Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Teodorescu: "Det har varit en intensiv vår"

Alice Teodorescu har ett imponerande cv, men att det skulle ha varit på bekostnad av att hon inte har haft roligt längs vägen, håller hon inte med om. "Det är en sorglig syn att se på ansträngning som något som bara är tråkigt", säger hon. Foto: Lisa Mattisson
Alice Teodorescu i SVT:s "Debatt". "Jag blir castad för att vara ensam om åsikten jag företräder", säger hon. Foto: Anders Wejrot

Hon har övervägt att sluta.

För Expressen berättar Göteborgs-Postens politiska redaktör Alice Teodorescu om ensamhet, lycka, vad hon imponeras av hos vänstern, och om den tuffa våren.

– Jag har fortfarande svårt att se vad som var så märkligt, säger hon.

Alice Teodorescu

Namn: Alice Alexandra Teodorescu.

Ålder: 31 år.

Familj: Sambo.

Bor: I Göteborg. Född i Bukarest i Rumänien, uppvuxen i Lund.

Yrke: Politisk redaktör för Göteborgs-Posten.

Fyra frågor

1 När tänkte du senast "nu skiter jag i allt, flyttar till Indien, börjar med yoga och gifter mig med en hajfiskare"?

- Aldrig så. Men jag och min sambo talar ofta om att lämna allt, köpa ett hus på landet och ha en valpkennel och en massa barn.

2 Vilket samtalsämne snöar du in på lite för ofta när du är berusad?

- Politik. För övrigt är jag nästan aldrig berusad. Jag lärde mig att smutta på vinet i Bryssel.

3 Vem är det kändaste person du träffat?

- Madeleine Albright i New York, hösten 2013.

4 Vilket är det konstigaste telefonsamtal du fått?

- Jag får konstiga samtal varje dag.

Vilken är din största sorg i livet?

– Min förlorade relation till min pappa.

Du är känd som en orädd debattör, vad är du rädd för som människa?

– Att inte ha någon att älska. Jag är rädd för ensamhet.

Har du känt dig ensam?

– Ja. Och ibland kan jag vara ensam även bland folk. Det har jag varit många gånger.

Det finns en scen i dokumentären "De obekväma" där du står ensam och äter en ostmacka i en tv-studio. Då kändes du väldigt ensam.

– I de sammanhangen känner jag mig ensam. För jag ÄR ju ensam. Jag blir castad för att vara ensam om åsikten jag företräder. Men jag brukar tänka att om de måste vara så pass många fler för att företräda en åsikt är jag ganska säker på att min åsikt håller ganska långt.

"Jag lekte inte lika mycket som andra barn, jag var tvungen att lära mig svenska", har du sagt. Det låter väldigt sorgligt?

– Det var ganska sorgligt då. Samtidigt var det vägen till frihet, som möjliggjorde den resa jag gjort och som har lett till att jag är där jag är i dag. Det hade inte gått utan det valet jag gjorde, när jag började i skolan utan att kunna svenska. Jag insåg tidigt att jag var i underläge.

Var du ett lyckligt barn?

– Jag hade en ganska svår barndom. Den var väldigt prestationsinriktad. Jag for väldigt illa av mina föräldrars skilsmässa. Det har präglat min syn på familj och kärlek.

Är du lycklig nu då?

– Jag tror jag blev väldigt lycklig när jag träffade min sambo för 1,5 år sedan.

Är han vänster eller höger?

– Han är höger. Jag tror inte att det hade fungerat annars. Det är en sak att ha vänner av alla slag, men jag tror att lika barn leka bäst när det gäller privata relationer. Jag tror till och med att jag har forskningen med mig, att par som håller ihop länge delar samma värderingar.

Du har hittills i år varit Sveriges mest omtalade ledarskribent i samband med att du blev politisk chef för GP. Hur har du trivts med uppmärksamheten?

– Ja... jag var väl inte helt beredd på uppmärksamheten. Det var ju inte jag som rekryterade mig själv. Det som varit positivt var att det under en period blev en diskussion om ideologier, som också visade hur urvattnat ideologibegreppet blivit. Jag har fått alla möjliga epitet påklistrade. Det intressanta är inte vad jag skriver, eller står för, utan vad man vill att jag ska stå för. Läs det jag skriver och ha åsikter kring det.

Har det varit en jobbig vår?

– Det är klart. Det har varit en intensiv vår. Dagen när det blev offentligt var jobbig. Jag var oförberedd. Det blev så blandade reaktioner. Jag har fortfarande svårt att se vad som var så märkligt.

Tonen mot dig är bitvis väldigt hård. Blir du aldrig ledsen?

– Jag tycker att det är sorgligt att vi fått ett debattklimat där det sällan är personers åsikter som är intressanta och relevanta att argumentera emot. Klart att jag blir ledsen när man fokuserar på vem jag är. Det gör att man lätt kommer undan från sakfrågan. Men jag får inte bli för ledsen, då kan jag inte fortsätta jobba med det här.

Har övervägt att sluta?

– Ja. Jag har i perioder funderat på om det är värt det. Men min familjs historia - vi kommer från ett land där man censurerade och begränsade människors yttrandefrihet - har påverkat mig mycket, att stå upp för allas rätt att yttra sig.

Finns det någon fråga där du tycker att vänstern har bättre svar än högern?

– Inte just nu. Men jag tycker att vänsterns bildningsideal tidigare var fantastiskt, synen på att ingen ska behöva förbli vid sin läst och dras med sitt arv, att också den som kommer från en opriviligerad bakgrund ska kunna göra en klassresa. Hedervärda värden vänstern tyvärr släppt, som jag hoppas att borgerligheten ska hitta fler politiska visioner för. Vänstern i dag ägnar sig åt för mycket identitetspolitik, strukturer och rasifiering. Det säger väldigt lite. De borde tala mer om klass.

Du har ett imponerande cv - har du haft tid att ha roligt på vägen?

– Det har jag absolut haft. Det är en sorglig syn att se på ansträngning som något som bara är tråkigt. I min klass var alla studiemotiverade, med engagerade föräldrar. Det var en stor konkurrens mellan oss barn, men det var inte så att vi inte hade roligt för det. Duktigheten är också en befrielse. Det vet inte minst idrottsmän, men dem frågar man inte om de inte haft roligt.

– Jag har förmånen att jobba med det jag tycker är roligast. På gott och ont går det ut över hela livet.

 

LÄS MER: Allt om Almedalen på Expressens Almedalen-sajt

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!