Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Svenskarna som älskar Gambia – hjälper folket

GAMBIAÄLSKANDE KVINTETT. Berit Dahlström, 70, Kicki Lidfeldt, 64, Lasse Dahlström, 66, Stig Palm, 75, och Sissie Fryk, 74. Foto: CHRISTOFFER HJALMARSSON
Kicki Lidfeldt, 64, omsorgspersonal på demensboende, Sandviken. Foto: CHRISTOFFER HJALMARSSON
Lasse Dahlström, 66, tankbilschaufför, Sandviken. Foto: CHRISTOFFER HJALMARSSON
Stig Palm, 75, utsättare, Ljusdal. Foto: CHRISTOFFER HJALMARSSON

Den här kvintetten från Sverige älskar Gambia – och engagerar sig rejält i människorna här.

–  Sedan jag gick i pension fortsätter jag att klippa bekanta hemma i Sverige. De får lägga 200 kronor i en glasburk och pengarna går till våra vänner här i Banjul, säger Sissie Fryk, 74, från Nacka.

Sissie åker hit två gånger om året och har varit i Gambia 22 gånger. Hon och hennes man Tommy (som stannade hemma för att ta hand om hunden den här gången) lärde redan vid det första besöket år 1987 känna en kille som spelade i polisens musikkår. De började brevväxla och mannen undrade om Sissie och Tommy ville adoptera hans barn när han fick tvillingar, för han var så orolig över hur han skulle kunna försörja de små.

– Jag förklarade att vi självklart skulle hjälpa till. Sedan dess har vi betalat skolavgifter, läxböcker, tentamenskostnader och en del annat, säger Sissie.

Sissie Fryk, 74, Nacka, frisör och silversmed. Foto: CHRISTOFFER HJALMARSSON

Hon berättar att hon och maken är ”fattigpensionärer”, men de hjälper till så gott de kan. Den här gången har hon med sig barnbarnets urvuxna kläder som kommer till stor glädje hos vännerna i Gambia. På plats sponsrar hon även mobilabonnemang, malariamedicin och tandvårdskostnader.

 

LÄS MER: Gambiska männen som svenska kvinnorna trånar efter 

Ser hur tufft gambierna har det

Väninnan Berit Dahlström, 70, från Sandviken brinner också för att förbättra situationen för familjerna i Gambia. Berit är timvikarie på ett äldreboende och lider då hon ser hur tufft gambierna har det.

– Lasse och jag tog precis ut pengar till ett kylskåp till en av våra vänner här som tack vare det kan starta business och sälja hempressad juice, säger hon.

Berit Dahlström, 70, timvikarie på äldreboende, Sandviken. Foto: CHRISTOFFER HJALMARSSON

Efter ebolautbrottet i Afrika då turismen störtdök skickade Berit och Lasse 500 kronor i månaden vardera till chauffören Osman och hotellstäderskan Maria (vilket är mer än vad många gambier tjänar under en hel månad).

– Jag läste på redan innan jag åkte hit första gången för att lära mig mer om språken, religionen, maten och politiken. Jag pratar jättemycket med befolkningen och lär mig nya saker varje gång, säger Berit, som varit i Gambia 22 gånger även hon.

 De tycker att Gambia är ”ett underbart land”.

– Kom bara ihåg att du åker till ett fattigt land. Vill du inte engagera dig i folket är det bäst att du håller dig på hotellområdet, säger Berit Dahlström.

 

LÄS MER: Anna, 52, gifte sig med gambiske Abede: "Blev lurad" 

Gambiaveteranernas bästa tips

Ta en taxi till någon av marknaderna. Där finns tyger, fisk, kött, kläder, smycken. Be chauffören guida dig så att du inte går vilse i myllret av gångar.

Pruta. På marknader är det egentliga priset ofta ungefär hälften av utgångspriset. På supermarknader kan du däremot inte förhandla om priserna.

Använd solskyddskräm med hög skyddsfaktor och drick massor av vatten.

Om du har med dig svenska kontanter och växlar här får du mycket bättre kurs än på växlingskontoren i Sverige. Växla dock inte på hotellen, där är kursen ofta dålig.

Var bestämd men artig om du tröttnar på alla inkastare.

Tar du en grön taxi utanför hotellet är det fast pris. Gula taxibilar är mycket billigare, men där gäller det att göra upp om priset i förväg. En resa tur och retur från hotellen vid Kololiområdet till Senegambia brukar kosta 500 dalasi (cirka 100 svenska kronor) och då väntar chauffören i flera timmar medan du äter och roar dig i nöjesstråken.

Drick massor av vatten. Värmen tar mer än man tror. Du kan också behöva mer salt än i Sverige.

Bästa lokala maten är ”benachin” (rött eller vitt ris med kyckling eller fisk som kokas i buljong och serveras med sötpotatis och morot), ”lady fish” (en vit, kokt fisk med fint potatismos) och tapalapa (det inhemska brödet som säljs billigt med olika sorters fyllning).

Undvik yoghurt om du vill slippa bli magsjuk. Den förvaras ibland i vanlig rumstemperatur och Berit har blivit rejält magsjuk när hon köpt sådan på en supermarket.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!