Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Therese, 27, adopterar påkörd valp från Peru

"Det känns fantastiskt att veta att hon inte sitter kvar utanför det där huset, mager och med stor smärta", säger Therese till Expressen från Peru. Foto: Ricardo Garcia Canchaya
"Jag ser att det ligger en liten hund i vägrenen lite längre fram", berättar Therese om mötet med den lilla hundvalpen.
Det visade sig att hundvalpen blivit påkörd av en bil och led av en kraftig fraktur i höftbenet. Och det skulle kosta tusentals kostnader att ge den läkarvård.
Therese och pojkvännen Ricardo tog hundvalpen till en veterinär.
Hos veterinären fick hundvalpen bada, äta mat och vila. Den fick även dropp. Det krävdes vila för att hundvalpen skulle vara redo för den operation som väntade.
Therese och Ricardo har påverkats mycket av mötet med den skadade lilla hundvalpen. Och de har knutit an till varandra. Nu ska paret adoptera hunden till Sverige. "Det känns lite overkligt, men jäkligt bra att vi inte bara gled förbi utan att vi gjorde något åt det", säger Therese.
Den lilla hundvalpen – med smeknamnet Chucclu, "Tjocklo" på svenska – mår bättre i dag. På bilden kan man se hur den är betydligt renare och mer pigg än när den hittades skadad vid vägkanten. Nu har den två nya vänner i Therese och Ricardo. Och snart även ett nytt hem i ett helt nytt land.
1 / 7

Therese Zätterqvist åkte till Peru för att möta upp sin pojkvän.

Men ett oväntat möte med en påkörd hundvalp förändrade tillvaron för båda.

Nu har de sett till att hundvalpen får vård, trygghet och kärlek – och man har även bestämt sig för att adoptera den till Sverige.

Ett nytt liv för såväl valpen som det svenska paret.

– Jag bestämde mig för att inte gå därifrån innan jag fick hunden med mig, säger Therese till Expressen från Peru.

Therese Zätterqvist lämnade Stockholm och anlände till Peru 18 januari för att möta upp sin pojkvän Ricardo Garcia Canchaya som befunnit sig i landet sedan november.

Men vad som inledningsvis dels var en jobbresa, dels en semesterresa, blev vid månadsskiftet ett känslosamt räddningsuppdrag.

Under en tur till fots uppe i Anderna upptäckte de en till synes hjälplös hundvalp när paret passerade det lilla samhället Chucclu.

Therese närmar sig den lilla hundvalpen. Foto: Ricardo Garcia Canchaya

– Där, precis som överallt annars, strosar det runt en hel del hundar på gatan. Jag ser att det ligger en liten hund i vägrenen lite längre fram, och när vi är påväg dit får vi sällskap av "mammahund". Valpen är ganska skygg när vi närmar oss och reser sig för att gå därifrån, och det är då vi ser att hon i princip släpar båda bakbenen efter sig. Vi bestämde oss för att gå vidare eftersom att den drog sig tillbaka och mamman var där, berättar Therese från Peru.

Hur cirkulerade tankarna just då?

– "Vi måste göra något! Men vad? Hur kan man låta någon lida så? Det är fruktansvärt!" Jag bestämde mig för att, på tillbakavägen, leta reda på ägaren och inte gå därifrån innan jag fick hunden med mig.

Påkörd av en bil

Så historien tog inte slut där.

Nej, det var snarare bara början.

– På vägen tillbaka knackade vi på dörren i närheten av där hundarna låg. Inget svar. Vi fick kontakt med en granne som bekräftade att det var deras hund, och att den hade blivit påkörd av en bil för ett tag sen. Eftersom ingen var hemma var vi tvungna att lämna platsen utan hunden. Vi kunde inte bara ta den, utan bestämde oss för att återkomma nästa dag.

På morgonen dagen efter – i söndags – upptäckte paret att det fanns ett veterinär i staden.

– Därefter återvände vi till Chucclu för att försöka få loss valpen. Vi hade tagit ut pengar då vi förväntade oss att ägaren skulle vilja ha betalt för den. Men det visade sig att de också insåg hur illa det var och hämtade den direkt när vi sa att vi skulle ta den till veterinären.

Betalar för vård

Hos veterinären konstaterades det att den lilla valpen har en allvarlig fraktur på höftbenet, men också var väldigt undernärd, svag och trött, vilket omöjliggjorde en operation där och då.

Den lilla valpen fick bada hos veterinären. Foto: Ricardo Garcia Canchaya

Efter några dagars vila kommer valpen snart att opereras.

Therese och pojkvännen Ricardo har valt att betala vad som krävs för att valpen ska bli frisk och kunna leva ett normalt liv igen, och via inlägg på Facebook har man frågat om familj och vänner kan tänka sig att bidra.

De totala kostnaderna, inklusive boende och rehabilitering för valpen, hamnar på drygt 6 000 kronor.
En minimilön i Peru ligger på drygt 700 soles, motsvarande 2 100 kronor, och det var därför omöjligt för den peruanska familjen att ta hand om valpen.

– Vi har fått fantastisk hjälp av familj, vänner och bekanta som uppmärksammade mitt Facebookinlägg. Veterinären bidrog också en hel del genom att inte ta betalt för mediciner och att dra av en del av boendekostnaden för valpen, vilket var värt ca 1 900 kronor. Hon blev väldigt fäst vid henne och ville också hjälpa till. En riktig djurkämpe!

En ny familjemedlem

Trots att den lilla valpen inte har opererats än så är den vid betydligt bättre mod nu än när den hittades av sina nya, svenska kompisar.

– Hon kommer fram, viftar på svansen och vill pussas.

Therese åker hem till Sverige inom kort, medan Ricardo stannar i drygt tre veckor till och kan umgås med valpen som kommer att fortsätta bo hos veterinären.

Men längre fram kommer det tuffa livet att förändras för den lilla valpen.

Therese, Ricardo och deras nya kompis. Foto: Ricardo Garcia Canchaya

Therese och Ricardo har nämligen bestämt sig för att adoptera valpen – och ge den ett nytt liv i Sverige.

Som en ny liten familjemedlem, menar Therese.

– Hon kommer att komma till Sverige i mitten av juni. Det krävs ju id-märkning, en del vaccinationer, och sedan 90 dagars väntetid, för att se att hon har godkänd mängd antikroppar mot rabies.

"Det känns lite overkligt"

Den lilla valpen går just nu under namnet Chucclu – "Tjocklo" på svenska – likt namnet på samhället där den hittades.

Hur känns det att behöva lämna kvar valpen i Peru tills vidare?
– Det känns fantastiskt att veta att hon inte sitter kvar utanför det där huset, mager och med stor smärta. Att ha kvar den synen på näthinnan. Fyra månader är en tid att vänta. Jag tror att det kommer att gå fort. Vi kommer att ha kontakt med veterinären och få bilder och filmer av henne. Det känns lite overkligt, men jäkligt bra att vi inte bara gled förbi utan att vi gjorde något åt det, säger Therese.