Stjärne gör upp med ryktet om det röda SVT

Vi bevakar de största händelserna och sänder live varje dag.
Expressens Pascal Engman möter Hanna Stjärne, vd för Sveriges Television.
Foto: Anna-Karin Nilsson
Grizzlybjörnar finns det gott om i Alaska och de kan vara väldigt farliga för människan. Hanna Stjärne var nära att träffa en hona med sina ungar när hon var på semester i Alaska.
Foto: DISCOVERY

Hanna Stjärne är vd för Sveriges Television.

För Expressen berättar hon om möten med grizzlybjörnar i Alaska, förhållandet mellan SVT och Facebook, sjukhusvistelser och gör upp med ryktet om det röda SVT.

– Tittar man på om vi väger över i någon politisk färg så ligger vi ofta rätt bra till, säger Hanna Stjärne.

Du är mäktigast i kultursverige. Grattis!

– Tack.

När känner du dig som mäktigast?

– Makt är ett speciellt begrepp. Klart jag har en makt att påverka människors liv. Det måste man ta på allvar. Som chef för många medarbetare har jag dem i min hand, jag kan påverka deras liv. Det är ibland rätt tufft att leva med. Jag fattar beslut som påverkar den jag just träffade i personalmatsalen, den jag åkte buss med i morse. Den dagen jag inte känner så kommer jag fundera över mig själv.

Även mäktiga människor har rädslor. Vad är du rädd för i livet?

– Samma rädsla som alla föräldrar har: oro för att något ska hända mitt barn. Jag går hela tiden med den känslan. En god vän berättade, när hon fick barn, att hennes första tanke när hon fick den lilla, lilla människan i famnen var att "shit, vad jag har gjort mig själv sårbar". Alla föräldrar kan känna igen sig i det. Jag bär med mig det hela tiden. Jag vill så innerligt att hon ska vara lycklig.

Du flyttade mycket som ung. Påverkade det dig?

– Nej, inte särskilt mycket. När vi flyttade hem från USA blandade jag svenska och engelska.

Som Victoria Silvstedt.

– Haha, ja. Men jag var fyra.

SVT anklagas inte sällan för att vara vänstervridet. Är ni det?

– Det är intressant. Jag kom till SVT efter att ha varit chefredaktör på en oberoende liberal tidning, UNT. Ett helt annat håll. Nej, jag tycker inte att det ligger någonting i det. Vi granskas hela tiden. Och hårt. Vi blir anmälda ofta. Ska du anmäla en tidning måste du själv ha varit föremål för publiceringen, inom public service kan du anmäla allt du tycker någonting om. Vi går igenom dem hela tiden. Tittar man på om vi väger över i någon politisk färg så ligger vi ofta rätt bra till, balanserar det bra. Det finns mycket forskning. Inte minst efter valen brukar man titta om det finns någon bias i rapporteringen. Det är en fråga vi hela tiden jobbar med.

Varför hävdar vissa människor att det är så då?

– Jag vet inte. Vi försöker balansera och ofta gör vi det på ett bra sätt. Ibland blir det fel, så klart. Vi har hela tiden en intern diskussion. Jag funderar mycket på perspektiv "klarar vi att berätta de frågor som är viktiga för hela Sverige?". Vi har redaktioner på 33 platser runtom i landet. Vi utökade det förra året.

Ska ni verkligen sända en dokusåpa som "Gift vid första ögonkastet"?

– Ja.

Tittar du själv på den?

– Ja. De som är med är väldigt modiga, öppnar sig mycket. Det finns ett förtroende i det som är viktigt att förvalta. Följer man programmen får man en nära och speciell resa. Det är en viktig fråga för public service, att rapportera och berätta om relationer och känslor som får oss att reflektera själva.

I ungdomen reste du mycket. Vilka reseäventyr vill du dela med dig av?

– Jag paddlade med en vän under en månad i Alaska. Vi följde en flod, från glaciären till havet. Det tog en månad. Man är väldigt ensam. Det enda som lyser om natten är ens lilla eld. Det fanns mycket björn och mycket som kan hända.

Var ni nära några björnar?

– Ja. Det fanns några moment som var farliga. Vid ett tillfälle stod det på en liten ö i floden en grizzlyhona med två ungar. Springer ungarna ut i floden, och vi väljer att passera på samma sida är det farligt. Vi chansade och hade turen att de valde att gå åt andra hållet.

Hur är du i sådana situationer?

– Jag blir lugn. Fokuserad. Jag har jobbat mycket med direktsändningar. Och ju närmre jag kommer, innan den där gröna lampan tänds, desto mer fokuserad blir jag.

Vilka fler gånger har du varit illa ute?

– Jag var väldigt sjuk efter att ha fått barn. Jag var verkligen jätte, jättedålig. Jag var in och ut på sjukhus under några månader.

Är det rimligt att licenspengar går till att förse globala företag som Facebook med innehåll som ger dem reklamintäkter?

– Vi har en restriktiv hållning till Facebook och liknande. Självklart måste vi finnas där människor finns. Men vi är inte naiva.

Vad innebär det att ni är restriktiva?

– Vi jobbar med våra egna public service-plattformar primärt. När vi arbetar med andra är det mycket för att marknadsföra och för att kunna ha en dialog och diskussion med människor. Folk diskuterar våra program och vi vill vara med i den diskussionen.

SVT skänker bort Melodifestivalen-klipp till globala miljardaktören Youtube, men låter inte svenska mediehus använda klippen. Kollegialt?

– Det finns otroligt mycket av SVT:s material som är tillgängligt, till exempel för Expressen. Väldigt stor del av vårt nyhetsmaterial kan man använda. När det gäller Melodifestivalen kanske vi gör på ett annat sätt nästa år.

Licenspengar går till att boosta artiklar och klipp på Facebook. Reklam, alltså, för att få större spridning. Är det rimligt?

– I väldigt liten omfattning, ja. Klart vi jobbar med att marknadsföra vårt material och berätta vad som finns. Vi använder en väldigt liten del av budgeten till det.

Har du en siffra?

– Ingen som jag kan säga på rak arm.

Hur bevakar vi i medierna en valrörelse om tio år?

– Jag tror att det kommer att finnas färre gemensamma arenor. Public service har en viktig roll att vara en sådan plats där man diskuterar och lyfter fram olika sorters perspektiv. Går jag till mina egna sociala medier-flöden befolkas de av människor som har barn i samma ålder, lyssnar på samma musik som jag, jobbar med liknande saker, bor i samma område. Det är lättare att bli bekräftad. Det bekräftar mig, min värld, de val jag gjort. Vi behöver ha arenor där vi också blir lite utmanade. På allvar möter människor som är annorlunda en själv.

6 frågor: ”Försöker komma bort från tvång”

Vad gör du i Almedalen?

– Lyssnar, lär och pratar.

När skäms du?

– När min dotter upptäckte att jag inte hade cykelhjälm.

Vilken tvångstanke lever du med?

– Försöker komma bort från tvång hos mig själv och andra.

När ljög du senast?

– När jag sa till min dotter att jag cyklat med hjälm.

Vilket ämne snöar du gärna in på när du druckit ett par glas vin?

– Norskt drama i allmänhet och Jon Fosse i allmänhet (norsk författare och dramatiker).

När du tänkte du senast att ”nu skiter jag i det här, tar mitt pick och pack och drar till Nya Zeeland, skaffar dreadlocks och gifter mig med en hajfiskare”?

– Jag var där nyligen och den tanken slog mig. Att ”här kan man stanna”.

◼︎◼︎ Detta är en nyhetsartikel. Expressen granskar, avslöjar och ger dig de senaste nyheterna på ett objektivt och sakligt sätt. Mer om oss här.