunde man rikta det mot ensamstående skulle det vara utmärkt. 

Hur skulle statsministern tolka det?

Familjeveckan, det var den stora saken i det socialdemokratiska valupplägget. En generell välfärdsreform av traditionellt snitt: staten – det starka samhället – samlar in stålar och hjälps vi åt kan vi steg för steg ta oss närmare det goda livet. Till arbete, rävjakt och essäskrivande, som Marx sa. Nog är det bra att kassan tillåter mer tid med barnen?

– Jodå.

Stefan satt sedan länge i sensommarvärmen ute vid gungorna och drack kaffe och talade vid en tvillingmamma.

Hon kände sig svettig.

Och hon berättade för honom att hon var egenföretagare, hudterapeut, och att det inte blev mycket kvar efter sociala avgifter och skatt. Jag jobbar massor, sa hon, men allt försvinner. Och det där är stressande, folk får ju ångest, psykiska besvär och behöver vård. Vilket kräver ännu mer skattepengar.

– Är det så bra? upprepade hon gång på gång.

Familjeveckan, det var den stora saken i det socialdemokratiska valupplägget. Foto: HENRIK MONTGOMERY / TT

 

Definiera din motståndare.

Så lyder regeln för en framgångsrik valrörelse.

Det är det socialdemokrater säger att de lyckas med nu. Moderaterna förknippas med stora skattesänkningar och en vilja att samarbeta med sverigedemokrater. Därför sjunker Kristersson ner mot 16 procent. Säger de.

Kanske det.

Eller så är de vana vid att vara subjekt – den som sätter bilden – och ovana vid att vara objekt – den som blir utsatt. Och märker därför inte hur motståndarna flyttat fram positionerna. I SVT:s utfrågning av Löfven användes Laffers kurva – Bo Lundgrens utskällda dynamiska effekter – som objektiv sanning, till exempel. Och då pratar vi bara om de gamla striderna, höger och vänster i den ekonomiska politiken. 

I den nya kampen – kulturkriget – definierar varken socialdemokrater eller moderater sina motståndare.

Där härskar sverigedemokrater.

Dagens Nyheter publicerade nyligen en initierad artikel om herraväldet på internet. Det var bland det mest intressanta som har skrivits om den här valrörelsen. Att Jimmie Åkessons parti dominerar digitalt är ingen nyhet, men beskrivningen var annorlunda, konkret.

Man granskade de stora Facebook-grupperna och kunde slå fast en tidpunkt när sverigedemokratiskt sinnade, som ”Politikfakta”, ”Politiskt inkorrekt” och ”Stå upp för Sverige, blev större än vänsterinriktade motsvarigheter som ”Inte rasist, men” och ”Lady Dahmer” mätt i följare och interaktioner. I juli 2018 hände det.

De andra partierna ägnar sig förstås åt digital marknadsföring också – riktade så kallade dolda annonser, bilder, videofilmer, helt vanlig smutskastning. Men de betalar för att synas i sponsrade inlägg, som traditionell reklam. Sverigedemokraterna behöver inte betala. De har en infrastruktur av sidor och grupper med följare som slår ut allt annat.

De högerpopulistiska sidorna, mätt i delningar, var mer än dubbelt så stora i augusti som alla svenska mediehus tillsammans.

Kostnader har partiet.

Dagens Nyheters granskning visade hur texter på de förment partipolitiskt oberoende Facebook-sidorna var identiska med texter på partiets egna plattformar, både till syntax och tid för publicering.

Joakim Wallerstein, partiets kommunikationschef, förnekade förstås att partiet driver sidorna.

Dagens Nyheter kunde visa upp mejlkorrespondens som pekade i en annan riktning.  

För valrörelsens utgång spelar det inte så stor roll vem huvudmannen är – en blandning av avlönade kommunikationsarbetare, robotar, ideella partiaktivister, så kallat vanligt folk – det viktiga är effektiviteten. Det är på sociala medier bilden av motståndaren sätts. Och det är sverigedemokrater som gör det.

”Vi förlorar striden eftersom vi inte förstår den”, skriver den liberala ledarskribenten Patrik Oksanen, i ”Skarpa skärvor”, en nyutkommen bok om informationskriget och snåriga försöken att härleda källor och dolda avsändare i digitala miljöer.

De högerpopulistiska sidorna, mätt i delningar, var mer än dubbelt så stora i augusti som alla svenska mediehus tillsammans.

Det är en bra bild av läget.

Socialdemokraternas presschef sitter i en röd kampanjbuss och pratar om hur rubrikerna i traditionella medier ser ut.

Alltmedan budskapet om att hans parti är korrupt och inkompetent och landsförrädiskt matas ut i människors mobiler.

Eleverna klängde på stängslet för att nå fram till Stefan Löfven. Foto: HENRIK MONTGOMERY / TT

 

Stefan ställde sig vid gungorna. Journalisterna sträckte fram sina mikrofoner.

– Det är en realitet att det är svårt att kombinera heltidsjobb med barn. Därför blir jag rent ut sagt förbannad när det raljeras om familjeveckan som en lyxreform. Det är det inte.

Han sa det i lugn ton, sådär sävlig som han kan vara, en dag på jobbet.

I våras talade alla om att det var valet där det skulle bli tre lika stora partier i toppen. Så ser det inte ut längre. Har de senaste opinionsmätningarna någonting att säga om livet efter söndag så kan man förstå den socialdemokratiska optimismen.

Allt går enligt plan.

Medarbetarna hade med sig bullar till föräldrarna och klämmisar till ungarna. De är bra på sådant, sossarna. Ska partiledaren hålla stort tal är det hoppborg och korv med bröd. Hej och tjena, får det lov att vara en ros? Alla ska med!

Det var rörelsen – folkmängden – som de borgerliga politikerna var så rädda för förr, och den finns inte längre.

Efter den här valrörelsen kommer skräckhistorierna handla om något annat.  

Den sverigedemokratiska valmaskinen.

 

LÄS MER: Alla Torbjörn Nilssons reportage i Expressen

LÄS MER: Val 2018 – allt om valets viktigaste frågor