BILAL KORRA "Jag kan inte jobba eftersom jag kan dödas" Foto: Christoffer HjalmarssonBILAL KORRA "Jag kan inte jobba eftersom jag kan dödas" Foto: Christoffer Hjalmarsson
BILAL KORRA
"Jag kan inte jobba eftersom jag kan dödas" Foto: Christoffer Hjalmarsson
HASAN PISHA: "De är den värsta sortens människor i Albanien" Foto: Christoffer HjalmarssonHASAN PISHA: "De är den värsta sortens människor i Albanien" Foto: Christoffer Hjalmarsson
HASAN PISHA:
"De är den värsta sortens människor i Albanien" Foto: Christoffer Hjalmarsson
VILL HA FRED. Hassan och Xhemile Pisha förlorade sin son Artur. Här samspråkar de med Agim som är medlare i blodsfejder. Foto: Christoffer HjalmarssonVILL HA FRED. Hassan och Xhemile Pisha förlorade sin son Artur. Här samspråkar de med Agim som är medlare i blodsfejder. Foto: Christoffer Hjalmarsson
VILL HA FRED. Hassan och Xhemile Pisha förlorade sin son Artur. Här samspråkar de med Agim som är medlare i blodsfejder. Foto: Christoffer Hjalmarsson
Cemal Korra, mördad 1999. Foto: Christoffer HjalmarssonCemal Korra, mördad 1999. Foto: Christoffer Hjalmarsson
Cemal Korra, mördad 1999. Foto: Christoffer Hjalmarsson
Hycmet Pisha, mördad 2013. Foto: Christoffer HjalmarssonHycmet Pisha, mördad 2013. Foto: Christoffer Hjalmarsson
Hycmet Pisha, mördad 2013. Foto: Christoffer Hjalmarsson

Tjugo års fejd – två familjer – tre döda

Publicerad

ALBANIEN. Hösten 1994 dödas Artur, 21, dagen innan han ska på militärtjänst.

Tjugo år senare har tre män dödats i blodsfejden.

Men familjerna öppnar för en försoning.

Xhemile Pisha, 63, tar ner tavlan som hänger i sovrummet.

Det räcker att mamman ser sonens unga ansikte för att hennes vänliga ansikte ska uttrycka sorg och elände.

Hon kysser fotografiet och gråter.

Varje dag tittar hon på bilden när hon vaknar och när hon lägger sig. Hon blir påmind om att hennes son Artur inte fick bli äldre än 21. Att han aldrig hann gifta sig och skaffa barn som åtminstone kunde glädja farföräldrarna när sonen är borta.

När Artur höggs ihjäl med kniv den 13 september 1994 inleddes också en långvarig blodsfejd.

Artur och en grupp vänner var ute i Elbasan, en industristad i mellersta Albanien. De började bråka med Çemal Korra, 26, en ung man som just var på väg till det lokala sjukhuset där hans fru fött deras barn.

– De var sju personer och attackerade honom med järnrör. En var beväpnad med kniv. Çemal får tag på kniven och hugger en person. Han dör. Då backar de andra, säger brodern Bilal Korra, 47.

Han sitter i en fåtölj i sitt hus, omgiven av sin gamla mor, hustru, en bror och flera små barn och några söner. Ovanför honom hänger ett inramat foto på Çemal Korra.

Brodern agerade i självförsvar, enligt Bilal Korra, men domstolen dömde till tre års fängelse symboliskt för att försöka hindra en blodsfejd.

Straffet avtjänades och två år passerade. 1999 sköts Çemal Korra ihjäl. En av Arturs farbröder, fembarnspapappan Hyçmet Pisha, dömdes senare till 18 års fängelse för mordet. Den 29 maj i fjol släpptes farbrodern efter att ha avtjänat tio år och tio månader. Friheten blev kortvarig. Två veckor senare skulle han skaffa ett nytt ID-kort. Han mördades med sju pistolskott av en av Korra-bröderna.

 

 

Tre gamla telefoner ringer om varandra.

– Agim Loci, svarar den före detta polisen när han i sin 20 år gamla BMW kör oss till några av de 70 familjer som han för tillfället medlar mellan.

Han är den tredje generationens medlare i traditionella fejder som löses utanför domstolarna. En bristande tillit för polisen, som anses vara korrupt, är en av förklaringarna, samtidigt som skydd från polisen inte löser de traditionella fejderna. I stället för att vända sig till myndigheter är det vanligt att familjer vänder sig till organisationer som Shtepia e drejtesise dhe e pajtimit e kombetar, som Agim Loci grundat. Sedan 1991 har Loci och hans 362 medhjälpare försonat drygt 270 familjer världen över. Medlarna finns i Albanien, Kosovo, USA, Frankrike och Kanada. De pågående processerna för medling är många fler.

– I flera fall är försoning omöjligt. Det kan ha skett övergrepp, mord inom släkten eller så finns det för mycket stolthet. Att inte hämnas ses som en svaghet. Men vi gör allt vi kan.

Agim Loci frågar om jag känner respekterade albaner som skulle kunna agera medlare i Sverige för hans organisation.

– Det är ett hedrande men mycket svårt uppdrag. Medlingen kan pågå i många år, men när man lyckas få familjer att försonas är känslan fantastisk, säger Agim Loci, en trebarnspappa som själv förlorat sex släktingar i blodsfejder sedan 1991.

Det finns ingen samstämmig statistik för antalet fejder och offer, men det albanska inrikesministeriet har uppgett att 101 personer mördats i blodsfejder mellan 2001 och 2012 i Albanien, ett land som ansökt om EU-medlemskap. Det albanska riksåklagarämbetet uppger att två personer dömts i fjol för mord i samband med blodsfejder. FN:s sändebud Philip Alston som utrett Albaniens blodsfejder kom fram till att myndigheternas statistik sannolikt är underskattningar. Agim Loci hävdar att så många som 3 200 personer dödats i blodsfejder sedan 1991. Under fem dagar i april hinner Expressens team genom Agim Loci träffa tiotalet familjer som är i pågående blodsfejder. Bland annat:

– Familjen Lika som levt instängda på hemliga adresser i femton år. Fadern har redan dödats, men hämnden är ännu inte utkrävd. Detta för att de räddade två italienska arbetare, som just dödat albaner, från att själva dödas.

– Familjen Pisha i bergsbyn Frankth som omedelbart övergav sitt nya hus och återvände till bergen. Deras son hade just skjutit ihjäl en manlig släkting, tillsammans med hans hustru och son. Ytterligare två söner skadades allvarligt. ”Det finns inget utrymme för förlåtelse”, säger offrets bror.

 

 

Utanför familjen Korras hus, som omringas av en två meter hög mur, står två unga män och spejar. Agim Loci har redan ringt och förvarnat att vi är i närheten.

– Vi har inte rört oss på ett år, berättar Bilal Korra när en av kvinnorna dukat upp små glas med brännvin.

Brodern som utförde blodshämnden har flytt utomlands. Resten av familjen på 20 personer lever som måltavlor så länge familjen Pisha inte accepterar en försoning. Bilal Korra är före detta polis som startat en väktarfirma, men verksamheten stängdes ner efter mordet för ett år sedan.

– Jag kan inte jobba eftersom jag kan dödas, säger han.

Blodshämnden är en del i den albanska traditionen och följs fortfarande av tillräckligt många i befolkningen för att omvärlden ska se det som ett allvarligt problem. Både EU och FN har krävt att Albaniens regering vidtar åtgärder. Landet har börjat registrera fejderna och har höjt straffen för blodsfejder kraftigt. Men alla vi träffar, som själva är drabbade, säger att blodsfejderna bara blir värre. Fejderna regleras i kanun, en 'lagbok' som sammanställdes av prins Lek Dukagjini på 1400-talet, med syfte att hjälpa etniska albaner med etik, lag och ordning. Kanun säger att bara vuxna män får dödas i fejder, men lagarna misstolkas. Det finns många exempel på att även kvinnor, barn och gamla mördas. Och i stället för att själv kräva blodet blir det allt vanligare att anlita torpeder utför morden, inte sällan med sprängmedel.

– Om kanun följdes skulle kvinnor och barn kunna gå ut. Nu drabbas alla. I Albanien tar man blodshämnd. Det spelar ingen roll från vem, bara det är från någon i familjen. Sådan är den albanska mentaliteten. Det är en dålig mentalitet, säger Bilal Korra.

Ingen av familjerna vi träffar litar på rättsväsendet. Kanun tar ingen hänsyn till att en mördare eventuellt döms till fängelse i 20 eller 35 år. En man i mördarens familj måste dö. Endast genom att "ta blod" återställs balansen. Bilal Korra rör inte en min när han får frågan om polisen kan skydda hans familj.

– Ingen kan skydda dig. Det är omöjligt. Det är för många familjer det handlar om. Då skulle det behövas 5000 poliser till som bara bevakar oss i fejder (gjakmarrje).

 

 

Flera internationella rapporter, bland annat en gjord av Migrationsverket 2013, uppger att blodsfejderna ökat kraftigt under 1990-talet. Den vanligaste förklaringen är att rättsväsendet kollapsade med den brutala kommunismen, samtidigt som egendomstvister uppstod som ett resultat av privatiseringen. Förtroendet för rättsväsendet är lågt. Korruptionen är en av de högsta i världen. Enligt Transparency International har Albanien fallit i mätningarna från 95:e plats 2011 till 116:e plats förra året. En signifikant ökning av blodsfejder skedde efter 1996-1997, när oroligheter utbröt på grund av den ekonomiska kris som uppstått efter att pyramidspelen, ett slags nationella investeringsfonder, fallit samman. Privatpersoner förlorade sina hem och alla sina besparingar. Arméns vapendepåer plundrades på 656 000 Kalasjnikovkarbiner, pistoler och automatkarbiner, 1,5 miljarder ammunition, 3,5 miljoner handgranater och en miljon landminor. Närmare 2 000 människor dödades i oroligheterna och tusentals fångar rymde från fängelser. FN skickade i april det året in 7000 soldater för att återställa ordningen. De följande årens konflikt i grannlandet Kosovo ledde till att vapenförsäljningen pågick öppet i norra Albanien. En Kalasjnikov kunde då säljas för under 2 000 kronor.

– Problemet efter 1997 var att vapnen spreds bland folk. Många kunde inte ens använda ett vapen. Det blev mycket skjutningar och då ökade även blodsfejderna, säger Agim Loci.

UD bedömer att Albanien inte är ett osäkert land att resa i för svenskar, men varnar för att förekomsten för handeldvapen är stor.

Den nya socialistregeringen har visat sig mer villig att bekämpa blodsfejderna, säger Agim Loci. Regeringen har mer öppet accepterat att blodsfejder existerar, vilket i sig är ett stort steg mot tidigare, men ändå långt från ett stopp på fejderna.

– Från rättsväsendets sida behandlas detta med största allvar. Men frågan om blodshämnd är inte bara en juridisk fråga, utan även social. Det kommer att krävas ett engagemang från religiösa samfund och civila organisationer för att övertala berörda att låta rättsväsendet sköta rättvisan, säger Albi Serani, talesperson för åklagarämbetet i Albanien.

Ett problem som också tas upp i Migrationsverkets - och andra länders rapporter - är att medlingsorganisationer utfärdar falska intyg, mot betalning. Intygen används i asylprocesser, även i Sverige.

– Detta är ett stort problem för oss som driver seriösa organisationer. De som skriver falska intyg utsätter de som flyr från verkliga hot för livsfara, säger Agim Loci.

 

 

Någon kilometer från familjen Korri träffar vi Hasan Pisha, 63, och hans jämngamla hustru Xhemile. Paret har sin egen version av fejden och menar att de fruktar för sina liv. Därför har de anlitat en vakt som bevakar deras hem på nätterna.

– De är mycket oärliga människor, fräser Hasan Pisha om familjen Korra.

Dagarna då brodern frigavs pågick ett samtal om försoning.

– Men de bröt besen, löftet. De har ingen heder. De är den värsta sortens människor i Albanien, säger Hasan Pisha.

– Man gör inte så. Det är som att mata en hund och sedan hugger hunden. De kunde ha skjutit mig i stället för honom.

Paret har skickat i väg två döttrar och deras familjer till utlandet för att skydda barnbarnen. En till USA och en till Sverige.

– När barnbarnen bodde här sa jag till lärarna att inte släppa ut barnen på rasterna.

Det som lämnar såret öppet, och försvårar medlingen, är att mördaren flytt landet. Det bekräftar bilden av polis- och åklagarväsendet som en inkompetent organisation, enligt honom.

– Så länge staten inte fungerar kommer det att finnas blodsfejder.

Hustrun Xhemile Pisha tar fram fotografier på de två männen som mördats i blodsfejden, lägger dem på sängen.

Även om tonen är anklagande, pågår en medling.

I många fall är försoning omöjlig, men det finns en möjlighet att de två familjerna i framtiden sätta sig ner i samma rum. Om det vill sig väl kan de skaka hand, och inför vittnen meddela att de ger varandra löfte - "bes" - om att blodsfejden är över.

En ständig fruktan att mördas, är inget liv.

– Vi vill inte ha hämnd. Vi vill ha fred, säger Hasan Pisha.

I en annan del av staden håller Bilal Korra med:

– Vi orkar inte mer. Det är en större seger om vi kan försonas.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Läs fler nyheter i Expressens app. Ladda ner gratis här: Iphone eller Android.

Till Expressens startsida

Mest läst i dag