Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Svidande kritiken mot svensk krisberedskap

Regeringens särskilda utredare för Västmanlandsbranden, Aud Sjökvist, riktar hård kritik mot Sveriges krisberedskap. Foto: Privat
Bild från stora skogsbranden i Västmanland 2014. Aud Sjökvist har kritiserat hur räddningsarbetet fungerade under framför allt de första dagarna den gången. Foto: LÄNSTYRELSEN / TT NYHETSBYRÅN
Stor förödelse efter att branden dragit fram i Ljusdal. Foto: ALEX LJUNGDAHL
En helikopter vattenbombar skogsbranden utanför Ljusdal. Foto: ALEX LJUNGDAHL
Skogsbrand i Hammarstrand i östra Jämtland. Foto: MATS ANDERSSON/TT / TT NYHETSBYRÅN

Svensk räddningstjänst har nedrustats under lång tid, krisberedskapen är under all kritik och lärdomar från tidigare kriser har inte tagits tillvara. 

Den svidande kritiken kommer från regeringens särskilda utredare för Västmanlandsbranden, Aud Sjökvist.

– Jag förlorade tron på krisberedskapen, om det blir en riktig kris då ska man inte räkna med att samhället fixar att hjälpa, säger Sjökvist.

Huvudproblemet med branden i Västmanland 2014, som Aud Sjökvist har utrett, var att det sköttes väldigt taffligt de första dagarna. Man förstod först inte hur allvarligt det var, första styrkan fick dubbla koordinater och hittade till branden efter 60 minuter i stället för 20 minuter och man kom inte överens om vem som skulle leda räddningsarbetet. 

Den andra delen var att kommunen hade en krisplan som godkänts, men aldrig prövats – så den fungerade inte i praktiken. Det är några av resultaten i Aud Sjökvists utredning av hur branden kunde växa sig så stor.

– Jag blev väldigt chockad faktiskt. Jag har ändå jobbat inom domstol och myndigheter så jag vet ju hur det funkar i vissa delar, men jag har aldrig trott att det var så taffligt och illa ställt, säger Aud Sjökvist.

Två brandbekämpningsplan vattenbombar skogsbranden i Västmanland 2014. Foto: SUVAD MRKONJIC

 

Utredningen begränsades

I augusti 2014 utsåg Alliansregeringen Sjökvist till särskild utredare för Västmanlandsbranden – den dittills största skogsbranden i modern tid i Sverige där en person avled och två skadades allvarligt. 

Utredningen skulle beskriva händelsen, identifiera brister och föreslå nödvändiga författningsändringar inför framtida kriser. Men en månad senare var det val och den nya regeringen begränsade utredningen till att endast beskriva händelsen och arbetet i samband med branden, och tiden för utredningen halverades.

Den förklaring Aud Sjökvist fick var att den nya regeringen Löfven ansåg att Alliansen spenderat för stor del av utredningsbudgeten.

 

LÄS MER: En mil lång brandgata färdigställd

 

– De var irriterade över att Alliansen hade tagit så stor del av utredningsbudgeten i anspråk. De ville själva bestämma vad som skulle utredas.

Morgan Johansson (S), justitie- och inrikesminster berättar så här om beslutet i ett skriftligt svar:

”Regeringen valde att ge MSB i uppdrag att bedöma om det fanns ytterligare åtgärder för att stärka samhällets krisberedskap. Eftersom MSB ska genomföra åtgärderna, så tyckte vi att det var rimligt att de också är en del i att ta fram dem. Slutsatserna från uppdraget ledde till att regeringen tillsatte en utredning av den kommunala räddningstjänsten och förslaget är nu på remiss.”

 

Kraftig rökutveckling efter en av sommarens allvarliga skogsbränder i norra Sverige. Foto: Janne Åkesson / SWEPIX

Samma brister om igen

 Men ett ännu större problem som Sjökvist menar på är att både räddningstjänst och krisberedskap har utretts hur många gånger som helst – efter varje stor kris som landet har haft.

– När man läser de offentliga trycken som jag gjorde inför utredningen – det är som att de hade kopierat texterna, det är samma brister man anmärker varje gång. Det är det som är upprörande att man inte har lärt sig och tagit till sig, att synpunkterna inte får genomslag. Det är inte bara den här regeringen, det spelar ingen roll vilken färg det är på politiken, säger Aud Sjökvist. 

När bränderna som härjar nu i sommar började likna branden i Västmanland fick Aud Sjökvist först intrycket av att man varit mer på alerten och gått hårt åt branden och begärt in mer hjälp direkt. Men det är svårt att veta med säkerhet i det här läget.

Sämre beredskap än 2014

Angående hur det kommer sig att Sverige har så stora problem med skogsbränder, när våra grannländer har det lika varmt men inte behöver hjälp utifrån så hänvisar Sjökvist till en rapport från Brandmännens Riksförbund som de presenterade under Almedalsveckan i år.

– De sa att det fattas 2 500 deltidsbrandmän och de har kommit fram till att sedan 2003 har man skurit ned på räddningstjänsten med en osthyvelprincip så att vi har en sämre beredskap än bara 2014 när det brann i Västmanland, säger Aud Sjökvist.

Det som hände 2003 var att vi fick en ny lagstiftning med målstyrning i stället för detaljstyrning. Innan fanns tydiga regler för hur många brandmän och utrustning och liknande det skulle finnas i varje kommun. 

– Tillsynen har varit oerhört tafflig och den sker på olika sätt i olika delar av landet. Det är inte heller rimligt att det är så lätt att komma undan. I och med att man gick över till målstyrning betonade man att tillsyn är oerhört viktig – men den är bedrövlig, säger Aud Sjökvist.

Skogsbrand i Hammarstrand i östra Jämtland. Foto: MATS ANDERSSON/TT / TT NYHETSBYRÅN

Skogsindustrin kan förebygga

En annan aspekt är skogsindustrins förebyggande arbete. Här hänvisar Sjökvist till författaren och Expressen-medarbetaren Sven Olov Karlssons bok Brandvakten. Karlsson drabbades personligen av branden i Västmanland.

– Han är väldigt kritisk till att vi har monokultur, alltså att skogen ser likadan ut och lika gammal överallt och därför sprider sig elden lättare i topparna till exempel. Det är också så att man har träslag som lätt brinner. Det är en oerhört viktig synpunkt, säger Aud Sjökvist.

I boken jämför Sven Olov Karlssons svenska skogsbruk med finska där man även jobbar mer med brandgator i förebyggande syfte. 

MSB – inte tillräckligt vid stor kris

Ett annat övergripande problem som Aud Sjökvist har identifierat är att alla myndigheter är självständiga och ingen – inte ens regeringen – kan säga åt någon annan vad de ska göra, om det inte är en krigssituation i princip. 

– När många av samhällets viktigaste myndigheter är inblandade måste någon kunna ta befälet.

Aud Sjökvist ger som exempel att man skulle kunna införa en krisledande myndighet som blir aktiv och tar kommandon när stora kriser inträffar. 

– Jag tycker inte att den roll MSB har är tillräcklig om det händer något riktigt allvarligt som en större terroristgrej eller vattnet blir förgiftat, det är då jag tycker att man ska ha krisledande myndighet.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!