Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Stefan Löfven: "Hon är mitt livs kärlek"

Stefan Löfven. Foto: Robban Andersson

Han är omgiven av några av landets skarpaste politiska hjärnor, men sitt viktigaste bollplank har Stefan Löfven på hemmaplan.

Utan Ulla - ingen valseger.

- Hon är mitt livs kärlek. Jag älskar henne jättemycket, säger Socialdemokraternas partiledare i en stor intervju inför valåret 2014.

4 AVGÖRANDE ÖGONBLICK FÖR STEFAN LÖFVEN

• Den 21 juli 1957 föds Stefan Löfven i Hägersten i Stockholm. Tio månader gammal adopteras han av Ture Melander och Iris Melander och flyttar till Sunnersta i Sollefteå kommun. Först vid 22 års ålder återförenas han med sin biologiska mor Margareta Löfven och brodern Ulf.

• Som 13-åring är Stefan Löfven med och bildar Boteå SSU-klubb hemma i Sunnersta. Han har en kort tid varit engagerad i Centerpartiets ungdomsförbund, men byter nu parti. Idolen heter Olof Palme.

• Stefan Löfven väljs november 2005 till ordförande för IF Metall. Hans fackliga karriär startade redan 1981 då han valdes till kontaktombud på arbetsplatsen Hägglunds i Örnsköldsvik.

• Efter Håkan Juholts avgång väljs Stefan Löfven den 27 januari 2012 till partiordförande för Socialdemokraterna av en enhällig partistyrelse. Valet bekräftas av partikongressen den 4 april 2013.

Ytterligare några fullspäckade arbetsdagar bara. Sen bär det äntligen av norrut, mot stugan utanför Örnsköldsvik.

- Det är vårt paradis, om jag får uttrycka mig så. Det är ett andningshål, en fristad, säger Stefan Löfven.

- Det är liksom inte huvudstan, politiken, medier, utan där är det på landet. Vid en havsvik som är så gudomligt vacker att jag kan sitta och titta på den i timtal.

Han talar lugnt, på norrländskt vis. Under året som gått har han själv blivit mer bekväm med att bli intervjuad. Svaren känns inte längre inrepeterade, utan spontana och ibland rentav personliga. S-ledaren ser fram emot jul- och nyårsfirandet på landet och långa promenader tillsammans med hustrun Ulla.

- Då har vi tid att prata. Och när jag promenerar själv har jag tid att filosofera. Då kommer de där tankarna som man annars inte kommer på, utan "blopp" - det är så där det hänger ihop, det är så där man skulle kunna göra...

Vill du skicka en julhälsning till din politiska huvudmotståndare Fredrik Reinfeldt?

- Jag vill önska honom en riktigt god jul. Jag hoppas att han får avkoppling och en bra jul, helt enkelt.

Solen håller på att gå upp över Stockholm. I kommandocentralen i partihögkvarteret på Sveavägen 68, några trappor ner, är det ännu folktomt vid de trånga skrivborden.

För att komma ut på balkongen måste vi passera genom det lilla konferensrummet på våning sju. Ett mytomspunnet rum där partiledare i landets största parti har blivit både tillsatta och avsatta av ledamöter i det verkställande utskottet.

Här har det varit bråk, skratt, gråt och hetsiga diskussioner. Här fick Håkan Juholt sparken. Det som sägs i det här rummet stannar här.

Stefan Löfven har varit en av de invigda sedan 2005.

- Kaffe? Det går alltid med en kopp till, det vet du, säger han som bestämmer.

Det är inte Stefan Löfvens första den här morgonen. Han har varit uppe sen fem.

Till vardags nöjer han sig med sex timmars sömn.

- Egentligen vill jag ha mer sömn, men jag brukar i alla fall ha som ambition att komma i säng före elva.

Hur ofta drömmer du om att du är statsminister?

- Man måste ju ha den mentala bilden framför sig. Det måste man ha, men det är inte så att jag går omkring och drömmer. Ingen kan ju veta förrän du är där. När jag blev IF Metalls ordförande så frågade folk: "Vet du vad det här innebär?" Men nej, det vet man inte förrän man är där.

 

Stefan Löfven läppjar på kaffet medan han summerar året som gått. Han ser nöjd ut.

- Det har varit intensivt. Men vi har stabiliserat partiet. Vi har fortsatt att utveckla den politik som vi ska utveckla.

Det har gått 44 år sedan han startade SSU-klubben hemma i Ådalen.

Det var en tid präglad av Vietnamkriget och kampen mot apartheid i Sydafrika.

- Jag kände en otrolig motvilja mot att människor inte behandlades lika. Det har alltid upprört mig. Men jag hade också ett intresse för svensk inrikespolitik. Det fanns en diskussion om regional politik som jag tyckte var väldigt intressant att följa, minns Stefan Löfven.

Om tio år är han 67 - och kanske fortfarande partiledare, om han själv får bestämma.

- Jag tycker att uppdraget är oerhört kul och stimulerande. Har jag förtroendet och hälsan, så absolut.

Fast lite hänger det förstås på Ulla också. De träffades på jobbet för 20 år sedan. Hon var gift och hade barn. En familj splittrades. Efter den tuffa inledningen har deras förhållande bara vuxit sig starkare.

- Hon är mitt livs kärlek, säger Stefan Löfven. Jag älskar henne jättemycket. Hon är smart, rolig, impulsiv, social. Hon betyder väldigt mycket för mig.

Om fördelningen av hushållssysslorna säger han:

- Matlagning är jag inte så där jättebra på. Men jag har huvudansvar för städningen. Tvätt och allt det andra, det delar vi på.

Fredrik Reinfeldt har sagt att han gillar att städa. Gör du det också?

- Nja, man brukar gå och dra sig för det. Det är lite segt i inledningen. Men så bestämmer man sig, nu jäklar. Ut med dammsugaren, i gång med någon bra musik - och plötsligt har det försvunnit två timmar. När man ser sig omkring och säger "yes, här har vi ett bra resultat". Då är det en viss tillfredsställelse i det, faktiskt.

Ulla och Stefan Löfven skaffade aldrig några gemensamma barn. Han berättar:

- Ibland har det kommit som en sorg. Visst har jag också tänkt på hur det skulle vara om en liten kille eller tjej kom fram och sa "hej pappa", eller så där. Det har jag naturligtvis ibland saknat. Men det är inget som hänger över mig som en tyngd, utan jag har kunnat känna det ibland - men jag är nöjd med det liv jag har nu.

Som ettåring blev Stefan Löfven bortadopterad och hamnade hos Iris och Ture i Ådalen.

- Jag tänker på det ibland, hur det hade varit om jag blivit kvar. Men det går ju inte att jämföra med hur det inte blev.

 

Efter att ha varit åtskilda i 18 år träffades Stefan Löfven och storebror Ulf, som vuxit upp i Stockholm. De umgås sedan dess regelbundet.

- Vi pratar politik. Vi pratar sport. Han är djurgårdare, jag är modoit, så det blir mycket hugg och slag, haha.

Är Ulf socialdemokrat?

- Nej, det är han inte. Exakt vad han röstar på det vet jag inte. Men han är inte socialdemokrat, han har inte varit det hittills.

Lillebror är partiledare och han röstar inte på dig?

- Haha, så är det. Men vi har ju inte växt upp på samma ställe. Han har växt upp här, han har sin uppväxt och sin bakgrund i Stockholm. Jag har min bakgrund. Jag tycker mycket om att prata med Ulf, han är klok - så det är inget problem.

Egentligen vill han umgås mer med släkt och vänner, konstaterar Stefan Löfven. Men tiden är begränsad för en politiker som vill vinna val.

- Jag har ju en fosterbror och en fostersyster som jag också har kontakt med. Och mamma, naturligtvis. Och alla gamla vänner där uppe i Örnsköldsvik. De kontakterna är väldigt viktiga för mig. Men man vill ju alltid ha mer tid.

Om du vinner valet och blir statsminister kommer du troligen att ha ännu mindre tid. Vad är du tvungen att offra om du får det jobbet?

- Ja, det får väl bli mera tid som går åt till det. Men det är bara att anpassa sig. Jag är förberedd och har tänkt igenom det.

Det finns stunder då han saknar sitt tidigare liv, medger Stefan Löfven. Med uppdraget som partiledare följer en svår hotbild och livvakter. Det som hände Olof Palme och Anna Lindh får inte hända igen.

- Ibland kan jag tycka att det känns som en liten sorg att inte kunna vara som förr, att bara kliva ut på stan. Ibland kan det komma som en sån där tanke att, ja, den tiden är förbi. Men det är ju fantastiskt fina människor som jag får jobba med, så...

Om du skulle recensera dig själv, hur är du som chef?

- Jag är nog krävande. Men man måste också kunna peka ut riktningen. Det är ditåt vi ska. Det är det här vi fokuserar på, det är det här som ska prioriteras.

Hans främsta styrka, enligt Stefan Löfven själv: "Att delegera".

- Om någon har fått en uppgift, då kan jag inte vara där och lägga mig i hela tiden utan då måste hon eller han få det förtroendet. Och så tycker jag mycket om att arbeta med glädje, att ha glädje i arbetet, det är betydelsefullt.

Vad är du mindre bra på?

- Det är naturligtvis så att ibland har man kanske ambitioner, och man kanske går för fort fram ibland och säger nu är det detta, och sen kommer man på en ny tanke under tiden.

Du kan vara lite för mycket entreprenör ibland?

- Så kan det vara ibland, ja. Ibland ska alla tänka till, tror jag. Har jag gett människor rätt förutsättningar att fullfölja uppgiften de har fått? Man får inte lägga på för mycket.

När funderade du senast på vem eller vilka du vill ha i din regering?

- Såna tankar kan komma ibland. Men det är faktiskt så att strukturen är det viktigaste nu. Hur ska strukturen i regeringskansliet se ut, utifrån den fokusering som vi har, för att vi ska få snabbast och bäst genomslag för den politik vi vill ha.

 

Partiledningens mål inför höstens val är att 35 procent av svenskarna ska rösta på Socialdemokraterna. Fegt, kan tyckas. Om Löfven når det målet är det Socialdemokraternas femte sämsta valresultat på hundra år. När Göran Persson på valnatten 2006 meddelade att han skulle avgå talades det om katastrofsiffror och totalfiasko - efter att partiet hade fått just 35 procent av rösterna.

- Jag ser naturligtvis gärna att den siffran blir högre. Men detta känns som en ganska stabil nivå i dag, och här behöver vi ligga för att ha möjlighet att bilda regering, säger Stefan Löfven.

Två frågor är viktigare än alla andra under nästa år, enligt S-ledaren. Jobben och skolan.

Själv gick han två år på ekonomisk linje på gymnasiet och sedan en svetskurs i Kramfors. Han började studera vid Socialhögskolan - men hoppade av efter en jobbig praktik.

- Jag praktiserade på socialkontoret i Örnsköldsvik i fyra, fem månader. Nästan allt var negativt. Människor som hade direkta problem med missbruk, eller skilsmässor. Det var liksom allt.

Han har bara ett positivt minne från den tiden.

- Det var ett par som skulle börja sin adoptionsprocess och det skulle göras en intervju med dem och en grundlig undersökning. Då kunde man se framför sig att här fanns ett hopp. De kunde inte få egna barn, men nu hade de en möjlighet att få adoptera och påbörja en sån process. Det var ju naturligtvis jättepositivt.

Därefter, 1979, fick Löfven jobb som svetsare hos krigsmaterieltillverkaren BAE Systems Hägglunds i Örnsköldsvik.

- Det var kul, ett jobb där man såg resultat av någonting. Vi svetsade mellandelar. Det var Janne Larsson och jag som jobbade ihop, vi var ett gäng på sex, sju personer.

Janne Larsson...?

- Ja, det är en gammal arbetskamrat till mig.

Inte den Janne Larsson som jag tänker på?

- Nej, det är inte han som är vår valledare nu, haha. Utan det här är Janne Larsson som numera har gått i pension. Vi jobbade mycket ihop och svetsade mellandelar till RC-lok. Det var kul. Det är en härlig stämning på verkstadsgolvet, tycker jag.

- Jag träffade Janne Larsson i somras. Han frågade om jag kände igen honom. Jag sa: "Ja, jag har ju inte blivit senil".

Det har gått snabbt för grabben från Ådalen. För två år sedan var det otänkbart för honom att lämna uppdraget som fackordförande.

 

Stefan Löfven tackade bestämt nej när han först fick frågan att ta över som partiledare. Han och Ulla hade diskuterat saken mitt i natten och kommit fram till att det inte kändes rätt.

- Jag ville fortsätta som IF Metalls ordförande. Men diskussionen fortsatte under dagen, och då kände jag, som jag känt så många gånger förut: om vi sitter här i ett rum och så säger vi att det är jätteviktigt att vi får detta löst... Vi vet alla att vi har ett ansvar gentemot partistyrelsen och hela partiet att lösa situationen. Alla är överens om det och säger att det är jätteviktigt, men samtidigt säger man "nej, inte jag". Då blir det jäkligt konstigt för mig. Så inser jag att de människor som sitter runt bordet, och de med sina kontakter, säger att de tror på mig som partiledare. Ska jag då säga, "jo, men jag vill inte ändå"?

Han ringde Ulla. Sen tackade han ja.

Och nu är de överens om att han ska bli statsminister nästa år.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!