Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Stefan Löfvens jultal 2015 i sin helhet

Stefan Löfven höll jultal i Gamla stan. Foto: Anders Wiklund/Tt

Här är statsminister Stefan Löfvens jultal 2015 i sin helhet.

Välkomna alla.

Vänner, det finns minnen ifrån den här hösten som jag kommer att bära med mig resten av mitt liv.

– När jag reste till Trollhättan efter mordet på Kronans skola och mötte elever, föräldrar, personal. Jag såg chocken, sorgen, rädslan och vreden i deras ögon. Det glömmer jag aldrig, aldrig. När jag fick samtal om Paris att det har blivit attackerad igen tänkte jag på alla människor som har mist sitt liv den kvällen och beredde mig att kontakta president Hollande igen och ge det svenska folkets stöd till Frankrike ytterligare, den tredje gången bara i år.

– När den globala flyktingkrisen tilltog i spåren av fördjupade krig och konflikter runtom i världen, allt fler sökte sin tillflykt till Sverige och vi inte längre kunde klara ett värdigt mottagande.

– Jag är helt övertygad om att vi hade kunnat tillsammans i EU klarat den här flyktingsituationen på ett helt annat sätt om vi också delat ansvar i EU. Men när jag besökte Malmömässan i november och såg den mycket svåra situationen som mötte asylsökande där med akuta sängplatser som inte vara mer än en pappkartong rakt på betonggolvet, familjer med småbarn som tvingades ibland i flera dygn, i vänta på ett riktigt boende bara för att belastningen var så stor. Då fungerade inte längre vårt mottagande och i mitt i allt detta personalens, polisens enträgna arbete inför en enorm uppgift, dem är mina vänner hjältar i vår tid.

– Bristen på gemensam ansvarstagande det har gjort att regeringen har lagt om flyktingpolitiken, därför att fler ska söka sig till andra EU-länder och historien om den här tiden är ännu inte färdigskriven. Lösningen finns där fortfarande på EU-nivå, det har jag slitit för hela året och inte varit helt ensam i detta.

– Angela Merkels Tyskland, Werner Faymann Österrike, de har gett ovärderligt stöd till Sverige och flera länder slutar upp. Men nu krävs det mer vilja, nu krävs det ett högre tempo. EU måste åter vända sig till solidariteten. Det är bara genom gemensamma lösningar som vi kommer framåt och det gäller fortfarande. Så att flyktingmottagande det måste fördelas jämnt, mycket jämnare mellan länderna, så att varje land kan leva upp till sitt samhällsåtagande.

Jag är socialdemokrat och är övertygad om att en nation är så mycket mer än en sammanslutning av människor på en visst geografisk yta. Nationen, vårt land, den gemenskap, det vi känner ansvar för varandra, där vi stöder varandra i livets motgångar, men där vi också lägger grunden för varandras framgångar. Det innebär att vi som land ska klara att leva upp till våra åtaganden, både gentemot de som redan bor här, men också till dem som kommer nya. Att alla vuxna som kan arbeta också arbetar, att alla barn får en bra skolgång, att vården, omsorgen och socialtjänsten finns där för dig när du behöver den, om du behöver den och när du behöver den. Annars får vi ett samhälle som slits isär, ett samhälle som är räddare, som är otryggare, där egoismen segrar över solidariteten och det är inte Sverige.

Jag tror på ett samhälle, där vi försvarar på riktigt alla människors lika värde och rätt också i vår vardag. Så den våg nu, mot samhällets mest utsatta, som vi tyvärr, har vi sett under det här året, skadegörelsen, mordbränderna mot våra asylboende. Det är vidrigt. Det är ynkligt. Det är avskyvärt.

– Och det är upp till dig och mig, upp till oss alla stå emot det här. Vi kan förstärka polisen, vi ska stärka bevakningen, men du och jag, vi måste göra allt som står i vår makt, bekämpa och bemöta hatet och rasismen.

 

Applåder.

 

– Därför Sveriges styrka den ligger i att vara ett jämlikt och jämställt samhälle, som inte trots utan på grund av sin solidaritet och tolerans är rikt modernt en lysande ledare i världsutvecklingen. Det är det som vi i Sverige strävar efter, det är just det vi i Sverige tror på.

– Vi äger vår framtid, det är vi som avgör framtiden, samhället är vår skapelse, det är vi som avgör dess utveckling tillsammans

– Nu står inför två avgörande vägval inför vår gemensamma framtid. Det första är nedskärningar eller investeringar.

Nu vet vi vad åratal av underinvesteringar gör med ett samhälle. Vi kan se det i bostadsbristen i mer än 180 av landets 290 kommuner. Vi kan höra det i rapporterna om att landet har tappat konkurrenskraft och produktivitet.

Vi hör det från företagarnas larm om vart fjärde rekryteringsförsök misslyckas därför att de inte hittar rätt utbildade människor, trots att samtidigt att 350 000 människor är arbetslösa. Vi kan känna i det besvikelse, hoplösheten hos varje ung och varje barn inte får det stöd hen behöver i skolan.

Vi ser det, vi hör det, vi känner det och därför skapar regeringe över 50 000 nya utbildningsplatser. Vi påbörjar den största bostadssatsningen på över 20 år och vi kommer ändå behöva göra mer.

Vi ökar vägunderhållet av vägnätet och järnvägen, vi lanserar en ny exportstrategi för Sverige och vi ökar samverkan mellan politisk förtroendevalda, företagare, forskning, akademi och vi för till resurser till skolan både till höjda lärarlöner och till mindre klasser i lågstadiet.

– Sverige väljer väg, vi väljer samhällsinvesteringar framför skattesänkningar och nedskärningar. I det man vill utveckla i det investerar man. Därför investerar vi i Sverige.

 

Applåder.

 

– Det andra vägvalet, det står mellan skuggsamhällen eller sammanhållning. Nu hör vi i EU flyktingkrisens spår, rösterna igen som vill skapa skuggsamhällen. Där några människor kan leva med i sämre samhällen, en sämre arbetsrätt, och utan rimligare löner. Så hör vi att det här är en lösning på flyktingkrisen, men egentligen är det samma gamla recept för ojämlikhet som vi har hört i alla tider.

– Det går inte att sänka att någons löner utan att på sikt också sänka allas löners. Det går inte att slopa någras välfärd utan att sarga hela den hela generella välfärden. Det går inte att attackera den svenska modellen utan att skada det som gör Sverige starkt.

– Vi har betydligt högre ambitioner än så. Människor ska inte bara erbjudas tak över huvudet. De ska ha ett hem. Människorna ska kunna studera, jobba, försörja sig själva, förverkliga sina drömmar och inte som andra klassens medborgare, utan som jämlikar. Alla.

 

Applåder.

 

Alla ska kunna kräva sin rätt, men också göra sin plikt. Det är vi skyldiga till de som kommer till Sverige och det är dem skyldiga det svenska samhället.

Det är därför vi väljer en väg som leder till ett samhälle som vi skapar tillsammans. Ingen lämnas efter, men ingen heller hålls tillbaks. Vi väljer ett samhälle som bygger på tillit, jämlikhet, gemenskap. Därför bara så kan alla det samhälle känna framtidstro. Samhällsgemenskapen måste vara för alla, annars är det ingen gemenskap och därför ska vi inte skapa skuggsamhällen. Utan ett Sverige som håller ihop.

 

Applåder.

 

Vänner, om fem dagar samlas vi igen för att lyssna på en mycket beundrad politisk agitator och han är 14 år.

– Han säger till sin mamma när han ska gå till jobbet på självaste julafton, jag citerar: Ett välutfört arbete ger ett inre tillfredställelse och är den grund som vårt samhälle vilar. Slutcitat.

– Karl-Bertil Jonsson har rätt. Också i våra dagar, även om vi gör och ska göra rätt vägval, investeringar framför nedskärningar, sammanhållning framför skuggsamhällen, så är resten av vägen hårt arbete. Och då finns det klara ljusa punkter på vår väg. Vi ser hur flera kurvor vänder uppåt åt rätt håll, Sverige lättar, vi har nu den fjärde högsta tillväxttakten i EU, vi har också den fjärde högsta investeringstakten. Flera människor än någonsin går till jobbet, arbetslösheten minskar, ungdomsarbetslösheten minskar och särskilt glad är jag över att så många människor som hat gått arbetslösa länge och som kanske har börjat tvivla på sig själv, som kanske börjat tro att de inte längre behövdes, går nu med raka ryggar kan göra det som är så både fruktansvärt nervöst, men samtidigt så fantastiskt roligt att kliva in på en arbetsplats och säga Hej, det är jag som är er nya arbetskamrat.

– Men vi har fortfarande en mycket lång väg att gå. Nu finns det över 80 000 jobb att söka. Det innebär också att runt hörnet väntar, om vi inte gör något, en arbetskraftbrist inom många yrken, om inte samhället svarar upp.

Det tänker vi göra, även om vi fattar rätt beslut, även om de är svåra, så kommer vi att successivt att vända utmaningar till möjligheter och därmed blir invandringen en stor tillgång för den svenska arbetsmarknaden i den svenska ekonomin i vårt svenska samhälle. Det kommer att kräva en växande kunskapslyft, snabbare utbildning i svenska, mer yrkesutbildning, fortsatt fokus på att fler företag ska kunna gå ut på export. Investeringar i infrastrukturer, i bostäderna, i klimat, allt som gör svenska företag starka och allt för att de behöver växa. Men Sverige ska jobba sig ur krisen och ska komma ut ännu starkare på andra sidan.

 

Applåder.

 

Det finns flera ljuspunkter. År 2000 samlades världesn ledare och satte ambitiösa mål för den globala utvecklingen. Det inneburit att till 2010 så halveras den extrema fattigdomen. I höstas meddelade Världsbanken att under tio procent av världens befolkning lever i extremt fatigdom. Samtidigt går nio av tio flickor och pojkar runtom i världen till skolan varje dag. Det är flera än någonsin tidigare. Det blir inte sämre, det blir bättre.

Nu höjer vi ambitionerna ytterligare. I september så enades världens ledare om 17 nya globala utvecklingsmål och för precis en vecka sedan så fick vi ett nytt globalt klimatavtal. Där vill jag rikta ett speciellt tack till Sveriges klimat- och miljöminisiter som hade en viktig roll, utförde en mycket, mycket bra arbete och en fin insats som bidrog till detta fina resultat. Tack Åsa Romsom.

– Så målen har slagits fast. Nu börjar jobbet.Tillsammans, sida vid sida, så finns det få saker som mänskligheten inte klarar av. Rädslan leder oss inte, det gör hoppet. Mörkret är inte det som visar vägen, utan det är ljuset som visar vägen. Bakom alla de mörka moln som vi kan se av terror, krig och katastrof, så finns det en värld, som steg för steg blir ljusare och det ska vi bära med oss här i vintermörkret.

Det finns en sak som jag älskar allra mest med julen och det är fokus på andra. Att andra människor blir glada. Julen är också en tid för tacksamhet. Därför vill jag avsluta med att rikta en särskilt tack till alla er som arbetar under jul och nyår, så att vi alla andra kan vara trygga. Jag tänker på alla poliser, brandmän, ni som arbetar i vården, i omsorgen, i kollektivtrafiken, som tar om hand och ser till att gamla som ung kan njuta av julglädjen. Tack till alla kyrkor, alla ideella organisationer, som dukar upp julbord och tänder ljus för den som det heter i sången har frusit och gått vill i världen.

Under den här mörka hösten så har de allra starkaste ljuspunkter varit alla de människor som ideellt ställt upp, välkomnat och värmt.

Vi kunde notera i tidningen Fokus för ett tag sedan utsåg volontärarbetaren till Årets svensk och sällan har väl en utnämning varit så välförtjänt. Tack alla ni som bidrar till vårt land.

 

Applåder.

 

– Värdet för samhället, vårt gemensamma samhälle när människor möts och samarbetar, för var och en av oss när vi lär känna nya människor kan bidra till det gemensamma - det värde går inte att räkna i kronor. Men det sker varje dag i föreningslivet, i arbetslivet, i gympasalar, på idrottsplatser, bland styrelseledamöter och klassföräldrar, i mötet mellan nyanlända och vi som har bott här länge. Där byggs tilliten, där läggs grunden för det Sverige som vi är så stolta över.

Nästa år om du har möjlighet engagera dig extra i det ideella arbetet. Försök knyta en ny mänsklig kontakt. Det blir mitt nyårslöfte. Gör det gärna till ditt. För samhället är vårt gemensamt och vi bygger det tillsammans.

En riktigt god jul och ett riktigt gott nytt år önskar jag er alla!

 

 

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!