Staffan Oldsbergs mamma dog en månad efter Ingvar

Dimman låg på onsdagsförmiddagen tät över den lilla röda träkyrkan Råda Kyrka i Mölnlycke när de första begravningsgästerna började anlända.

Janne Josefsson, Lasse Kronér, Lotta Bromé, Glenn Hysén, Fredrik Belfrage, Ralf Edström, Patrik Sjöberg och revyartisten Kerstin Granlund var bara några av de drygt hundratalet gästerna.

Längst fram i kyrkan, vid altaret, stod den vita kistan omgiven av ett hav av blommor och kransar. 

På kistan låg ett hjärtformat blomsterarrangemang med en sista hälsning ifrån barnbarnen och intill kistan hängde en krans från livskamraten Maria Sandeblad med texten ”Vår kärlek dör aldrig”.

Svårt att hålla tårarna borta

På läktaren fanns Ingvar Oldsbergs vänner, pianisten och sångaren Carl-Magnus ”CM” Carlsson och saxofonisten Wojtek Goral som med största känsla framförde låtar som ”Äntligen på väg” av Ted Gärdestad, Adeles ”Set Fire to the Rain” och ”My Way”.

Radioprogramledaren Lotta Bromé var innan ceremonin extra tagen och hade svårt att hålla tårarna borta.

– Jag kommer minnas Ingvar som en väldigt god vän, någon som var ett stort stöd när min pappa gick bort men också inom journalistiken. Han var glad men hade också ett allvar som jag tyckte väldigt mycket om. Han ringde mig två veckor innan han gick bort och det känns speciellt. Han sa ”du behövs och du måste höras”. Han var generös och en av de bästa yrkesmännen vi haft, sa Bromé.

Känslosamt tal av sonen

Ceremonin gick annars i ljusets tecken. Gästerna småskrattade och log när en bandinspelning spelades upp där Ingvar Oldsberg – inte helt tonsäkert – sjöng Elvis Presleys låt ”Are You Lonesome Tonight”.

Mest känslosamt var dock sonen Staffan Oldsbergs tal där han hyllade sin pappa, men berättade också att Ingvar Oldsberg under hans uppväxttid var frånvarande under långa perioder:

– Jag fick ta många egna kliv och skapa egen glöd att lyckas på mitt eget sätt i skuggan av min far … I sena år vi fick en chans att åter knyta band att utan minsta nonchalans ta tag i utsträckt hand. Det gladde mig så oerhört så även nog för dig … Jag saknar dig. Du var som jag, en snubblad vandringsman. Jag längtar tills vi ses en dag. Nu, vila om du kan.

Efter att Staffan Oldsberg också läst upp sin syster Karolina Oldsbergs skrivna ord till sin pappa vände han sig mot kistan och sa:

– Avslutningsvis vill jag från min och Karolinas mor Laila skicka en sista hälsning. Mamma gick bort i lördags. Det är nära. Jag lovade henne att hälsa dig och tacka för de 60 år dryga som ni fick tillsammans, för alla roliga stunder, äventyr och upptåg och era fantastiska två barn ihop. Jag lovade henne också att skicka med dig en bamsestor kram ifrån henne och den kommer här.

”Mamma Laila gick bort i lördags morse”

Efter ceremonin berättar Staffan Oldsberg att hans mamma Laila Oldsberg, som var Ingvar Oldsbergs första hustru, gick bort den 12 mars – en månad efter att hennes exmake avlidit.

– Mamma Laila gick bort i lördags morse. Hon hade plågats under en längre tid av myelom, alltså blodcancer, åkte ut och in på sjukhus och sedermera Bräcke hospis. Så hon var svag och tärd, men precis som pappa var före sin död helt klar i huvudet. Vi kommunicerade in i det sista. Och det är naturligtvis en stor förlust även det och att brottas med två förluster på kort tid det är ju inte lätt.

– Så för mitt vidkommande så tror jag att jag fortfarande försöker fokusera framåt. Vi ska begrava mamma och så kommer nog de mesta av känslorna sen.

Hur orkar du?

– Man har inget alternativ. Jag hade aldrig kunnat hålla talet till pappa i kyrkan i dag om jag hade tillåtet mig att bryta ihop. Och det hade inte pappa gillat. Man skulle genomföra det man hade påbörjat och jag höll talet till honom och då var det det enda jag kunde göra.

Du framförde en hälsning från din mamma till din pappa under ceremonin.

– Jag hade lovat mamma att skicka en sista hälsning till vår far. De kände varandra i över 60 år och träffades väldigt tidigt i ungdomen. Hon sa att lova att du hälsar från mig till Ingvar, en sista hälsning, och självklart kunde jag ju inte neka till det. Det ville jag göra. Jag la det sist efter mina tal eftersom det var det mest känslosamma. Då gällde det inte bara en utan två föräldrar.

Hur kände du då?

– Jag fick bita ihop rejält då för jag hade gjort det som pappa förväntade av mig ”man ska leverera”. Jag gjorde det med hjärta och mammas hälsning tog jag fritt ur hjärtat. Det var mig nästan övermäktigt, men jag tyckte att jag lyckades klara det hyfsat i varje fall.

Ska din mamma också begravas här i samma kyrka?

– Ja, det ska hon och mig veterligen sker det inom en månad eller så. Så det är nästa sak från och med i morgon som vi får ta tag i.

Det är tungt.

– Ja, men som jag sa till min systerdotter Elsa att en begravning är inte bara sorg. Folk som fått ett långt liv, träffat mycket människor och haft skoj då är det nästan lika mycket en hyllning, en celebration. Jag tycker att det är så man ska det också.

Ingvar Oldsbergs favoritmat

Efter begravningsceremonin i kyrkan åkte gästerna till Hällsnäs Hotell & Restaurang alldeles vid Landvettersjön i Mölnlycke. Här bjöds det på Ingvar Oldsbergs favoriträtt biff Rydberg och till dessert camembert med hjortron samtidigt som flera personer höll tal.

Vännen och kollegan Fredrik Belfrage höll tal liksom Lasse Kronér, Carl Jan Granqvist och sportkommentatorn och kollegan Staffan Lindeborg.

– Begravningar är inte roligt. Att förlora en sån här kompis som Ingvar det tar tid. Jag har suttit och snyftat i dag igen, men det har varit en underbar minnesstund i Ingvars anda. Bra musik, roliga tal och vid borden drar vi anekdoter. Det här är en minnesstund som Ingvar hade gillat.

Hur var Ingvar som människa?

– Ingvar Oldsberg var inte som vi andra. Han var en speciell personlighet. Han var likadan privat som i rutan. Det här är en förlust för hans familj men också för den svenska tv-publiken.

”Det blir tomt”

Lindeborg berättar också om sitt sista möte med Ingvar Oldsberg.

– Vi åt en nästan tre timmar lång middag för tre månader sedan. Jag var i Göteborg under dagen och var lite sen och hade haft lite möten. Ingvar ringde någon gång under eftermiddagen ”jag är trött nu, du kommer väl snart”. Ja, jag kommer vid halv fem sa jag. Han var trött, han var verkligen inte i någon toppform. 

– Vi sätter oss Maria och jag och äter och Ingvar startar frågesport direkt. Och den middagen som jag trodde kanske skulle ta en halvtimma, en timma... men efter två timmar och 45 minuter så blir jag trött. Jag skulle åka hem till Småland. Det var en fantastisk middag med frågesport, som alltid. Anekdoter, minnen och lite småbus. Det är ett minne som betyder väldigt mycket. Det var den sista måltiden med Ingvar.

Hur känner du nu?

– Det blir tomt, det blir tomt.

Se också: