Stefan och Lena blev berövade på barnen

Stefan och Lena skriker rakt ut när beskedet kommer.

Det är den 1 april 2015, förmiddag på socialkontoret i Jönköping, och deras liv har förändrats för alltid.

Under ett helt år har de varit familjehem för ett tvillingpar. De har haft döttrarna sedan födseln och fått veta att de ska stanna hos dem för alltid. En uppväxtplacering.

Men den här morgonen har socialtjänsten lurat in dem i en fälla.

De har kallats till ett "rutinmöte" och lämnar barnen till socialtjänstpersonalen i ett rum intill möteslokalen.

– Det är ju bara en kort stund, nu smiter vi i väg, säger Stefan till Lena när barnen till slut börjar leka med socialtjänstpersonalen.

Han vet det inte då, men ett år senare ska Stefan ligga vaken på nätterna och tänka tillbaka på just den här stunden. Hur barnen var klädda, blickarna, orden.

Mötet är inget rutinmöte - när de sätter sig ner med en utredare och familjehemssekreteraren kommer beskedet:

– Barnen ska omplaceras.

Barnen förs till okänt jourhem

Stefan och Lena skriker. Sitter tysta, som i en bubbla. Skriker igen. Ramlar ihop i ett hörn på golvet.

Beskedet har kommit som en fullständig chock. Alla från socialtjänsten som de träffat har sett dem som utmärkta föräldrar. Enligt de vanliga kriterierna har Stefan och Lena klassats som det perfekta familjehemmet.

Men nu har kommunen förlitat sig på en helt ny testmetod. En metod som påstås var "vetenskapligt säker" - och klassat Stefan och Lena som att ha "problem med otrygg anknytningsstil".

Någon ringer efter en ambulans.

Medan barnen förs till ett okänt jourhem körs Stefan och Lena omtumlade till akutpsykiatriska mottagningen på Länssjukhuset Ryhov i Jönköping.

IAS-metoden har fått brett genomslag

Metoden kallas IAS, Intervju om anknytningsstil, och har i tysthet fått brett genomslag bland landets kommuner.

Metoden sägs bygga på anknytningsteori och mäta vuxnas förmåga att knyta an till barn. Metoden har i Sverige främst kommit att användas av socialtjänsterna för att utreda familjehemsföräldrar, blivande adoptivföräldrar eller föräldrar som brister i omsorgen.

Socialstyrelsen har tidigare, 2013, i stickprover bedömt att IAS bara används i ett fåtal kommuner - men metoden har nu spridit sig snabbt.  Expressens enkät till samtliga svenska kommuner, alla har svarat, visar dock att metoden nu förekommer i var femte kommun.

■ Var tionde kommun i landet har under 2015 använt metoden via konsulter eller via egen personal som är utbildad i metoden.

■ Var sjätte kommun har en eller flera i personalen som är utbildad och behörig i metoden.

■ Var femte kommun har antingen genomfört intervjuer under 2015, via konsulter eller egen personal, eller har personal som är utbildad i metoden.

Stefan och Lena, som inte kan få egna barn, fick beskedet de väntat på sommaren 2014.

De hade rekryterats av Jönköpings kommuns rekryteringsgrupp för familjehem. Nu väntade två nyfödda tvillingdöttrar på dem. De biologiska föräldrarna hade enligt socialtjänsten visat stora brister i omsorgsförmåga.

– Vi blev kontaktade av familjehemssekreteraren som berättade att de hade ett akutfall, ett nyfött tvillingpar som behövde ett familjehem. Och vi var givetvis intresserade och fick i stort sett en vecka på oss att förebereda tjänstledighet och köpa allting. Och även känslomässigt göra sig redo.

Köpte en ny familjevänligare villa

Paret gick helhjärtat in i sin nya roll. De sålde båten, huset och husdjuren.

Paret, som båda är välkända i Jönköpings näringsliv och arbetar på ledande befattningar, köpte en ny familjevänligare villa. Alla kontakter med socialtjänsten visar att paret skötte sitt uppdrag och de fick beröm för sitt sätt att möta de biologiska föräldrarna som kom på regelbundna besök. De fick också utmärkta resultat i den så kallade Kälvestensmetoden, som är en etablerad metod inom socialtjänsten.

"Anteckningar i barnakterna under hösten 2014 och början av 2015 tyder på att socialtjänsten hade förtroende för familjehemmet, deras bedömningar och sätt att sköta uppdraget", sammanfattas i en senare internutredning kring fallet.

"Det finns inget att anmärka på".

Familjen får också från socialtjänstpersonalen veta att barnen ska stanna hos dem.

– Det har hela tiden varit frågan om att det varit en uppväxtplacering, säger Stefan.

Men efter ett år tillsammans, när familjen vuxit samman, kommer ett nytt besked.

Helt utan familjens kännedom har det spridit sig en oro bland delar av personalen på socialtjänsten i Jönköping.

Föräldrarna testades tidigt

Redan tidigt testades föräldrarna av socialtjänstens enligt nya metoden IAS. Testet gjordes under parets första omvälvande vecka med barnen. Paret fick ett resultat som ansågs dåligt. Resultatet hade sin grund i att paret bara delade sina innersta känslor med en eller ett fåtal personer. Med detta som grund menades att paret hade "otrygga anknytningsstilar". Den positiva bilden som fanns av familjehemsföräldrarna gjorde att socialtjänsten först valde att bortse från testresultaten. Men vid en andra analys av resultaten beskrevs nu de påstått negativa testresultaten plötsligt som en "omsorgssvikt". En påstådd oförmåga att dela känslor med alla runtomkring sig - det klassades nu som en fara för barnen.

En intern strid blossade upp inom socialtjänsten. På ena sidan de som trodde på IAS-resultatet - på den andra de som trodde på de verkliga och positiva erfarenheterna av familjen.

"Socialsekreteraren anför sina tankar kring att en familj med stora kvaliteter ifrågasätts så efter IAS-resultatet", framgår av en mötesanteckning.

Men de rösterna inom socialtjänsten får inte gehör.

IAS-utredningen sägs visa att föräldrarna har otrygga anknytningsstilar. De kan, enligt denna tolkning, ha svårigheter i att knyta an till barnen. Trots att alla andra mätningar in i det sista fortsätter att ge föräldrarna utmärkta resultat.

Men socialtjänsten bestämmer sig för att helt och hållet lita på IAS-uppgifterna.

Med det som enda grund beslutar områdesnämnden att omplacera barnen.

Kvinnan bakom IAS i Sverige

På hemsidan där den marknadsförs sägs IAS kunna mäta kvaliteten på ett äktenskap, kvaliteten på relationen till nära anhöriga och vuxnas förmåga att knyta an till barn.

Kvinnan bakom IAS i Sverige heter Karin Lundén, 72, och har sin bakgrund på avdelningen för socialt arbete vid Göteborgs universitet.

2007 tog hon IAS till Sverige efter en utbildning i London av metodens brittiske skapare.

Karin Lundén hade avfärdat en mer etablerad metod, kallad Adult Attachment Interview, som allt för "komplicerad" och "svår", enligt en artikel från Myndigheten för internationella adoptionsfrågor.

Hennes lösning blev IAS.

Själva intervjun tar runt en timme. Intervjuobjektet får beskriva sin relation till tre närstående personer. En analys av intervjun tar ytterligare några timmar.

Den socialtjänstpersonal som runtom i landet utbildas i metoden blir behöriga efter bara fyra dagars utbildning. Ansvarig för utbildningen är Karin Lundén och en kollega. Lundén uppger själv att 350 personer, främst från socialtjänst, gått utbildningen.

Karin Lundén säger att hon i dag leder en grupp på "fem-sex personer", hon vill inte avslöja vilka de andra är, som analyserar alla IAS-intervjuer som görs runtom i landet.

Kommunernas egna IAS-intervjuare gör egna intervjuer - men vågar inte lita på resultaten. Istället styrs allt av Karin Lundén som uppger att hon och den okända gruppen i efterhand "kontrollkodar" alla resultat.

Metoden bedöms vara i uppstartningsfas

Lundén får stark kritik i en internutredning kring fallet Stefan och Lena i Jönköping. Där ber socialtjänsten paret om ursäkt och internutredaren menar att man satt för stor tilltro till IAS-resultatet . Det framgår att Karin Lundén, vilket hon själv tillbakavisar, trots sin utomstående roll fick avgörande inflytande över ärendet.

"En ytterligare punkt där IAS-utredningarna kan ifrågasättas är handledaren KL:s (Karin Lundén) inflytande. Hon tolkar både för utredningsteamet och för (IAS-konsultens namn). Det är anmärkningsvärt att hon redan innan (IAS-konsultens namn) har fått sitt uppdrag har en bestämd uppfattning om (Stefan) och (Lena) som hon delger familjehemssekreteraren". 

"Hon (Karin Lundén) uppgav att hon hade blivit insatt i intervjuerna med (Stefan) och (Lena). Det framgår inte hur hon hade blivit insatt. Hon sa att det finns en rejält otrygg anknytning hos båda och att det krävs lång tid för att läka denna", skriver kommunen i internutredningen.

Karin Lundén lyfter fram IAS som ett vetenskapligt säkert sätt att mäta vuxnas förmåga att ta hand om barn.

En dröm för landets pressade socialtjänster som i flyktingkrisen måste bedöma familjehem på löpande band.

"IAS har visat god tillförlitlighet i studier", står det på hemsidan.

Men när Expressen tittar närmare på det vetenskapliga underlaget visar det sig att metoden fortfarande, av skaparen själv, bedöms vara i en uppstartningsfas, ytterligare forskning krävs, säkra slutsatser kan inte dras.

När Expressen via mejl når upphovskvinnan i London, Antonia Bifulco, skriver hon att IAS inte kan användas som i Jönköpingsfallet och måste användas som en del i en större utredning.

– IAS ska bara användas som en del i bedömningen.

Metoden finns inte heller med på svenska Socialstyrelsens lista över granskade metoder.

Först nu, sedan Expressen inlett sin granskning, har en metodgranskning inletts som väntas publiceras inom kort.

Det visar sig dock att Karin Lundén till Socialstyrelsens granskare vägrat lämna ut material med hänvisning till "instrumentsekretess". Det material som inte lämnats ut är metodens kärna - själva frågorna som ställs under IAS-intervjun.

– Vi kan inte göra en fullgod granskning, säger en utredare.

Socialstyrelsen tvingas nu i sin kommande granskningsrapport lämna avgörande reservationer eftersom de inte kunnat granska metoden.

Professorn: "Det är obehagligt"

– Jag tycker att det är obehagligt, förskräckligt,

Pehr Granqvist är professor i psykologi vid Stockholms universitet och en av Sveriges tyngsta experter på anknytningsteori.

Det är det psykologiska kunskapsfältet som IAS-testerna påstås bygga på.

Han har tagit del av forskningsrapporter kring IAS och får, när Expressen möter honom på kontoret, också ta del av handlingar kring IAS-utredningen i Jönköping.

– Man lägger för mycket vikt vid ett enda övervägande, när man ska värdera hela situationen för föräldrarna och barnet. Anknytningsintervjumetoden har väldigt bristfälligt stöd för att dra den typen av slutsatser.

Granqvist dömer ut IAS-metoden som han menar "smutskastar" anknytningsforskningen och bygger på ett feltänk.

– Det problematiska är att om man ger ärliga svar i intervjun så riskerar man att bli klassad som otrygg och det används sedan av socialtjänsten för att säga att man är olämplig som förälder.

– Det här är en udda fågel får man säga i den internationella forskningen. Det är ett nytt instrument som inte alls har genererat den mängd studier som behövs för att man ska kunna säga att den har ett bra vetenskapligt stöd.

Granqvist menar att metoden knappt ens har vetenskapligt stöd att används som forskningsinstrument på gruppnivå. Han säger att det är "bedrövligt" att metoden används för utredning av föräldrar av socialtjänsterna. Granqvist menar att anknytningsteori överhuvudtaget inte är användbart i socialtjänstutredningar och att Karin Lundén sätter för mycket tilltro till metoden.

– Barnet bryr sig inte om förälderns anknytning. Barnet bryr sig om den omvårdnad som den får.

Han säger också att "otrygg anknytning", som ändå är ett vedertaget begrepp inom andra delar av anknytningsteori, inte behöver ses som illavarslande.

– Ungefär 40 procent av barn förväntas ha det. Men de har fortfarande en beskyddande anknytningsrelation som är väldigt viktig för dem.

– Här tror jag att socialtjänsten kanske inte i alla led har förstått den slutsatsen utan man tror att otrygg anknytning bådar otroligt illa för barnets utveckling. Skulle de vara logiska i det resonemanget så borde de omhänderta ungefär 40 procent av den svenska befolkningen.

"Vi har mycket att lära"

När Expressen möter Karin Lundén i en konferenslokal i Göteborgs universitets lokaler står hon fast vid att IAS står på en stabil vetenskaplig grund.

– Det är en vetenskaplig intervju som är väl utprövad och med den kommer också en kodningsmanual som också är lika väl utprovad.

Hon läser dock själv upp en rapport av metodens skapare där det framgår att några säkra slutsatser inte kan dras av metoden:

"Det finns ännu ingen utförlig forskning om användning av IAS inom adoption och fosterhemsplaceringar och därför kan i detta skede inga exakta förutsägelser göras om föräldraskap och stabilitet i placeringar".

– Och det är sant. Vi har mycket mer att lära, säger Karin Lundén.

Men får kommunerna information om detta?

– Oh ja!

Berättar ni att det pågår forskning, det är inte en helt säker metod?

– Nej den är väldigt säker därför att den har hög validitet och hög reliabilitet.

Professorn Pehr Granqvist tycker att det är chockerande att metoden används inom socialtjänst och att den knappt är lämpad för forskning på gruppnivå?

– Jag tror inte att han vet riktigt vad detta är om jag ska vara ärlig. Det är ju så att Antonia Bifulco använder den. Hon utbildar både forskare och praktiker. Men den är inte alls bara gjord för gruppnivå.

IAS var enda grunden till beslutet

Karin Lundén menar att intervjun "aldrig någonsin" används utan stöd av andra iakttagelser.

Men det är inte sant.

När Expressen konfronterar henne med Jönköpingsfallet kring Stefan och Lena - där IAS var enda grunden till beslutet - säger hon att uppgifterna hon lämnat till socialtjänsten har missbrukats.

– Men jag kan inte gå in i det där, det får du ta med kommunen.

I ett mötesrum på socialtjänsten i Jönköping möter Expressen Lilian Elmquist. Hon är socialtjänstens områdeschef för barn och ungdomar och därmed ansvarig i fallet kring Stefan och Lena.

Hon menar att man satt sin tillit till IAS i brist på annat. Inte heller Kälvesten, menar hon, är vetenskapligt säker.

– Vad ska vi lägga vikten vid? Det här är lite ny kunskap.

– Jag tolkar det som hänt i det här ärendet att man inte ville chansa. Man tog det säkra före det osäkra.

Har ni inte dragit för stora slutsatser av ett enda test?

– Jo det är mycket möjligt.

Hur kan man rätta till det?

– Jag vet inte.

Borde ni inte tidigare ha satt er in i vad IAS är?

– Ja det håller jag med om. Gör man en sådan utedning ska man också veta lite hur man behandlar resultatet och det känner jag. Där var man inte förberedd riktigt.

Om den dramatiska omplaceringen, där familjehemsföräldrarna kallades till ett rutinmöte men blev av med barnen, säger hon:

– Det är jätteolyckligt och vi har bett familjen om ursäkt. Inte alls roligt. Att det hänt.

Lilian Elmqvist menar att kommunen ändå kommer att fortsätta med IAS, att kritik finns även mot andra metoder.

– Vi har inget annat.

Vaknar fortfarande varje natt

Hemma hos Stefan och Lena ligger några barnleksaker och blöjor undangömda i ett skåp.

Vi står i det som tidigare var barnens rum. Nu står här i stället en träningscykel. Stefan håller i en Nalle Puh-docka som blev kvar.

Lena mår fortfarande dåligt och klarar inte att träffa oss. Hon orkar fortfarande inte prata om barnen. Inte ens med Stefan.

Med IAS-resultatet, ett test som gjordes i all hast, kände de sig stämplade som dåliga föräldrar, som dåliga människor.

– Även om man vet att vi tog hand om barnen på ett bra sätt så hade man den känslan att vi inte var lika mycket värda som människor. Nu vet jag att vi inte gjort fel men då kände man skuld och skam.

Han berättar hur scenerna från deras sista möte med barnen spelas upp på repeat i tankarna.

Fortfarande, nu ett år senare, vaknar han varje natt och tänker på de sista sekunderna tillsammans som familj.

– Bilderna kommer fram hela tiden. Man sover inte en natt utan att man vaknar och tänker. Man minns precis hur de var klädda. Hur jag släppte en av dem när vi lämnade rummet. Allt har etsat sig kvar i huvudet. Det kommer jag aldrig att glömma.

FOTNOT: De biologiska föräldrarna till tvillingdöttrarna i Jönköping har avböjt att kommentera. De ställde sig på Stefan och Lenas sida och överklagade, utan framgång, beslutet om omplacering.