Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Svenske Jan kämpade mot Hitler och Stalin

Finland 1940. Jan Danielsen till vänster i bild i full mundering i Svenska frivilligkåren i Finland.Foto: Privat
Norge 1940. Jan Danielsen äter soppa i Narviksfjällen under tjänstgöringen i Norge.Foto: Privat
Jan Danielsen kämpade bland anat vid Narviksfronten och förlorade en av sina vänner: "Det var tråkigt att min kamrat Pål stupade."Foto: Lars Gyllenhaal

Han slogs mot både Hitler och Stalin.

Jan Danielsen är en krigshjälte som gick ut som frivillig i både Finland och Norge under andra världskriget – och i dag utkommer en ny bok om hans kamp för frihet och demokrati.

– Det var självklart att kämpa för grannländernas frihet, säger den 97-årige veteranen som har överlevt blodiga strider.

Finska vinterkriget

Sovjetunionen attackerade Finland den 30 november 1939. Trots heroiskt motstånd tvingades finländarna efter svåra förluster att i Moskvafreden den 13 mars 1940 avträda stora landområden.

En svensk frivilligkår med drygt 8 000 man organiserades, men på grund av den svenska regeringens försiktighet kom de första svenskarna till fronten först i slutet av februari.

Invasionen 9 april

Tyskland invaderade Norge och Danmark den 9 april 1940. Danmark bjöd knappast något motstånd, men det tog nära två månader innan de norska styrkorna i Nordnorge gav upp. Den 7 juni lämnade Norges kung och regering landet.

Sveriges regering tillät inte någon svensk frivilligkår, men minst 300 svenska frivilliga gick ändå över gränsen till Norge.

Jan Danielsen, 97, i Örebro är den siste levande svensk som gått ut som frivillig i både Finland och Norge under andra världskriget. Det var under det mörka året 1940 när ondskans allians – det nazistiska Tyskland och det kommunistiska Sovjet – till synes ohotad marscherade fram genom Europa.

– Jag var medveten om hotet mot demokratin. Jag hade rest och studerat i Tyskland och kommit i kontakt med nazismen i verkligheten. Om man tror på demokratin måste man ställa upp, det gäller också i dag, säger Jan Danielsen.

I dag ger den militärhistoriske författaren Lars Gyllenhaal ut sin bok ”Jan och Nordens frihet” på förlaget Fischer & Co. Den skildrar Jans dramatiska upplevelser, först i finska vinterkriget mot Sovjet, sedan i den norska kampen mot Tysklands invasion.

– Jan Danielsen är en man som inte använder stora ord. Han är lugn och ihärdig, han har en stark imponerande vilja. Han förstår att demokrati och självständighet inte bara är ord utan något man måste stå upp för och om nödvändigt dö för, säger Lars Gyllenhaal som skrivit en rad militärhistoriska böcker.

Kom aldrig till fronten

I Finland kom Jan till själva fronten först när vapnen tystnat. Den svenska regeringen var försiktig i början, det dröjde länge innan frivilligkåren kom i väg och inte lång tid därefter tvingades Finland sluta fred och avstå stora områden. Jan tjänstgjorde som transportofficer i Torneå, men upplevde ändå krigets närhet när han fick bära kistan med den förste stupade svensken i Finland.

”Man blev plötsligt gripen av döden och hur nära man var den. Kriget är inte bara äventyret, det är också det stora allvaret”, skrev han i sin krigsdagbok.

Efter den finsk-sovjetiska freden ville Jan och många av hans kamrater fortsätta direkt till Norge som attackerats av Tyskland. Men den svenska regeringen ville inte utmana Hitler och det blev aldrig någon svensk frivilligkår. Många gav sig i väg på egen hand.

Fortsatte till Norge

Den unge fänriken Jan trotsade sin regementschef och gick över norska gränsen, där han genast kastades in i våldsamma strider mot tyskarna.

– Har man en gång bestämt sig för att man har kraft att ge sig ut i krig är det inte konstigt att man kämpar till det bittra slutet. Därför fortsatte jag till Norge efter Finland, säger Jan Danielsen.

Efter att ha blivit evakuerad med de allierade styrkorna till Skottland återkom Jan till det hårda kriget i Nordnorge. Han kämpade på den blodiga Narvikfronten och slogs mot fiendens jägarförband i fjällen.

Så här beskriver Jan i sin krigsdagbok striderna i Narviksfjällen under tre dagar 1940:

”31/5-2/6. Kompaniet understödde dessa dagar 1. kompaniet vid tagandet av höjd 620, fem kilometer ostsydost Kuberget. Det var ganska besvärligt, tyskarna bet sig fast, och vi förlorade några man. Fienden hade nu fått granatkastare av både 80 och 50 millimeters kaliber. Med den mindre typen formligen öste de ned granater.”

Han fortsätter:

”Men splitterverkan var liten, under förutsättning att man låg ned. De skadade hade i samtliga fall rest sig upp för att lämna ställningen och då träffats. En man fick en fullträff i ryggen. Tyskarna använde sig också av handgranater. Sprängverkan av dessa var emellertid mycket liten men den moraliska desto större ... Fienden drog sig dock till slut tillbaka och sydsluttningen av höjden besattes av oss, och hölls.”

Fick se vännen stupa

Under striderna i Nordnorge fick Jan se sin gode vän Pål Montgomery Påhlson stupa.

– Det var tråkigt att min kamrat Pål stupade. Så länge de levde umgicks jag med Påls föräldrar och syster. Jag ringde alltid på hans födelsedag var jag än befann mig i världen, säger Jan.

Efter kriget ställdes han inför krigsrätt för att han rest till Norge utan sin regementschefs tillstånd, men frikändes. Sedan följde en lång karriär som industriledare och affärsman, främst i järn- och stålbranschen. Han har också ägnat sig åt uppfinningar, bland annat metoder för stålframställning och på senare år elbilar. Han är fortfarande aktiv och fick nyligen patent på en stödstrumpa.

"Vi måste hjälpa soldater som kommer hem från krig"

Jan Danielsen engagerar sig för dagens frivilliga svenska soldater som skickas ut på internationella uppdrag.

– Vi måste hjälpa soldater som kommer hem från krig. De är nästan alltid mentalt påverkade på något sätt. Det är stora brister i dag, det är ett stort problem, säger Jan Danielsen.

– Förbanden de tillhör måste fortsätta att träffas, det måste vara ett långvarigt förhållande. Själv har jag konsekvent hållit kontakt med mina soldater. Jag har rest upp till Narvik och varit med på veteranmöten i Nordnorge, jag vet hur oerhört uppskattat det var.

– Jag fick ingen hjälp när jag kom hem från Norge, jag ställdes inför krigsrätt. Om jag inte hade haft en stöttande familj hade jag säkert kollapsat, säger han.

"Ofattbart dåligt försvar"

Författaren Lars Gyllenhaal förklarar att mer än hälften av de 300 frivilliga svenskarna i Norge tidigare hade tillhört frivilligkåren i Finland. De hade på sig sina Finlandsuniformer när de gick över norska gränsen.

– Den 13 mars 1940 kom Moskvafreden. Tyskarna invaderade Norge den 9 april samtidigt som svenskarna lämnade finska Lappland. Det var mycket lägligt, de var uniformerade och tränade, säger Lars Gyllenhaal.

– Den svenska regeringen stoppade alla försök till en frivilligkår för Norge. Vi hade väldigt svagt försvar efter lång nedrustning. Man fruktade redan en konflikt med Stalin och ville inte ha en med Hitler också, säger han.

Lars Gyllenhaal anser att hans bok om Jan Danielsen är särskilt aktuell i dagens läge i Europa när Ryssland flyttar fram sina positioner – och just har placerat en ny brigad nära Finlands gräns, precis vid Sallaområdet där de svenska frivilliga stred. Han påpekar att både Sverige och Norge hade nedrustat och stod oförberedda inför hoten under andra världskriget.

– Norge hade ofattbart dåligt försvar den 9 april. De hade inget pansar, de hade bara mycket få och äldre flygplan. De lyssnade inte på sina diplomater i Berlin som varnade för angrepp, säger Lars Gyllenhaal.

– De mobiliserade först den 9 april och det var bara partiellt. Hade de mobiliserat en vecka tidigare hade angreppet kanske stoppats, enligt norska forskare.

– Ett militärt tomrum inbjuder till angrepp. Det är en lärdom som är aktuell också i dag, säger han.

◼︎◼︎ Detta är en nyhetsartikel. Expressen granskar, avslöjar och ger dig de senaste nyheterna på ett objektivt och sakligt sätt. Mer om oss här.