Svenska medier får inte vara så naiva inför Kina

Kinas president Xi Jinping.
Foto: XIE HUANCHI / AP TT NYHETSBYRÅN
Kinesiska Huawei.
Foto: COSTFOTO / EPA / TT / WANG JIANFENG

Häromveckan fick Expressen ännu ett brev från den kinesiska diktaturen. 

Denna gång ville ambassaden anmärka på vår rapportering om att SVT Sport klippte bort bland annat beskrivningar av regimens övergrepp på minoriteterna i Xinjiang när ett inslag lades ut på sajten – ett beslut som SVT ångrade efter uppmärksamheten och gjorde omtag på.

”Spräng bojorna av yttrandefrihetens diktatur i bevakningen av Kina”, står det i brevet till Expressen. De angriper också, som så många gånger förr, vår medarbetare Jojje Olsson, en av Sveriges främsta journalister specialiserade på Kina.

Det högtravande nyspråket om ”yttrandefrihetens diktatur” vore komiskt om det inte kom från världens mäktigaste enpartistat, besatt av tanken på internationellt inflytande. Konfliktnivån ökar nu mellan västvärlden och Kina. Den kinesiska bojkotten av H&M är bara den senaste förvecklingen. Klädjättens beslut att inte använda bomull från Xinjiang som kan kopplas till tvångsarbete, har retat regimen till max. 

Men beslutet ligger i linje med en allt större medvetenhet om att gamla sanningar om Kina inte gäller längre. Diktaturen blir inte mer liberal och mänsklig ju öppnare vi är gentemot den. Tvärtom har repressionen ökat dramatiskt, samtidigt som handelsförbindelser och utbytet med demokratiska stater blomstrat.

Även medierna måste förhålla sig till ett allt mer offensivt Kina. Tidigare i år drog myndigheter i Storbritannien in licensen för den statligt ägda kinesiska tv-kanalen China Global Television Network (CGTN), som sänder propaganda i flera städer i världen sedan fem år tillbaka. Till slut måste ett öppet samhälle få försvara sig mot de som vill utnyttja friheten till att slå sönder den.

Svenska mediers uppdrag måste vara att berätta storyn om hur Kina vill ta över världen.


I Sverige är däremot naiviteten fortfarande stor, till exempel på Dagens industris ledarsida. Dessutom verkar det svårt att säga nej till kinesiska pengar. För två år sedan tog Dagens Nyheter in en helsidesannons där Kina gav sin skeva bild av demonstrationerna för demokrati i Hongkong. Chefredaktör Peter Wolodarski, som i år fattat beslut om en sträng annonspolicy gällande fossiltunga verksamheter, hänvisade då till liberala ideal. Kina skulle få köpa plats för ”sina argument”.
Hur det gick för de ”argumenten” vet vi nu. Hongkongs relativa frihet krossades och demokratiaktivisterna slogs ned. 

På tisdagen arrangerade tidskriften Fokus också ett seminarium om de spända Kina-relationerna, sponsrat av Huawei, som förra året förhindrades bygga 5G-nät i Sverige av säkerhetsskäl. Fokus har hävdat sitt redaktionella oberoende, men Huawei lär vara nöjda. Förre finansministern Anders Borg fick lägga ut texten om att han inte gillade Sveriges ovanligt hårda tag mot Huawei. Diplomaten Frank Belfrage drog den gamla visan om att öppenhet alltid leder till öppenhet hos motparten och Lunds universitets prorektor Sylvia Schwaag Serger tyckte att vi skulle sluta ”moralisera” över Kina (men vara tydlig med var våra gränser för samarbete går).
Ledsamheter som koncentrationslägren i Xinjiang eller fängslandet av den svenska förläggaren Gui Minhai var inget man uppehöll sig vid.

Svenska mediers uppdrag måste vara att berätta storyn om hur Kina vill ta över världen. Inte ta småslantar för att normalisera diktaturen eller företag med nära band till den. 


Karin Olsson är kulturchef och stf ansvarig utgivare på Expressen. Nästa vecka skriver redaktionschef Magnus Alselind Mediekolumnen, men redan på fredag släpps första avsnittet av Expressens nya mediepodd Lägg ut!”.

◼︎◼︎ Detta är en nyhetsartikel. Expressen granskar, avslöjar och ger dig de senaste nyheterna på ett objektivt och sakligt sätt. Mer om oss här.