Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Tjuvjägare sköt Erik – nu vill han jaga ligan

Erik Mararv sköts av tjuvjägare i Garambaparken i Kongo-Kinshasa i lördags. Foto: Torbjörn Selander
Han har precis fått reda på att han kommer kunna gå igen och vill nu tillbaka för att ta upp jakten på tjuvjägarligan. Foto: Torbjörn Selander
– Jag behövs där, och kämpa för elefanterna, säger Erik till Expressen. Foto: Torbjörn Selander

JOHANNESBURG. Erik Mararv sköts av tjuvjägare i Garambaparken i Kongo-Kinshasa i lördags.

Han har precis fått reda på att han kommer kunna gå igen och vill nu tillbaka för att ta upp jakten på tjuvjägarligan.

– Jag behövs där, och kämpa för elefanterna, säger Erik till Expressen.

Erik Mararv, 30, kan för första gången kunnat sitta i en fåtölj efter operationen i måndags morse. Läkarna har satt in en lång platta utmed det trasiga lårbenet. En kula från en AK-47 krossade lårbenet men missade stora kroppspulsådern med bara någon millimeter.

Han rättar till en slang som dränerar massor av blod från det trasiga benet. Ler lite svagt men börjar sen berätta en historia som kan bli en Hollywoodfilm.

– Jag var i kontrollrummet när vi fick larm från en postering ute i parken, de hade hört nio skott. Jag hoppade i vår helikopter med piloten och vi flög i väg för att hämta upp dem från posteringen.

Blev träffad i låret

Erik berättar att fem parkvakter hoppade in med honom i helikoptern, alla tungt beväpnade så också Erik. Ganska snart lokaliserade man en död elefant. Tjuvjägarna hade försökt slänga grenar och gräs över den men de kunde ändå se att betarna satt kvar vilket betydde att de fanns kvar.

– Vi landade på en öppen plats 250 meter från den döda elefanten, hoppade ur helikoptern och delade upp oss tre och tre. När vi kom närmare såg vi att tjuvjägarna var 100 meter bakom elefanten, gömda under tre träd. När vi avancerade öppnade de eld och vi besvarade elden.

– Jag blev träffad först av oss, i låret. Det var som en elektrisk chock och gjorde fruktansvärt ont.

Erik hade med sig en så kallad tourniquet, som man drar åt och som stoppar blodflödet.

Liggande på marken lyckades han själv stoppa blodet som pumpade ur det krossade låret. Under tiden sköt hans parkvakter för brinnande livet.

"Benet bara hängde"

När han ligger där hör han att vakten till vänster träffas av ett skott, när han ber den andre att kolla hur det gått träffas den till vänster också. Erik beordrade reträtt, han visste att mer hjälp skulle komma. Helikoptern hade han sänt tillbaka för att hämta sex nya beväpnade vakter.

– Jag drog mig bakåt med mina armar, benet bara hängde. Så kom helikoptern tillbaka och jag kunde använda spegeln i min kompass och sända ljussignaler så den landade vid oss. Sen fick jag dra mig själv upp i helikoptern. Under tiden var vi hela tiden beskjutna, tjuvjägarna sköt mot helikoptern.

Av de sex inklusive Erik så fick fem av dem tjuvjägarnas skott i sig. Tre av Eriks parkvakter dog, han och en annan överlevde. Tjuvjägarna fortsatte skjuta mot helikoptern även när den var i luften.

Flögs till militärsjukhus

Väl framme på basen fick Erik ligga i helikopterhangaren, där på cementen gav han order om att fylla helikoptern med nya vakter för att ta upp jakten på tjuvjägarna. Amerikanska specialstyrkor som också håller till i området kom och började arbeta med att rädda Eriks ben. De är specialutbildade på såna skottskador. Sen kom ett så kallat Medivacplan och flög upp Erik och hans två skadade parkvakter till den amerikanska basen Nzara i Sydsudan. Dit ville man ta vakterna eftersom de var skjutna i bröstet och man hade specialkunskaper där. Men Eriks ben var det bättre att få behandlat på det franska militärsjukhuset i Centralafrikanska Republiken. Så Erik flögs dit. Där kunde läkarna sätta in splinters i lårbenet och säkra det. Sen ny Medivac till Johannesburg och ett sjukhus där.

– Läkarna opererade in en 60-70 centimeter lång platta och fäste den med tre skruvar säger Erik. Om tolv veckor ska jag kunna gå igen, men just nu kan jag inte röra på benet, säger Erik. En pump avbryter intervjun, den brummar i gång och genom slangar pumpas blod ut från Eriks högerlår.

Han tänker efter och säger att han hade tur, det hade inte hans tre parkvakter som fick sätta livet till. Nu är Erik fast besluten att bli på fötter och åka tillbaka till Garambaparken och hedra de fallna med att fortsätta kampen mot tjuvjägarna. Förra året dödades åtta av hans kolleger. Men ännu värre är det för elefanterna. På 70-talet fanns det 22 000 elefanter, i dag färre än 1 500. Erik berättar för Expressen att de senaste tio dagarna hade man sett en klart ökad aktivitet från tjuvjägarna. Speciellt från ökända LRA (Herrens Befrielsearmé) och dess ökände ledare Joseph Kony. Men det finns andra grupper som också jagar i parken.

"De kan verkligen skjuta"

– Det var en massa rörelser i bushen men det såg ut som att de hade civila kläder på sig, så det kan vara från alla möjliga grupperingar. Alla är tungt beväpnade och de kan verkligen skjuta. Sen vi blivit hårdare med att svara på deras attacker har de svarat ännu hårdare. Så länge det finns behov för elfenben i östra Asien så kommer detta att fortsätta.

Vad tänkte du på efter du blivit skjuten?

– Det enda var att klara av situationen, jag var helt fokuserad på det. Men sen efteråt har jag ju varit rädd för att jag inte skulle få behålla benet. Men när de tog av tourniqueten och det inte började spruta blod förstod vi att alla stora blodkärl hade klarat sig.

Du har ju små barn, och så hände det här, är du inte rädd för att åka tillbaka?

– Om jag behövs där ska jag vara där, det den plats jag behövs mest på, jag vill rädda elefanterna och andra djur. Erik har ett år kvar på sitt kontrakt med African Parks, som driver Garambaparken.

Har du kunnat prata med dina barn, och vad frågade de?

– Jag pratade med dem från det franska militärsjukhuset i Centralafrikanska Republiken, de frågade mig om jag var skadad. Men jag hoppas kunna åka hem till dem i Örebro om några veckor, och där träna på att börja gå igen så jag kan ta tillbaka till parken.