Expressen avslöjade tidigare i år att 25-åringen från Nicaragua omhändertogs efter att ett inbrottslarm hos Magdalena Andersson gått i gång. Hon var där för att städa – och när poliserna upptäckte att hon var efterlyst fördes hon till Migrationsverkets förvar.
Städerskan hade då varit i Sverige i fyra år. För reportern Elinor Torp på Dagens Arbete berättar hon nu om sin tid i landet.
Hon ger en bild av stress och att hon mådde psykiskt dåligt under långa perioder. Skälet var det tuffa klimatet på den svarta arbetsmarknaden. Innan hon började jobba för företaget – som efter Expressens avslöjande är polisanmält – fick hon jaga cheferna för att få betalt.
– Man ska vara tyst och jobba hade chefen sagt. Städerskor som pratar förlorar jobbet, berättar städerskans pojkvän, som också är sydamerikan, för Dagens Arbete
Berättar om när hon omhändertogs
Men sedan en tid arbetar hon för företaget som hyrts in för att städa hos Magdalena Andersson. Där behandlades hon bra, berättar hon. Pengarna fick hon svart – och hennes önskemål att inte städa statsministerns villa fick hon ofta igenom.
– Det här var andra gången som jag skulle in i bostaden, har hon tidigare sagt till Expressen.
Och du visste inte att det var statsministern som bodde där?
– Nej, inte att det var just statsministern.
Men att någon viktig bodde där?
– Jag visste att det var någon viktig men inte någon av så hög rang. Det är ett hus som inte har någon säkerhet, det är inte övervakat. Visst det finns kameror inne men det är ett enkelt, vanligt hus. Ingen kan tänka sig att det bor en statsminister där. Aldrig, säger hon
Helikopter och fyra bilar
Men den 21 december hade hon inget val, berättar hon för Elinor Torp på Dagens Arbete.
Larmet utlöstes när de öppnade en garagedörr. Efter att ett vaktbolag kommit till platsen pustade städerskan ut.
– Vad bra, då var det löst. Då kan vi fortsätta jobba, berättar städerskan för Dagens Arbete att hon tänkte.
Sekunder senare dök fyra polisbilar upp och helikopter hovrade i skyn. Där och då frihetsberövades också städerskan – som nu berättar om den ständiga känsla som gnagt henne under fyra år i Sverige.
– Den psykologiska konsekvensen av att behöva vakna tidigt på morgonen med rädslan och osäkerheten. Vad kommer hända i dag? Kommer nån skrika på mig? säger hon till Dagens Arbete
