”Sverige tolererar hederskultur”

Under Metoohösten 2017 startade journalisten Galaxia Wallin det första och enda svenska uppropet mot hedersvåld och hederskultur, #underytan.

Nu är hon aktuell med boken ”Fånge i hederns famn”, där hon samlat mer omfattande vittnesmål från sju av kvinnorna som skrev under.

I boken berättar hon även om sina egna erfarenheter från uppväxten i Syrien.

I grundskolan blev Galaxias jämnåriga skolkamrat Magda halshuggen av sin egen pappa. 

Anledningen: Magda skrattade högt, hade färgglada tröjor under skoluniformen och ansågs vara lösaktig, eftersom hon hade pojkvän.

Hon var 13 år gammal.

– Pappan hängde upp hennes huvud i en park i Damaskus, så att alla skulle se vad som händer om man beter sig som hans dotter, säger Galaxia Wallin.

Vad känner du när du tänker på henne i dag?

– Jag känner mig både rädd, arg och ledsen. Vi såg varandra varje dag under två år och jag var nyfiken på henne.

”Förtrycket har invandrat”

Är det vanligt att sådant händer?

– I Syrien hörde jag liknande berättelser flera gånger. Där arbetade jag med hedersförtryckta kvinnor i många år.

Tycker du att Sverige har gjort ett bra jobb för att motarbeta hedersvåld och hedersförtryck?

– Nej, det är riktigt illa. Det finns folk som säger att ”ja, i Sverige hade vi också hederskultur för 100 år sedan”. Och det stämmer inte. Kvinnorna hade det sämre förut, men ingen har dödat sin dotter för att hon hade en kort kjol.

– Det här förtrycket har invandrat med invandrargrupper. När de här personerna kom in i samhället så tilläts den här kulturen växa – den fick till och med näring av samhället. Vi diskuterar fortfarande med försiktighet om slöja på barn är okej eller inte. Vi har könssegregation i vissa skolor och flickor som sitter längst bak i bussen. Sverige tolererar hederskultur i mångkulturens namn.

Förespråkar du slöjförbud?

– Ja, för barn, definitivt. Barn ska inte följa föräldrarnas övertygelser, de ska få bygga sina egna när de är mogna. Barn ska inte bära föräldrarnas religiösa eller politiska symboler heller. De är bara barn – de ska skyddas och deras integritet ska prioriteras.

– Skolan ska bry sig om barnens bästa, inte föräldrarnas. Sverige ska inte leva upp till medeltida normer och traditioner. Jag förstår inte varför vi inte kan vara tydliga med det. I stället blir vi skrämda då frågan fortfarande förknippas med rasism, men jag kan inte förstå var rasismen är i detta.

”Jag blir jätteledsen”

Blir du kallad rasist?

– Alltså, vem har jobbat med hederskultur och inte kallats för rasist eller islamofob?

Hur känns det?

– Jag blir jätteledsen faktiskt. Det finns många som tror att jag har blivit avtrubbad, men det stämmer inte. Rasism är unken människosyn och den måste bekämpas.

Vilket av partierna i riksdagen tycker du har bäst linje för att motverka hedersvåld och hedersförtryck?

– Inget. Om det finns ett parti som seriöst vill motverka hedersförtryck så ska de prata klarspråk, och inte hela tiden säga ”det här kan vi inte göra eftersom SD har sagt det tidigare”. De glömmer de riktiga offren och bryr sig mer om prestige och vilka politiska poäng de kan tjäna på detta. Det är patetiskt.

Du menar att beröringsskräck till SD gör att man inte vågar ta tag i problemen?

– Ja, exakt. Jag har många politiker i mitt nätverk som jag i bland frågar: ”Varför säger du inte det här öppet, som du säger till mig när vi sitter vid middagsbordet?”. Då får jag höra: ”Jamen du vet, det är SD”. Det är sanslöst. Nu har det blivit lite, lite bättre, men det är fortfarande så att många politiker blir rädda att anklagas för att göda rasism och därför gör de ingenting.

”Vill inte sätta poäng”

Tycker du att SD har rätt förslag?

– Jag är inte intresserad av dem och jag har inte läst hela deras förslag. Men de säger att de vill motverka hedersförtryck – är de seriösa eller inte, det vet jag inte.

Så vilka partier är sämst och vilka är bäst?

– Jag vill inte sätta poäng på dem, men jag kan säga så här. När jag startade uppropet #underytan, så visste alla politiker att uppropet fanns. Jag talade till och med i riksdagen. Jag hade med mig två vittnesmål från kvinnor jag intervjuat. Efteråt var det ingen som hörde av sig och frågade om de här kvinnorna, om hur de mår och hur de har det.

– De här kvinnorna har gett upp att få hjälp av politikerna. Det enda de kan hoppas på nu är att få hjälp av sina medmänniskor och bli lyssnade på.

LÄS MER: Leyla, 16, giftes bort med 21 år äldre man – tvingades till sex