Nu utreds den avlidne Skandiamannen Stig Engström själv för Palmemordet.
Den femte juni 1989 inleddes den uppmärksammade och omfattande rättegången mot Christer Pettersson i Stockholms tingsrätt.
Polisen hade sedan tidigare varit tveksamma till Stig Engströms uppgifter om sitt agerande vid mordplatsen, som dömts ut som ej trovärdiga. Därför hade åklagarna heller inte kallat honom som vittne till tingsrätten. Det blev i stället Christer Petterssons försvarsadvokat, Arne Liljeros, som kallade Engström för att höras om sitt vittnesmål på mordplatsen.
Stig Engström vittnade om att det funnits fler gärningsmän på platsen
Försvarets taktik var att så tvivel kring åklagarnas gärningsbeskrivning. Stig Engström vittnade om att det kan ha funnits flera gärningsmän på platsen.
Han berättade i rätten att han pratat med Lisbet Palme i samband med att Palme låg på marken. Då, sade Engström, hade hon pratat om "dom" – om flera gärningsmän.
– Nä, det var jag som frågade, jag frågade åt vilket håll. Och då pekade hon åt tunneln på tunnelgatan. Och så frågade jag, hur var han klädd. Och då tvekar hon ett litet kort ögonblick, ska vi säga en tre sekunder, och så säger hon ”mörkblå täckjacka”. Och sen eh, några sekunder senare, så säger hon: ”Förresten så har dom skjutit mej också”.
I tingsrätten berättade han också hur han höll på att "snubbla" på den skjutne Palme:
– Jo, när jag då går på insidan av trottoaren så håller jag i princip på att snubbla på en person som ligger på marken, ligger på rygg, och jag ser att det är blod, och jag står och tvekar om jag ska fortsätta mot min tunnelbanestation, eller om jag ska stanna.
Skandiamannen pekade ut person som han uppfattade som mördaren
Trots att inga övriga vittnesmål stöder hans berättelse upprepar han också att han lagt Palme i framstupa sidoläge och hänvisar till en sjukvårdskurs på Skandia:
– Och då fick jag lära mig att under alla omständigheter så måste andningsvägarna vara klara, så att jag gör ett så kallat framstupa sidoläge.
Han berättade sedan att han hade sett en person som han uppfattade som mördaren.
– Ja, då tittade jag bort mot tunnelgatan, och då ser jag en figur, mestadels som en silhuett, lite svagt belyst från sidan, och den person står alldeles blick stilla under en eh, tidsperiod som jag uppskattar till 10 sekunder. Och eftersom jag trodde att det var den personen som hade hållit i vapnet, så kände jag en liten hotfull känsla, och därför så tyckte jag att 10 sekunder var en väldigt lång period.
Hans berättelse från mordplatsen har starkt ifrågasatts eftersom den saknar stöd i övriga vittnesmål.
Det rörelsemönster hans vittnar om från mordplatsen beskriver i stället samma väg som mördaren ska ha tagit. Först fram till paret Palme varefter han hastar i riktning mot trapporna mot David Bagares Gata.
Christer Pettersson dömdes för mordet i tingsrätten men friades senare i hovrätten.
