Martin Schibbye svarade om fängslade Dawit Isaak

Journalisten Martin Schibbye.
Foto: MAGNUS BERGSTRÖM / OFFSIDE PRESS
Lyssna på Expressens podd om fallet med Dawit Isaak.
Foto: Expressen

Den 23 september har Dawit Isaak suttit i eritreanskt fängelse i 20 år, utan rättegång.

I ett samarbete mellan Blankspot och Expressen uppmärksammas fallet nu i en poddserie ledd av Blankspot-journalisten Martin Schibbye, som följt fallet i många år.

Under torsdagen chattade Martin Schibbye med Expressens läsare om fallet.

Läs alla frågor och svar här nedanför.

Kim: Under vilka förhållanden lever Dawit Isaak i fängelset, kan du beskriva lite hur tillvaron kan tänkas vara?

MARTIN SCHIBBYE: En fråga jag funderat mycket på själv. Jag har försökt intervjua alla som suttit fängslade med honom och en som hade mycket att berätta var Mohammad Allamody som nu lever utanför Huskvarna. Han berättade hur Dawit sov på en säng av vetesäckar och översatte böcker för att en dag publicera dem. Hur han drev en liten kiosk i fängelset och jag tolkar det som positiva tecken på att han hittat strategier för att klara fångenskapen. Att han gör det bästa av situationen. Läser och skriver. Drömmer om att en dag berätta. Jag tror att han i morse beskrev sina fångvaktare och medfångar och kanske också den lilla blå skärvan vi i frihet kallar himmel. Man kan ta friheten från en människa men aldrig rätten att bestämma vem man vill vara. och Dawit är journalist även i fångenskapen. Det tror jag är nyckeln till att klara fångenskapen, man vet varför man sitter och att man sitter för att ha gjort sitt jobb. 

Emma : Vad kan Sverige göra för att få Dawit Isaak fri? Vad tycker du att regeringen borde göra?

MARTIN SCHIBBYE: Sverige har under åren prövat både ”morot och piska” och inget har fungerat. Hårda ord får Eritrea att sluta sig och de bryr sig inte om hot om sanktioner eller att frysas ut på internationella toppmöten. Även morötter har de inte alltid accepterat, de har tackat nej till miljoner i bistånd för att vara självförsörjande och inte hamna i ett nykolonialt biståndsberoende. De fick ju sin självständighet 1991, efter de flersta andra länder på kontinenten och kunde lära av deras misstag. De vill visa världen att de klarar sig själva utan allmosor. 

Så jag tror att det som återstår är att de släpper honom av humanitära skäl. Att oavsett vad de anser att han gjort så är 20 år 20 år. Han kan då återförenas med sin familj. Jag ser att många vill se ”hårdare tag” men det är som att försöka lösa upp en knut, om man drar hårt sitter den hårdare fast.  Jag tror att frågan om hans frihet är därför allt för viktigt för att överlåta enbart åt utrikesdepartementet  och vi bör alla, så här tjugo år senare, fråga oss vad vi gjort för hans frihet?  Som medmänniskor kan vi bygga broar och relationer med eritreaner i landet och i Sverige för att bryta isoleringen. Som journalister rapportera om Eritrea året runt och inte bara på årsdagarna. 

Louise84: När kom det senaste säkra tecknet på att Dawit ens är vid liv?

MARTIN SCHIBBYE: Det sista offentliga livstecknet är från september 2020 när FN:s rapportör för människorättsförsvarare meddelar att säkra källor uppger att så är fallet. Innan dess berättade båda hans dotter 2020 och Leif Öbrink från stödkommitten för Dawit Isaak att så var fallet under sommaren. När jag själv intervjuat ministrar i Asmara så är det självklart att han lever. Då diskuterar de en eventuell rättegång, nåd eller vad de anser att han gjort sig skyldig till. Så i Eritrea är det ingen som tror han inte lever.  Under året har det också kontinuerligt kommit rapporter från ministrar, medfångar, före detta fångvaktare och anhöriga. Så vi behöver inte vara oroliga. Han klarar detta. När han ringde hem 2005 berättade han att han hört radio Swedens sändningar som tagit sig igenom betongen och vad det betydde att veta att han inte var bortglömd. Det är ännu viktigare i dag. Det är också kan jag känna en moralisk skyldighet att förutsätta att han är vid liv. Allt annat ett svek. Men förstår att frågan måste ställas och det första avsnittet av podden handlar om just detta. Hur man ska bedöma de olika livstecknen under året. 

Sara: Vad vill Eritrea uppnå med att fängsla journalister som de har gjort med Dawit Isaak?

MARTIN SCHIBBYE: Efter kriget mellan Eritrea och Etiopien 1998-2000 så uppstod det en ”efterkrigsdebatt” i Eritrea. Dawit Isaak jobbade då på tidningen Setit och de fick in ett upprop av en grupp som krävde demokratiska reformer i landet. Efter mycket diskussioner valde de att publicera uppropet. En del ville inte göra det i redaktionen men Dawit var övertygad om att en fri debatt var vägen framåt. Efter publiceringen fängslades först politikerna som skrivit brevet och sedan journalisterna som publicerat det och inte flydde. Dawit stannade kvar då han inte ansåg att han gjort något fel. Dessutom hade han sitt svenska pass. De ville inte ha en debatt om dessa frågor och därför fängslades budbärarna för att tysta budskapet. Ledningen ansåg att landets krigstillstånd motiverade inskränkningarna. Ibland menar ledande eritreaner att även vi i Sverige har lagar som förbjuder medier för att tex uppmana till ”modlöshet” i krig. Men oavsett vad de anklagar honom för så borde de ju ge honom en rättegång. Enligt eritreansk lag får man hålla någon i 28 dagar utan att väcka åtal. Även internationellt är det ett brott det som sker. Man är rädd för det fria ordet. 

Anton: Vad vet man om förhållandena i fängelset och Dawit Isaaks hälsa i dag?

MARTIN SCHIBBYE: En medfånge till Dawit Isaak som delade cell berättade följande för mig när jag intervjuade honom:  Klockan sju blev de väckta och en fånge från varje cell fick hämta en plåtkanna med varmt te. Oftast serverade Dawit de andra, som satt på madrasserna på golvet och drack ur plastmuggar. Utöver det rykande varma teet fick de sex små bröd var.

Kontanter var förbjudna i fängelset men alla fångar hade ett fängelsekonto som kunde fyllas på av anhöriga och vänner. På förmiddagen gick Dawit Isaak runt med ett anteckningsblock och skrev ner beställningar på cigaretter, läsk och extra bröd.

Sedan gick han med listan till vakterna och förhandlade.

När varorna väl kom gick Dawit runt och delade ut dem. Ibland skojade fångarna med Dawit och kallade honom »Kiosken«. Dawit själv lade merparten av sina pengar på Rosemancigaretter. Cellkamraterna rökte de svagare Nyala.

Organiseringen av, och förhandlingen kring, inköpen tillhörde de få saker fångarna kunde sysselsätta sig med. Alla förstod att Dawit tog på sig den rollen för att hålla i gång huvudet och samtidigt slippa tänka för mycket på sin situation. En timme per dag fick fångarna lämna cellen och hänga upp sina kläder i solen. Men detta var också åren 2005-2007 så hur förhållandena är i dag vet jag inte. 

Matte: Var det inte en miss att man gick ut med att han var frisläppt den gången han var ute ur fängelset. Då borde man agerat blixtsnabbt och tyst och försökt fått ut honom.

MARTIN SCHIBBYE: Ja det var en miss att man slog på trumman innan han var ute ur landet. När jag och Johan blev fria så pratade diplomaterna mycket om att inte ropa hej för tidigt. Helt rätt som du skriver. 

Axel: Är det inte önsketänkande att tro att Dawit Isaak fortfarande är vid liv? De eritreaner jag pratat med säger att det närmast är en omöjlighet att överleva så länge i dessa vedervärdiga fängelser.

MARTIN SCHIBBYE: Ett sätt att besvara frågan är att den eritreanska regeringen vid olika tillfällen meddelat omvärlden att ett antal fångar har avlidit av sjukdom eller självmord. Vid dessa tillfällen har Dawit Isaak inte nämnts. 

Därav kan man dra slutsatsen att han är vid liv. Andra svar på frågan är att vi bara måste förutsätta det. Allt annat är ett svek. Ett tredje att se på alla livstecken som finns under åren. Jag pratar om dem i första avsnittet av podden. Vet man varför man sitter så går det. Nelson Mandela satt i 27 år. Nyligen släpptes också flera Jehovas vittnen som suttit över tio år i fängelse i Eritrea. 

Jonas: Vad tror du kommer krävas för att Dawit ska släppas fri?

MARTIN SCHIBBYE: Vad än UD gjort så har det inte hjälpt. Varken hårda ord eller samarbeten. Jag tror att man efter alla dessa år kan ställa frågan till sig själv: vad kan jag göra för att bryta isoleringen av landet, bygga broar, bygga relationer med de 50 000 personer med eritreansk bakgrund som finns i Sverige. Bygga relationer mellan människorna i båda våra länder. Det tror jag skapar gynnsamma förutsättningar. Sedan är situationen på Afrikas horn också avgörande, först kriget med Etiopien, den långvariga gränskonflikten och nu när den löstes kriget i Tigray.  Tyvärr bidrar den kontexten till att landets ledning prioriterar annat. Jag tror att det krävs en lösning där Eritrea behåller ansiktet. Kan låta omöjligt, men en lösning som landets ledning upplever är på deras villkor. Ett mantra för dem är ”Newer kneel down” att aldrig böja sig för någon - en attityd som finns kvar sedan kriget. En mentalitet att alla är emot dem. Sedan handlar det om att nå fram till presidenten som bestämmer. Tror många så kallade ”regimvänner” i Eritrea och i diasporan har velat se honom släppt för länge sedan. 

Peter Jackson: Varför hade han Svensk identitet? Om han var flykting från Eritrea varför hade han sitt hem där?

MARTIN SCHIBBYE: Han kom till Sverige som flykting 1986 och bodde sin första tid på en flyktingförläggning och sedan i Lerum. Blev sedermera svensk medborgare i Göteborg – efter att Eritrea blev fritt 1991 efter tre decennier av krig så återvända han till Asmara. Träffade sin fru och gifte sig.  Han pendlade sedan fram och tillbaka mellan Sverige och Eritrea.

Göran: Hur mycket Bistånd har Eritrea tagit emot från Sverige under dessa 20 år? Vid hur många Nobelmiddagar har Eritrea varit representerade under dessa 20 år?

MARTIN SCHIBBYE: I dagsläget finns inget bilateralt bistånd till Eritrea från Sverige. Men via EU finns ett biståndspaket. Bra frågor hinner inte räkna på det och kan inte på rak arm. Men tillskillnad från många andra länder har Eritrea i perioder tackat nej till bistånd. Man vill inte hamna i ett nykolonialt beroende och har sett hur det gått för andra länder som efter självständigheten blivit biståndsberoende. Så att hota med indraget bistånd eller locka med mera bistånd har ingen effekt som verktyg mot landets ledning. Angående Nobelmiddagen vet jag inte? 

Per: I dag skriver Johan Karlsson Schaffer i SVD att kriget mellan Eritrea och rebellerna i Tigray i Etiopien är ”en konflikt som kan komma att innebära slutet för den regim som håller Dawit fången”. Delar du den analysen eller kommer Afwerki att fortsätta regera?

MARTIN SCHIBBYE: Det beror så klart på hur kriget går. Men TPLF själva har sagt att det ej är aktuellt att vända vapnen norrut (och inte bara skickar missiler in i Asmara) de menar att en förändring av Eritrea måste komma inifrån Eritrea och inte kan ske genom invasion. Men det är klart att om TPLF vinner mark och tar sig tillbaka till den politiska makten så är läget mer bekymmersamt för Asmara än om de besegras som politisk rörelse. Det är också av det skälet som Eritrea intervenerat för att stödja Abiy Ahmed. Men absolut det kan vara kriget som avgör Dawits öde. Man ska också säga att det ju också finns stora risker i ett läge där ledningen känner sig hotad. 

Anna: Får du resa in i Eritrea Martin? Varför får ingen träffa Dawit? En präst borde väl få göra ett besök?

MARTIN SCHIBBYE: Ja jag har fått journalistviusm till Eritrea, sedan en tid ger man visum till journalister att besöka landet. Men inte fått träffa Dawit och som du skriver ingen annan heller. Materialet från de reportageresorna finns publicerade. Ja att vägra detta är oerhört. Eritrea hatar att jämföras med Nordkorea och jag tycker inte heller att det håller - men i detta avseende är de värre. I Nordkorea får Sverige träffa amerikanska fångar. 

◼︎◼︎ Detta är en nyhetsartikel. Expressen granskar, avslöjar och ger dig de senaste nyheterna på ett objektivt och sakligt sätt. Mer om oss här.