Sverige var sist med åtgärder – för att FHM inte tror att det hjälper

Norge stängde ner 12 mars. Danmark en dag tidigare och Finland meddelade nedstängning den 16 mars. Men Sverige? Vi införde knappt några åtgärder alls. Först den 1 april 2020 gav Folkhälsomyndigheten råd om att hålla avstånd.

För Sverige tror inte att det hjälper.

”Problemet(...)är att man möjligen kan se teoretiska vinster, men finns lite evidens om det verkligen hjälper” - Anders Tegnell i mejl, 9 mars 2020.

Det är i början på mars 2020. Pandemin är ännu inte konstaterad och någon allmän smittspridning finns inte i Sverige. Anders Tegnell har trots det en av sina mest intensiva perioder och mejlar dagligen med experter som dyker upp i hans mejlbox. Mest mejlar han med företrädaren och tidigare mentorn, Johan Giesecke, men han har också börjat skriva allt mer med andra experter. Som matematikern Tom Britton. 

Tom Britton är professor i matematisk statistik och har sedan några veckor lagt undan allt annat arbete för att helt fokusera på det nya coronaviruset. Han har tidigare forskat och publicerat flera böcker om smittsamma sjukdomars utbredning och har förstått att det här är hans tid. På många sätt är det här det han har förberett sig för. Han kan inte så mycket om medicin, men desto mer kan han om smittspridningsmodeller. De är vad han sedan en tid nu skissat på, till och med hunnit hålla föredrag om, vilket gjort att svenska medier börjat få upp ögonen för honom. På kort tid har Britton fått ett för matematiker ovanligt stort utrymme i medier – och under de kommande månaderna ska det bara bli större.

Anders Tegnell och Britton har träffats en handfull gånger, men framför allt känner Britton till Folkhälsomyndighetens analysavdelning. En av hans gamla doktorander arbetar där och han har publicerat sig ihop med en annan. Han känner väl till enhetschefen, Lisa Brouwers och därför skriver han, den 6 mars 2020, ett mejl till både Brouwers och Anders Tegnell. Britton är orolig över att myndigheten kanske inte förstått magnituden av de stundande riskerna. Hade de gjort det, hade de väl agerat hårdare?

Det är fredag morgon och på lördag ska Melodifestivalens final fylla hela Friends arena. Sådana samlingar är fortfarande fullt tillåtna och Folkhälsomyndigheten har än så länge bara publicerat en skrivelse på hemsidan om att tvätta händerna, men den nämns inte särskilt ofta.

”Hej Anders,

Bråda dagar för dig. Här är några rader från en som inte har lika bra koll på verkligheten (men däremot på smittspridningsmodeller)”

Britton förklarar att hans modeller pekar på att Italien inte är unikt, de råkade bara vara först. Sverige står oundvikligen på tur, men enkla åtgärder kan fördröja eller till och med minska skadan. Som att till exempel bara uppmana alla med symptom att stanna hemma. Tegnell svarar intresserat om smittspridningsmodellerna, men undviker att kommentera åtgärderna. Britton fortsätter att trycka på, närmast vädjar om åtgärder, eftersom varje liten sådan – tvätta händer, undvika kram och handskakning – får stora effekter i hans smittspridningsmodeller. 

Till slut svarar Anders Tegnell.

Tom Britton förstår inte. Ska Sverige inte ha några åtgärder alls? Britton försöker precisera vad han menar. I ett nytt mejl ritar han upp tre nivåer: 1) Enbart smittspårning 2) starka rekommendationer och 3) tvångsåtgärder. Varför har Sverige ännu inte höjt upp till nivå två, och infört starka rekommendationer?

Under helgen börjar kollegor höra av sig till Britton, allt mer frustrerade över hur lite Sverige gör. Flera vill skriva debattartiklar, förklara betydelsen av vad även de minsta åtgärder kan betyda just nu. De vill att Britton ska skriva under, men han är tveksam. Läser vad de formulerat, men tycker det är för kantigt. Han avböjer och uppger att han ”jobbar på” Tegnell på andra sätt. Han vill inte stöta sig med Folkhälsomyndigheten. ”Jag måste väga in att mitt samarbete med dem (...) kan försämras vid en debattartikel ‘mot’ Folkhälsomyndigheten”, skriver han till kollegorna. 

Tom Britton är inte ensam i sina försök att påverka Anders Tegnell. En annan tungviktare, Jan Albert, professor i smittskydd och mikrobiologi på Karolinska institutet, lobbar hårt för frågan om åtgärder. Nästan helt parallellt med Britton har Jan Albert försökt boka möte på möte med Tegnell om saken. När det väl blir av tar han med sig stora namn, som Denis Coulombier på EU:s smittskyddsenhet och stjärnläkaren Johan von Schreeb, grundare av Läkare utan gränser. Nu ska Tegnell övertygas om vikten av att åtminstone införa någon typ av normerande åtgärd innan smittan är spridd i samhället. Men mötet och övertalningsförsöken är till ingen nytta. Tegnell är helt avvisande, vilket framkommer i Johan Anderbergs nya bok ”Flocken”.

Till Tom Britton mejlar nu Anders Tegnell en förklaring. Statsepidemiologen menar att han egentligen inte tror på restriktioner och att starka rekommendationer kan ha teoretiska vinster, men att bevisläget är lågt.

Tom Britton förstår inte. Han svarar och skriver en sammanfattning av hur han tolkar mejlet. Inte kan Sveriges hållning vara så pessimistisk att inga åtgärder nu hjälper? 

”Så då är det bara att vänta tills vi är i Italiens situation och då låsa in Stockholm, Gbg, m.m.? Låter i mina ögon som en alldeles för pessimistisk inställning, även psykologiskt olämplig, dvs om man går ut och säger att det inte finns något att göra mer än smittspårning.”

Anders Tegnell svarar:

”Nej, det fungerar förstås inte kommunikativt”.

Efter svaret framstår debattartikeln i Dagens Nyheter som en sista livlina. Samhället måste förstå allvaret. Britton går tillbaka till texten hans kollegor författat. Inser att han kan skriva om den, göra den mer diplomatisk. De skickar in den reviderade artikeln, men DN avböjer. Den skickas till Svenska dagbladet istället, men där dröjer det ytterligare dagar innan artikeln publiceras. Då är det för sent. 

Sverige har börjat få en allmän smittspridning av coronaviruset. 

Den 10 mars inför Sverige en första åtgärd och sedan följer ett pärlband av åtgärder. Men jämfört med grannländerna är de mycket milda.

När Sverige beslutar om förbud för samlingar med mer än 500 personer, beslutar Danmark att stänga ner hela samhället i två veckor.

När Sverige uppmanar de med milda symptom att stanna hemma, beordrar Norge alla medborgare att jobba hemifrån.

När Sverige uppmanar gamla att självisolera och övriga att ”överväga” hemmajobb, vill Finland stänga skolor och förbereda stängda gränser.

Berodde Sveriges mjuka hållning på att Folkhälsomyndigheten aldrig trodde på restriktioner? Och är det i så fall fortfarande Folkhälsomyndighetens hållning?

Ja, delvis. När Anders Tegnell idag läser sina gamla mejl har han inga större problem med formuleringarna. 

– Enligt de flesta genomgångar som gjorts av pandemier innan denna har så kallade icke medicinska åtgärder svag evidens och inte särskilt stora effekter. Vilket inte betyder att de trots allt kan ha betydelse – som till exempel handtvätt – om de används rätt. 

Anders Tegnell menar att rätt åtgärd ska införas vid rätt tid. För att få följsamhet är det därför rimligare att införa åtgärder när smittan redan finns i samhället. 

Ändå skriver Tegnell i de utbegärda mejlen att han är tveksam om åtgärder alls har någon effekt, men att de behövs rent ”kommunikativt”.

Ska man tolka att till exempel ”fysisk distansering” har mer att göra med kommunikation än att bromsa smitta?

– Nej, vid den nuvarande covid-pandemin talar de flesta försöken till utvärderingar för att det har en ganska viktig effekt, åtminstone på kortare sikt.

Vad betyder ”kortare sikt”? Har det liten eller ingen betydelse på längre sikt?

– Det handlar om att hållbarheten i åtgärden verkar vara svår att upprätthålla, vilket syns i den återkommande ökande smittspridningen trots att man först har fått viss effekt av åtgärder.

Tycker du att vi generellt har en övertro på restriktioner som broms mot den här smittan?

– Svårt att veta hur man tänker, men ja troligen. Eller kanske mer på möjligheterna att över tid få dem att fungera.

Tom Britton och Jan Albert minns de tidiga mejlen och samtalen med Anders Tegnell tydligt än i dag. Britton tycker inte att det finns mycket att tillägga, han har ingen annan analys om vad som låg bakom uttalandet mer än vad som går att läsa.

Hade Sverige kunnat undvika ett stort utbrott om tydligare åtgärder kom på plats tidigare? Jan Albert är osäker, men tror ändå att tidigare åtgärder hade varit bra.

– Jag tycker att man borde ha gjort mer för att motverka tidigt inflöde och smittspridning, till exempel karantän för hemvändande efter sportlovet. Även om det ändå hade blivit ett stort utbrott hade vi kunnat köpa tid för bättre förberedelser om man förstått risken med pandemin tidigare, säger Jan Albert i dag.

Varken han eller Britton vill ha en lockdown med poliser på gator. Det har andra negativa effekter som samhället märker först långt senare. 

Så har Anders Tegnell rätt, hjälper inte åtgärder? Det stämmer inte, tycker Jan Albert. Men eftersom viruset är nytt kommer vi långt senare veta vilka åtgärder som är mest effektiva.

– Folkhälsomyndigheten var sena på bollen och man hade kunnat köpa sig tid med tidigare åtgärder. Sedan när smittspridningen var på plats, då var det ett nytt läge igen.

Att det fanns samhällsspridning av viruset kände Jan Albert till tidigt. Tidigare än de flesta.

Men frågan är: När visste egentligen Sverige att det fanns en allmän smittspridning?

Läs del 2 i Ettårskontroll av en pandemi – imorgon.

Av: Emanuel Karlsten, frilansjournalist som har specialiserat sig på granskningar kopplade till Covid-19.