Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

”Statsministern kan vara skjuten – åk för fan”

Platsen där Olof Palme mördades den 28 februari 1986.Foto: BJÖRN ELGSTRAND / SCANPIX SWEDEN / BERTIL ERICSON / TT NYHETSBYRÅN
Olof Palme 1984.Foto: BERTIL ERICSON / TT NYHETSBYRÅN

Först ett samtal från en tipsare som berättar om skottlossning på Sveavägen.

Sekunder senare ringer nästa tipsare och vrålar: 

– En man skjuten på Sveavägen. Kan vara statsministern – så åk för fan!

Nu var traumat i gång – ett trauma som efter 32 år ännu inte är över.

De senaste dagarna har jag varit tillbaka på mordplatsen i korsningen Sveavägen-Tunnelgatan för att rapportera i Expressen TV om den senaste händelseutvecklingen. Om tidskriften Filters avslöjande om att det kan ha varit "Skandiamannen" som sköt Olof Palme – och om natten när jag var första reporter på plats efter mordet.

Så här:

På Expressens redaktion i Marieberg råder ett lugn på fredagskvällen den 28 februari 1986.

Nyhetschefen Leif Ingvardsson basar. Han är känd för att vara sträng men vi kommer väl överens.

Det är under klockorna som visar tiden i New York, Moskva och London som jag sitter lite för mig själv och skriver en artikel om att en grupp riksdagsledamöter som för dryga kostnader ska åka till Rio de Janeiro och studera trafikkaos.

Tommy Schönstedt på Expressens redaktion den 1 mars 1986, dagen efter mordet på Olof Palme.Foto: KARL MELANDER

Som om de inte kan lista ut det utan att slösa med skattepengar, tänker jag.

Min artikel ska ligga på sidan åtta och Ingvardsson frågar om jag inte är klar snart.

– Jodå, alldeles strax, svarar jag.

Men jag hinner inte skriva slutet på artikeln förrän min gul-svarta Diavoxtelefon med knappsats skorrar.

Hon är en av våra flitigaste tipsare och hon har alltid polisradion vid sängen, och hon säger på sin utpräglade småländska:

– Det är skottlossning på Sveavägen.

Några sekunder senare skorrar telefonen igen. Nu är det vår allra bästa tipsare som ringer. Han kan allt om polisens arbete och känner de flesta poliser i yttre tjänst.

Han är mycket upphetsad.

– En person skjuten i korsningen Sveavägen-Tunnelgatan. Det kan vara statsministern, så åk för fan! Åk nu!

En person skjuten i korsningen Sveavägen-Tunnelgatan. Det kan vara statsministern, så åk för fan! Åk nu!

Artikeln om riksdagsledamöternas äventyr i Brasilien blir inte klar. Jag drar manuset ur valsen på den röda, elektriska skrivmaskinen och ropar till Ingvardsson:

– Vi åker.

Dessförinnan har jag ropat efter kvällsfotografen Kalle Melander, en lugn och sansad man från Gotland som fått ett vikariat på den största tidningen, och i farten har jag krängt på mig den fiskbensmönstrade ulstern som jag ärvt.

Nu är det bråttom. Kalle Melander ler snett åt min upphetsning när vi sitter i hans gamla, vita Toyota, som översvämmats av skräp.

Tommy Schönstedt, Pernilla Ström, Expressens dåvarande chefredaktör Bo Strömstedt och Leif Brännström på Expressens redaktion dagen efter mordet.

Ingen av oss tror egentligen på tipset och jag säger, att inte fasen kan det vara Palme, inte är han ute i Stockholms city en stökig löningsfredag.

Inte Palme, som jag träffat många gånger. Jag åkte med honom till Rom 1982 när Sverige återupptog de diplomatiska kontakterna med Vatikanstaten, och Palme bjöd upp mig på sitt rum där fotbollsmatchen Sverige-Italien visades på tv.

 

LÄS MER: Skandiamannen Stig Engström utreds för mordet på Olof Palme 

 

Två år tidigare hade han "godkänt" mig. Fotograf Jan Delden och jag tågade in i Kanslihuset, knackade på sekreteraren Ann-Marie Wilssons dörr och frågade "är Olof inne?"

Man kunde göra så på den tiden. 

Han kom ut, granskade mig från topp till tå och frågade Delden: 

– Vad är det för en grabb du har med dig?

– Det är Schönstedt, han är okej, du kan snacka med honom...

Expressens reporter Tommy Schönstedt och statsminister Olof Palme 1985.Foto: GÖRAN ÄRNBÄCK

Efter det var han alltid vänligheten själv när vi sågs.

Nu i den vita Toyotan med Melander. Jag skyndar på honom och motorn skriker på väg till Sveavägen 44, där den stora Skandiakolossen ligger.

– Inte fasen kan det vara Palme, säger jag igen när vi ser blåljusen långt där framme.

Inga problem att parkera på andra sidan gatan. På trottoaren en stor, röd blodpöl i snöslasket. En avspärrning med rödvitt plastband, kanske tio gånger tio meter, kanske lite mer, men väldigt liten för att vara ett mord, allra helst ett statsministermord.

– Inte kan det väl vara Palme, säger jag igen till fotograf Melander.

På mordplatsen fanns en avspärrning som var väldigt liten för att vara ett mord, allra helst ett statsministermord, minns Tommy Schönstedt.Foto: ROLF SÖDERBERG / DAGENS NYHETER

Polismännen är upphetsade och nervösa och ser ut att inte ha full kontroll och riktigt veta vad de ska göra.

Enligt "boken" ska de ta hand om eventuella vittnen och sätta dem i närmaste polisbuss och säga att de inte får tala med någon om vad de har varit med om, inte ens med varandra.

Men inte...

Första bästa polis som jag frågar vägrar säga vad som hänt.

TILLBAKA 32 ÅR SENARE. Tommy Schönstedt tillbaka på mordplatsen i maj 2018.Foto: OLLE SPORRONG

I nästa ögonblick ser jag, snett till höger, en ung kvinna i ljus kappa. Hon är skärrad där hon står och torkar blod från sina fingrar och pappersservetten blir mindre och mindre och till slut en liten boll.

Det är hon som berättar att det är Olof Palme förts bort i ambulans för tio minuter sedan. 

Hon och en kompis har varit på bio och ser, från bilen, en person falla ihop på trottoaren. Anna tror att det kan vara hjärtinfarkt, hon går på vårdlinjen och tänker att hon kanske kan bistå med sina kunskaper i livräddning.

Anna Hage gav Olof Palme hjärtmassage. Hennes insatser kunde dock inte rädda Palmes liv. Hon hade hans blod på händerna när hon intervjuades.Foto: KARL MELANDER

Anna berättar för mig och jag antecknar:

– Eftersom jag utbildar mig på vårdlinjen, hoppade jag ut ur bilen och sprang fram till den liggande mannen. Jag har lärt mig hjärtmassage och tänkte att jag kanske kunde göra nytta.

– En kvinna stod böjd över mannen. Jag såg först inte vilka mannen och kvinnan var. Då såg jag att det var Lisbet Palme. Hon var chockad och sade: "Det är min man, ser ni inte vem det är?"

 

LÄS MER: Väktaren Henry förhörd om Stig Engströms beteende på mordnatten 

 

Anna Hage berättar hur hon upptäcker att Olof Palmes puls är obefintlig.

– Jag började hjärtmassagen och efter en stund – ja, kanske efter några minuter – fick jag i gång pulsen i några sekunder. Men plötsligt dog den ut.

Då såg jag att det var Lisbet Palme. Hon var chockad och sade: 'Det är min man, ser ni inte vem det är?'

Anna säger sedan att hon såg gärningsmannen, att han var i 35-årsåldern, hade mörk rock, var av medellängd och hade mörkt hår.

I ögonvrån ser jag Aftonbladets reporter Bengt Michanek komma springande med en fotograf. Jag tänker – det är en reporters instinkt – att hur ska jag få undan Anna Hage så att jag blir ensam om storyn?

Vittnet Anna Hage har skrivit boken ”30 år av tystnad”.Foto: CAROLINE ANDERSSON / FORUM

Utanför polisens plastband står en ung taxichaufför. Han heter Anders Delsborn och berättar att han satt i sin vita Honda vid rödljuset när han hörde två skott.

– Jag såg mördaren stå mördaren stå framför Palme, som plötsligt ramlade ihop. Sedan såg jag mannens pistol och en lång rökpuff från pipan.

 

LÄS MER: Anna Hage försökte rädda livet på Olof Palme – berättar i ny bok 

 

Delsborn säger att det såg ut som en sån där vilda västern-revolver med lång pipa.

Han ringde till Järfälla taxis växel:

– Någon är skjuten. Ring polis och ambulans. Det ligger en man på gatan. Han rör sig inte.

Aftonbladets Michanek och jag frågar om han också sett eldsflamman ur revolverpipan, men det säger han att han inte har sett.

Taxichauffören Anders Delsborn satt i sin vita Honda vid rödljuset när han hörde två skott.Foto: KARL MELANDER

Flera timmar senare intervjuas han av Sveriges Radio. Då säger han att han sett både rökpuff och eldsflamma. Det är lätt att blanda ihop intryck i en kaotisk situation och polisen missade att snabbt avskärma de vittnen som fanns.

Det är nu efter midnatt och jag tänker att Expressens redaktion måste få veta vad som hänt, de kanske fortfarande svävar i ovisshet.

Men på redaktionen sitter reportern Leif Brännström. Han försöker avslöja när, var, hur spionen Stig Bergling ska gifta sig. 

När Brännström nås av uppgiften om att Olof Palme är skjuten ringer han Säk-jouren och får veta att Palme är hemma.

Efter en stund får han kontakt med polisens ledningscentral och får veta att Sveriges statsminister är död.

Så ringer han än en gång till till Säkerhetspolisen – det kan ju vara en statskupp på gång – och Säpo vet fortfarande inget.

– Jag tycker att du ska ringa din chef, säger Brännström. 

Det finns på polisens bandupptagning och är en klassiker. En statskupp? Då måste också kung Carl Gustaf skyddas. Han är i sin vinterstuga, men Säpo har glömt att föra in hans telefonnummer.

Och överbefälhavaren Lennart Ljung är på middag och får heller inget veta förrän långt senare.

Det här är före mobiltelefonens tid och jag tänker att jag måste meddela mig med chefen Ingvardsson och springer ett kvarter till krogen Monde Carlo för att få låna en telefon, men det är en lång kö med berusade människor och jag går bet.

Expressens och Aftonbladets löpsedlar den 1 mars 1986, dagen efter mordet.Foto: LENNART HYSE / TT NYHETSBYRÅN

Klockan två på natten kommer jag tillbaka till redaktionen. Då vimlar det av medarbetare; chefredaktören Bo Strömstedt är där, han diskuterar den tryckta upplagan med vd Åke Ahrsjö och det bestäms att 1 400 000 tidningar ska tryckas strax efter 03.30.

Klockan 02.05.42 kommer polisens rikslarm på teleprintern:

”MORD, STOCKHOLMS PD.

SIGNALEMENT PÅ GÄRNINGSMÄN EFTER BESKJUTNING AV SVERIGES STATSMINISTER.

2 GÄRNINGSMÄN, 40-45 ÅR, MÖRKHÅRIGA, EN AV GÄRNINGSMÄNNEN ÄR PÅFALLANDE LÅNG, EN AV MÄNNEN VAR IKLÄDD MÖRKBLÅ TÄCKJACKA, TILLHÖR EV USTASJARÖRELSEN.

MEDDELA POLISEN STOCKHOLM, KCV, TFN 08-769 30 00.”

Jag sätter papper i maskinen och skriver två artiklar med rubrikerna: "Anders såg när mördaren sköt" och "Anna kämpade för Palmes liv".

Klockan åtta på morgonen är jag hemma och barnen, fyra och sex år, brukar se "Go'morron Sverige" med Fredrik Belfrage tillsammans med mig.

I stället är det extrainsatt Rapport.

Då släpper alla spänningar, då är jag inte längre den envetne reportern, och jag gråter och barnen tröstar.

◼︎◼︎ Detta är en nyhetsartikel. Expressen granskar, avslöjar och ger dig de senaste nyheterna på ett objektivt och sakligt sätt. Mer om oss här.