Ständig skräck för IS: "Kommer slakta oss"

Vi bevakar de största händelserna och sänder live varje dag.
Mohamad Yousef är den yngste flyktingen undan IS terror. Hans mamma Shamsa lyckades fly från Kobane till Turkiet där hon födde honom.
Foto: Kassem Hamadé
Hon var höggravid och flydde till fots från Kobane. Hon var rädd att hon skulle föda barnet på åkern, men lyckades ta sig över gränsen.
Foto: Kassem Hamadé
Samtidigt som det lilla barnet vilar hos sin mamma  bär paret Shaikh Ahmad och Salwa Mousa sin mördade 23-åriga son Farman till sista vilan. Farman sköts ner av en prickskytt i onsdags.
Foto: Kassem Hamadé
Sakta, sakta häller paret Shaikh Ahmad och Salwa Mousa jord över mördade sonens kropp på en gravplats i den kurdiska staden Curuc.
Foto: Kassem Hamadé

Mohamad Yousef är den yngste flyktingen undan IS terror.

Hans mamma Shamsa lyckades fly från Kobane till Turkiet där hon födde honom.

Men terrorn drabbar olika.

Samtidigt som det lilla barnet vilar hos sin mamma – då bär paret Shaikh Ahmad och Salwa Mousa sin mördade son Farman till sista vilan.

Sakta, sakta häller paret Shaikh Ahmad och Salwa Mousa jord över mördade sonens kropp på en gravplats i den kurdiska staden Curuc.

De kommer från Kobane som är drabbat av IS förbannelse. Färgglada flaggor som symboliserar kurdernas mångåriga kamp för självständighet och frihet vajar över den skara sörjande som kommer till gravplatsen denna förmiddag.

De står i solhettan och ropar uppmuntrade slagord om att ”martyren lever”. Den mördade 23 årige sonen, Farman sköts ner av en prickskytt i onsdags.

Han var polisman i kurdernas demokratiska självstyre i Kobane.

– Jag var med honom inne i Kobane hela tiden. Jag stod i ett hus och tog hand om fyra martyrer – två män och två unga kvinnor när det sades till mig att jag behövdes vid gränsövergången. Jag skyndade mig dit och såg min döde son i ambulansen, säger Shaikh Ahmad.

4 000 civila i Kobane

Hans hustru Salwa Mousa lämnade Kobane för två veckor sedan. Hon bor hos släktingar i turkiska Curuc som ligger vid gränsen. Shaikh Ahmad försökte åka med i ambulansen med sin döde son men turkisk militär stoppade honom.

Han ville inte fly från Kobane men han önskade att få begrava sin son.

– Jag var med och tog emot ambulansen på sjukhuset. Sist jag pratade med min son sa han att han i fortsättningen inte skulle svara på mina samtal för att inte påverka honom känslomässigt, säger Salwa och gråter i tysthet medan hon sitter på kanten till gravstenen.

Fyra timmar senare lyckades pappa Shaikh Ahmad ta sig ut från Kobane.

I går lade han sin son i en grav.

Han tvagade, tog ett sista farväl av Farman och begravde honom.

– Kvar finns det cirka 4 000 civila kvar i Kobane. IS kontrollerar östra delen av staden. De försöker rycka fram men möter på mycket hårt motstånd från våra krigare. Vi har brist på vapen, mat, sjukvård och sjukutrustning. Men, kampviljan känner inga gränser, påpekar Shaikh Ahmad.

– Jag har en till son som försvarar Kobane och en dotter som är frihetskämpe på Kurdistanfjällen, säger han.

Backar upp kurdisk gerilla

De civila som är kvar väljer att backa upp kurdisk gerilla med mat och moraliskt stöd, enligt Shaikh Ahamd.

Han uppskattar antalet döda kurder som begravdes i en park (stadens begravningsplats kontrolleras av IS) till omkring 150.

Fler lär tvingas sätta livet till i det pågående kriget.

Även de som får lättare skador riskerar att dö. I vanliga fall tar det cirka 30 minuter från Kobane till närmaste stad i Turkiet. Men den turkiska militären gör det svårt även för de skadade att åka över. De blir ofta kvar vid gränsen i flera timmar, berättar Shaikh Ahmad.

– En ung kvinna träffades i benet. Hon förlorade mycket blod och dog. Det finns flera sådana fall, säger han.

Han tycker att koalitionen är mycket sen med sina flygattacker. IS är nu inne bland bostadshuset och det gör flygattackerna mycket svårpreciserade.

– Om koalitionen menar allvar med sitt stöd till kurder borde man angripit IS-baser för flera veckor sedan. Trots det kämpar Kobane. Det ska inte falla. Faller Kobane kommer IS och de länder som stöder IS att drabbas av det, säger Shaikh Ahmad.

Flydde till fots

Samtidigt som ambulansen kördes in till Turkiet med Shaikh Ahmads döde son flyttades Shamsa Yousef, 30 till en klinik i samma turkiska stad Curuc.

Hon var höggravid och flydde till fots från Kobane. Hon var rädd att hon skulle föda barnet på åkern, men lyckades ta sig över gränsen.

Nu är lillpojken ett dygn gammal.

– Jag är glad att han mår bra. Men kollar vilket liv vi lever. Vi har lämnat vårt hus, vår åker och lever nu under ett träd här på parken till Folkets hus, säger Shamsa och pusslar om sin nyfödde son.

Utöver lillpojken har Shamsa två andra barn, Yosef, 6 och Amal 3. Båda två är som magneter och sitter fast vid hennes sida.

– Vi ville inte lämna vårt hem. När IS bombade vårt område och vår grannfamilj på 6 personer dödades bestämde vi föra att fly. Jag känner en djup sorg över vår situation. Vi förnedras, trakasseras och tvingas att leva på flykt, säger Shamsa.

"Kommer att slakta oss"

Det går inte en natt utan att hon gråter, berättar en av hennes flyktinggrannar.

Det är flera hundratusen kurder som delar samma öde som Shamsa. Turkiska gränssamhällen är överfyllda med flyktingar från Kobane. De får mat och förnödenheter av vanligt folk och frivilliga hjälporganisationer. Shamsa hade sparat lite pengar som tar slut om en månad. Efter det vet hon inte hur hon ska klara sig.

– Om IS ockuperar Kobane kan vi inte återvända. De anser att vi kurder är mindre värda och kommer att slakta oss. Det är en katastrof om vi inte kan återvända till våra hem, säger Shamsa.

◼︎◼︎ Detta är en nyhetsartikel. Expressen granskar, avslöjar och ger dig de senaste nyheterna på ett objektivt och sakligt sätt. Mer om oss här.