Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Svenska Kfor-soldater åter i tjänst

- Om vi inte hade hållit ut hade de bränt byn och massakrerat invånarna. 

De svenska soldater som drogs in i kalabaliken vid Caglavica är stolta över insatsen - och tacksamma för att de överlevde.

I 15 timmar 17-18 mars angrep kosovoalbaner den serbiska byn Caglavica i den svenska bataljonens område några kilometer söder om Pristina.  - Medan det pågick tänkte jag först på de serbiska barnen som krupit in under sängarna i skräck. Men när nio hus brann runt oss och det sköts från alla håll undrade jag mer och mer om vi själva skulle överleva, säger Ola Svensson, som var plutonchef i det värsta skedet.  Det värsta ögonblicket kom när angriparna brände upp ett pansarfordon, en Sisu. De fick loss ventilerna till däcken och slog sönder pansarglaset med järnspett. Då evakuerade besättningen fordonet. De lyckades få med sig kulsprutan innan albanerna satte eld på Sisun.

Stenar mot huvudet  Svenskarna hade två meter höga plastsköldar. Angriparna kastade stenar mot huvudet och när soldaten lyfte skölden slungade de järnrör mot fötterna.  Så skadades flera svenskar. Efteråt har man funnit att de finländska soldaterna klarade sig bättre på grund av starkare tåhättor.  Tre försvarslinjer upprättades och angriparna intog de två första. I den tredje alldeles invid byn stod under natten till torsdagen svenska, finländska, norska och irländska Kfor-soldater skuldra vid skuldra mot cirka 10 000 angripare som hade järnrör, stenar och några skjutvapen.  Ukrainska och indiska FN-soldater deltog också.  Indierna släppte ut tårgas i motvind, vilket ledde till att gasen drev in över Kfor-soldaterna.

Albaner dödades  Två albaner dödades - en av en norsk soldat och en av en serbisk prickskytt. Svenskarna är övertygade om att fler sköts ihjäl men fördes bort i mörkret.  Ett 30-tal Kfor-soldater, varav 14 svenskar, sårades. I söndags var dock alla 14 åter i tjänst, i några fall försedda med plåster och stödförband.  En rekognoscering nu efteråt på platsen gav svenskarna möjlighet att rädda bitar av den förlorade Sisun och upptäcka skotthål från alla håll i byggnaderna omkring. De brända serbiska husen stirrade med utblåsta fönster. Hylsor av lysgranater visade var norrmännen fattade posto i mörkret.  En lastbilschaufför som försökte ramma Kfor-soldaterna blev ihjälskjuten. Fordonet har förts till Camp Victoria för undersökning.

Trodde relationen var bra  Nu satsar bataljonens befäl på terapi åt soldaterna. Psykologer är på väg från Sverige. Överstelöjtnant Hans Håkansson, som var tillförordnad bataljonschef under händelserna, funderar på hur han ska kunna sammanfatta kalabaliken i ett brev till de anhöriga och påpekar:  - Försvarsmakten har ansvar för soldaternas psykologiska rehabilitering i fem år.  Besvikelsen är stor. Svenskarna ansåg sig ha ett gott förhållande både till serber och albaner och fick nu se ett glödande hat i deras ögon, både från vuxna män och i några fall unga flickor.

Ropade på svenska  - Det hemska var att somliga ropade på svenska. De har bott i Sverige men vi var deras fiende. Hade de bara tänkt på serberna kunde de ha gått runt oss till de tre byarna, säger Per Sjögren från Småland.  - Länge har vi försökt övertala serberna till exempel i Gracanica att resa in i albanska trakter utan fruktan, exempelvis till Pristina. Vi har påstått att deras rädsla var obefogad, säger pressofficeren vid bataljonen, Jesper Liedholm.  - Det kan vi inte upprepa. De hade rätt, säger han.  Liknande händelser över hela Kosovo drev samtidigt bort tusentals serber som flyktingar.

Ny situation  Den internationella insatsen står inför en ny situation.  Det samfällda försöket att köra bort serber och trakassera Kfor utlöstes av att två albanska pojkar drunknade. Men det var väl förberett att döma av agitation, förlopp och distribution av tillhyggen och vapen.  Den internationella insatsen hade gett en bild av små men påtagliga framsteg mot folkförsoning. Bilden sprack i förra veckan och FN-organet Unmik och Natostyrkan Kfor står nu inför uppgiften att sortera skärvorna och fatta beslut om ny färdriktning.

FAKTA

Kosovostyrkan skulle avvecklas
Natostyrkan Kfors verksamhet i Kosovo skulle just styras bort från det militära mot mer civila uppgifter, när allt ställdes på huvudet i förra veckan.

Den nuvarande, delvis gotländska, svenska bataljonen - den nionde i ordningen - skulle ha blivit den sista.
Den 1 maj skulle den ha krympts till ett kompani.


Fasta posteringar och patrulleringar skulle ha avskaffats eller minskat och verksamheten ha inriktats på att stödja den framväxande inhemska administrationen.
Nyrekryterade sambandsgrupper skulle ha placerats i kommunerna och den nuvarande organisationen med fyra brigader reformerats i takt med att soldaterna togs hem.


Det ligger en stark ironi i att just den innevarande veckan skulle ha använts till en stor manöver där Kfor-soldater skulle resa runt i hela landet - alltså inte bara i sina egna ansvarsområden - med fraternisering och kontaktskapande som mål for att visa alla invånare att Kfor har skapat ''A safe and secure environment''; så löd rubriken for aktionen.

Den genomfördes aldrig.


Nu är framtiden oviss både för Natostyrkan Kfor och FN:s civilstyre Unmik.

Omvärldens utgifter for Kosovo har vissa år överträffat allt internationellt bistånd till hela Afrika.
Det är inte självklart att givarländerna har lust att fortsätta på samma nivå.


Det går att jämföra med Cypern, där Sverige och andra länder efter ett eller ett par decenniers insats helt enkelt tröttnade och drog sig ur.

◼︎◼︎ Detta är en nyhetsartikel. Expressen granskar, avslöjar och ger dig de senaste nyheterna på ett objektivt och sakligt sätt. Mer om oss här.